8 mars 2022 är en tisdag.
Det är en helt vanlig dag i bokhandeln, men det är också en alldeles särskild dag. Den 8 mars är Internationella kvinnodagen, en dag för uppmärksamhet kring hälften av världens befolkning. Eller kanske alla, eftersom vi alltid påverkas av varandra. Den 8 mars är inte en dag för grattis, blomster, presenter eller vila. Det är en dag för allvarliga samtal om världens orättvisor, brist på jämställdhet och hur vi ser på varandra. Det är en dag där vi, på nytt och igen, tar avstamp för framtiden, där vi ser till att alla människors lika värde kommer till uttryck i allt vi företar oss. Kvinnor, män, människor med variationer i funktion, ålder och skick lever tillsammans på jorden och har samma - lika - rättigheter oavsett bakgrund. Det kan t ex röra löner, utbildning, rätt till liv och hjälp, sjuk- eller hälsovård, forskning, plats i det offentliga rummet och arbetsrätt. Det gäller oss i Sverige, men det gäller också alla, i hela världen.
Rättvisa och jämställdhet är inte en fråga bara för kvinnor eller män, det är en fråga för alla. Om vi inte gör, får och tilldelas rättigheter på samma sätt förstärker vi hela tiden de orättvisor som finns i samhället. Barnarbete, könsstympning och utbildning är grundläggande frågor som rör hela samhällen. Det rör oss här, men också på många andra ställen. Det är viktigt överallt, inte bara här. Vi ansvarar för vår plats, men också för andra som far illa. Vi räknas efter samma mått.
Där människor lever i fattigdom, utan rättigheter, utan skolgång eller med våld eller krig - där behöver vi bidra. Vi, som enskilda personer, vi som land och vi som en del i ett större sammanhang.
Ett rättvist samhälle rör oss alla. Vi lever alla på samma jord, där det ter sig alldeles makabert att hälften av befolkningen fortfarande har en helt annan rättighetsbild än den andra halvan. Det går, inom många områden, åt rätt håll, men det händer också att frågorna stelnat och t o m går tillbaka. Det finns människor som hävdar att kvinnor inte har rätt till sina liv, sin sexualitet, sin kropp eller har lika värden på andra fronter som männen. Se bara på abortfrågorna i Polen och USA, stater som ligger nära i geografin eller som vi sett som demokratiska och rättvisa ändrar riktning som en vändning på en femöring.
Vi måste hela tiden bevaka rättigheterna. Rätt som det är kommer en ny tid när partier eller människor säger att vi inte har rätten till vår rättvisa längre. Vunna segrar återtas, måste stridas för igen. Ibland går det med ett pennsvep, att ta bort något självklart utan att inse att konsekvenserna är förödande för mänskligheten. En grupp som ser sig som klok och klurig har istället skapat död och förtvivlan för många, för att de inte förstår allvaret i frågorna. Man häpnar och förtvivlas, igen och igen.
Ett ofött liv är ett liv, ja, men också en kvinnas liv är ett liv. De lagar som har utformats under den senaste tiden, t ex i Polen och i delstater i USA, för att hindra aborter, äventyrar kvinnors liv och hälsa. Det vet alla, men ändå tycker man att det rättfärdigar lagstiftningen som förvägrar dem att se till det de önskar med sin egen kropp, sitt eget levande liv. De extremaste partierna med de omilda åsikterna, de som hindrar en kvinna att ta hand om sig själv, kommer tillbaka. De ordar sakta, normaliserar med hårda ord, stärker sin makt, är ihärdiga och plötsligt upptäcker vi samma ord, samma tankar även hos andra. Vad är det? Varför går förnuftet tillbaka i de gamla gyttjiga spåren igen? Har vi inte lärt oss något under alla de år livet har pågått? Det är jobbigt att ständigt vara på sin vakt, ständigt fortsätta att arbeta vidare även för tidigare vunna segrar. När är rättvisa något självklart?
Vi tänker nu också på Ukraina. Landet där kvinnor, män och barn hamnat i en fasansfull situation, för att en övermakt tycker sig ha rätt att döda, stjäla och förgöra. Det sker i strid mot allt, som t ex sunt förnuft, moral och juridik. Jag ber till alla högre makter som går att uppbåda att det upphör nu, innan hela världen står i brand och mänskligheten går förlorad.
Den 8 mars är en tankedag; hur gör vi vår allas plats på jorden till en plats där alla ryms och har samma rättigheter? Vår jord. Det är vår allas jord. Hur gör vi den till en plats för trygghet, där alla känner att trygghet och rättvisa råder?
Må frid råda.
Anette Grinde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar