Insanatorium är ett hotell mellan dröm och verklighet. Dit kommer den unga flickan Ali som har irrat omkring i livet och bara tänker på hur hon ska dö. Måste man fortsätta leva ändå?Någonting smärtsamt har hänt Ali. Hon behöver en plats och en tid att vila i. Invånarna, rummen och rutinerna på sanatoriet utgör en egen verklighet. När man knappt står ut kan man betrakta kråkorna utanför, mata katter, hacka vårlök, få en vän. Ord för ord byggs utopin om en plats så trygg att man står ut med smärtan.
Insanatorium är en klar och drabbande miniatyrroman om när själen blir sjuk och måste hitta en väg ut som inte är slutet, för att lusten att leva ändå pulserar där någonstans långt inne. Romanen är skriven med samma omsorg om bokens vackra språk som vårdarna där har om Ali.
Hannele Mikaela Taivassalo är en finlandssvensk författare. Hannele Taivassalo har studerat vid Teaterhögskolan i Helsingfors, vid Göteborgs universitet och nordisk litteratur vid Helsingfors universitet. Hon är filosofie magister i litteraturvetenskap. Taivassalo har varit med om att grunda Skunkteatern. Sedan augusti 2020 har hon varit ordförande för Finlands svenska författareförening.
Böcker enligt wikipedia!
- Kärlek kärlek hurra hurra, noveller, Söderströms, 2005
- Sagan om prinsessan Bulleribång, bilderbok, Söderströms, 2006 (tillsammans med Lena Frölander-Ulf)
- Fem knivar hade Andrej Krapl, roman, Söderströms, 2007
- Mörkerboken, bilderbok, Söderströms, 2009 (tillsammans med Lena Frölander-Ulf)
- Åh, kom och se här, roman, Söderströms, 2010
- Tråkboken, antologi, Söderströms, 2010
- Övertramp, noveller om sport, antologi, Schildts, 2010
- Extremt platt och otroligt nära, antologi, Söderströms, 2010
- Skjul, antologi, Petrolemum, 2011
- Svulten, roman, Schildts & Söderströms, 2013
- In transit, roman, Förlaget, 2016
- Scandorama, serieroman, Förlaget, 2018
- I slutet borde jag dö, roman, Förlaget, 2020
- Det förflutna återvänder, roman, Förlaget, 2023
- De drömda flickorna, lyrik, Ellips, 2024
- InSanatorium, roman, Förlaget, 2026
InSanatorium. Hannele Mikaela Taivassalo. Jag känner hennes inre vånda. Ser bilden av henne framför mig. Jag tänker på en annan kvinna, inlåst, ledsen och frustrerad. Ali i boken är lugn, ser sig själv, betraktar och undrar. Hennes jag känns i mig, inom mig, jag undrar, vill se hur hon har det.
Ali upptäcker Toso. Och violinmannen, mannen i fönstret, kvinnan som kräks i händerna och hon som blir magsjuk. Vad händer i oss när vi går ut oss själva, upptäcker de andra, bryr oss om och också saknar de andra? Är det en utveckling av karaktären?
Hur ser människors upptäckter ut? Är det nytt mod?
InSanatorium är en smula sorglig, men den är vacker. Det är en bok, för mig, att läsa fler gånger. Hennes vänskap, hur de andra - vänner - ser henne, hur hon utvecklas, mår, hur de andra mår, kråkornas och katternas betydelse, den egna stolen, mm.
Jag tänker på hennes känslor och mod. Modet att låta glädjen visa sig och att godta känslan av att uppskatta en kort fysisk rörelse av en hand på sin axel eller t o m en kram. Det känns stort, som att det är en del i hennes utveckling i modet att se, agera med och tycka om både sig själv och andra.
De är flera personer i berättelsen som sakta, ganska tyst, växer tillsammans. Det är kanske de små gesterna, förståelsen, tystnaden, känslan för detaljerna som gör berättelsen varm. Jag känner med dem, vill höra fortsättningen, jag vill vara med dem i deras värld.
Hon upptäcker att det finns flera sanningar, att hon kan tänka egna tankar. Kanske är husets sanning ändå inte helt sann? Kanske är husets - eller den de de befinner sig i - det som gör dem trygga? De är invaggade i husets lugn och trygghet, det är husets och Tosos sätt och regler.
Hur kommer man framåt? Kanske mest tillsammans med andra? Jag tänker att hon sakta går framåt genom de små stegen, de som ser henne, får henne att tänka och lyfta henne. Sakta, reflekterande och stillsamt. Det gäller att få ögonen på det väsentliga.
Nej, ensam ska ingen vara.
Vad står nyckeln, katterna och fåglarna för? Hur tolkar du dem i den här berättelsen?
Har, eller, hur har huvudkaraktären utvecklats? Sakta byggs tilliten, sakta växer hon, sakta växer också de andra. I trygghet och med kärlek och omsorg växer de tillsammans.
A..
