torsdag 30 april 2020

Jackie - Anne Swärd


Jackie - Anne Swärd. 

Anne Swärds nya roman handlar om en ung kvinna på väg mot Stockholm och livet. Det är den varma sommaren 1988, ingenting har ännu hänt. Mannen hon sedan möter är bortom vad hon kan föreställa sig. "Jackie" är en roman om kärlek, besatthet och överlevnad.

Varje nytt kapitel markeras av en stjärna. Ömsom fylld, ömsom tom. Betyder det något, mer än att det är ett nytt kapitel? Hur vill vi helst se våra kapitel rubricerade? En stjärna, en siffra eller ett rubrik? Vad gör sig bäst i vår läsning? Eller nej, stjärnorna är något annat. Kanske som delkapitel i kapitlen, som ju är numrerade med 1-7.

Anne Swärd har ett vackert språk. Det är mjukt, följsamt och vänligt.

De träffas tidigt i berättelsen, mannen och kvinnan. De träffas på tåget. Han hittar henne, tänker att hon är hans. Han ordnar det så. Jag tänker kring om hon är naiv och han beräknande, undrar förstås var historien ska ta vägen. Jag upplever henne inte som naiv, fast hon är ung. Jag upplever henne som stående med båda fötterna på jorden, med en insikt om att livet är hennes att ta vara på.

Jackie vandrar genom stadens gator, fikar på caféer och njuter av sommaren. Han är inte där. Hon handlar på antikvariat, läser och skriver. Funderar och njuter av livet. Jag tycker om hennes sommar. Jag kan inte tänka mig annat än att hon är en stark och självständig kvinna.

Hon berättar om sin krokikurs och om kursledaren, den avdankade kursledaren som en gång varit något stort. Det är länge sedan nu. Hon utvecklar, försöker, skapar relationer och vandrar vidare i sommaren.

"Han är gammal, säkert över fyrtio, och har så ont om pengar att han måste sälja sig här; försöka lära mer eller mindre talanglösa konstnärsaspiranter att göra anständiga nakenstudier."

Anne Swärd skriver vackert, men inte så poetiskt som t ex Sara Stridsberg. Ja, men ändå vackert. Jag tänker att hon skulle kunna skriva ännu vackrare om hon ville. Är det valen av ord som gör skillnaden? Hur ser vi på orden och hur väljer vi - eller författaren - sina ord? Hur blir skillnaden om hon väljer orden på annat sätt - väljer en synonym som är hårdare, vänligare eller påverkar mig på annat sätt. Ja, det gör en skillnad i berättelsen, i texten. Den påverkar mig annorlunda.

Jag njuter. Stannar, stillar mig och undrar var berättelsen ska ta vägen. Jag njuter av kapitel efter kapitel, för det är så jag vill göra. Att njuta, fundera, andas och se fram emot det kommande tankarna och samtalet om boken. För visst ska eller kan jag alltid samtala om det jag läser? För visst vill jag alltid reflektera över min läsning?

Han kommer tillbaka mitt i sommaren. Var har han varit? Vem är han egentligen? Vad är det egentligen som tidigare har gått snett för honom? För visst har det det? Gömmer han sig för något eller någon, undrar jag här? Det ger mig klarhet sen, eller gör det verkligen det? Vad ger texten mig om honom?

Hon insisterar, inombords, på att han är för bra för att vara sann. Varför? Är det så vi gör, tänker, när vi träffas av kemin som gör oss förälskade? Har hon mött sin like? Är de båda ansvarslösa, beräknande och utmanar sig själva här, i den här relationen? Den börjar onekligen vackert, men visst finns det en känsla av farlighet? Vad händer t ex med magnetismen dem emellan när han tvingar ur henne sitt riktiga namn? Vad tvingar han henne till och vad ger han själv?

Boken har en långsam takt. De möts, deras relation utvecklas. Jag förväntar mig en upptrappning och den kommer när den kommer. Jag går ibland händelserna i förväg och tänker kring hennes handlingar. Ja, mer hennes än hans. Jag bryr mig mer om hennes hälsa och självständighet än om hans. Jag lär känna henne lättare än jag gör med honom. Han är farlig, hemlig och farlig. Jag kan förstå att hon faller för honom, ser honom som attraktiv och spännande. När borde hon upptäcka vartåt det barkar?

Han förefaller ha haft en mindre god uppväxt. Texten återkommer till detta. Middagarna, bråk och andra små minnesdetaljer som berättar om hans bakgrund. Ja, han berättar inte om det för henne, men han tänker kring det. Det kommer lite pö om pö, lite, lite, som för att inte berätta för mycket på en gång och för att ändå beskriva vad han har med sig i sitt bagage. Det är bara lite, men ändå tillräckligt för att förstå att han skadats av sin uppväxt och att han inte hanterar det så väldigt väl.

Ja, vi har också att begrunda hans relation till Petra, kvinnan i porten. Hur kommer det sig? Vad har de för en relation, egentligen? Hon betyder uppenbart väldigt mycket för honom. Vad betyder egentligen han för henne? Ibland undrar man hur relationer uppkommer - vad som är vad och varför. Det här är en sådan.

Jag uppskattar inte vulgära sexscener i böcker. Det är en del sånt här. Förutom en del ord, så är det ändå relativt acceptabelt. Det går förstås att göra det vackrare än det stundtals är i den här texten. Återigen, det där med valet av ord. Jag tänker att hon borde kunna göra det vackert, men nej, inte alltid här.

Connie. Jackies vänskap med kroki-vännen. Vad säger det om en människa när hon avstår någon till förmån för en annan, för att hon är uppslukad av den andre. Vad gör det med henne i förlängningen? Vad kostar det? Vilka konsekvenser kommer det att medföra? Hon missar eller avstår en viktig träff med Connie för att han ber henne. Vad leder det till, att hon blir mer och mer fokuserad på honom och tappar resten av sitt liv, sin kurs, sin vän? Vad säger det om deras - hans och hennes - relation?  Vad säger det, i den lyckliga tiden?  Hur lär vi känna varandra? När gick beräknandet över styr?

Nu är jag där igen? De tusen frågorna - hur blir det som det blir? Varför ser vi inte vad som händer? Vad händer sen?

En gång hade jag en familj - säger han, utan att säga mer. Jag tänker att det ligger mycket i det uttrycket. Sorg, glädje, skräck; minnen som påverkar oss genom livet. Barndomen och familjen sätter spår i människor, ibland mer och ibland mindre. Ja, förstås utifrån våra egna personligheter och hur vi lyckas (eller vill) bearbeta våra upplevelser över tid. Om vi inte själva förstår våra brister är de förstås svåra att bearbeta. Minnet är viktigt, men ibland vore glömskan onekligen enklare.

Paula spelar roll för honom. Visst är det så att vi alla behöver en bundsförvant, en vän att ty oss till. Även om vi inte berättar allt, så behöver vi någon vid vår sida. Han har Paula. Hon har Connie. Alla ljuger, men ändå. Ändå, ja. Kanske är Paula hans överlevnad. Och Connie hennes. Vad händer om de överges för att det är omöjligt att stanna?

Jag funderar kring hans beräknande och hennes blindhet. Hur svartsjukan och äganderätten påverkar människor. Steg för steg, som en långsam snara när insikten visar sig. Jag funderar kring hur naivitet eller tron på människan gör oss blinda. Kärleken är verkligen en ohygglig kraft, både på gott och ont.

Hur kan man älska någon, älska med någon, som har slagit? Hur går det till i en människa när hon igen och igen förlåter, tror på något eller någon som visar sig bedrägligt. Jag undrar över människans natur. Det sägs ju att kärleken är blind och att vi tror på bättring. Här är det tydligt att de tydliga signalerna inte är tydliga för alla.

Jag undrar också hur vi står ut med livet när vi inte kan förlåta. Hans föräldrar gav honom livet, men gav de honom också hatet och slagen? Förlåtelsen är en livsviktig ingrediens i livet, men varför är den så svår? Hur gör man när man inte förmår tala? När man tror att terapeuten är emot, kanske någon som ska lura? Hur går det med livet när man inte kan lyfta på locket till sitt inre och släppa ut det som skadar sig själv och andra? Varför är livet så svårt att leva?

Vem hjälper honom? Hur förhåller han sig till sin mamma. Hur förhåller sig mamman till honom. Eller till henne. Hur tänker de, var för sig. Alla har sina spår, sina tankar och sina skäl. De är helt fristående från varandra. Skadade. Rädslan, tillhörigheten och den brustna tilliten; känslan binder samman dem fast de kanske aldrig borde mötas igen. Ja, de borde alla drabbas av den stora glömskan och vända varandra ryggen för evigt.

Den där frågan man alltid ställer sig, dyker upp igen; Varför går hon inte?
Och; Vem hjälper honom att bli hel?

Ja, svaret på båda frågorna kanske är: det är inte möjligt.

Det här är en känslomässigt stark bok. Hon väver tragedin närmre och närmre, drar henne till honom. Sakta, sakta, som en spindelväv eller det är som en labyrint som inte går att ta sig ur. Det kommer smygande. Plötsligt är alla andra borta, allt annat är betydelselöst.

Det är han som är nyckeln till allt.

Till barnet. Till skulden. Till livet. Till döden. Till kärleken. Till luften hon andas. Till tryggheten. Till skräcken, ja, till skräcken som sätter sig varje livsnerv. Ja, till allt.

Läs boken. Titta dig sen omkring. Vem i din närhet har det som Jackie? Vem i din närhet är som han? Känner du dina närmaste, ser du människorna omkring dig?

Rekommenderad läsning. Ja, det här är verkligen rekommenderad läsning. Den beskriver mycket tydligt en situation som ingen kvinna någonsin vill hamna i.

A..




#jackie  #anneswärd  #albertbonniersförlag  
#roslagensbokhandel #enriktigbokhandel #dinlokalabokhandel #välkommentillbokhandeln
#norrtälje #sensusnorrtälje #bokvalsbordet #bokcirkeln 
#miljömagasinet 

måndag 27 april 2020

Boksignering maj 2020 i bokhandeln




2 maj 2020 
2 maj 2020.
2 maj 2020 - kl 1200-1300.

Boksignering och bokprat med barnboksförfattare.

Malin Lundgren har skrivit flera barnböcker för åldern 9-12 år, t ex Ett hål i mitt hjärta.

Anna Kinding - Se upp för prosit - för åldern 3-6 år. Anna Kinding har också skrivit flera böcker för äldre åldersgrupper (barn). Även dessa böcker kommer att finnas när hon besöker butiken på lördag.

Välkommen till bokhandeln!

 
Vi håller till utomhus = kläder efter väder!

Vänligen observera att vi håller god distans!






9 maj 2020 

9 maj 2020 
9 maj 2020 - kl 1200-1300.

Boksignering och bokprat med författarna
Ellinor Stattin och Gabriella Lockwall
Basti och plåstermannen
- passar för åldern 3-6 år - Ellinor Stattin.

Inte en kroppsspråksbok - Gabriella Lockwall - hör till området populärpsykologi och personlig utveckling.

Utomhus = kläder efter väder!

Vänligen observera att vi håller god distans!





16 maj 2020 

16 maj 2020 - kl 1200-1300.

Boksignering och bokprat med författaren Linda-Maria Grönkvist. "Skrivarbussen" - kommer till oss och pratar om skrivande, sin nya bok och hur det är att bo i en buss.

Utomhus = kläder efter väder.

Vänligen observera att vi håller god distans!






23 maj 2020


23 maj 2020 

23 maj 2020 - kl 1200-1300.
Boksignering och bokprat med författaren Mikael Strömberg
barn/ungdomsbok 9-12 år, Skräckstorm

Lotta Ekman
barnbok 3-6 år Varför måste vi gå??




Utomhus = kläder efter väder.



Vänligen observera att vi håller god distans!



Vi samarbetar med Sensus Studieförbund
i våra arrangemang i bokhandeln.


 #vihållerdistans   #tvåmetersregeln
#idusförlag  #malinlundgren  #ellinorstattin  #gabriellalockwall  #MikaelStrömberg
 #boksignering  #roslagensbokhandel  #enriktigbokhandel   #Norrtälje
#vihållerdistans  #boksignering  #sensusnorrtälje  #dinlokalabokhandel  #handlalokalt

lördag 25 april 2020

Jag höjer blicken...

Jag höjer blicken, ser rådjuren, hoppeskuttarna och fåglarna som leker.
Jag känner doften av gödslet på ängen, ser mossan och grönskan som spirar.
Hör det ljuvliga kvittret.
Känner naturens kraft.

Jag känner doften av regn.
Jag ser regnet slå i bäcken.
Njuter av mönstret det gör.

Se där, se där.
En hitta-ut-kontroll jag plötsligt fann.
Den lyckan känns nästan inte sann.

A..

Ps... vi har Hitta-ut-kartor (gratis) för Norrtälje nu. Välkommen, välkommen!





måndag 20 april 2020

Fyrbåken - Thomas Larsson

Fyrbåken
Thomas Larsson
Nirstedt/litteratur

Jag börjar med att säga till mig själv. Släpp småordskritiken, välj njutning framför irritation. Lägg bort överstrykningspennan. Kladda inte i boken av onödiga skäl. Så, då gör jag så.

Jag bor i Roslagen. Jag undrar var Reglarö, Stockholms norra skärgård, ligger. Är det en fiktiv eller en verklig ö. Spelar det någon roll för min läsning? Är det så att jag måste hitta platsen, för att förstå berättelsen, eftersom det är nära hemma? Skulle det vara skillnad om det vore på en plats fjärran från mig? Jag tänker att platsen är Arholma, med dess båk, även om den verkar vara byggd senare. I boken refereras till Söderarms fyr, så man kan kanske istället tänka att det bör vara någon båk som ligger närmare där. Arholma känns för långt bort för att ha något med Söderarms nybygge att göra. En båk på en ö närmare Söderarm nya fyr, sålunda.

Allteftersom jag börjar med min läsning ser jag att Thomas Larsson varierar sitt språk. Det är som om texterna är skrivna vid olika tillfällen, fogats samman men inte riktigt funnits sin enhetliga språkrad. Jag tänker att en bok skrivs över ganska lång tid och att språket därigenom ändras, eller beror det på att man helt enkelt inte reflekterat över språkskillnaden när man redigerat slutprodukten? Eller är det en genomtänkt tanke, som jag inte ser? Ja, allteftersom jag läser tror jag att det är en genomtänkt tanke, men sättet att skriva passar inte mig. Jag blir störd över förändringarna, de olika sätten som gör läsningen så mycket svårare. Hur påverkar texten, sättet att skriva, dig?

Jag ser sen, när jag läst klart, att jag ändå kan förlika mig med sättet att skriva. Mina känslor ändras, när jag tänker till, ser över min läsning och drar mig längre in i tanken om texten. Den förändras. Det förändras.

Arwid och Anna-Stina och 1700-tal. Jag tänker att berättelsen är vacker, den som växer fram. Det som växer fram mellan dem, tillfälligheterna som för dem ihop och tillsammans och skapar framtida stigar. Deras liv blir inte särskilt lätt, men ändå, ändå.

Hur ser generationerna ut mellan Arwid/Anna-Stina och Anton & Wilhelm. Ja, svaret kommer halva boken in. Jag hade velat få den tidigt, för att få bilden klar för mig. Man skulle kunna tro att Anton och Wilhelm är bröder, men så är inte fallet Anton härrör från Arwid och Anna-Stina, men det gör inte Wilhelm. Varifrån kommer Wilhelms rötter? Spelar det någon roll?

