onsdag 31 mars 2021

Tystnaden - Don DeLillo


 Tystnaden - Don DeLillo

Det är en söndag 2022, och på Manhattan gör man sig redo för att se Super Bowl när all digital kommunikation plötsligt bryts. I en lägenhet möts fem människor som fyller tystnaden med ett samtal som rör sig in mot existensens innersta rum: Vilka är vi egentligen när bruset försvinner? Vad innebär det att vara människa i en värld som vår? Tystnaden skrevs innan Covid-19 tog över världen, men dess handling speglar på ett spöklikt sätt vår tids undantagstillstånd. Frågorna den ställer, däremot, är tidlösa. (Förlagets beskrivning av boken).


Ord, meningar, siffror.

De sitter i planet. Hon antecknar, tänker. Han läser, talar, tänker på det som finns på skärmen. De talar smått med varandra, låter tiden gå. Det talar om det som varit, vad de gjort, men också om nu och sen. Om något är viktigt. Det viktiga, oron, kommer när det händer något med planet. Skärmen svartnar. Vad händer med oss när vi sitter högt upp i skyn, det är uppenbart att det är något fel på planet och skärmen svartnar. Vad händer med oss då? Vad tänker vi? Hur reagerar vi?

"Är vi rädda? sa hon. Han lät frågan hänga i luften, och tänkte te och kakor, te och kakor."


A..




Demokratiska samtal

Stort tack, för gårdagens samtal i projektet demokratiska samtal. Några deltog i rummet och övriga digitalt, totalt blev vi tio personer. Det är tur att den digitala mötesformen finns, annars vore detta inte möjligt. 

Samtalet var värdefullt, fantastiskt, svårt, lätt, magiskt, skrapigt, vackert och  tufft. 

Det blir otroligt många tankar efter dessa samtal, tänker jag. Man - jag - behöver fortsätta bearbeta saker som sagts. Det känns, för mig, oerhört nyttigt och tillförande att höra, fundera och samtala om dessa frågor. Ni är guld för min själ, lär mig nytt. Tack. Jag hoppas att det betyder liknande för er som deltar i samtalet.

Vi talade med utgångspunkt från texter ur boken Handbok för demokraterMohammad Fazlhashemi, Hedi Fried, Anita Goldman och Göran Greider.

Här hittar ni grundlagarna; 

Inspelad demokratifrukost - att skydda vår demokrati, konstitutionen.

Vid vårt kommande möte (om ca 4 veckor, jag återkommer med datum) har vi Handbok för demokrater - de fyra kapitlen som ligger efter Göran Greider som samtalsunderlag. 

Stort tack för samtalet.

A..

tisdag 30 mars 2021

Anita Goldman - Handbok för demokrater. Hur gör en enskild människa för att skydda demokratin?


Tänk på vad du säger
, är Anita Goldmans rubrik i Handbok för demokrater. Hon skriver om hur vi uttrycker oss, vilka ord vi använder. Hon beskriver sin rädsla för en vän, eller f d vän. Hon skriver om hur han gör och vad det gör med henne.

Hon skriver också om hur svårt och viktigt det är med orden och demokratin i vårt samhälle. Vi behöver ha ett levande samtal; om vår historia, vår nutid och vår framtid. Vi måste få formulera oss, säga vad vi tycker. Vi måste få reagera, ja, men kanske är frågan hur vi gör det. Måste vi säga det som skadar varandra? Om vi vet att det kommer att skada, måste vi då säga det? Eller kan vi istället föra samtal där vi försöker förstå varandra; se vad som skiljer, vad som förenar och försöka förstå det.

Vi försöker ha sådana samtal i bokhandeln - i projektet Demokratiska samtal - där vi tänker, samtalar, provtänker, vrider på frågorna, lyfter det svåra och försöker förstå. En otroligt viktig poäng är att inte gå till attack mot sin medmänniska med ord som kränker. Vi talar i lugn och konstruktiv ton om sakfrågor, vi attackerar inte varandra. 

I den här boken finns det återkommande ord om hur vi talar med varandra, vilka ord vi använder. Det är en viktig fråga. En viktig fråga är också att våga säga ifrån när någon använder ord som kränker andra - kränker oss själva eller andra. 

Det är nödvändigt i en demokrati att få tala, säga sin mening, men det behöver också göras med respekt. Ibland ser vi inte själva när vi går över gränsen, säger ord eller uttryck som vi borde förstå skadar, men inte gör. Inte förstår. Det som inte är avsikt kan ändå tas emot på ett problematiskt sätt. Vi reagerar olika, har olika egenskaper och livsförutsättningar. Vi har rätt att tala, påtala vår åsikt i olika frågor, men vi behöver också vara varsamma om varandra. 

Att välja sina ord är sålunda av synnerlig vikt. 

I kapitlet efter Anita Goldman ordar Göran Greider. Han säger Gå med i ett parti! Han är, som jag förstår det, inte egentligen orolig för demokratin men ser att det kräver att vi inte är så mycket individualister. Vi behöver samla oss, forma oss, tillsammans. Vi behöver upphöra att bara vara individer, enskilda människor, och istället vara mer sociala. Tillsammans, för en gemensam framtid, där saker är bra för fler eller t o m alla.  Att inte bara tänka på sig själv. Visst är det det gemensamma samhällskontraktet han talar om? Det gemensamma samhällskontraktet - där demokratin ingår - är, tänker jag, viktiga tankar. 

