All min kärlek. Agnes Lidbeck.
Petra och Johannes är ett perfekt par. Som gjorda för varandra. Juristen och läkaren, väluppfostrade och vackra. Ändå är det lite rörigt. För det finns ju fler personer med i leken. Vem vet om man gör rätt val när man väljer liv? Och vem vet vilka konsekvenserna blir om man skulle råka välja fel?
Julia och Axel är så olika som man kan vara. Det enda som förenar dem är vänskapen med Petra och Johannes. Ändå dras de till varandra: smärtsamt och ofrånkomligt. Samtidigt rör sig Axel uppåt i maktens korridorer. Och Julia - hon slåss för allt hon tror på. Allt Axel inte är.
När samhället förändras och alla principer sätts ur spel, blir kärleken plötsligt ett vapen mellan de fyra. Vem får vem, och till vilket pris?
Utanför den vackra villan och lilla vardagen pågår samhällsomvandlingar som snart ställer allt på sin spets. Inget är så lugnt och tryggt som man skulle önska. Till sist är det en fråga om hur länge man kan blunda. Och vad man måste glömma för att kunna leva vidare.
All min kärlek är en emotionell thriller som skildrar borgerligheten inifrån och som utspelar sig i en undergång som ligger nära vår egen verklighet.
Hur kan vi veta vem som är farlig att umgås med? När går tryggt över till osäkert? Bör vi veta, förstå sådant redan från dag ett i mötet med någon?
Är det här en skruvad berättelse eller är vi här? Känns den som fiktion eller verklighet?
Hur kan vi veta vilka konsekvenser som följer med ett barn? Att det ska bli på liv eller död? Hur ansvaret för barnet kommer att se ut i kombination med oss andra, de andra i familjen och runt omkring? Vem ska vi passa oss för?
Hur väsentliga är de nära kontakterna? De från förr och de vi har nu? När kan vi använda dem? Hur stark är vänskapskorruptionen - korruptionen - i Sverige?
Hur kan vi veta när vår historia kommer att påverka vår framtid? Vår hemvist, våra politiska uttalanden, vår religion, våra vänner, våra barn? Vad är farligt och vad kan passera?
När börjar människor försvinna? Och varför?
Sanning. När ska sanning berättas? För ett barn, för en vuxen? Hur tar vi hand om reaktionerna? Hur kan vi se konsekvenserna av hur och när sanningen berättas? Det gäller med barnet, men det gäller också med den vuxne.
Axel och Johannes är vänner. Petra och Julia likaså. Deras livsbanor möts av tillfälligheter, deras berättelser och liv vävs tillsammans. Vävs tillsammans och trasas isär, påverkar varandra. Som ju livet gör.
Är det här en berättelse om vår tid, om det som händer i vårt land? Ligger det nära oss, nu?
All min kärlek går till alla människor vi möter i livet, där konsekvenserna inte kan förutses för att det inte är under de (nya) förhållandena man möter människor från början. För att vi förälskar oss, är hungriga och äventyrliga eller öppna människor som möter varandra under livets olika omständigheter. Och för att livet och dess omständigheter kommer smygande, vi tror att det är någon annan som ska ta tag i saken och plötsligt, som från ingenstans, är den över oss. När och hur ska man reagera när man känner oron i magen?
Jag skalar bort det yttre, så mycket som möjligt av min ryggsäck och mina förutfattade meningar när jag läser. Jag lägger all eventuell irritation jag bär med mig (om livet, plattityder, författaren, människor, andras uppfattningar, med mera) vid sidan om och bara läser som det står. Jag följer berättelsen, förutsättningslöst, tänker på människorna, bygger på med livets förutsättningar där det behövs, funderar kring vilka de är, lägger färg och miljöer som jag ser dem utifrån hur Lidbeck givit mig grunden. Jag läser med mina ögon, här och nu, lägger så mycket av livet och allt jag tror att jag kan bättre någon annanstans. Lidbeck kan. Jag kan njuta hennes text, precis som hon har valt att skriva den. Det är därifrån jag läser den, njuter den och funderar över den. Jag är inte här för att kritisera, jag är här för att njuta, lära mig mer och vara en del av det som görs, skrivs, betraktas. För mig, för oss, för världen tillsammans.
Läs med varsamhet. Läs med uppmärksamhet. Läs med fasa och eftertänksamhet. Läs med insikt. Läs med lugn. Njut din lästid.
A..
Jag läser Aftonblades recension av All min kärlek (Agnes Lidbeck). Jag blir less på alla recensioner som bara kväver, kritiserar och sänker böcker, som inte ger en god hint om vad boken säger, vilka frågor den lyfter snarare än hur den lyfter. Ja, visst kan vi läsa själva, men det kan också vara intressant att se vilka frågor lyfts av andra fångat i sin läsning - inte bara negativ kritik. Kanske säger boken inget för den personen? Kanske orkar recensenten inte se vad den innehåller, vad den säger till hen? Kanske klarar personen inte att se bortom sin egen irritation och fånga texten? Jag skulle önska mer djup i recensentens text. Och ja, även om hen finner texten/boken ytlig så kan hens tanke gå på djupet, hens tanke kan gå djupare och föra spåren till något annat än bara att författaren kunde bättre, att hon borde gjort si eller så. Oj, se där, nu säger jag alltså samma sak om recensenten ofta säger om en bok. Att hon borde något annat. Jag kan ju bara låta bli att läsa hennes text och istället läsa boken med eget intresse, egen glöd och egen utveckling, eller hur? Livet är svårt, ja. All min kärlek förtjänar läsning och tanke. Var står vi idag?
#allminkärlek #agneslidbeck #roslagensbokhandel #kulturtorget #platsendärsamtalförs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar