Kärleken. Carl-Johan Vallgren.
Jag läser Kärleken av Carl-Johan Vallgren. Den är inte vald - ännu - i en bokcirkel, men jag skulle se det som gott om den vore. Då skulle jag också få tala om den, om hans känslor för livet, barnen och hustrun. Om hur han blir när hon blir sjuk och försvinner, hur vi präglas av de starkaste känslorna och vad vi kan göra åt det. Jag skulle också vilja tala om sorgen och hur vi kvävs eller inte, om hur vi tillåts - eller tillåter oss - att sörja det som fattas oss.
Texten, skrivandet, är hans sätt att bearbeta. Jag kan se och förstå det, eftersom jag skriver en hel del själv. Det handlar om att vrida och vända på frågorna, får dem att möta ljuset eller älta det som är eller har varit, för att också få det ur kroppen.
Jag tänker förstås på sorg när jag läser Vallgrens berättelse om liv, hur vi är, om kärleken till den eller de andra i våra liv och hur det utvecklas och ter sig. Jag tänker på hans sorg, men också på min.
Det är alltid svårt att se hur andra har det. Det är ändå väldigt viktigt att försöka se och förstå, låta det möta ens egna känslor och göranden, ens egna förståelse som alltid är något annat än den vi har mitt emot oss.
Jag tänker att det är viktigt att minnas när vi tolkar och tycker något om den andre, de som agerar som om de saknade en fullständig bild - ja, den som jag har om hen, och hen inte har om sig själv. Mitt jag är mitt, ditt är ditt och vårt tillsammans bildar det vi låter oss veta och förstå om varandra.
Jag läser Kärleken av Carl-Johan Vallgren. Jag påverkas och tänker om hur det är - eller skulle kunna vara - att vara i någon annans kläder, känslor och livsvillkor.
A. .
Kärleken. Carl-Johan Vallgren.
”Kanske känner även hon tyngden, kanske står även hon inför valet mellan två framtider, kanske anar även hon det väntande mörkret, att hon med ett annat beslut hade fått en annan giv, för hon tvekar några evighetslånga sekunder innan hon tar sitt beslut och kliver in i taxin med sitt leende och blicken han knappt kan möta eftersom det är som att titta in i solen.”
Det här är berättelsen om en början och ett slut. Han är författare, hon är skådespelare, de blir blixtförälskade och får ett liv tillsammans innan sjukdomen slår till. Carl-Johan Vallgren har skrivit en självbiografisk roman om omvälvande kärlek och plötslig död, om försöken att med språket bringa reda i det ödesbestämda och det okontrollerbara.
#kärleken #carljohanvallgren #norrtälje #albertbonniersförlag

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar