
.jpg)

.jpg)
Böcker är livsnödvändigt. Njutningsfullt. Allvarligt. Och fantastiskt. Här skriver vi om böcker. Vi skriver om fantastiska, njutningsfulla, allvarliga eller humorfyllda böcker. Sådana som gör dagen till en riktigt bra dag. Från tid till annan kan det också skrivas om författare. Vad vore böcker utan de fantastiska författarna?
Sen är det förstås det bortglömda växthuset i familjens trädgård, där ödlan bor. Men varför säger alla andra att det är en katt? Och varför växer ödlan så förskräckligt snabbt?
Det gula ljuset är den första delen i Augustin Erbas spänningsserie för unga, där vårt universum inte är det enda och där inget är som det verkar – eller är det kanske precis just så som det verkar?
En kund kom in i butiken och berättade om sitt barnbarns läsning. Hon berättade att han var helt uppslukad av Augustin Erbas bok Det gula ljuset och att hon genast ville ge barnet del två i serien (del 2: En gömd värld). Hon hade också läst Det gula ljuset och de hade pratat massor om den tillsammans. Nu skulle hon först läsa del 2 innan hon satt den i händerna på barnet. Hon såg fram emot samtalet med barnbarnet. Det gav dem fina stunder tillsammans.
Jag blev så glad, rent varm i själen, när hon berättade om deras gemensamma förehavanden och hur glad de båda var över både läsningen och samtalet.
Peppelipepp för härlig läsning!
#detgulaljuset #augustinerba #roslagensbokhandel #kulturtorget #platsendärsamtalförs
Följande böcker är rabatterade under oktober 2023, för dig som är medlem i bokhandelns vänner 2023.
Finns boken inte kvar i butiken (eller ännu inte ankommit),
så tar jag med glädje hem den åt dig! Förstås.
Vänligen hänvisa till ditt medlemskap i bokhandelns vänner 2023 för rabatten!
Se här för medlemskap!
Bröd. Erik Kayser. (29/8-23)
Ljuset från Jodhpur. Mikael Bergstrand. (utgiven 13/9-23)
Aases död. Aase Berg. (Poesi, utgiven 16/8-23)
Härlig är jorden : om fjällen, vädret och allt det som ännu inte gått förlorat. Mats Söderlund. (författaren kommer till Norrtälje den 17 oktober, för prat om boken, klimatet och vädret.)
Segerstaden. Salman Rushdie. (Läs den som en historiebok, Asien/Indien 1300-1400-tal! En eras uppgång och fall.)
Det måste gå. Ulla M Nissen. (12-15 år)
Roslagsanknytning!
Sommaren 1985. John Ajvide Lindqvist. (utspelar sig i Roslagens skärgård!)
Svallvåg. Cecilia Sjögren. (deckare, utspelar sig i Grisslehamn)
Farväl, Söderberg. Eli Åhman Owetz. (roman, Roslagen)
Jag går nu. Tror jag. Inger Lernevall. (roman, Väddö)
Fyra årstider. Gunnar Brusewitz. (natur)
En stadsvandring i Norrtälje på 50-talet - Dag Wiezell. (fakta, karta & bok, Norrtälje stad)
Att höra hemma : Ett stadigt tag om livet. Gunnar Ståhl. (Norrtäljeförfattare)
Vitt guld. Gunnar Ståhl.
1968. Allt de inte visste. Gunnar Ståhl.
Spionen Sidorenko och de ryska bombningarna av Stockholm 1944. Gunnar Ståhl. (historia)
Rabatt för dig som är medlem i bokhandelns vänner 2023.
Barn- och ungdomsböcker på listan = 30 kr rabatt.
Vuxenböcker på listan = 50 kr rabatt.
Rabattperiod oktober 2023.
Om boken tagit slut i butiken, tar jag gärna hem den på nytt åt just dig. Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.
Rabatten gäller för dig som är medlem i bokhandelns vänner i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje!
Alla andra...kan också ta del av dessa rabatter genom att bli medlem i bokhandelns vänner. Läs mer om bokhandelns vänner här! !
Vad. Demokratiprat i bokhandeln. (Se nedan)
#Vimåsteprata bjuder in till frukostsamtal. Vi deltar digitalt tillsammans i bokhandeln och fortsätter sedan samtalet efter avslutat digitalt möte.
Välkommen till höstens första demokratifrukost om dokumentärfilmen Make Democracy Great Again. Vi träffar Jan Scherman, ser på klipp ur filmen och hör honom berätta om arbetet.
tisdag 3 oktober kl 8.45-9.45
Moderator är journalisten Somar al Naher.
