Visar inlägg med etikett Alex Schulman. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Alex Schulman. Visa alla inlägg
fredag 11 november 2022
söndag 23 oktober 2022
Vill du vara med i en bokcirkel?
Ett vackert samtal fyller kropp och själ med välmående. Ja, ämnet var sorgligt, men fyllt av medmänsklighet, lärdom och omsorg. Samtalet om Malma Station var magiskt. Tack!
Vill du vara med i en bokcirkel? Lördagsgruppen har ledig plats. De möts lördagar, kl 15:00 - 16:30, var fjärde vecka.
Härnäst ska gruppen läsa Omständigheter av Annie Ernaux.
Hör av dig, du som vill vara med i vår finfina lördagsgrupp!
A..
Tfn 0708 905 731
Info 😐 Roslagensbokhandel.Se
tisdag 20 september 2022
Malma Station. Alex Schulman.
Alex Schulmans nya roman utspelar sig på ett tåg. Fem personer är på resa genom Sverige: ett gift par i kris, en ensamstående far och hans dotter, och en kvinna som söker svaret på en gåta som hennes mamma lämnat efter sig.
De reser alla mot Malma station och varken de eller läsaren vet hur deras öden hänger samman, eller anar att det som händer på slutdestinationen kommer att omdefiniera deras liv. Malma station är en drabbande berättelse om familjehemligheter och oförrätter som gått i arv genom generationer – och jakten på sanningen som kan förändra allt.
Harriet. Föräldrarna skiljer sig. Döttrarna lyssnar på deras samtal genom väggen. Det där med att fadern säger att han inte lirar med Harriet, och hon hör det, det är förstås sådant som kan sätta dig i barnets själ för evigt. Det kan förstås också skapa någon form av jävlar anamma. Jag ska minsann visa honom att vi lirar, minsann. Vad är det som avgör hur man förhåller sig till livets händelser? Arv och miljö. Personliga egenskaper och livsinsikt. Olika för dig och mig. Igen och alltid. För att vi är så olika, fast vi är så lika. Att lira, funka ihop, med en förälder, syskon eller barn är fint, förstås. Hur många gör det? Gjorde Schulman det, lirar med sin familj, eller är allt hans (goda) skrivande en bearbetningsprocess av livstrauman?
Oskar. Hon blev hans kvinna genom livets tillfälligheter. Om någon först är i ett underläge och alla tar strid för henne och det sedan visar sig att hon definitivt inte var i underläge, hur känner man sig då? Den där känslan av felbeslut kan bita sig fast när man inser att man fattade beslut på fel grund. Eller där alltet bygger på en lögn. Hur uppkommer kärlek? Är det bara en kemisk blunder, en hjärnförvillelse? Man borde passa sig för förälskelser, eller hur?
Alex. En kund pratar om Schulmans böcker som fantastiska och att man får häva sig över vad man tycker om honom (om man misstycker om honom), för att inte missa den goda läsningen. Skilj på person och text, annars missar man god läsning. Nästa bok kanske kommer att handla om den period när han var så förskräcklig i sina texter. Ja, om han är där än. Han kanske inte är redo för den bearbetningsprocessen ännu. Vi får se. Han lär ju inte sluta skriva böcker. Han är så duktig på det. Vi läser gärna.
Yana. Jag tänker på barndom och föräldraskap. Hur svårt det är, hur lätt det är att misslyckas och lägga livsskuld för evigt på någons axlar. Vid vilken ålder på barnen riskerar man att sabba deras liv för att man inte förstår alla konsekvenser? Vad är en följdkonsekvens av ens egen barndoms sår eller spår?
Harriet. Jag tänker att hon är påverkad från barndomens dagar, att hon inte förmår lyfta sig själv ur skadorna som grott sen då. Hon har inte tagit hjälp. Kanske har hon istället odlat dem, tillåtits i relation efter relation? Hur läker barndomens sår, som inte får bearbetas med dem det berör? Hur läker man utan ramar och självinsikt? Och utan familjen? Vems är felet?
Syskonskap. Att delas på. Vad händer i henne när hon tvingas delas från sin syster? Vad var det som gjorde våldet, det plötsligt uppblossade våldet som inte ser ut att komma någonstans ifrån? Det som ser ut som om det bara exploderar från ingenstans men som ändå måste komma någonstans ifrån. Vad är det som händer inom oss när vi plötsligt blir så omåttligt arga? Vad har Harriet inom sig, och varför?