Arwid.
Gösta
Karl med hustru Alva som drunknade när bryggan brast
Arwid med hustru Kristin
Elof, som dog efter några månader, samt Elsa och flera döttrar
Ja, led efter led. Ett släktträd hade jag gillat - för att leda mig framåt i berättelsen.

Vem hittade sin mamma på berget mitt i vintern? Vem är vem? Varför måste berättelsen kring personerna vara så otydlig, så jag får ägna av tid att gissa och återkommande backa i texten, istället för att bara njuta av läsningen.

Anita och Anton.
Barbro och Kattis.
Pappan slog. Anton slog, alltså.

Kattis. Och Torbjörn.
Natta. Sebbe.
Wilhelm. Och Lena.

Och Wilhelm längtar efter Anita.

Hur blir man människan med en bakgrund av våld?

Det svåra är Anton, Anita, Barbro och Kattis. Familjen, där sorgen präglar livet. Hur blev det som det blev? Varför? Kommer det från tidigare led? Följer det i led efter led eller kan det härledas från här och nu. Hur präglas man av tidigare sorger, fostran, föräldrars kärlek eller oförmåga? Framgår det här? Hur blev Anton som han blev?

Berättelsen är som fragment. Han berättar. Det tar mig en lång stund att förstå vem han är, vad han heter. Kattis man. Torbjörn. Jag undrar varför författaren vill att det ska ta tid innan jag förstår hur personerna hänger ihop. Eller är det bara jag som är ohyggligt trög? Jag önskar mig en släktkarta här, eller en beskrivning hur karaktärerna hänger ihop. Här vill jag inte gissa eller ens anstränga mig för att hålla koll på vem som är vem. Jag önskar mig en samlad bild av karaktärerna, åtminstone på något sätt. Jag vill veta hur de hänger ihop, men behöver inte inledningsvis veta vad som ska hända med dem eller vilka egenskaper de ha. Precis som jag ibland vill ha en karta när de beskriver omgivningar som jag inte besökt.

Vad hände egentligen med Kattis? Varför? Vad hände egentligen med Wilhelm? Varför? Hur hörde Lena dit?

Torbjörn är exakt och noggrann. Slips, välstruken skjorta och välputsade skor ger honom det han är. Det där med skorna kom ifrån en tidig arbetsgivare, eller hur? Han har exakt koll på minutrarna, längtar efter någon efter Kattis men vet inte riktigt hur.

Jag njuter av berättelsen, eller kanske är det bara av läsningen? Jag njuter av läsningen, att begrunda vem Torbjörn är och hur tingen hänger ihop. Jag vill veta var Reglarö är, hur det ser ut? Jag vill veta var Lena bor, vilken stuga hon har hyrt och hur den ser ut. Jag grunnar, försöker, njuter och tänker. Jag känner en längtan till vår skärgård igen. Den vackra, skira, sköra och hårda skärgården – den som gör mig både liten och stor.

Thomas Larsson skriver om Aris Fioretos, han berättar om Aris Fioretos i Fyrbåken. Fioretos var på Babel häromnyss (söndag 29/3 2020) och jag såg programmet idag (någon dag senare). Det känns som en händelse att stöta på hans namn här, i Fyrbåkens berättelse. De talade i Babel om brevromaner, att Fioretos skrev på en sådan just nu, och att han var förhindrad att berätta mer just nu. Vi läste Nelly Bs hjärta häromåret. Vi var väldigt förundrade över att han, en man, kunde skriva så om två kvinnor och deras känslor. Ja, han kunde, då kan väl andra också. Vår undran kanske sa mer om oss än om författaren själv. 

Han minns. Rekapitulerar tiden. Han minns, rekapitulerar och tänker kring händelserna som har påverkat hans liv. Vad gör han med ensamheten? Hur förhåller han sig till barnen? Vad längtar han efter?

I saknaden och minnet hos karaktärerna byter Thomas Larsson sättet att skriva på. Indragna rader, ändrade tankespår, plötsliga kast. Det är svårt att se var han är, hos vem han är. Släktförhållandena är inte klarlagda, tydliga. Jag önskar att de så vore. Jag vill ha en tydlighet, inte en gissningslek. Jag vill kunna läsa och förstå karaktärerna, inte chansa eller tänka att någon inte spelar roll.

Det finns fler Lena i berättelsen. Till vilken nytta skapas karaktärer med samma namn? Vad är poängen med att göra berättelsen svårare? Eller är det för att minnas andra personer?

Berättelsen innehåller minnesbilder av våld, våld och utsatthet. Hustru och barn dör, de är också mor och syskon. Händelserna påverkar livet också för de som överlever, minnen lever kvar i många, många år. Hur skadar våld oss? Hur lever det kvar i oss?

Vad gör min frustration med min läsning? Vad gör mitt tålamod med mig? Jag säger åt mig själv att andas lugnt, lägga bort boken en stund för att återkomma strax igen. Så då gör jag så, som ett sätt att hantera min läsning och mig själv. Jag läser för att jag vill, jag läser för att jag utvecklas och jag läser för att jag ska tala om boken med mina vänner i en bokcirkel.

Arwid och Anna-Stina lever sina liv. Det är 1700-tal, de stretar enligt alla de regler och förutsättningar som finns på 1700-talet i vår skärgård. Fattigdom, många barn, olika förutsättningar under olika årstider och olika personliga egenskaper som präglar livet för de andra i relationen och familjen. Vad gör livet med oss? Hur förändras vi att den tyngd och de svårigheter vi mötet?

Generationerna avlöser varandra. Alkohol, humör, våld, barnen och livet på ön påverkar mig. Jag läser om sorger, känslor, människor och hat. Jag läser om ett hat som påverkar livet, ett hat mot människor som inte längre finns. Varför håller han i sitt hat mot den tidigare generationen? Den som han inte ens har träffat?

Larsson skriver olika, beroende av vem han talar om eller vilken situation de befinner sig i. Känslor, närvaro och farlig otrohet utmanar situationer.

Kattis och Barbro var tvillingsystrar. Barbro dog av Antons våld. Varför dog Anita, Antons hustru, barnens mor? Hon hittades ute, mitt i vintern, långt senare. Hur påverkas man som barn av en förälder som dör? Hur påverkas den som hittar någon som har tagit sitt liv? Hur påverkas man som barn av sitt syskons död? Hur tar hos skuld? Går det att läka?

Det är för mycket ord om sex för min smak. Jag uppskattar helt enkelt inte att läsa om sådant, när det är beskrivet så. Det förstör min läsning, skapar ointresse för texten. Jag ogillar att tänka att jag ska hoppa över textmassor, för att undvika de avsnitten. Tycker du om att läsa om de fysiska lekarna eller tankarna som beskrivs?

Jag tycker att Fyrbåken är svår att läsa. Den byter sätt att skriva, de ofullständiga meningarna, samtalen och tankegångarna, å ena sidan och berättelserna å den andra. Jag tycker ändå att berättelsen är intressant. Jag är glad över läsningen. Anstränger mig, tänker, vrider och vänder på tanken.

Hur tänker vi kring de exakta tidsangivelserna. Vad säger det om berättelsen? Vad säger det om karaktären, som förhåller sig till dem? Vad säger de mig?

A..


Magisk poesi - första lördagen i maj


Välkommen att lyssna till magisk poesi. 

 Weronica Enlund, Rigmor Palmqvist och Ove Wahlqvist 

läser egen poesi



Vi håller god distans & rekommenderar kläder efter väder

När: lördag 2 maj 2020 
Tid: 1400 - 1500 
Var: Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje 


Kontaktinformation till arrangören; 
Anette Grinde 

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje 

tfn 0708905731 eller info (snabel-a) roslagensbokhandel.se








Vi samarbetar med Sensus Studieförbund
i våra arrangemang i bokhandeln.

