Matilda.
Men, Herre Gud, du fattar ju ändå ingenting, tänker jag att de säger om henne. Hon som är den enda förståndiga i sammanhanget. Något överförståndig, visserligen, men ändå.Det är spelet som är det väsentliga, spelet och ljuget, hittepået och hur man uttrycker sig som spelar roll, tänker jag att de säger och tänker. Att intrigerna är viktigare än det riktiga. Är det så? När kommer människor förbi det? Är schysta och ärliga mot varandra? Undrar, gör jag, minsann. Är det den punkten Lena Andersson trycker på här?
Hur hade Matildas liv blivit om hon hade vågat fråga om bion och om han hade vågat tacka ja. Två blyga människor, rädda för att avvisas, möter varandra och hanterar inte att våga. För hur blir det om det missförstås? Ja, det gjordes det, förstås. Från båda sidor, kanske. Kanske passade de som hand i handske och kanske hade de fått ett fantastiskt liv tillsammans. Nu finns det inget som tyder på att hon är missnöjd med sitt liv, eller hur? Så vad jag eller vi har att säga om hennes grad av nöjdhet saknar helt betydelse. Lika om vi anser att hon skulle ha det bättre tillsammans med honom eller någon annan. Vad hon borde eller inte. Det har vi helt enkelt inte med att göra. Det är hennes beslut, helt och hållet.
Hon prickar frågor rätt bra, Lena Andersson, tänker jag. Även om jag inte har med saken att göra kommer jag på mig med att tycka. Varför skulle jag det? Låt henne bara hållas, leva sitt liv precis som hon vill.
Heja Matilda!
Ellinor. Åhh, nej, herre gud i min tid.
A..
#studieimänskligtbeteende #LenaAndersson #roslagensbokhandel #Kulturtorget #platsendärsamtalförs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar