Inbjudan till samtal om politik och värderingar.
När: Onsdag 7/10-26, kl 1700-1830.
Vad: Samtal om politik och värderingar.
Ämne: vatten, hav och marina skyddsområden.
Plats: centralt i Norrtälje.
Kostnadsfritt.
Föranmälan till Anette Grinde, tfn 0708 905 731 eller mejl: anette.grinde@foretagshuset.net
Arrangör: Mångfald Tillsammans (ideell förening).
Anette, Gabi. Nils G. Dan Westin.
Vi talade om medborgarförslag, allmänna kommunikationer, bussar, transporter och vem som fattar de politiska besluten. Fattar som förstår och fattar som i att besluta, ja. Någon pratar om hållplatser i staden och någon annan om frånvaron av bussar på landsbygden, frågorna är helt olika och rymmer olika skäl. Samtalet behöver både smalnas av och breddas för att komma vidare. Jag ler och gläds över bredden i ett samtal som syftar framåt - att vi lyckas med att nästan helt hålla riktningen objektivt framåt. Vi talar om var och hur var och en gör bäst nytta, vad hen, han och hon faktiskt gör och vilka som gör tillsammans. Vad vill vi ska bli gjort? Räcker det att tala i slutna rum?
Skogens diskussioner utvecklas ständigt till starka känslor och hårda motstånd när man inte förstår varandras utgångspunkter - hur ska man då hitta framgångsfaktorerna? Samma lika i VA-frågorna, AI-utvecklingen, företagsetableringar eller skolbarnens lärande om klimatet. Vi som inte har helhetsbilden kan bara hugga på detaljer, som slås bort av argument som rör en annan sida. Då kommer vi inte framåt, förstås.
Två timmar senare gladdes vi åt samförstånd och några av de möjligheter som finns. En enighet om en väg framåt.
Idag tänker jag på Eskilstuna, på fabriken som vill spy ut skit i naturen. Det borde vara ett självklart NEJ, men det pågår en diskussion som om det inte är självklart att vi har ett ansvar för naturen och allt det levandes hälsa. Det är väldigt märkligt att det inte är en självklarhet att naturen och klimatet i allt måste gå först.
Idag ska vi tala om vad mitt ansvar är, om jag bara kan laja på och hur våra jag påverkar den allvarliga klimatkris som pågår. Ja, typ om ansvarsutkrävande, eget ansvar och tolerans mot varandra. Det återstår att se hur samtalet utvecklar sig.
Pepp för en fin dag.
A..
Norrtälje 12/12-25.
Lördagspoesi. Tema: kaffe är gott. Jag tänker att dessa poeter är magi. Arne, Eva, Charlie, Katarina, Helena och Stina läser sina texter. Ja, några sjunger också. De fyller rummet med sina tankar om livet, kärleken och det som är gott. Jag förundras över människors kraft, deras vilja och framföranden. De reflekterar länge och mycket, är i sitt bästa och med andra som vill tillsammans. Jag tackar för alla er som står på scenen, läser, sjunger, lyssnar och gläds. Det är gemenskap och glädje. Tack också till bokhandeln, för att vi får vara där.
Nästa programpunkt skedde på Lisas bistro, där vi talade om klimat och allmänna kommunikationer. Vikten, hur man når framgång, vad som behövs och hur rättvisa ser ut. Ibland tänker jag att det är oerhört intressant att lyssna på flera, men också att det ibland krävs två eller tre och längre samtalstid. Eller två och två, två och två, och sen två och två igen. Politiken kräver samråd, många olika samråd och olika riktningar, ja, från många olika håll. Vad behöver vi och hur får man det till beslutsfattande rum? Ja, vi behöver ändrade narrativ, skapa förändrade insikter, förståelse för vad vi önskar och resonemang kring de olika sätt som behövs för framåtsyftande handling.
Jag tänker på mannen som blev förbannad på att andra formade en ram i ett viktigt ämne och vägrade delta mer. Jag är rätt säker på att just han skulle kunna vara bra i ett samtal där han fick forma sin tanke. Bra eller bäst vore om han gjorde det, själv eller med andra, och lämnade in den t ex som ett medborgarförslag - även om de andras ram samtidigt pågår och kanske ser annorlunda ut. Hans ram kan göra skillnad både i helhet och detaljer, men vi kanske inte får se det för att han - av sina skäl - inte vill dela sin kunskap. Det vore dumt.
Vi avslutade dagen med att Stina & Ove spelade och sjöng julsånger. Helena agerade inkastare. Det var en bra uppgift för henne, hon gjorde det väldigt bra. Publiken sjöng med, stampade takten och det svängde skönt i rummet. Vi tackar och ler åt alltet som blir när människor tar en uppgift som sin och bättrar läget för fler. Tack.
Jag lämnade platsen. Jag noterade att det var fyra minuter tills bussen gick och länge till nästa. Jag sprang. Jag hann.
Tack till var och en som deltar. Tack till var och en som samtalar. Tack till var och en som lyssnar. Tack till var och en som engagerar sig.
A..
Norrtälje. Lördag 6 december 2025.
#gemenskap #värme #julmusik #skratt #inkastare #kulturnavetnorrtälje #kulturnavet #norrtälje #lyftblicken #lördagspoesi #folkbildning
Därutöver:
Allmänna kommunikationer. Vi talar om dem, dess vikt för folket, hälsan, klimatet och utsläppen. Vi talar om dem ur ett rättviseperspektiv, ungas resor och möjligheter och min fysiska rörelse. Jag låter gärna bilen stå, särskilt nu i mörker och halvtid. Min bil är inte optimal, mer än ur nostalgiperspektiv. Det är bäst att den står så mycket som möjligt, även om jag tycker väldigt mycket om den.
Jag bor på vischan, här går bussarna sällan. Jag ser många ta bilen, de/vi åker en och en. Bättre vore om bussarna gick ofta, på tider som passar och med storlek för det antal personer som reser respektive tid. Vi behöver tala om upphandlingen, hur den görs. Däri behöver finnas en tanke om nyttjandet för fler personer, för en levande landsbygd och kompletteras med ett narrativ om poängen med att åka buss. Poängen är förstås olika för dig och för mig.
Jag går eller springer till bussen. Ibland är det en kilometer, idag var det tio. Jag har inte så många bussar att välja på, men jag väljer ibland någon som tar mig två timmar per egen fot att nå. Det är (ibland) rimligt för mig, men troligen inte för folk i gemen. Hur skulle det optimalt se ut, alltså bilden av allmänna kommunikationer i vår region, för att den skulle passa dig och bilen lämnas hemma?
Vi talade om Klimatriksdagen, dialogsamtal och hur man påverkar politiken i klimatfrågor häromnyss. Ja, vi har gjort det många gånger i olika konstellationer, men olika personer och partier tänker på olika sätt och är kopplade till olika organisationer eller grupper. Frågan uppkommer då om vi måste tycka lika, samlas runt något, eller om grejen är att vi ser och kommunicerar att det finns många riktningar och att det slutliga beslutet ligger hos kommunen, regionen eller riksdagen. Ja, att det rentav är bra att många olika förslag lyfts och diskuteras, att de kan resultera i flera olika underlag (t ex medborgarförslag) som kan diskuteras vidare i de beslutsfattande rummen. .
På lördag är det tänkt att vi ska tala om allmänna kommunikationer - i en samtal som syftar till tankar om fler varför. Klimatet, landsbygden, rättvisa för barnen är några, men vad betyder de allmänna kommunikationerna för dig - är de viktiga och varför? Minst en person som har varit/är engagerad i Klimatriksdagen har anmält intresse att komma till samtalet - hen kan förstås också berätta hur de tänkt där.
Välkommen på lördag kl 1500. Lisas bistro. Låt mig gärna veta att du kommer, så att jag kan boka bord på restaurangen!
Hur påverkar de allmänna kommunikationerna våra liv? Är de viktiga? Hur påverkar de oss, hur behöver vi dem och varför behöver vi dem? Hur påverkar de allmänna kommunikationerna klimatet?
När: lördag 6/12-25, kl 1500. (Julmusik börjar kl 1600)
Var: Lisas bistro, Tillfällegatan 12, Norrtälje.
Kostnadsfritt. Ja, du måste fika eller äta på fiket/restaurangen, förstås.
Frågor och föranmälan? Anette Grinde, tfn/sms 0708 905 731.
Vad: Vi möttes på stadens gator och torg talade om de allmänna kommunikationerna, hur viktiga de är ur många perspektiv - och att det finns fler tankar att tänka runt bussarnas hur och varför. Vi sa till varandra att vi behöver samtala om det.
Låt oss samtala - kanske som ett samråd för idéer till politiken, debattartiklar eller som kunskap till oss själva - runt allmänna kommunikationer, dess varför och hur de behövs. Vill du delta i det samtalet? Vill du bidra med din kunskap, ge oss nya ingångar till en fråga som är en stor del av klimatfrågorna - transporterna.
Hur spelar de allmänna kommunikationerna roll för klimatet, ungdomarnas och de äldres väl och för rättvisefrågor? Vem ska betala för detta? Kom och lyft ditt perspektiv!
Exempelområden:
Ja, vi kan också tala om bilpool, samåkning, skjutsgrupper, mm, men vid ett annat tillfälle. Just den här gången talar vi om allmänna kommunikationer.
Föreningens (Mångfald Tillsammans) kalendarium hittas - i högerkanten - på hemsidan: www.foretagshuset.net
Arrangör: Anette Grinde/Mångfald Tillsammans. Tfn 0708 905 731.
Skogen är min kropp :
och i den barnens framtid.
Ola Engelmark.
Jag tackar för ett gott samtal om Skogen är min kropp : och i den barnens framtid!
Jag rekommenderar Skogen är min kropp till läsning. Den innehåller många delar, många tankespår i en viktig fråga. Klimatet är vår tids ödesfråga och skogen med den.
Varje samtal om klimat och skog krockar med frågor om äganderätten, eget ansvar, brukandet, tiden, planen, ansvaret för vårt land och världens länder. Klimatkrisen är inte lokal, den påverkar hela mänskligheten, men vi behöver agera lokalt för att medvetandegöra och agera både i stort och i smått. Ju fler vi är som agerar, desto fler ringar på vattnet skapas - vi gör, talar, uppmärksammar och skapar förändringen. Det går långsamt, ja, alldeles för långsamt, men det var och en gör är viktigt.
12/11-25. Reflektioner efter morgonens klimatsamtal.
Någon kontrar alltid om att vi inte får skapa pekpinnar, skambelägga och betonar vad vi inte får säga. Samtalet övergår till att ursäkta, tala om ordval och var och ens reaktioner. Jag hör ordet förlåt 35 gånger - samtalet om klimatet försvinner.
Ämnet - klimatet och allt vi kan och måste göra - förminskas i ursäkterna. Förlåt, jag tycker om dig. Förlåt, förlåt.. Vi tassar på tå, vill inte stöta oss. Under tiden missar vi ytterligare ett tillfälle att prata om det viktiga. Hur får vi ner utsläppen? Hur hjälps vi åt för att få ner utsläppen? Hur får vi besluten på plats som krävs för att få ner utsläppen? Hur får vi oss själva att förstå allvaret, agera och vara en del i arbetet framåt.
Till slut tänker jag på alla som säger att någon riktar pekpinnar eller skambelägger är just den som förnekar och fördröjer det viktiga klimatarbetet. De får oss att tala om skam och säga förlåt, förlåt och förlåt, istället för att tala om klimatfrågan. Det händer ofta. Jag ber er lyfta blicken, frikoppla den från ditt eget jag och din irritation över samtalens ordval - de som gör det besvärligt för dig. Vi för inte samtal för att hugga på dig, vi för samtal för att bilda varandra.
Klimatet är en oerhört viktig fråga. Vi måste tala om vikten av att sluta flyga, sluta använda fossila bränslen: och att istället resa kollektivt - på marken, få ner transporterna, äta ren mat, använda förnybara bränslen och få ner utsläppen.
Var och en är medansvarig för utsläppen. Var och en får, tills lagstiftning är på plats, välja vem man vill vara - genom sitt sätt att vara, göra, tala och med- eller motverka. Man kan välja att bidra eller motverka, vara med eller mot. Och förstå konsekvenserna.
Jag vill inte flyga, för att jag inte vill bidra till utsläppen. Sverige, Norden och Europa går att nå med kollektivtrafiken - helst buss eller tåg, ja, på marken, utan fossila bränslen.
Jag vill inte handla på nätet, för att de små och onödiga transporterna skadar. Jag väljer bort nätet, för transporterna och mängden förbrukningsmaterial (skog och plast, slit och släng) och för att det är rimligare att handla lokalt. Jag handlar lokalt och jag väljer bort okynneshandlandet.
Jag väljer bort kött. Jag äter vegetariskt, tänker på hur det odlats, varifrån det kommer och hur det påverkar min hälsa och klimatet.
Jag väljer bort black friday. Jag konsumerar bara det jag måste, gärna second hand, sätter min riktning mot kultur, litteratur, samtal, rörelse - istället för mer saker.
Jag arrangerar samtal, föreläsningar och studiecirklar. Jag pratar om klimaträttvisa, klimatbeslut, var och ens ansvar, demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. För att det är viktiga frågor som vi måste hålla i luften hela tiden.
Jag vill göra mer, engagera mig, tala, manifestera mångfalden och lyfta frågorna. Någon säger att det räcker, att jag redan gör. Jag gör mycket, ja, men människor dör av klimatförändringarna och vi, världens alla länder och medborgare är inte anpassade för temperaturökningarna som pågår. Människor dör i värme, stormar, bränder, oväder och ras. Jag vill inte vara en person som inte bryr mig, som tror att det inte går att göra något åt detta. Jag fattar att det går. Jag vill att vi alla fattar och hjälps åt. Jag vill alltså göra mer och jag vill göra det varje dag.
A..
#vikaninteätapengar #blackfriday #rebellmammorna #klimatkrisen
Kan vi skriva #debatt i #tidningensyre eller på #supermiljöbloggen ?
I våra mindre samtal, med deltagare upp till ca 10 personer, serverar jag oftast te och kaffe.
Du behöver ta med dig din egen kopp, för tillgång till fikat. Har du glömt, så kan bokhandlerskan hämta en kopp, du behöver inte bli utan.
När jag står för koppen ber dig sen ta med koppen hem för disk och återlämna den ren i närtid efter mötet. Om du inte vill detta (diska eller återlämna), ber jag dig swisha en tia för disk eller kopp och miljötanke. (Några kronor går då till banken, det får vi ändå står ut med).
Tack.
Swish 123 075 3715, skriv fikakopp i meddelandefältet.
A..
Ursäkta mig, men vi vill tala om klimatkrisen nu!
https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Klimatsmart
Jag tänker på veckan som gått och möten som gjort skillnad.
Vi talade om Häverödräkten. Det gav glädje och stolthet. Det var vackert, surrigt i rummet och massor av härliga möten. Så fint.
Vi talade om amerikanska valet. Det gav rysningar, kunskap och nya bilder. Acceptans, nej, men viss förståelse, ja. Nyttig kunskap.
Vi talade om skogen, ur den lilla skogsägarens perspektiv. Det gav kunskap och förståelse, vilja att se fler riktningar och intresse att utforska fler perspektiv. Kunskap skapar många nya samtal, det är livslyx att kunna föra konstruktiva samtal tillsammans. Ett öppet sinne, där ny kunskap kan sippra ner, är fantastiskt. Det gör mig glad.
Ska vi samtala om hackspetten, insekterna, svamparna, aktivismen, allemansrätten, konsumentens roll, förbrukningsvaror eller storföretagens påverkan på klimatet nästa gång, tro? Är hackspettens väl klimatpåverkande eller är det bara en fråga om mångfald?
Är det amerikanska valet och kriget i Ukraina klimatpåverkande? Ja, förstås. Däremot inte Häverödräkten, vill jag tro.
Snart ska vi prata om den viktiga boken: Livet som pågår här. Häng på, vetja!
Titta gärna in i bokhandeln för mer information!
A..
Ursäkta mig, men vi vill tala om klimatkrisen nu!
https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Klimatsmart
Jag skriver alltid ut kvitton, för alla köp som görs i butiken. Många önskar inte kvittot, så det lämnas ganska ofta kvar i butiken. I bokcirklarna används de som antecknings- eller röstsedlar när deltagarna ska välja nästa bok.
De ska ha två röstsedlar vardera. Häromdagen uppstod en "slöseridiskussion" där några gav uttryck för att varje kvitto kunde delas på två. De är så stora, så det känns slösigt annars, sa någon.
Det kanske kommer sig av att jag (nog) brukar ge deltagarna ett avrivet kvitto, alltså ett kvitto delat på två. Nu gjorde de det själva.
Jag ler och tänker att det är en fin och enkel återvinningstanke, när deltagarna tänker så. Tänker de så om ett kvitto, så tänker de på miljö och klimat i andra termer också, tolkar jag det som. Jag tackar för deras omsorg om miljön.
Tack.
A..
Ursäkta mig, men vi vill tala om klimatkrisen nu!
https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Klimatsmart
Jag tackar matproducenterna;
Anette Gustawson - Billinge gård,
Gabriele Bodegård - Gabis granna grönsaker och
Moa Larsson Sundgren, Roslagens Njauta
för att de berättade hur det är att producera mat med utgångspunkt från deras respektive gårdar, som alla är olika stora och med olika inriktning. De berättade om markerna, förhållningssättet, gödsel och djur. De berättade om torka, regn, jordmån, årstid, diesel, traktorer och lönsamhet. De berättade om tiden som inte räcker till och hur man når konsumenterna.
Vi pratar om att vara självförsörjande (i Sverige och lokalt), vi pratade om vilken typ av mat vi vill ha (utan tillsatser och kemikalier, årstidens grödor, närproducerat) och vi pratade om hur vi får tag på maten. Ja, vi pratade om mer än så, men återigen tog tiden slut. Som den ju nästan alltid gör när vi har viktiga ämnen på vår agenda. Det här är ämnen att tala om igen. Det finns onekligen en hel del att tala om.
Om vi vill ha de mindre producenterna som månar av naturen, jorden och avstår kemikalierna - så måste vi hitta sätt som gör att vi gynnar dem. Vi måste handla av dem och vi måste stå ut med att det kostar. Vi behöver också handla mer direkt av dem, utan att ytterligare led tar en del av kakan. Ett av problemen med det är förstås tiden, vår egen men kanske framförallt matproducentens tid. Hur mycket tid tar rörelsen över landskapet, antingen i bilen på väg till ett försäljningsställe eller på markerna på väg att hitta ett bortsprunget får, rensa ogräset, utfodra korna eller skydda djuren från rovdjuren. Hur mycket tid finns till vårt förfogande?
Jag tänker att de nära matproducenterna är viktiga för att jag ska få näringsriktig och hälsosam mat som inte färdats från andra världsdelar eller utmanats med kemikalier. Det i sig är viktigt för mig, mycket annat också, men självförsörjningen nära, att veta att det är härifrån och att det inte är besprutat är prioriterat. Det är bland annat vi konsumenter som behöver lyfta blicken för att se hur de arbetar, vilka förutsättningar de verkar under och vad vi är beredda att betala för att de ska kunna arbeta vidare. Inte bara vi, men vi behöver ta vår del av ansvaret.
Gabis granna grönsaker har en försäljningsplats (Storbolsvägen, Rånäs) där man kan köpa direkt, utan mellanhänder. Hon levererar också på andra platser, med sin tid, för andras möjligheter. Det kan också finns möjlighet att prata med henne, antingen på hennes ekologiska gårdsförsäljningsplats eller i Wallins kaffestuga.
Anette Gustawson driver Billinge gård (Roslagsbro) tillsammans med sin familj. Hon har just lämnat KRAV-kraven bakom sig, men månar om jord, djur och arbetar med brukandets förutsättningar. De säljer sina varor i närliggande butiken, men också på den egna gården.