Vill du delta i samtalet, så titta in i butiken för information och anmälan

Trängselfritt. 

A..



Sveriges grundlagar. 

Inspelad demokratifrukost - att skydda vår demokrati, konstitutionen.

  • Regeringsformen
  • Tryckfrihetsförordningen
  • Successionsordningen
  • Tryckfrihetsförordningen
  • Yttrandefrihetsgrundlagen


Hédi Fried - Handbok för demokrater. Hur gör en enskild människa för att skydda demokratin?


Handbok för demokrater. Hur gör en enskild människa för att skydda demokratin?

Hur gör du och jag?

Att förstå ett ögonblick är att se möjligheten att vara med och skapa ett annat, är Hédi Frieds rubrik på sitt kapitel i boken. Hon säger; “Vänj dig aldrig, blunda inte för det obekväma, för tecken som kan förebåda ondska. Höj din röst för rättvisan, fånga ögonblicket när din röst kan ändra på det påbörjade onda och var med och skapa en bättre värld.”

Hon vet vad hon talar om, har låtit sin stämma höras i många år. Hennes röst är betydelsefull. Hon talar om normförskjutningar, ett förråande av samhället. Det tänker jag att det är oerhört viktigt att uppmärksamma. De kommer smygande, vi vänjer oss successivt och plötsligt är saker för sent. Det går inte över om vi inte gör något åt det.

Terminologin, orden som väljs, är viktiga. Och hur ofta de upprepas. Fried berättar att nazismen fick fäste långt innan andra världskriget och att det började med språket. “Steg för steg, nästan omärkligt fördes förändringarna in i vardagslivet.” Man använde nedsättande ord för att beskriva människor, ord som skulle varit otänkbara tidigare. Orden normaliserades, språkbruket förändrades, vilket också skett och sker i Sverige. Ord är farliga, när vi inte ser upp med hur de används. I förintelsen började det med nedsättande tillmälen, som blev en inledning till avhumaniseringen av mängder av människor och fortsatte med t ex isolering i ghetto, transporter till läger och avrättning - mord - i ghetton, koncentrationsläger, med mera.

Det började med orden och resulterade i många miljoner människors död. Det som inte låg inom rimlighetens ram för den stora massan gjorde ändå det, för att man inte såg det komma i tid. Sen var det för sent, eftersom inte tillräckligt många och tillräckligt tydligt förmådde göra något åt det.

Vad ser vi komma nu? Vem gör något åt det?

Om Handbok för demokrater ska vi tala i vårt projekt Demokratiska samtal i bokhandeln. Vill du delta?


Idag rekommenderar jag också läsning av Oppermanns, om att man inte såg saker komma. Om att det liksom inte gällde dem eller var för osannolikt. Det gällde dem.

Vill du delta i samtalet om viktiga frågor, så titta in i butiken för information och anmälan

Vi praktiserar trängselfritt i alla situationer. Vi hjälps åt att alltid vara uppmärksamma på två-meters-regeln. Det gäller alla, alltså även den som har antikroppar eller har vaccinerats. 

Njut dagen som den bästa. 


Anette Grinde

söndag 28 mars 2021

Mohammad Fazlhashemi - Handbok för demokrater. Hur gör en enskild människa för att skydda demokratin?


Handbok för demokrater. Hur gör en enskild människa för att skydda demokratin
?

Hur gör du och jag? 

Reflektion kring Mohammad Fazlhashemi artikel ; Skillnadstänkandets och främlinggörandets idétradition. 


Låt oss fundera kring skillnadstänkandet och främlinggöranden som bygger rädsla, hat och fiendeskap mot andra. Fazlhashemi skriver om islamofobi, men främlingstänkandet kan också gälla andra grupper. Man förminskar gruppen, gör den okunnigare, enklare, farlig, otidsenlig och outvecklad. De blir ett hot, görs till ett hot. De görs till en ekonomisk, politisk och kulturell belastning. Terminologin, vilka ord som används när man talar om gruppen, är viktig. Att avhumanisera människor, göra någon till ett djur eller något mindre, är en återkommande taktik. Ju fler gånger du upprepar ett budskap, desto fler lyssnar. Ihärdigheten lönar sig, även om budskapet är en uppenbar lögn. 


Islamofobi är definitivt en sådan. Samma lika är rädslan i förhållande till judar, antisemitism. Utpekade av grupper som farliga säger mer om den som pekar, den som uttalar det negativa budskapet, än om den utpekade personen eller gruppen. Den som vill peka på ett vi och dem skapar utsatthet och skillnader i ett samhälle, förstör samhörigheten och utesluter.. Vi är lika, skapta som människor av kött och blod. Den kollektiva skuldbeläggningen, upprepning av budskapet, skapar utanförskap, oro och rädsla. Det drar med andra i orättvisan och skapar oroande signaler i samhället. Det är en brist för för det demokratiska samhällets funktioner, den gemensamma samhällsbilden delas upp i segment. Hur kommer vi till insikt om att ett budskap är felaktigt? Hur motar vi det? Hur skapar vi enighet? 


Hur gör vi för att avstå generaliseringar om andra människor? Förstår vi att sådana generaliseringar skapar oro i samhället, ja, mer än oro. Sådant kan skapa krig och folkmord. 


Snart är det dags för en stunds samtal - i gruppen #demokratiskasamtal - om fyra kapitel i Handbok för demokrater. Hur gör en enskild människa för att skydda demokratin?


Den sista meningen blir huvudfokus; Hur gör en enskild människa för att skydda demokratin?

Vad gör jag? Vad gör du? Vad gör jag? 

A.


Klara och solen - Kazuo Ishiguro


Från sin plats i butiken som säljer artificiella vänner observerar Klara – en artificiell vän med enastående iakttagelseförmåga – noggrant beteendet hos dem som kommer in för att handla. Hon hyser gott hopp om att en kund snart ska välja just henne. Men när möjligheten till ett helt nytt liv väl dyker upp varnas Klara för att inte lita för mycket på löften från människor.

I denna glimrande roman skildrar Kazuo Ishiguro vår snabbt föränderliga värld genom en oförglömlig berättares ögon och utforskar en grundläggande fråga: Vad betyder det att älska? (Förlagets beskrivning)


Oj, säger jag, om Kazuo Ishiguros nya roman. Den här hoppas jag att mina bokcirkelvänner ska vilja läsa, uppskatta och samtala om.

Låt oss fundera över människor, hur vi är. Vem är vår vän och vem vill oss ont? Vad måste vi utsätta oss för? Varför förstår vi inte varandras avsikter?


A.. 


fredag 26 mars 2021

Jag läser Mitt Roslagen


Jag läser Mitt Roslagen 25/3-21 och blir glad. Friskis & Svettis lever och utvecklas. Det är vackert att se ihärdigheten. Jag längtar så mycket tillbaka dit. Jag var där väldigt ofta i mitt tidigare liv. Just dit, till Friskis, vill jag gärna igen. Träning är livsnödvändigt. Rörelse är magi. 

Jag hittar flera positiva ord om vaccinationer. Det pågår framåt, sakta, men framåt. Det ger hopp. Människor kommer in i butiken och skiner av glädje. Idag har jag vaccinerats, säger de. Jag kan snart få träffa mina barn och barnbarn. Det skiner lycka där. Så vackert. Så fint. 


Roslagens Sparbanks fantastiska stiftelser delar ut resurser från Jubileumsfonden. Det blir spex och spektakel på gator och torg i sommar. Norrtälje 50 år. Så fint, så fint. 


Och så jag själv som får skriva om samtal, människor och fantastiska böcker. Det är magi och ger bubbel i min själ. 


Jag blir också riktigt glad över att Mika Wallander börjar skriva i tidningen. Hon kan, hon. Det vill jag lova. Hon talar om tid och rörelse, tankemöda och sällskap. Att gå är att vila, ja. Det är viktig återhämtning. 


Det blev mer om böcker i tidningen än det jag ordnat om. Kjell Ekberg har skrivit Galna greven och mordet på Svanberg slott. Det låter skoj, tänker jag. Roligt med artikeln. Jag hoppas att han får sin vaccination snart. Då kanske han vill komma till bokhandeln och signera sin bok. Jag gillar författare. Utan författare är vi ingenting. Så fattiga vi skulle vara utan alla berättelser. 


Lokal grönska och växande entreprenörskap gör mig också glad, liksom också ord och uppmärksamhet kring Norrtälje FN-förening (40 år). Man blir glad över framåtanda och drivkraft, eller hur? Och så fantastiska Linda Sjögren och Sofie Ahlholm som rörelsepeppar så det står härliga till. 


Mitt Roslagen 25/3-21 gör mig glad. Visst har du fått den i din brevlåda? Annars kan den läsas här:

https://issuu.com/mittro/docs/mittroslagen_210325


Anette Grinde - bokhandlerska i bokhandeln i Norrtälje. 

 

Mitt Roslagen 25/3-21

Mitt Roslagen 25/3-21


Det är ofärdigt här...

En kvinna lägger ut en målning på facebook. Den är vacker, har fokus kvinnor och Indien. Hon skriver  - i samband med 8 mars - om kvinnors och flickors dagliga utsatthet över hela världen och kallar sin målning för ”ett annat liv”. Hon är född på en annan plats i världen, men lever och verkar här. Tanken kring "ett annat liv" ligger nära till hands. Det är en viktig tanke som skapar insikt om vad vi har. Vi gör det återkommande i samtal i bokhandeln. Ett annat liv blir det t ex när vi är födda av andra föräldrar eller bara bott på platser där andra värderingar och livsförutsättningar råder. Vi är födda till något, av någon. Vi har haft tur eller otur i livslotteriet. Vissa saker är bortom vår egen kontroll. Ett annat liv blir det också när man funderar kring våra egna val, vad vi kunde gjort annorlunda. Det som är bortom och det som är inom vår kontroll samverkar i livet, gör oss till de vi är. Jag tänker ofta på just det - vad vi gör för våra och andras liv, hur vi ser och respekterar varandra, hur vi ser och förstår hur andra har det. Ja, till exempel hur kvinnor här och i andra länder har det. 

Erik och Torbjörn läste sin poesi i bokhandeln den 6 mars. Det sändes digitalt. De hade tänkt kring kvinnor och feminism, skrivit texter som andades värme och omsorg. De fångade en lite del av feminismen, som förstås ännu inte är komplett, ja, helt enkelt ofärdig. Hon som målat tavlan noterade att den var ofärdig, liksom många frågor i livet är. Vi är ofärdiga, som i inte klara. Ja, jag önskar som hon, att vi inte behöver en internationell kvinnodag. Jag önskar att vi vore färdiga med rättvisan, såg den som fullständigt självklar.

Under den internationella kvinnodagen (8 mars) dränktes flödet i sociala medier av grattisrop och blomster. Det gjorde ont i min själ när jag såg. Grattis i sig är något vackert, men kanske inte just här. Grattis kvinnor till orättvisorna i världen, grattis till bristerna i jämställdheten, grattis till våldet och annat som kvinnor utsätts för - för att de är kvinnor. Nåväl, vi tänker olika och mitt rätt är förstås inte mer rätt än ditt, men arbetet med jämställdhet och rättvisa för kvinnor (eller män, självmord, flyktingar, hbtq, funktionshindrade, urbefolkningarna, sjukdomar, mm) får inte reduceras till att bli en dag för blommor och grattis. Får? Vem bestämmer vad vi får, men hur mycket allvar tar vi frågorna om vi gör det till en grattisdag? Ingen av frågorna är på tapeten bara en dag under året, men att då säga grattis blir lite magstarkt för mig.

Arbetet, förståelsen och kunskapen om livets olika frågor är tydligt ofärdigt, som i inte klart. Det framgår t ex i boken; Stöld av Ann-Helén Laestadius där frågan om samernas livssituation i norra delen av Sverige behandlas. Det är en helt vanlig (riktigt bra) roman, som pekar på mängder av viktiga ämnen att funderar kring. Vi kan välja hur vi vill läsa och tänka. Det beror på hur vi är, vilka egenskaper vi har tilldelats och vad vi vill med vår läsning. Utveckling pågår, men ack så långsamt det går ibland. Själv är jag tacksam att jag får tala om den i våra bokcirklar. Samtalet är aldrig klart, jag kan - och vill - lära mig mer. Vad ville Ann-Helén Laestadius när hon skrev om de frågor och människor som ligger henne varmt om hjärtat?

Vi talade nyligen om Transit av Anna Seghers. Den handlar om en man som lever i krigets skugga i Marseille i början av 1940-talet, som beskriver människor som befinner sig i en paus i livet. Bokcirkelgruppen samtalar kring - vi provtänker - att den har självbiografiska inslag och om hur det då kommer sig att huvudkaraktären är en man. Vem är författaren i boken? Hade hon kunnat göra den här huvudkaraktären till en kvinna - där och då? Hade hon kunna överleva de livsförutsättningar som kriget på 1940-talet gav? Hade hon kunnat göra det som han gjorde utan att ha en man vid sin sida? Hur hade hon kunnat försörja sig och ta sig framåt? Hade författaren då tvingats göra henne till prostituerad som en enda möjlig utväg? Om vi tänker kring kvinnors situation då och nu, så har den onekligen utvecklats. Vi går sakta framåt, steg efter steg, eller hur? Det är vackert, så.

Min tid som bokhandlerska är också ofärdig. Jag är definitivt inte klar och hoppas att ni vill ha bokhandeln kvar. Bokhandeln och jag utvecklas med er - och tack vare er. Ni gör min dag, ni gör skillnad. Ibland är det tufft, men oftast är det fantastiskt. Jag växer i samtalen om böcker och liv. Möten med människorna är magi. Ni som vill att bokhandeln ska finnas kvar - handlar och deltar i aktiviteter - är guld för min själ. Utan er är jag ingenting.

Tack, för att ni utvecklar mig, gör mig duktigare, kunnigare och helare som människa. Tack, för att ni gör bygden till allt den är. Vi. Ofärdiga. Mitt i ett nytt utvecklingssteg.

Idag vill jag göra dagen till den bästa!

A..


Artikeln finns i tidningen Mitt Roslagen 25/3-21; https://issuu.com/mittro/docs/mittroslagen_210325 (upplaga 31345 ex)




Mitt Roslagen - övriga nummer 2021

Mitt Roslagen 25/2-21; https://issuu.com/mittro/docs/mittroslagen_210225

Mitt Roslagen 11/2-21; https://issuu.com/mittro/docs/mittroslagen_210211

Mitt Roslagen 28/1-21; https://issuu.com/mittro/docs/mittroslagen_210128 (upplaga 31442 ex)

Mitt Roslagen 14/1-21; https://issuu.com/mittro/docs/mittroslagen_210114 (upplaga 31442 ex)










tisdag 23 mars 2021

Dagens Nyheter 23/3-21

DN 23/3-21. Du kan läsa artikeln och övrigt i DN gratis fram till början av juni 2021 om du registrerar dig. 

Länk här:
https://www.dn.se/insidan/bokhandlaren-tankte-om-borjade-cykla-ut-bocker/









Läs gärna DN idag - 23 mars 2021! Den innehåller ett helt uppslag om bokhandeln och bokhandlerskan. 

Finns i en tidningskiosk nära dig, eller som e-tidning (länk nedan). 


https://etidning.dn.se/2359/del-b/394495/2021-03-23/19433995/bokhandlaren-tankte-om-borjade-cykla-ut-bocker-till-kunderna




Berätta aldrig det här - Frida Boisen


Medieprofilen Frida Boisen har aldrig sagt ett ord om den hemlighet som genomsyrat så många år av hennes liv med skuldkänslor. I romanform berättar hon nu sin historia.

Det är mors dag och Frida har glömt att skicka blommor till sin mamma Rosita. När hon även missar moderns telefonsamtal har hon ingen aning om att katastrofen är ett faktum. Dagen efter kommer beskedet att Rosita har hittats död. Men det är när Frida upptäcker hennes sista hälsning som världen fullkomligt rämnar.

Berätta aldrig det här är en självbiografisk roman om en skavande mor-dotter-relation som utmynnar i en tragedi. På ett lika litterärt som lättillgängligt språk navigerar författaren genom då- och nutid, och kombinerar bottenlöst mörker med rak humor och oförställd öppenhet i sin strävan att bryta rådande tabun. (Ovanstående är förlagets beskrivning av boken). 

Frida Boisens bok handlar om självmord. Om relationer, föräldraskap, sjukdom och självmord. Den handlar om livet, sorgen, skulden, anklagelsen, förlåtelsen och lyckan. Den handlar om vikten av att tala, berätta, slå larm, se - att ta och ge hjälp. 

Ja, jag rekommenderar Frida Boisens bok Berätta aldrig det här. Boken är stark, varm och otroligt sorglig. Människor, syskon- och föräldraskap och relationer är något av det svåraste som finns. Det kräver samtal, förståelse, omsorg och närvaro. Det kräver mänskliga och unika egenskaper. Det kräver en enastående tolerans och eftertänksamhet. Frida Boisen pekar på detaljer som påverkat människorna i gruppen, familjemedlemmar som har att verka tillsammans. Det är ju tillsammans för teamet som råder om det ska sluta väl, men i teamet finns unika individer som reagerar helt olika. Som vi alla gör. 

Frida Boisen berättar om sin mamma, sin pappa, sin egen sorg och människor omkring henne. Hon berättar om konsekvenser. Hon berättar om en kvinna som inte lyckades leva sitt liv i lycka, av egen kraft, fast hon var älskad. Det är både fint och fasansfullt att läsa. Fridas berättelse tar fram något om hur svårt det är - kan vara - att vara människa, vad som finns där bakom ytan som inte kommer fram i de vanliga samtalet. Vi är så komplexa, våra tankar snärjer in sig, tror sig veta den riktiga bilden trots att det finns så mycket annat. Mer. Större. Bättre. Vackrare. 

Frida berättar om sin barndom, sina föräldrar och deras misslyckande. Hon plockar fråga efter fråga. Det gör mig ledsen. Jag får svårt att andas och tänker på egna barn och andras barn. Hur vi påverkats och påverkar. Stunder av katastrofer kan påverka resten av livet. Ja, också stunder av glädje, men de är lättare att hantera. 

Frida berättar också om många fina stunder. Hur det är att vara barn till föräldrar, sina föräldrar. Det finns väldigt mycket kärlek i berättelsen, men också många tuffa stunder. Föräldraskap är svårt. Ibland misslyckas man och ibland går det bättre. När man inte själv ser hur man är (eller mår), vad som går snett, hur man påverkar sitt barn och vad man kan göra annorlunda bör förstås omgivningen se detta - vilket de/vi inte alltid gör. Det är svårt att vara människa, men ack så hårt vår otillräcklighet slår ibland. 

Det är inte barnets fel. Det är inte någon annans fel när någon tar självmord. Däremot är det oerhört sorgligt och traumatiskt för de som är kvar. Det går inte att veta hur människan tänkt och mått. Sanningen och den större bilden sitter inom oss, dold bakom en sköld av kött, ben, senor, muskler och blod. Den som inte vill att någon annan ska veta, låter den inte heller veta. Hur vi mår går att dölja. Det är sorgligt att vi, människorna - föräldrarna, barnen, närstående, vänner - gör just så. 

Berätta aldrig det här är tuff, men också vacker läsning. Ibland får jag lägga bort den, andas och försöka bearbeta frågorna. Hur kan det bli som det blir? Vad är det som gör oss så ofärdiga som människor? Varför tar det sån tid och kraft att bli hel? Varför lyckas några, men inte andra? Frida Boisen berättar om liv, sorg, relationer och lycka, om saker som går hand i hand som vi inte förmår göra något åt. Vi kan älska, men ändå inte förstå. Vi kan tro oss veta, men kanske inte vet något alls. 

Låt oss lära oss att ta hjälp när vi mår dåligt. Låt oss lära oss att se varandra, lära känna varandra bättre. Låt oss hjälpas åt att orka glädjas över allt det vackra vi har. 

Berätta aldrig det här är en läkebok. Det är också en bok att upptäcka hur andra har det bakom sin sköld, hur viktigt det är att inte sluta försöka. Vi - var och en - har människor omkring oss som mår dåligt, på olika sätt och i olika grad. Att se dem och tala med dem är viktigt. Det kan rädda liv och skapa bättre liv. 

Tack, Frida, för din berättelse. Så plågsam. Så viktig. Så nödvändig. Tack. 

A.



Viktiga länkar;

Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd

http://www.bris.se/ - Barnens rätt i samhället. 

https://www.suicidezero.se/ - Suicide Zero 






måndag 22 mars 2021

Små människor, stora drömmar


Små människor, stora drömmar. Greta Thunberg (3-7 år)


När Greta var liten hade hon stora drömmar om vad hon ville bli när hon blev stor. En dag hörde hon talas om klimatkrisen som kunde förstöra hela planeten. Vad skulle hända med hennes och alla andra barns framtid då?

Så började Gretas resa och kamp för klimatet som engagerat och inspirerat miljontals barn och vuxna över hela världen. Det blev starten till en ännu växande rörelse och allt började med att Greta bestämde sig för att ingen är för liten för att höja sin röst och stå upp för sin framtid. Greta har på bara några år blivit en världskänd inspiratör och klimatkämpe.
 
Små människor, stora drömmar är unikt illustrerade böcker om inspirerande kreatörer, forskare och andra förebilder.



Små människor, stora drömmar : Anne Frank (6-9 år)


Anne Frank föddes i Tyskland och växte upp i en varm och kärleksfull familj. När andra världskriget bröt ut tvingades familjen fly till Amsterdam där de levde gömda i ett dolt rum under flera år. Som 13-åring började Anne skriva dagbok. I den skrev hon om rädslan att familjen skulle bli upptäckta och arresterade, men även om tron på människors godhet och hoppet om att kriget en dag skulle få ett slut.

Anne Franks dagbok beskriver också hennes drömmar om ett bättre liv. Genom vackra och starka illustrationer är boken en påminnelse om det fruktansvärda som Anne, hennes familj och hundratusentals andra utsattes för under andra världskriget.

Boken om Anne Frank är också en påminnelse om att drömmar kan leva vidare även när vi själva inte finns kvar att drömma dem.




#bookmarkförlag #småmänniskorstoradrömmar #annefrank #gretathunberg #boktips #mittroslagen

söndag 21 mars 2021

Przewalskis häst - Maja Lunde


Przewalskis häst är historien om världens sista riktiga vildhästar. De målades i grottor i Frankrike för tusentals år sedan och levde i århundraden på de mongoliska stäpperna, men blev under 1900-talet utrotade överallt utom i europeiska djurparker och reservat.

Genom tre berättelser följer vi zoologen Michail från S:t Petersburg, som på 1880-talet reser till Mongoliet för att jaga de mytomspunna hästarna, veterinären Karin, som leder arbetet med att återföra vildhästarna till stäpperna efter Sovjetunionens fall på 1990-talet, och Eva, som år 2064 kämpar för att kunna bo kvar på sin gård i Norge tillsammans med dottern Isa, samtidigt som världen runt omkring dem håller på att falla samman.

Przewalskis häst
är en roman om människor och djur, och om människodjuret. Hur har människan påverkat andra arter på jorden? Vad skiljer oss från djuren? Har vi någon möjlighet att korrigera våra misstag? Och vad krävs för att vi alla ska överleva?

Maja Lunde är en författare som heter duga, tänker jag. Hon har - bland annat - skrivit Binas historia, Blå och nu Przewalskis häst. De här böckerna bär alla olika tidsskikt och har historier om människor och deras liv, men också en fråga om hur vår värld kommer att se ut i framtiden. Vi läste Blå relativt nyligen (häromåret) i en bokcirkel. Vi talade om miljöfrågor, faderskapet, envisheten hos kvinnan som ägde båten Blå, flyktingsituationen och jag tänkte mycket på hur livets framtid ser ut. Hur skulle vi förhålla oss om det som hände i boken hände på riktigt. Hur tar vi hand om andra människor som behöver skydd och hur kommer andra att ta hand om oss? Det är uppenbart att vi lever i en ganska skör värld och att hemska saker kan hända. Ja, kanske inte just nu, men sen. När nu sen är. Om vi inte skärper oss bättre kanske vi hamnar i Maja Lundes framtidsberättelser (som de beskrivs i Binas historia, Blå och Przewalskis häst). Det tror jag inte att vi vill. 

Jag tycker att vi, var och en, har ett ansvar att se till att vår värld inte blir som Maja Lunde beskriver i sin fiktion. Det är alldeles för trovärdiga för att avfärda som fiktion. 

Przewalskis häst beskriver händelser och människor på 1880-talet, 1990-talet och 2064. Hon beskriver människor av kött och blod, föräldraskap, natur, fattigdom och rikedom, handlingskraft och okunskap om göromål, känslor, miljöer, sorg, rädsla, var och ens ofullkomlighet, barnens krav och vilja, mödrarnas oförmåga eller kanske deras stjärnkapaciteter. Att vara mor är något särskilt, inte så väldigt lätt, inte så väldigt självklart, men det är något väldigt särskilt. Som människor är vi lika här, oavsett tid på jorden. Vi lever, lider, längtar, tänker och förmår. Eller inte. 

Jag läste en recension där skribenten skrev att han ville ha något annat. Jag tänker att vi ska nöja oss med den läsning vi får av den författare som allvarligt har försökt. Jag tänker att vi inte ska ha förutfattade meningar om en berättelse när vi kliver in i den. Låt oss bara vara närvarande i det författaren har givit oss, fundera över det som är. 

I dessa tre berättelser finns det två kvinnor och en man som väljer att rädda en hästart, vildhästar. De har olika utgångspunkter, de lever i olika tid och har olika förutsättningar. Det Michail gör spelar roll för Karin och Eva. Det kanske inte hjälper efter Eva, men det har spelat roll under de år som gått mellan Michail och Eva och det har spelat roll för många liv däremellan. Deras arbete har inte varit förgäves. 

Jag grät. Jag avslutade min läsning med tårar och saknad över att behöva lämna karaktärerna Karin, Eva och Michail - och de människor, händelser och känslor som de hade omkring sig. Jag sörjde att skiljas från människorna, som var mänskliga, duktiga och odugliga - precis som vi alla är. Jag hade gärna velat följa dem längre längs färden, inte stanna mitt i deras liv. Hur gick det sen? Vad hände mer?

Ja, berättelsen stannade där och det får jag finna mig i. Jag får fundera över karaktärernas vägval och vad som hände sen, men mest av allt får jag fundera över det Maja Lunde har skrivit, valt att avgränsa berättelsen till - och vad just det har gjort med och för mig. Hur har det påverkat mig? Hur skulle jag har gjort? Vad gör allt detta med mig (och dig) som människa? 

Jag är tacksam för fantastisk läsning. 

A..


lördag 20 mars 2021

Kazuo Ishiguro

Kazuo Ishiguro erhöll Nobelpris i litteratur 2017.


Bibliografi Kazuo Ishiguro

  • 1981 – Tre noveller i Introduction 7: Stories by New Writers 
  • 1982 – A Pale View of Hills 
    • Berg i fjärran (A Pale View of Hills, översättning Ann Henning, Viva, 1985)
    • Bleknande berg (nyöversättning av Niclas Hval, Wahlström & Widstrand, 2018)
  • 1984 – A Profile of Arthur J. Mason
  • 1986 – An Artist of the Floating World 
    • Konstnär i den flytande världen (An Artist of the Floating World, översättning Ann Henning, Viva, 1987)
    • Konstnär i den flytande världen (nyöversättning av Niclas Hval, Wahlström & Widstrand, 2019)
  • 1987 – The Gourmet
  • 1989 – The Remains of the Day  (filmad som Återstoden av dagen 1993)
    • Återstoden av dagen (The Remains of the Day, översättning Annika Preis, Viva, 1990)
  • 1995 – The Unconsoled
    • Den otröstade (The Unconsoled, översättning Rose-Marie Nielsen, Wahlström & Widstrand, 1996)
  • 2000 – When We Were Orphans 
    • Vi som var föräldralösa (When We Were Orphans, översättning Rose-Marie Nielsen, Wahlström & Widstrand, 2000)
  • 2003 – The Saddest Music in the World
  • 2005 – Never Let Me Go  (filmad som Never Let Me Go 2010)
    • Never Let Me Go (Never Let Me Go, översättning Rose-Marie Nielsen, Wahlström & Widstrand, 2005)
  • 2005 – The White Countess (filmad som Den ryska grevinnan 2005)
  • 2009 – Nocturnes: Five Stories of Music and Nightfall
    • Nocturner: fem berättelser om musik och skymning (Nocturnes, översättning Rose-Marie Nielsen, Wahlström & Widstrand, 2010)
  • 2015 – Buried Giant
    • Begravd jätte (Buried Giant, översättning Rose-Marie Nielsen, Wahlström & Widstrand, 2016)
  • 2021 – Klara and the Sun
    • Klara och solen (Klara and the Sun, översättning Niclas Hval, Wahlström & Widstrand, 2021)














Belarus omkullkastat - Dmitrij Strotsev


Sedan protesterna i Belarus inleddes efter det fingerade presidentvalet 9 augusti har poeten Dmitrij Strotsev varje dag skrivit en ny dikt, en diktcykel som reflekterar över situationen och det hänsynslösa våldet såväl som den kraftfulla rörelsen för förändring och en andlighet.

En diktcykel som kom att bli för mycket för regimen som i oktober kidnappade Strotsev med en luva över huvudet för att efter långa förhör döma honom till två veckors fängelse.

Strotsev, som på svenska tidigare finns utgiven med diktsamlingen Adams tystnad, har av nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj omnämnts som Belarus främsta poet. Hans poesi rör sig i ett alldeles eget gränsland mellan politiska teman, frågor om maktmissbruk, religiositet och andlighet.

Med Belarus Omkullkastat har han skapat ett storslagen och lika vacker som skrämmande poetisk samtidsskildring.

*** *** ***

Det kräver mod att publicera sin poesi - särskilt om man bor i Belarus och staten är ett ovärdigt människodjur. 

Läs. Begrunda. Sprid ordet om fantastisk läsning. 


A..



onsdag 17 mars 2021

Levande historia; Rasism (frukostseminarium den 17/3-21)

Idag rekommenderar jag ett seminarium som har sänts (17/3-21) på Levande historias hemsida. Det rör frågan om rasism och fokus här ligger mot samer. 

Lyssna gärna och begrunda;  https://www.levandehistoria.se/kalendarium/frukostseminarium-rasism-mot-samer-i-historien-och-idag

Jag rekommenderar samtidigt böckerna Handbok för demokrater, Stöld och Herrarna satte oss hit.






Klicka på bilderna för att komma till ord om dessa böcker.





Vi samarbetar med Sensus Studieförbund 
i alla våra arrangemang i bokhandeln
.

lördag 13 mars 2021

Glöm allt men inte mig - Philomène Grandin


Det är 80-tal och Philomène och hennes pappa lever ett okonventionellt liv fyllt av kultur och kärlek. Men pengarna är oftast slut. Pappa är Izzy Young, legendaren som upptäckte Bob Dylan och vars Folklore Center i New York utgjorde scen för musiker och poeter som Patti Smith och Allen Ginsberg. Trettio år senare sjunker Izzy allt djupare in i demens. 

Glöm allt men inte mig är uppväxtskildring och en berättelse om en far och dotter som vägrar släppa taget om livet och varandra.

Hon, dottern, skriver om sin far. Det är en berättelse som är fylld av kärlek, omsorg och liv. Hon berättar om sina minnen, sin barndom, sin kärlek och sin far. Det är en stark berättelse som rymmer otroligt mycket kärlek. Det är en nästan övermäktig kärlek, tänker jag, men också magisk. Hon beskriver en mycket fin far/dotter relation som - utan pengar - innehåller ett stort mått av ansvar och känsla. Det märks, känns, att de har en mycket speciell relation.

Hon beskriver sin kärlek till honom och hans kärlek till henne. Jag upplever den genuin och uppriktig, helt gemensam. Jag tycker att det är vackert att läsa om, känna hur de har det och hur relationen hållit i och fungerat genom årens lopp. Det är inte bara lyckostunder, men det är en trygg och säker relation.

Hon berättar om andra som ifrågasätter hennes relation med fadern, tycker att hon går för långt och borde släppa. Jag tänker att andras råd ibland är absurda, att någon annan inte kan veta vad som är bästa för henne. Att uppmana någon avstå en ömsesidig och viktig relation ter sig märkligt, men ibland tror vi att vi vet andras väl.

Ålderdomen, utvecklingen mot demenssjukdomen, är obeveklig. Det går sakta men stadigt i en rak riktning. Det är underbart att läsa om hans rika liv, hans kärlek till musiken och texten, poesin, alla människor som finns och stannar. Det är också smärtsamt att läsa om åldern och demensen. Vi ska alla den vägen vandra. 

Av det hon berättar känns det som ett vackert liv, lite knapert, men känslomässigt och tryggt vackert. De upplever mycket, var för sig och tillsammans.  Philomène lämnar inte ut honom (mer än nöden kräver), men gör honom mänsklig. Ålderdomen är inte så mycket att göra något åt, men hon beskriver den som både vacker och väldigt tuff. Deras nära relation gör det smärtsamt, nära. Det händer att jag gråter när jag läser. Hon är duktig på att ta ansvar för honom. 

Tonen i boken är varm och kärleksfull. Det känns tydligt att hon älskar honom högt, kanske högst av alla om man kan säga så. Människor kan inte jämföras. De som är viktiga är viktiga och ska inte ställas mot någon annan. 

Jag gläds åt läsningen, att förstå hennes berättelse, lära mig mer om honom och henne och anstränga mig för att förstå ännu en (del av en) människa. Det här är en berättelse om en älskad människa, en fantastisk relation - det finns väldigt mycket kärlek här. Det är vackert att läsa om. 

Hur behåller vi värdigheten? Hur orkar vi? Hur vill vi? Hur står vi ut? Hur mycket får man älska? Hur mycket ansvar måste vi ta själva? Hur kan det fördelas över fler? Är det aktuellt att fördela över fler, när man älskar som Philomene gör? Vad säger vårdpersonalen om deras nära relation och hans liv (sena kvällar på puben och mängder av besökare på hemmet)? 

Vi är alla människor, med lysande (eller tunga) känslor, kroppsproblematik, familjesituationer och rädslor. Det är vackert att hon berättar om livet som  går mot sitt slut. Det är krasst och hårt. Ja, vi är alla där, i sinom tid. 

Tack, Philomène Grandin, för en fantastisk text om dig och din far. Tack. 

A.







Topplistan i bokhandeln - 1/1-12/3 -21

Topplistan 1/1-12/3 -21 i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje - 2021 - utan inbördes ordning.


  • Vänligheten - John Ajvide Lindqvist (skräck, Norrtälje)


  • Stöld. Ann-Helén Laestadius. (Samer. Lokala konflikter. Psykisk ohälsa. Våld, trakasserier, rasism) 


  • Jag lever och du hör mig inte - Daniel Arsand (andra världskriget, homosexuella, läger, trauma, längtan efter vänskap/kärlek)


  • Madonnan vid Nilen - Scholastique Mukasonga (Rwanda, fördomar, rasism)


  • Transit - Anna Seghers (1940, Marseille, flyktingar, tysk författare)


  • Löparen - Johan Kant och Anders Gustafson (deckare, Norrtälje/Singö)


  • Graz - Bart Moeyaert (roman om en ung man i Graz, Österrike)


  • Handbok för demokrater - vad en enskild människa kan göra för demokratin. (Korta berättelser, reflektioner, på tema demokrati.) 


  • Att landa som en trana - Kajsa Ingemarsson. (Livsfilosofifrågor). 


  • Det långsamma livet - Abdellah Taïa. (Homosexuell man lever i exil i Paris. Ensamhet, vänskap, psykisk ohälsa, terrorism) 


  • Pachinko - Min Jin Lee. (Japans annektering av Korea. Släktroman från slutet av 1800-talet till 80-talet. Vi följer en koreansk familj.) Pocket. 








Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...