Lite död runt ögonen - David Ärlemalm


Lite död runt ögonen - David Ärlemalm 

En gripande bladvändare från Stockholms skuggsida, en kärlekshistoria mellan två föräldrar, en levande och en död, och deras barn. 

När Sofia dör av en överdos lämnar Arto livet som missbrukare för att försöka skapa en tillvaro för sig själv och dottern Bodil. När han anklagas för att sälja droger och får sparken från den skola där han arbetar i köket, pressas han att ordna pengar på de sätt han känner sedan gammalt. Under senhöstens nätter tvingas Arto allt längre in i en värld av lögner, brott och våld när han försöker rädda sig själv och sin dotter. 

Lite död runt ögonen är en skildring av en värld och ett Stockholm som de flesta av oss inte möter och som vi sällan får läsa om. 

Lite död runt ögonen - David Ärlemalm - läses nu i en av våra bokcirklar i bokhandeln.

En första fråga att ställa sig är hur det känns att förlora sin vän, sitt barns mor, i en överdos - när man vet att hon är ren, inte går på droger längre. Hur mycket man kommer att tänka på detta är förstås en fråga om empati, vilken situation man själv befinner sig i och hur relationen dem emellan såg ut.

Nästa fråga får vara; om jag tidigare har varit i en kriminell miljö - hur lätt är det att hålla sig utanför de kontakterna om/när man vill sluta? Hur agerar människor som vill tjäna på den kunskap man själv besitter? Hur stor är sannolikheten för hot och trakasserier? Hur stor är sannolikheten att du blir rättvist behandlad, utan möjlighet att berätta vad som faktiskt hände?

Hur styr föräldrar över skolan? Varför avskedar en rektor en person på bara hörsägen och skvaller? Går det till så eller är det bara en händelse i en bok?

Vad kan man lova? Vad måste man lova? Hur klara man sig genom livet när det trasslar?

- Du kommer aldrig att göra ett sånt återfall, va?
- Nej
- Lovar du?
- Ja
- Om du dör skulle jag inte ha någon.

Vad är barnens bästa? Vet jag hur det är att vara förälder och få det riktigt tufft? Vem bestämmer vad som är bra för barnet? Hur ser jag på kriminalitet och barn?

Barn är barn och barn är ibland förskräckliga mot varandra. Är det vuxna som fostrar? Är det de vuxna som slår griller i huvudet på barnen, ger dem information som de inte ska ha. Skvaller. Skvaller, vad gör de vuxnas köksbordsskvaller för skada när barnen hör och för det vidare till mobbning av andra barn i skolan? Vem har ansvar för konsekvenserna av köksbordsskvallret som skadar andra?

Den här boken berättar en viktig historia - eller kanske flera. Om livet, om kärlek, om misstag, om förutfattade meningar, om skvaller, om mobbning, om socialtjänst, om omöjligheter i livet, om trafficking, om droger, om kvinnojouren, om mord, om sorg, om vrede, om bilstölder och om att komma igen och försöka på nytt. Den handlar också om lojalitet - både mot sig själv, mot andra i den kriminella världen och mot sitt barn. Vem skyddar vi och hur? Framförallt handlar den nog om att försöka så gott man bara kan och om kärlek.

Den handlar också om människor. Vuxna, barn, lärare, sociala handläggare, missbrukare, kriminella - människor med känslor inom sig. Ibland blir känslorna väldigt motstridiga - för hur kan någon med kunskap om män och kriminalitet ändå falla för just en sådan person? Låt oss fundera kring hur vi är som människor - vem faller vi för och varför? Kan vi styra det med vårt förnuft eller tar känslorna överhanden?

Ja, det handlar verkligen mycket om kärlek till den där fantastiska lilla dottern. Och om att försöka, trots alltings jävlighet. Livet handlar inte bara om att skärpa sig, det finns annat och andra som bidrar till bra och dåliga saker, eller hur? Kärlek och relationer är viktiga livsingredienser, men de kan också vara destruktiva.

I bokcirkeln läser vi för att lära oss mer, för att fundera över skavet och ämnen att tala om när vi ses. Ibland dyker egna erfarenheter upp i samtalet. Vi berättar vad vi tycker och hur vi tänker kring karaktärerna? Är situationer och människor relevanta? Vad är sant och vad är bara hitte-på? Hur talar den till oss? Har vi lärt oss något nytt? Ja, vi kan alltid lära oss något nytt - när vi låter oss själva vara öppna för nya människor och ny kunskap. Ibland kommer bokens innehåll nära, det får oss att tänka kring oss själva och våra egna erfarenheter - ibland blir det för starkt, så starkt att vi inte hanterar läsning och samtal, men oftast tar vi oss över detta och bidrar med värdefull kunskap och reflektion till samtalet. Det ger oss andra i gruppen värdefull ny kunskap. Samtalet, tankarna, skavet och den nya kunskapen - just det är guld värt.

Vill du vara med i en bokcirkel? Eller vill du bara ha en bra bok idag? Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

Du gör skillnad genom att handla dina böcker i den fysiska bokhandeln. Ja, det visst du redan, förstås.

Du som deltar i en bokcirkel, deltar i samtalet, gör verkligen skillnad.

A..







Miljömagasinet 20200508


#bokcirkeln #bokvalsbordet #litedödruntögonen #davidärlemalm  #forumförlag
#roslagensbokhandel #välkommentillbokhandeln #dinlokalabokhandel #norrtälje #handlalokalt 

onsdag 15 april 2020

Slutets skog - Alvar Lethin


Slutets skog.
Alvar Lethin.


Hasra märkte inte att hon höll andan, hennes nackhår reste sig. Varelsen verkade sprida ett mörker med en kompakt tystnad till följd. Hennes känslointryck var förvirrade och sökte svar som om en ond dröm tagit henne i besittning.

Varelsen stannade plötsligt för att långsamt höja sin blick mot Hasra. Det enda hon hörde var hennes eget hjärta som slog i snabb takt. Varelsen började långsamt röra sig mot stammen av det träd där hon satt. Drogs den till hennes bultande inre? Först då ryckte hon till, som hastigt uppväckt från en dröm. När Alts byråd får in rapporter om att mörka väsen siktats i områdets utkanter skickar de ut sökarna Eilrey, Hasra och Samsu för att få klarhet i saken. Vad de upptäcker blir början av en rad händelser som inte enbart kommer att påverka dem personligen, utan hela Arlanion. (Förlagets beskrivning)






#Fantasy #Fiction #AlvarLethin #slutetsskog  #roslagensbokhandel #dinlokalabokhandel #välkommentillbokhandeln #Norrtälje #handlalokalt

tisdag 14 april 2020

Rabatt tisdag-onsdag 14-15 april 2020




Rabatten gäller tisdagen-onsdag den 14-15 april 2020 och meddelas endast här. 


Vänligen hänvisa till detta inlägg för rabatten.  


Just idag har vi 20% rabatt på barn- och ungdomsböcker - för dig som följer oss på facebook eller instagram (eller fikat hos Cafe Rekommenderas Norrtälje den senaste veckan).

Gäller 14-15 april april 2020 - från hyllorna barn- och ungdomsböcker; 0-3 år - 3-6 år - 6-9 år - 9-12 år - 12-15 år.

Hänvisa till detta inlägg för rabatten!


Vi håller på 1-2-metersregeln i butiken, uppmanar varandra till distans och försiktighet. Vill du inte komma in i butiken, så kan jag komma ut med boken/böcker. Behöver du en bok, men inte kan ta dig till bokhandeln så kan jag leverera hem till dig (hyfsat centralt i Norrtälje). Boken betalas då med swish eller bankgiro.

(Rabatten gäller inte för reaböcker och kan inte kombineras med andra erbjudanden).



#dagensspecialpris  #roslagensbokhandel  #norrtälje  #dinlokalabokhandel  #handlalokalt  



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...