Kvinnor som pratar - Miriam Toews

Kvinnor som pratar är en skakande berättelse baserad på verkliga händelser bland mennoniter (en strikt hållen gren av kristendomen vars mest kända del är amish) i Bolivia. I den isolerade mennonitkolonin drogas och våldtas under flera år byns kvinnor om nätterna.

Många av kvinnorna tror att de blivit överfallna av demoner och deras vittnesmål avfärdas som kvinnlig hysteri. 

Nu samlas kvinnorna till rådslag om de ska stanna och förlåta eller ge sig av ut i en för dem okänd omvärld, de som inte tillåtits lära sig läsa och enbart pratar lågtyska i ett spansktalande land.

Författare; Miriam Toews

Översättare; Erik Andersson

Vi möter August Epp. Han är präglad av den uppväxtmiljö han kommer ifrån. Han är förälskad i Ona, en av kvinnorna i mennonitkolonin. Han är uppväxt på platsen, har lämnat den, men sen återvänt igen. Han bidrar till kvinnornas möte, genom att föra anteckningar om vad som händer i mötet. Varför får han vara där? Ja, kanske för att kvinnorna inte betraktar honom som en riktig man.

Kvinnorna kan inte läsa eller skriva, men prata kan de. De samtalar mycket och länge om vad de ska göra och varför. Kvinnorna ska avgöra om de ska lämna platsen eller stanna kvar. De vill veta hur de ska göra innan männen kommer tillbaka från stan, där de befinner sig för att de har arresterats med anledning av överfallen. De ska gemensamt besluta vad de ska göra. Det innebär t ex att de i samförstånd ska diskutera sig fram till en lösning, att de ska göra det i enlighet med sin tro och att de inte ska skada någon på vägen. 

Jag kommer på mig med att le, åtminstone inledningsvis, för hur ska de kunna avgöra detta när de inte ens kan enas om vad de egentligen ska enas om. De diskuterar vad som är vad, vad som är deras lott, om de är djur eller om de kan komma till himlen oavsett vad de gör. Hela situationen blir absurd; hur kan man ens diskutera om man inte har ett eget värde, om männen avgör allt som är på kvinnornas lott? 

Vad innebär det att vara mennonit, att bo i kolonin och att inte kunna lämna platsen för att man saknar alla rättigheter, utbildning, språk och resurser? 

Ja, det är saker de talar om, sin kunskap och sina rättigheter, för att fatta sitt beslut. De vrider och vänder på frågorna, som också handlar om tro. Vad är tro, egentligen? Kanske är det första gången de talar om tro och tolkningen av texter och vad det innebär, eftersom tolkningen av texterna och tron är kopplat till männen. Det är männen som kan läsa och det är männen som tolkar. Nu måste de även fundera kring männen och deras roll. De talar om männen, barnen och kvinnorna. De talar om sysslorna, t ex om att en man inte är en duglig man om han inte är bonde. De talar om hur pojkarna ska kunna lära sig att umgås med flickor och kvinnor om de inte får möta dem? Vad händer med pojkarna (de som lämnas kvar för att de passerat åldersstrecket) om flickorna och kvinnorna lämnar kolonin? 

Kvinnornas blir osams, men samsas och talar vidare. De manar till lugn och gemensamhet i beslutet, de vrider och vänder på invändningarna och pratar vidare igen. Det finns klokskap i gruppen och ju mer de samtalar desto mer når de framåt och så småningom kan de fatta ett beslut. De där samtalen är säkerligen alldeles förbjudna om männen skulle veta, då skulle kvinnorna hamna i trubbel. Här är männen i staden, fängslade eller på jakt efter pengar för att lösa ut dem. 

Vad är tro när livet hänger på en skör tråd, kan man undra. Vilken uppfattning har vi om andra när vi lever tankemässigt trångt och otillåtande? Ja, vi är produkter av det sammanhang vi lever i, men är också tänkande varelser. Tro är viktigt, här och hos många, men när tänker vi i andra banor? När vi utsätts för ett övermått av våld eller andra typer av övergrepp är det uppenbart att något vaknar inom oss. Det gör det här. Kvinnorna vaknar, säger ifrån. 

• Hur många samhällen, jorden runt, förtrycker kvinnor och flickor? 
• Trots förtrycket blir flickor och pojkar förälskade i varandra, upptäcker sina kroppar och låter det ske. En ungdom är en ungdom, trots bakgrund, religion eller annat. Är pojkarnas sexuella utveckling farlig? 
• Vad är synd och hur kan man ställa sig utanför regelsystem som männen tolkat? "Det är ju Guds ord. " Eller är det männens ord? Det är bara männen som kan läsa. Har de då också vetorätt på all tolkning? 
• Hur mycket mod krävs för att kvinnorna ska kunna bryta sig loss? Vad krävs? 
• Vilken kunskap krävs av kvinnorna och vad kommer de att möta om de lämnar kolonin? 
• Kvinnorna är starka. De kan inte läsa eller skriva, men de är starka och kan resonera sig fram till en viktig lösning. 
• Hur kan männen i församlingen vara så vidriga, göra de övergrepp som det berättas om? Vem är medskyldig? Vem ansvarar för gasen som används vid övergreppen? 
• Är det stöld att ta med sig sina egna pengar? 
• Varför tillåts en man föra anteckningar över samtalet? 
• Hur svårt är det att anmäla ett övergrepp när allt ska förlåtas?
• Hur svårt är det att anmäla ett övergrepp när det är viktigt att kvinnan är orörd innan giftermålet? 

August antecknar. Det är hans uppdrag. Det är också tydligt att han inte motsätter sig kvinnornas samtal, att han vill dem väl. En del i det är förstås kärleken till en av kvinnorna i rummet, men ändå. Han vill dem väl. Kvinnorna kommer inte kunna läsa anteckningarna, men de är viktiga för samtalet. Som ett vittne eller en dokumentation om hur samtalet gått. För att det nu är kvinnorna som styr samtalet, det är deras liv och deras beslut. 

Kvinnor som pratar är ett rådslag mellan kvinnor. En man antecknar, men det är kvinnorna som pratar, argumenterar och fattar beslut. De måste, tillsammans.

Jag förundras, förskräcks och fascineras. Jösses, vilka grupper som finns i världen, så olika vi lever och tänker. Och, jösses vad vi kommer framåt med samtal. De gör kvinnorna här, minsann. 

Må frid råda i samhället. Må frid råda bland kvinnorna som pratar. 

Berättelsen är både plågsam och vacker. 

Kvinnor som pratar  - rekommenderas, ja! 

Läs, bara läs! 

A.. 

• Artikel i BBC News Bolivia; https://www.bbc.com/news/stories-48265703
• Mennoniterna är en protestantisk, anabaptistisk frikyrka som har sin bakgrund i den radikala reformationen under 1500-talet. Namnet har man fått efter den frisiske predikanten Menno Simons. Ursprungligen användes ordet mennonit som ett öknamn av utomstående, men det kom med tiden att användas av de troende själva. (Wikipedia)

#kvinnorsompratar  #miriamtoews. #ramusförlag #roslagensbokhandel #norrtälje #välkommentillbokhandeln #sensusnorrtälje #kulturiroslagen #kulturtorget #samtalgörskillnad 

Mellan väggarna - Maria Andersson

Nytt och viktigt att läsa är Mellan väggarna Det är berättelser att se och fundera över. Vad skulle du göra om det var du eller din dotter? Har du någon i din bekantskapskrets som är utsatt? Hur ser vi varandra? 

Kvinnor, män och barn får sina liv förstörda av våldet. Hur får de hjälp?

Våldsutsatta kvinnor berättar sin historia som den aldrig berättats tidigare.

Våld mot kvinnor är ett av våra största samhällsproblem, ändå tystas det ner och nedprioriteras av både myndigheter och av samhället i stort. Journalisten och författaren Maria Andersson bestämde sig för att träffa några av kvinnorna som levt nära våldet och låta deras röster bli hörda. Berättelserna är fria från filter och visar en sanning som är svår att ta in. Sanningen om smärtan och sorgen. Historier som berättar om att utsättas av någon, ofta en person man älskat, men även av det samhälle som säger sig skydda de mest utsatta.