Digital arrangör; Vi måste prata!
Det finns alternativ för ditt deltagande i det digitala samtalet!
1. Delta i arrangemanget i bokhandeln, där vi tittar tillsammans för att sen följa upp våra tankar tillsammans. Anmälan till bokhandeln.
2. Delta i arrangemanget genom att titta digitalt hemma själv. Anmälan görs då istället till Vi måste prata - här.
Att kramas, eller inte.
Kvinnan kom in i butiken och sa: Förlåt, visst kramade jag dig igår? Förlåt mig, jag vet ju att du inte vill kramas.
Ja, svarade jag med ett leende, det gjorde du. Du är förlåten, men gör inte om det.
En man kom in i butiken och var tacksam för att jag hittat hans telefon och aktivt letat reda på honom, så att han kunde få den tillbaka. Han kramade mig. För honom kanske det var en positiv handling, kanske som ett tack, att kramas. Det var det inte för mig.
En annan man berömde mig för mina aktiviteter i butiken. Han kramade mig. För honom var det kanske en positiv känsla för att visa sin uppskattning. Det var det inte för mig.
En detalj som, för mig, var positiv med den förskräckliga coronapandemin var att folk slutade kramas. Det var skönt att hålla distans, att slippa värja sig för kramar eller backa när folk kom för nära. Min integritetszon är uppenbart större än dessas så jag backar, men ibland slår man i en vägg eller annat och då är man inlåst i obehaget. Ibland hinner jag inte undan och jag tvingas till fysisk närhet som jag inte önskar och ibland klassar jag det som ett övergrepp. Den som gör det ser det kanske inte, tror att det är vackert och charmigt. Hur uppmärksammar man (när man inte hinner undan)? Måste jag säga skarpt: stopp, min kropp!
Ja, pandemin och en god tid därefter var skön, man slapp. Alla höll sin goda distans. Nu har det börjat igen, kramandet och två steg närmre. Så jag backar. Det tilltar, obehaget och den påtvingade närheten. Några vet och fattar. Andra tar för sig som de vill, blundar för insikten att de skadar och tar.
Jag talar gärna med dig, jag lyssnar, vårdar, skrattar, gråter, njuter, myser, lär mig, tar i hand för hej och hej då, eller vinkar, men jag ber dig att avstå kramar och jag ber dig att inte gå närmre när jag backar.
Jag älskar er, jag uppskattar er, jag tycker om er, jag vill er väl - men jag vill inte kramas.
Hur kan vi tänka kring att respektera varandras integritetszon?
A..
#VigdisHjorth #Femtonår #Naturkultur #roslagensbokhandel #kulturtorget #platsendärsamtalförs
27/9-23. Öbor. Ingrid Hedman. Ylva Bergman.
Författarna Ingrid och Ylva besökte bokhandeln. De berättar om boken, om människorna, om urvalet av personer att berätta om, om glädjen och mötena med människor. De har åkt från norr till söder, från ö till ö i vår vackra skärgård. De har mött årsrika människor (födda på 20-, 30 och 40-talen) med varierande ö-yrken, olika berättelser och olika vilja att berätta om sig själv. Ylva Bergman och Ingrid Hedman hade en önskan att berätta om människor som levt sina liv på öar, och fortfarande gjorde så. De hade också en önskan om att hitta berättelser om yrken, som var viktiga på öarna. Ja, de ville berätta hur liven har levts på öarna. Kanske ville de också utröna hur förändringens vindar har blåst genom tiden.
Ingrid och Ylva har mötts genom sina roller på tidningen Skärgården, där möten med människor är vardag och artiklarna rinner igenom med lätthet. Till en bok kan processen bli längre och artiklarna fylligare.
Ingrid och Ylva berättar om människor, det blir starkt och känslosamt. Tiden är ibland knapp, rätt som det är är de ute ur tiden. Då är det fantastiskt att möten som inkluderar skrivande och lyssnande fångat berättelserna om de unika individerna, fäst dem på pränt och låter oss och eftervärlden begrunda och lära känna tiden, platsen och människorna.
De berättar om människor som älskar att prata om sig själva, men också om dem som hellre pratar om andra. Det är människors personligheter som gör alla möten, som får oss att undra och att le. Du och vi alla är ju som vi är, hur skulle det annars kunna vara.
Det här var en trevlig kväll i bokhandeln, tänker jag, ja, bara mys. Inget skav över svåra frågor, det var härlig glädje och prat som matchade väl med 1700-talsrummet. Historia, människor och hav.
Tack till Ingrid och Ylva. Tack för att ni skrivit och tack för ikväll. Tack till alla besökare. Tack för frid, värme och glädje.
Tack.
A..
Det här är inte en bok om att falla, eller om att tycka synd om sig själv. Det är inte heller en bok om att bita ihop och köra huvudet igenom väggen när livet blir tufft, för att på något sätt känna sig bättre än andra.
Det här är en bok om att möta livets motgångar och utmaningar på ett sätt där de inte blir något som drar ner dig, utan istället ger dig bränsle att våga och växa. Att orka ta plats, följa sina drömmar och utforska sin fulla potential. Det är också en bok om hur kropp och själ hör ihop och om hur jag genom både mitt jobb och i mitt privatliv har hittat kraft i min träning för att bygga en stark och nästan oövervinnerlig person. Hur jag har jobbat hårt och målmedvetet med mig själv för att skapa ett liv där jag sitter vid ratten, äger mina val och lever MITT liv, trots att vägen har varit långt ifrån rak.
Det här är en bok om hur träning kan fungera som en katalysator för dina drömmar. För att du ska våga ta mer plats, följa ditt hjärta, gå din väg och sluta ta skit. Hur din syn på dig själv kan ändras genom att du låter träningen få göra dig starkare, inte bara fysiskt utan framförallt mentalt. Jag ser varje dag hur kvinnor växer och tar plats på ett sätt de aldrig tidigare har gjort, tack vare att de vågar använda sin kropp, blir bekväma med att utmana sig och växer mentalt i samma takt som deras fysiska styrka växer.
Träning har historiskt sett varit något som använts för att späka oss, forma idealkroppen eller krympa oss själva in i en mall, men inte nu längre! Nu använder fler och fler kvinnor träningen som ett redskap för att växa, bli mer, säga ifrån, våga vara obekväma och gå sin egen väg. Och det är just detta som har kommit att bli mitt liv. Att få förmånen att guida alla dessa kvinnor till ett större liv, ett mer innehållsrikt liv, och ett mer äkta liv. Där träningen ger redskap för att ge lite mer blanka fan i vad alla andra tycker! Och det är min förhoppning att ännu fler kvinnor ska få chans att hitta den vägen, kanske genom att läsa denna bok?
Min mission, nu och för alltid. Att bygga starka kvinnor, inifrån och ut. Nu åker vi!
Madeleine Rybeck
#lyftaskrot #madeleinerybeck #isabergförlag #roslagensbokhandel #kulturtorget #platsendärsamtalförs
Vi möttes i rummet för samtal om lag/utredning och den pågående diskussionen kring informationsplikt, anmälningsplikt och angiveri. Ja, Tidöavtalet låg också på bordet, som en del i samtalet om angiverilagen. Samtalen är viktiga, livsnödvändiga. De påverkar människor. Ibland på liv och död. Ja, kanske inte för oss som sitter i rummet. Vi behöver inte fly för vårt liv, skydd och hälsa. Det vi gör, det vi står för och det vi beslutar - vi som i individer, samhälle och land - påverkar också andra. Andras liv och död, andras hälsa och mående, andras trygghet i världen.
Vi möttes för samtal, inte debatt. Bara det är svårt att greppa, hur vi talar med varandra. För mig är samtalet lyssnande. Jag arrangerar inte debatter i mina rum, jag arrangerar samtal. Jag vill möta och lyssna till kunskapen hos människor och ser gärna att de möter mig och övriga i rummet så. Det gäller i bokcirklar och det gäller i samtal om specifika sakfrågor. Vi har (nästan) alltid fel eller är inkonsekventa eller missar någon tanke. Det är och har vi alltid varit, vi alla, men här försöker vi förstå varandra ändå.
Jag ser gärna att den politiska bredden deltar i samtalet, men med fokus kunskap, hur och varför och inte skuld i annans riktning. Politiken talar ofta om att det är de andras fel, men i våra samtal vill vi tänka kunskapsbaserat. Om frågan är: vem är skuggsamhället, vilka är det vi ska anmäla - så är inte vår historia eller vems felet är svaret. Svaret är: de människor vi/någon ska peka på och säga, du ska bort. Det är ett barn, en tonåring, en kvinna, en hen eller en man. Det är en fysisk person av kött och blod som du eller jag - någon, en människa - ska anmäla till en myndighet. Jag vill se människan, fundera kring vem hen är och varför jag, vi och du ska ta oss rätten att peka på hen och säga; du, just du, ska anmälas. Du har inte rätt till trygghet och rättigheter här. Jag, vi, du - som enskilda personer (ja, i skydd av myndighetsregler) - ska döma en annan människa till något vi inte kan bedöma vad konsekvenserna blir för den personen. Vem, på vilka grunder, ska den offentliga sektorns individer peka ut dessa människor? Vad gör det dem till? Och vad gör det med alla människor - oskyldiga eller inte - som riskerar att bli utpekade? Kommer jag att pekas ut, nu eller för något annat i framtiden, för att jag ser ut som jag gör? Eller kommer jag och de flesta som ser ut som jag (vit, vanlig, kvinna/man) att gå fria från utpekandet? Vad händer i den människan, det barnet, hen, kvinnan, flickan, mannen eller pojken som blir kontrollerad, eller riskerar att bli för att hen kommer från en annan plats eller har gener därifrån?
Vi vill ha bort skuggsamhället, för att det bygger våld och utnyttjande, rädsla och utanförskap. Vi vill ha bort skuggsamhället för att det skapar egna regler, som inte är samhällets regler. Och för att det bor människor som lever utanför lagen och rättssamhället där. Där bor barn som skuttar och leker (eller är för rädda att utvisas till död och förtvivlan så de bara gråter), tonåringar som studerar för livet (eller tvingas till kulturella hot, kriminalitet eller att ta hand om sina syskon och föräldrar för att de inte hittar vägar till eller tillåts komma in i det svenska samhället), kvinnor som njuter (eller tvingas vara i utnyttjande situationer, arbeta för knappt någon slant alls så att arbetsdagarna med de svarta jobben går upp mot 12-14 timmar utan att ändå klara sin och familjens försörjning, hen som vet att här är tryggt (men ändå hotas och misshandlas för sin rätt att vara sig) och män som vet att det finns en ljus framtid här (men misslyckas att hitta ett arbete, en trygghet och hamnar i kriminalitet eller arbetslöshet med värdighetstragedier, frånvaro av boende, missbruk, våld, med mera).
Ja, vi vill ha bort skuggsamhället, men vi måste också se människorna och vi måste se vad ett angiveri leder till i vårt samhälle. Det finns många delar i det, kanske för många för att överblicka.
Hur påverkar detta dig, mig och vårt samhälle? Hur påverkar det den som är berörd (papperslös, utvisningshotad, inte klarat att berätta om den fasa som finns där de kom ifrån)? Hur påverkar det den offentliganställda? Påverkas vi bara av att frågan ligger som en utredning? Blir skuggsamhället större eller mindre för att en angiverilag införs? Blir vår egen trygghet större för att vi anger varandra? Vad blir nästa steg, vem kommer härnäst?
Ja, vi vill ha bort skuggsamhället, men är angiveri (eller information eller anmälan) vägen att gå?
Ja, det här är plättlätt och självklart sett ur något perspektiv, men supersvårt och hopplöst ur väldigt många andra.
Jag tackar för ett viktigt samtal. Jag tackar er som kom, lyssnade och deltog. Jag tackar er som lyfte och besvarade frågor, gav uttryck för tankarna, mindes vår historia, tänkte på andras situation och som mötte varandra med omsorg. Jag tackar för er glöd, kunskap och för att ni satt och talade om detta i bokhandelns vardagsrum.
Tack. Ni är guld för min själ.
Anette Grinde
tfn 0708905731
Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje
- Mer om boken här; https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Maaza%20Mengiste
Kvinnor som pratar var en fantastisk berättelse som vi läste häromåret. Ramus förlag har senare också översatt och givit ut hennes bok Ensamma strider. Även den har vi med uppskattning läst. Båda böckerna rekommenderas.
Ord om dessa hittas här; https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Miriam%20Toews
En sons historia var en fin och tänkvärd berättelse som vi har läst i våra bokcirklar. Lafon är en författare att upptäcka och begrunda. Vi gläds åt författarskapet. Elisabeth Grate förlag ger ut hennes böcker, där också Annonsen är en topplistad bok i vår bokhandel. Båda böckerna rekommenderas, efter egen läsning och efter kunders ord om deras läsupplevelser.
Ord om Lafon hittas här; https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Marie-H%C3%A9l%C3%A8ne%20Lafon
Stormfåglar kröp innanför skinnet, jag kände kylan, stormen och rädslan som satte spår i människorna ombord. Det var en fantastisk läsupplevelse.
Ord om Karasons roman hittas här; https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Einar%20Karason
Mer information om bokcirklarna hittar du här; https://bokbloggerskan.blogspot.com/.../bokvalsbordet...
Du anmäler ditt intresse, ställer frågor och så - i butiken.
Välkommen till Kulturtorget, platsen där samtal förs!