Jag blir varm i själen (över samtalet), men också förtvivlad (över insikten om svårigheterna att bilda oss och förstå).
Vi talade om hennes försök att berätta för oss (och politiken) om vad hedersvåld är och hur den påverkar människor.
Vi talade om vad ursprung betyder, vad föräldrar skapar och vad ens egna personliga egenskaper för med sig.
Vi talade om medias ansvar att berätta hela historien. Vi talade om hot och hat (mot media), om journalisters möjlighet till och intresse av fördjupning av egen kunskap och om hur läsaren kan läsa helgjutna artiklar om olika sakfrågor. Resurser, kunskap, mod att skriva, redaktionerna inriktning, mm, spelar roll för vår bildning, men också kontexten som förändras (t ex kulturen från andra länder som förändras när den kommer hit) och samhällets rädsla för ett svårt - nästan obegripligt - ämne.
Vi talade om våld och heder, ja, t ex att det är något annat än våld mot kvinnor i vanlig bemärkelse.
Vi talade om politiken, det svåra, hårda och det som sker bakom stängda dörrar i de politiska rummen. Ja, vi talade också om järnhänder (ledare) som inte tillåter nya tankar eller andra funderingar, sådant som tystar eller kräver väldigt starka människor.
Allt handlar om kunskap och samspel mellan människor, om möten och förståelse. Ja, det handlar också om lögner och spel, att berätta sanningen, undanhålla information eller vägra att lyssna eller förstå de olika bilderna.
Fördomar bygger på okunskap, vi bär dem alla - på olika sätt och i olika mängd. Att skriva en bok innebär att i lugn och ro få berätta sin sida av saken, få tala till punkt och reflektera. Jag är tacksam för boken, samtalen och alla tankar detta för med sig hos mig.
Jag tackar för ännu ett bildande samtal. När blir man fullärd, tro?
Tack.
A..
"De rättigheter man unnar sig själv,
måste man också unna andra."