Moa Larsson Sundgren driver Roslagens Njauta och har ett starkt fokus på det naturnära brukandet. Hon har djur, växthus och använder maskiner så lite som möjligt. Gården ligger i Stabby, Väddövägen norrut, där man kan köpa varor från gården. Hon säljer också sina varor på marknader runt om i närområdet (kanske inom en 10-milsradie?).
Vilka är deras värden? Varför gör de som de gör? Hur träffar det mig och mina värden, det jag ser som viktigt? Ja, det kan jag bara utröna om jag handlar hos dem, talar med dem och utforskar vad som är viktigt - för dem och för mig, för världens väl.
Tre drivna kvinnor, skarpa, arbetsamma och otroligt inspirerande, driver sina verksamheter med själ och hjärta. De gör det varje dag, lyfter huvudet från kudden strax efter de somnat och ger sig i kast med en ny dag med nya glädjeämnen. De diskar, bokför, tar hand om ogräset som växer ohejdat, föser in korna som rymt, odlar foder, paketerar kött och tomater för att det inte kan ligga öppet, söker tillstånd hos myndigheter i exakta formulär som inte ger utrymme för förklaringar eller specifika förhållanden och ska samtidigt hinna möta kunden med fullgod glädje i hela sin själ trots att barnen skriker och EU eller Länsstyrelsen just nu kräver rapportering av markanvändningen på en hemsida som kräver särskild datorkraft och fullständig förståelse för deras regler och principer.
Jag vill äta närproducerad mat, jag vill inte ha mat som åker från andra världsdelar. Jag vill att den ska vara obesprutad. Jag vill inte odla själv, även om jag kanske skulle vilja se växterna växa framför mig. Jag vill att någon annan lägger all sin tid och glöd på varje lins, böna, potatis, blomkål och lök och att jag får den till mig utan att jag behöver lägga flera timmars färd kors och tvärs över landet. Ja, kanske också utan att transportväsendet behöver färdas med bil/lastbil i massor av mil för att det ska nå mig. Så hur gör man det? Hur får man ihop den ekvationen?
Konsumenten, sådana som du och jag, är de som kan se till att vi köper det vi vill ha. Vi är de som kan utmana, säga ja eller nej, för att det är dessa företagare - denna typ av människors produkter - vi vill ha i vår näringskedja. De som lägger liv och lust i sina verksamheter, avstår besprutning och hittar sätt som gör att vi kan få riktig mat på våra bord.
Gabi, Anette och Moa är exempel på sådana företagare som lägger liv och lust, all sin tid på verksamheten. Det finns många fler i vår närhet. Vi kunde inte möta de andra, för att de inte hade tid att berätta att de finns. Det hade inte Gabi, Anette och Moa heller, men de gjorde det ändå. Det gjorde det för oss, för att samtalet är viktigt. De har alla fullt upp med sina verksamheter i denna skördetid och flänger runt för att vi ska få deras fantastiska grödor på våra bord. Vilka arbetstidsregler gäller för en egenföretagare, tro?
Jag, som konsument, kan styra vad jag äter, vad och var jag handlar och hur jag förhåller mig till resten. Jag kan avstå det kemikaliedrabbade varorna i de stora butikerna och istället gynna de som står för mina, min hälsas och vårt allas klimats viktiga värden. I det ligger det nära, det naturlojala, det besvärliga där jag måste kliva över lättjan att få allt serverat. Jag behöver anstränga mig. Jag, som konsument behöver ta ställning för vad som är viktigt - och följa den linjen.
Om de här människorna, de riktigt drivna företagarna som gör gott för oss, driver sig själva långt över arbetstidernas gränser och trollar med knäna nästan varje dag, vill jag prata mer. De är viktiga för mig. Jag vill höra deras röster, se hur de har det.
Med de miljö/klimatintresserade människorna som vill göra mer för sig själva och världens väl, vill jag prata mer. De är viktiga för mig. Jag vill höra deras avvägningar, se vad de bestämmer sig för. Hur de driver oss och världen framåt på ett konstruktivt sätt.
Tack, alla ni som kom. Tack, alla ni som deltog. Tack, alla ni som bidrog.
Anette Grinde
tfn 0708905731
.jpg)
