Lena Andersson. Studie i mänskligt beteende.

Och Ellinor, herregud. 

Låt oss övergå till Liselotte. Gode gud, säger jag igen. Hur kommer det sig att sanning måste sägas? Hur kommer det sig att den egna skulden och skammen ska övervältras på den andra? Som om hon renas då. Eller som om det hon sagt och gjort vore den andres fel, fast hon inte var där. Är det en inneboende avundsjuka som gör att hon måste skada en person som är grundad i sig själv, inte skadar någon? Jag tänker att beteendet finns, kanske t o m är vanligt,  och jag undrar varför det måste vara så. Jag mår illa. 

Berättelserna i Studie i mänskligt beteende är enkla, tydliga, smygande, säkert sanna och förskräckliga. De är synnerligen läsvärda, reflektionsvärda. Hur kan vi undvika detta? Vad kan vi lära oss av dessa berättelser? 

Vad skulle jag ha sagt och gjort för att inte dras in i de idiotiska delarna av samtalet?

Grunden för samtal och liv är lyssnandet, eller vad säger du? Om den ena parten inte lyssnar, bara svarar sitt, är det svårt. Båda måste, förstås. 

Varför var det viktigt för henne att luncha och berätta sanningen som ingen alls vill höra? Hur blinda är vi själva för våra destruktiva beteenden?

Huga, huga.

Jenny.

Holger och Rawia. Ja, och Eva och Malin.

Ja, livets ständiga tolkningar om andra. Han gör så för ett. Hon gör si för att. Låt oss tala, tänka och döma varandra, är det som att de tänker. Eller kanske tänker de inte, de bara gör. Bildade lag tillsammans, stöttar och stjälper både sig själva och varandra. 

Hur gör vi? Hur gör jag? Hur gör du? Kan detta lagbildande - mot andra - upphöra? 

Vad skulle jag ha sagt och gjort för att inte dras in i de idiotiska delarna av samtalet? Vad händer om jag hänger på i samtalet,  reflekterar om varför? Vad händer om jag säger ifrån? Vad händer om jag är tyst? När kan vi lära och utvecklas, utan att skada och skapa obehag för andra? Vad händer om jag säger något litet, bara för att det slinker ur mig och vad händer om jag säger stopp, så här får det inte gå till?

Det är möjligt att det finns olika uppfattningar om den här boken, det finns ju alltid olika perspektiv på text, människor, karaktärer och författare. Men, den här ska läsas, tänker jag. Jag är tacksam att jag kan. 

Någon sa att den fick henne att skratta, för Lena Anderssons träffsäkerhet. Mig får den att må illa. Träffsäkerhet, ja, som bara den. Läs, bara läs!

#studieimänskligtbeteende #LenaAndersson  #roslagensbokhandel #Kulturtorget #platsendärsamtalförs #läsbaraläs