Hon har ett vackert språk, lättläst. Hon skriver om staten som mördar, om en massaker. Tiden är 1980. Det är på riktigt. Hon skriver om de döda.
De dödar den som kommer i vägen, som om livet inte är värt något. De satt som prickskyttar på taket och väntade på att någon skulle gå ut på torget, sköt, mördade den som råkade stå upp.
Han ser sin vän falla. Vad gör det med honom, att se, att inte kunna hjälpa, att bara stå still mot väggen, betrakta torget och människor som faller. För att sen gå hem, bära skulden inombords.
Han minns, skratt, barndom, föreställningar, men bilden av döden bryter igenom. Hur motar man det hemska från sina inre bilder? Hur bearbetar man sina bilder?
Hon - Han Kang - skriver om kärlek och syskonskap, karaktärerna beskrivs med gemenskap och värme, som syskon så olika de är. En massaker är något fruktansvärt.
Hur länge stannar själarna vid kroppen, varthän söker de sig därefter? Han förstår sin syster som död, han sörjer, skriker i tystnad eftersom själens skrik inte kan höras. Jag känner sorgen i mig, inom mig, jag tar spjärn, försöker flytta texten från mina känslor till att bara vara en text. Jag misslyckas, känner ångesten bryta igenom min skyddsbarriär. Jag tar en paus, andas.
Själen känner och minns. Jag upplever det som rimligt. Kroppen är död, befinner sig i kraftig förruttnelse, men själen har inte givit sig av. Den minns sina nära, känslan, orden, händelserna och skratten. Som en skatt, det är som att rekapitulera, lyssna inåt och längta. Jag läser med ömsom äckel och ömsom njutning.
Hon beskriver förruttnelsen. Den känns, syns, luktar. Människor är döda, orimligt skadade, hur mycket våld är människor kapabla till? Var har våldet utövats?
Vart ska själen ta vägen, när kropparna bränts? Till systern, föräldrar, vänner eller våldsverkaren?
Föräldrar och syskon låser sina dörrar, säger att deras barn och syskon är oskyldiga. Hjälper det när militären kommer? Militären, som skjuter först, slänger kropparna på varandra, öser ner dem i massgravar, följer order från makten. Överlever de själva när de mördat alla dessa människor, när de skapat död utan egen tanke. Hur står man ut, när man följer dessa order, i diktaturens, krigets eller hatets tjänst. Hur står man ut?
Nästa dag är affärerna öppna, sjukhus och skolor likaså. Var och en går till sitt, tysta, hur ska de annars överleva?
Hur överlever man krig och diktatur, vanvett?
Jag tänker på tortyr. Vem av oss är kapabel att tortera våra medmänniskor? Jag hulkar när jag läser om tortyren, morden, utsattheten och grymheten. Jag tänker på mig och mina medmänniskor, hur kommer vi att agera när kriget eller diktaturen landar i våra kvarter?
Hur kan någon utsätta andra människor för tortyr? Hur är sådana människor konstituerande? Hur blir vi under tortyren, vad gör vi för att slippa? Vem anger vi, hur? Vad är rimligt och möjligt?
Och hur blir vi sen, vi som förövare eller vi som utsatta? Hur blir vi sen, hur klarar vi livet?
Hur lever man med sin och sitt lands historia? Hur lever de efterlevande med samvetet och hur präglar det familj och vänner?
“Litteratur uppstår bara om vi samarbetar. Det är läsaren som skriver boken”, sa Kristoffer Leandoer på Augustgalan.
För mig är den här läsningen något fasansfullt: så mycket sorg, så mycket död, så mycket ondska. Och ändå så väldigt vackert och tänkvärt, kanske t o m livspåverkande: att minnas människor, se dem, inte glömma, inte blunda. Det minsta vi kan göra är att läsa berättelserna, särskilt de som berättar om det fasansfulla som har drabbat människor på andra platser på jorden.
Jag vill tacka Svenska Akademien för detta val av nobelpristagare i litteratur 2024. Utan detta pris hade Han Kang inte blivit läst. Jag är tacksam för min läsning och ser fram emot att samtala om boken.
Vad är Levande och döda och Han Kangs tankar för dig?
Vem orkar läsa om våldet?
Vem läser för att lära, se våldsverkare och offer?
Vad är människor kapabla till?
På vems sida kommer vi att stå?
Hur minns vi, hur glömmer vi?
Hur nära kommer den här berättelsen dig?
Hur upplever du författarens språk?
Rabatt för dig som är medlem i bokhandelns vänner eller Roslagsambassadörerna 2024 eller 2025: härmed utlovas 50 kr rabatt vid köp av Den vita boken av Han Kang t o m 30 december 2024. Vänligen hänvisa till det här inlägget för rabatten.