Flera av kvinnorna i boken lever gömda, då det finns risk att de dödas av sin före detta partner, ofta är det den man som är pappa till deras barn. Anmälningar läggs ner på grund av bristande bevis, ändå anses kvinnor och barn vara under så stort hot att de göms undan och tas ifrån rätten till ett normalt liv. Maria valde att träffa några av kvinnorna någon annanstans än i deras hem, då det är förenat med risker. Det enda vi vet är att de lever någonstans i Sverige. Samtliga har fått livstidsstraff för ett brott de inte har begått. Eller som en av kvinnorna säger: Det sägs att Sverige inte har några dödsdomar, men det är fel. Jag är dömd till döden, och det är han som ska verkställa domen.

Det där var ett fantastiskt samtal.

16 februari 2022. 

Det där var ett fantastiskt samtal. Där fanns människor som delade med sig av sorg, glädje, liv, skratt och tårar. Där fanns helt olika ingångar, erfarenheter och lösningar. Vi talar i termer av; Jag gjorde så här eller Det här har hänt hos mig. Vi avstår råd, men lyssnar. Ibland frågar vi eller berättar en annan historia som visar sig i något mått likna den första, även om den vid första anblick ser olika ut Vi kan lära av varandra. Vi kan älta, för att det gör saker lättare att tala om det. Det är tillåtet att älta det man behöver älta. 

Personerna kanske inte har lösningar som gör att sorgen eller problematiken upphör, men kanske ser vi saken från ett annat perspektiv när vi talar om det. Livet behöver levas med glädje trots sorgen. Vid sidan om sorgen vandrar ju livet. I det vill vi vara.

Bakom skalet hos människor bor känslor och upplevelser vi inte känner till. Några kan och vill tala om det, andra hittar inte sitt forum. Vi ersätter inte sjukvården, psykiatrin eller andra reguljära inrättningar. Vi är något annat, för den som inte hittat sin plats utifrån den ordinarie hjälpkatalogen. För hjälp till samtal är det många som söker. 

Bokhandelns orossamtal är en plats, ett rum för sådana samtal. Ja, det är annat också, som t ex en bokhandel, en plats för litteratursamtal och annan kultur. Det är fint att vara en del av några av de samtal som behöver föras. 

Jag tackar er som deltar i våra samtal. Era berättelser gör skillnad. 

Tack.

Anette

Izas ballad - Magda Szabo

Häromveckan talade vi om Izas ballad av Magda Szabo i en bokcirkel i bokhandeln. Läsning kan ge hög puls, men kanske av ett annat slag än intervaller och fysisk träning. Vi var flera som blev förbannade på dottern i berättelsen, men också på modern som var tyst. Vi konstaterade återigen hur viktiga samtal mellan människor är. 

En fråga att ställa sig är varför man blir förbannad, vad som triggar inombords. Ja, det är förstås vi, vårt liv och där vi är just nu, men ändå. Någon blir ledsen, någon arg och någon känner ingenting. Varför reagerar vi så olika på vår läsning? Kan vi utröna varför? Eller vill vi inte, för att det är smärtsamt? 

Karaktärerna talade inte med varandra, de trodde kanske att de visade omsorg eller att de gjorde det bästa för den andra, men ack nej, ack nej. Blev de olyckliga, nästan alla, för att de inte kunde tala med varandra? Varför är det så svårt?

Hur visar vi omsorg om vi inte säger hur vi vill ha det eller önskar? Eller om någon inte vill tala, svara eller lyssna? Vad är omsorg egentligen? Är karaktärerna omsorgsfulla eller är de bara egotrippade? Vad säger du?

Magda Szabo berättar historien om en familj, med mor, far, dotter, svärson och liv för dem alla. De lever var för sig men också tillsammans, de hör ihop men är egna individer. De har helt olika egenskaper, kommer från olika generationer och har olika bagage i sin ryggsäck. De har levt i olika tid, men också tillsammans. Vår generations historia präglar oss, men vi behöver också leva här och nu och förstå både den gamla och den nya tiden och vad de för med sig för var och en. Vilket ansvar har en dotter för sin mor? Hur ser det ut? Vilket ansvar har en mor för sin dotter? Och, hur ser ansvaret ut för dem själva, dottern för sig och modern för sig. Ser ansvaret olika ut i Ungern, i Asien eller i Sverige? I berättelsen kan man bli arg på dottern, men vad har hon i sitt bagage och hur ser hennes tilldelade egenskaper ut? Jag kan bli arg på både modern och dottern, men tycker också ohyggligt synd om båda.

Vad tycker vi om en bok vars karaktärer gör oss riktigt förbannade?

Vill du läsa en författare som skrapar under din känsloyta, så läs Magda Szabo. Var beredd på pulsökningen! Hon har också skrivit Dörren, som var en berättelse med karaktärer som heter duga. Ungersk, olika generationer, historia, stat, landsbygd och stad. Ja, jösses, kan man säga om både Izas ballad och Dörren.

Å andra sidan kanske den inte påverkar dig alls. För du har annat bagage och egenskaper än den som blir upprörd. Hur är det med sånt där, egentligen?

A..

Hej, hur har du det?

Är du orolig för annans hälsa? Vad gör det med dig? Behöver du prata med andra om din oro för t ex suicid, sjukdom, beroenden eller annat. 

Vi samtalar tillsammans den 16/2-22.

Föranmälan krävs till bokhandeln, tfn 0708905731 eller på plats i bokhandeln. 

Samarbete Sensus studieförbund i Norrtälje.

Datum: onsdag 16 februari 2022

Tid: 17:00-18:30 

Arrangemangets adress: Roslagens bokhandeln bid Lilla torget i Norrtälje. 

Den första rättigheten : Frihet till religion, frihet från religion - Jacob Rudenstrand

Religionsfriheten är den första mänskliga rättigheten. Tillåts vi praktisera vår religion eller öppet ta avstånd från varje religion, då faller resten på plats. Och där religionsfriheten sätts ur spel kvävs automatiskt varje annan mänsklig rättighet. På så vis är religionsfriheten första länken i den kedja som låser in och begränsar staten för att medborgarna ska kunna leva i frihet. För troende och icke-troende lägger den grunden för det liberala samhället. 

Globalt och i Sverige pågår en ständig debatt och ett pågående arbete för rätten att utöva och sprida sin tro. Men hur effektivt är det? Och varför tycks den mest förföljda gruppen i världen, den kristna, vara den minst skyddsvärda? 

Den första rättigheten är ett standardverk för den som är intresserad av religionens ställning. Här ges en bred översikt av dagsfärska politiska åtgärder som spåras tusentals år bakåt i tiden. I debatten om den liberala demokratins hotade ställning visar det sig att friheten till och från religion är det kanske viktigaste värnet för den sekulära statens överlevnad.

#Denförstarättigheten : #Frihet till religion, frihet från religion - #JacobRudenstrand  #mänskligarättigheter  #kristendom  

5/2-22; Tack.

Tack, Cecilia, för ditt besök i bokhandeln. Du gjorde skillnad där. Du fångade människorna, du samtalade, du glödde och du log. Jag tycker att alla de där samtalen du åstadkommer är så vackra, där du möter människor och ni utforskar din fråga tillsammans. 

Jag såg och kände din energi på håll, det gör andra också. Det gjorde skillnad för den som upptäckte dig där du stod. Du utstrålar färg och glädje. Du drog dem till dig. Du såg dem, oss. Vi såg dig. 

Var du urlakad eller energifylld när du kom hem? Jag hoppas att du var nöjd med din dag och med de samtal du hade med människorna du mötte. 

Jag är glad över ditt besök. Du är varmt välkommen tillbaka. 

Tack. 

A... 

4/2-22; NT minnestext - Anders Unnerstad

Det är med mycket stor sorg jag hör att Anders Unnerstad har lämnat jordelivet. Han avled den 27 december 2021 och begravdes i Norrtälje kyrka den 27 januari 2022.

Jag mötte Anders i bokhandeln i Norrtälje. Han deltog i en av bokhandelns bokcirklar där vi samtalade om böcker och de frågor som väcks vid vår läsning. Det var hans hustru Gunilla som inspirerade honom att delta. Det är jag henne tacksam för. Mötet med Anders gjorde skillnad. 

Anders var en kunnig, intresserad och inspirerande människa. Han läste cirkelns böcker med intresse, men också med skarphet i blicken. Hans iakttagelser gjorde skillnad och jag hoppas att också vi gjorde skillnad för honom, att vi utvecklade varandra. Han lyssnade när andra talade, vände tanken i sitt huvud och gjorde sitt yttersta för att förstå de andras synpunkter. Han ställde dem i relation till sina tankar, sin bakgrund och sina erfarenheter i livet. Han läste mycket och hade stor litteraturkunskap i sin erfarenhetsbank. När han talade vägde han noga sina ord, hade stor integritet. Han intresserade sig för viktiga samhällsfrågor och han satte tydligt ner foten, när någon gav uttryck för åsikter som stör demokratin. 

Jag upplevde Anders som en kunnig, vänlig och omsorgsfull själ, där intresset för litteraturen var viktigt. Anders, hans kunskap och hans delaktighet gjorde skillnad hos oss. Jag känner en stor tacksamhet för att ha mött Anders och allt det han givit oss i våra samtal. 

Anders fattas oss.

Anette Grinde

DN - till minne av Anders Unnerstad; https://www.dn.se/familj/till-minne-anders-unnerstad/

Minnesrummet - Anders Unnerstad 15/8-1938 – 27/12-2021; https://www.minnesrummet.se/front/case/757672

Jockeyklubben - Anders Unnerstad; https://jockeyklubben.se/anders-unnerstad-in-memoriam/

Norrtelje Tidning - till minne av Anders Unnerstad; 20220204

DN - till minne av Anders Unnerstad; https://www.dn.se/familj/till-minne-anders-unnerstad-2/

23/4-22; boksignering Marie Wildhammar Okker - Omaja; den första tiden

Lördag 23/4-22; boksignering Marie Wildhammar Okker 

Omaja; den första tiden (9-12 år)

Utomhus. Kläder efter väder! 

Här på Omaja finns det inga träd ännu. Jorden, med min bästa kompis Rita, ligger ljusår bort. Kanske kommer jag aldrig tillbaka dit. Men jag har min berättelse, och den tänker jag berätta fast det är förbjudet.

Ilona är elva år och måste flytta med sina föräldrar till planeten Omaja. Hennes mamma är forskare och behövs där när luften blir allt sämre på jorden och det är farligt att vara ute utan munskydd. Men Ilona har inte alls någon lust att vara där, trots att hon till och med har fått en sällskapsrobot. En dag tar hon sig in i de förbjudna växthusen och träffar Tor. Efter det blir inget sig likt. Stämmer det verkligen att de som bor på Omaja bestämmer allt tillsammans?

Omaja : Den första tiden är en berättelse om mod, om att bli lyssnad på och om att orka byta till en värld som ser helt annorlunda ut.

Marie Wildhammar Okker kommer från Nora men bor nu i Vallentuna med sin familj. Hon arbetar med kommunikation och tror på berättelsernas kraft.  

16/2-22; Orossamtal i bokhandeln

Jag tittade på ett avsnitt i serien om Lars Lerin och hans vänner, som pratar om sina beroenden. Det ledde mig vidare i tanken till våra orossamtal för närstående i bokhandeln. En närstående kan vara en anhörig eller en annan person som står en sjuk nära. I serien finns anhöriga som berättar om hur plågsamt det var och hur lite de kunde göra; hur otroligt mycket de försökte, misslyckades och försökte igen. De talade om hur svårt och hopplöst det var. En mamma poängterade det viktiga i att tala med andra om sin situation och oro, att inse att det inte var hennes fel. Att det är den beroende som är ansvarig, men också hur svårt det är att säga ifrån. Till slut gjorde hon det, det var både destruktivt och bra. Det hjälpte att prata med andra, vara öppen om situationen. Den där skuldkänslan många bär på är tung, och så onödig. Problemet är förstås att vi alla är olika, att det aldrig finns en lösning på problemen. Någon måste få prata, någon kan inte och någon törs inte. Och någon måste lyssna, stå kvar och orka lyssna. Igen och igen. Hur ska man annars komma vidare? 

Samtal är ofta förlösande, kan ge lindring och faktisk hjälp, men det beror också på vem som sitter i rummet och hur den förstår och förhåller sig.

Vi vet att det är psykisk ohälsa, en beroendesjukdom eller något annat. Vi vet att det är svårt att få hjälp, vilja eller kunna. Vi vet att det är svårt att förstå. Vi vet att det är en person som är sjuk men drar med sig andra i sorg och förtvivlan. Personen måste få hjälp, när hen vill (eller tvingas). Den närstående måste också få hjälp, inte skuld eller tystnad. Frågan är hur det görs för henne. Eller honom. Hur just de kan hitta sin hjälp. 

Snart ska vi ha ett sådant samtal igen i bokhandeln. Det är för den närstående, den som oroar sig och inte vet hur eller vad som ska göras. Den som behöver prata med andra närstående, andra med lika eller annan problematik, se hur bilden ser ut där. Kan man kan hitta lindring eller självhjälp i andras berättelser? Sist vi möttes dök erfarenheter upp hos någon som landade som en möjlighet hos andra. Det var fint. Vi är inte en egen ö, men vi måste hitta till varandra och hur vi kan tänka annorlunda.

Är du närstående till någon som är sjuk eller har en problematik i livet som skadar sig själv och andra? Behöver du prata? Välkommen till vårt samtal.

Jag ska titta mer på Lars Lerins programserie. Kanske uppstår fler tankar som vi kan fundera kring i våra samtal. Vi kan ju lära av varandra, eller hur? 

Orossamtal 16 februari 2022, kl 1700-1830.

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

Föranmälan till bokhanden, ja; info 😉  roslagensbokhandel.se eller tfn 0708905731 (eller titta in i butiken för ett prat om samtalets form.)




#medberoende #psykiskohälsa #drogberoende #alkoholism #demokratiskasamtal #roslagensbokhandel #orossamtal

5/2-22; Poesilördag tema; skrattet

I projektet demokratiska samtal i bokhandeln söker vi platser och tillfällen att föra samtal, att få höras och att bli lyssnad till. Vi har poesiläsning - av egna texter - den första lördagen varje månad. Vi utgår ifrån ett tema, var och en skriver sin egen text och läser den inför en lyssnade publik. Poeten behöver föranmäla att hen ska läsa sin text, publiken behöver bara dyka upp, vara på plats kl 1400. 

Nästa poesitillfälle är den 5 februari 2022 - och temat är; skrattet

Poeter skriver egna texter, som de också framför själva. 

För dig som vill läsa; titta in i butiken senast någon dag innan och berätta för bokhandlerskan att du vill delta som poet och att du själv har skrivit en text som är ca 1-5 minuter lång. 

För dig som vill lyssna; välkommen kl 1400 lördag den 5 februari 2022. Vi börjar kl 1400. Längden på sammankomsten är beroende av antal poeter, som kan vara en eller kanske fem? 

Vi håller till utomhus - så kläder efter väder och naturligtvis håller vi god distans. Må vi alla visa varsamhet mot varandra. 

Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje! 

• Följ gärna bokhandeln på instagram; https://www.instagram.com/roslagensbokhandel/
• Följ gärna bokhandeln på facebook; https://www.facebook.com/Roslagens.....

#Norrtälje400  #Norrtälje400år  #kulturiroslagen  #kulturtorget #VälkommentillNorrtälje  #Välkommentillbokhandeln  #Roslagensbokhandel  #kläderefterväder  #demokratiskasamtal   #Norrtälje   #svenskpoesi  #poesipåinstagram  #poesilördag   #Lillatorget  #VisitRoslagen  #sensusnorrtälje  

4/2-22 Miljömagasinet; Ellen Mattson - Den svarta månens år

Den svarta månens år - Ellen Mattson

Miljömagasinet 4/2-22

Klicka på bilden för att komma till texten

(i denna blogg).

Tänk kreativt när du läser, säger jag. Det här är fantasi, ja, nej, inte allt, men en del.

 Tänk kreativt, när du läser. Det finns saker i drömmen, i fantasin. Det finns också sånt som är verklighet. Frågan är bara vad.

3/2-22; NT (om förintelsens minnesdag)

 Norrtelje Tidning 3/2-22

Klicka på bilden för att komma till artikeln

(i denna blogg)

Metropol. Eugen Ruge.

Moskva 1936. Den tyska kommunisten Charlotte ger sig av på en flera veckor lång resa genom det nya hemlandet, Sovjetunionen, tillsammans med sin man och Jill, en ung kvinna från England. Det är mer som förenar dem än vad som märks vid första anblicken: de arbetar inom Kominterns underrättelsetjänst där kommunister från alla länder är verksamma. Tungt vägande är dock att bland de folkets fiender, som just nu står inför rätta i Moskva, finns det en person som Lotte är mer förtrogen med än vad hon egentligen vill kännas vid.

Åtta år efter den internationella framgången med romanen Den tid då ljuset avtar återvänder Eugen Ruge till sin familjehistoria i den samtids­historiska romanen Metropol. I centrum står tre personer med stark övertygelse, också när vissheten går förlorad. Den politiska terrorn från 1930-­talet känns ohygglig, men ännu värre känns det vi är beredda att tro på.

• Författare: Ruge, Eugen
• Översättare: Delblanc, Aimée

Vi var vargar - Katrina Nannestad (9-12 år)

Vi var vargar - Katrina Nannestad (9-12 år)

Ibland är det bra att vara vild. Ibland måste man vara vild.

Det är i slutet av andra världskriget och när den ryska armén marscherar in i Tyskland tvingas familjen Wolf att fly från sin by. På vägen kommer Liesl, Otto och deras lillasyster Mia ifrån de vuxna och plötsligt är de ensamma mitt i kriget.

Liesl har lovat sin mamma att ta hand om de yngre syskonen, men för att överleva måste man ibland göra saker som är fel. Farliga saker. För att överleva måste man ibland bli en varg.

Ett helt nytt liv - Charlotta Kåks Röshammar

God morgon, tisdag. 

Jag tänker på boken: Ett helt nytt liv. Författaren har mött kvinnor som kommit hit, som har utforskat och gjort saker möjliga. Kvinnor från olika länder och förutsättningar. 

Jag tänker på möten med människor, vad som gör skillnad, hur vi förhåller oss, tänker och säger. Jag tänker på vad det gör när någon ser. 

Jag minns när jag för några år sedan intervjuade tre kvinnor inom fredsrörelsen. Någon var föreningskassör och de andra ledamöter i fredsföreningar. De ville medverka i föreningslivet, såg det som en fest, men var lite obekväma med att synas på förstasidan i en tidning. De var nödvändiga för gruppen, men nästan ingen såg vad de gjorde. Jag skulle vilja se att media lyfter alla dessa kvinnor som verkar bakom de stora strålkastarna. Djuplodande reportage om vad de gör, hur det kommer sig att just det de gör är viktigt och hur det påverkar andra. 

Kanske kan man göra ett sånt skrivarprojekt i bokhandeln? Det är så många som skriver, vill skriva. Kanske vill de också skriva om människor som gör. Kanske kan vi läsa den här boken i demokratiska samtal och prata om den i ett kvalitativt gott samtal om människor som gör, lyfter och försöker.

Charlotta Kåks Röshammar har skrivit om kvinnor som har kommit till Sverige, till oss. De har gjort skillnad för sig själva och andra. Skapat nya, viktiga stråk i sina liv. Och därmed också i andras. 

A..

Journalisten Charlotta Kåks Röshammar har under sommaren och våren 2021 träffat kvinnor som flytt, eller flyttat, till Dalarna. De har tagit sig igenom krig, förföljelse och uppbrott. En del har kommit för jobb eller kärlek. Gemensamt för dem alla är att de skapat en ny framtid i Sverige. Förhoppningen är att de tolv personporträtten ska inspirera dig som är ny i Sverige – och dig som är född här.

#ettheltnyttliv #konsaiförlag #CharlottaKåksRöshammar #roslagensbokhandel #norrtälje #välkommentillbokhandeln #sensusnorrtälje #välkommentillnorrtälje #kulturiroslagen #kulturtorget  #kyrkligtmagasin