Yana och fotoalbumet. Att aldrig prata, alltid vara tyst men plötsligt kunna berätta när man tror sig hitta lyssnare. Och då mötas av ointresset, avspisningen. Det blir som ett slag i magen, tjong, rakt på. Varför gjorde jag det, skulle jag ha tänkt, medan hon packade ihop sina saker och lämnade platsen. Även artigt avspisande är plågsamt, eller hur? Vad fanns i albumet? Vad väckte det hos henne?
Oskar. När förlorar man sitt barn, undrar han. När missar man de små nyanserna i en människas liv, de som blir förödande för fortsättningen. Var det skolstarten eller redan innan? Är det hon, barnets mor, som underminerar relationen till dottern eller vem är det? Hur uppkommer det? Är det ett tillfälligt nyck eller en rak bestämd linje?
Yana. Hon berättar en hemlis för sin mamma, som lovar, lovar och lovar att aldrig berätta vidare. Hon lovar och sviker löftet. Hur sätter det sig i Yanas själ? Hur påverkar det liv och relation? Vems hjärta bor i henne sen? Vem kan man lita på? Var går gränsen mellan föräldralöftet till barnet och vad föräldrar ska säga till varandra om barnet? Hur ser föräldra/barn-lojaliteten ut?
Bo. Om att spåra ur när man inte får spåra ur. Vad vet vi om varandra? Varför vårdade han inte sin bil som han vårdade sina kameror och varför kunde han inte hålla i sina handlingar när han mötte poliserna? Hur påverkar det Harriet? Hur kunde hon se det som hände som sitt fel? Varför tar barnet på sig skulden för vuxnas handlingar?
Yana. Fadern anklagar henne, straffar henne för en stöld hon inte begått. Hon har fått, av någon hon inte vill prata om. Hon tiger. Han tolkar och anklagar. Han anklagar och dömer hårt. Tolkningen var fel, för att hade inte bilden rätt. När och hur förlorar man sitt barn eller sin förälder, när går förtroendet ur kroppen? När tappar man tillit och kärlek? Varför är det så svårt att fatta vad man ska göra för att det ska vara bra?
Jag älskar dig, pappa, säger Harriet. Han svarar inte.
Och jag dig, mer än något annat, skriver han på lappen som han begraver i urnan och hittas av någon annan 50 år senare.
Varför är det så förtvivlat svårt att säga det man känner, till den eller dom som spelar roll i livet? Finns det alltid en oförrätt som står och väntar i kulisserna? Ligger det lättare till hands att säga något jävligt, något som får människor att gå sönder.
Fem personer reser per tåg. Vilka är de? Ett gift par i kris, Oskar och Harriet. En ensamstående far, Bo, och hans dotter. En kvinna, Yana. Och Amelia och hennes mamma, som inte reser med tåget. Och Ninen, död och begraven.
Creepy. Jag tyckte att Djävulsgreppet, Lina Wolff, skulle kunna tänkas vara plågsam för många. Malma Station, utan särskilt mycket våld, är obehagligare. Smygande. Omotiverat. Plötsligt. Jag tycker att den är läskig.
Obehagligheterna härrör från livet, tillfälligheter som man ändå kanske inte kan rå över. Jag känner en malande oro i magen när jag läser, Malma Station. Djävulsgreppet var mer tydligt, rejält. Där fick det komma när det kom. Båda kan mycket väl vara tagna direkt från verkligheten.
Läs Djävulsgreppet och Malma Station. Låt mig veta hur du tänker. Låt oss tala om dessa berättelser. Hur påverkar de oss? Kanske spelar det roll vad vi har i vår ryggsäck, våra personliga livserfarenheter, eller hur vi har det för dagen.
Läs, bara läs! 😏
Anette Grinde
Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje
Är du medlem i bokhandelns vänner? Se hit;
https://bokbloggerskan.blogspot.com/p/prisnedsatt-for-dig-som-ar-bokhandelsvan.html
#malmastation #alexschulman
#duärinteensam #jagäralltidkvar
#roslagensbokhandel #norrtälje #välkommentillbokhandeln #sensusnorrtälje #välkommentillnorrtälje #kulturiroslagen #kulturtorget #samtalgörskillnad #platsendärsamtalförs #september
tisdag 6 september 2022
Malma Station. Alex Schulman.
Alex Schulmans nya roman utspelar sig på ett tåg. Fem personer är på resa genom Sverige: ett gift par i kris, en ensamstående far och hans dotter, och en kvinna som söker svaret på en gåta som hennes mamma lämnat efter sig.
De reser alla mot Malma station och varken de eller läsaren vet hur deras öden hänger samman, eller anar att det som händer på slutdestinationen kommer att omdefiniera deras liv. Malma station är en drabbande berättelse om familjehemligheter och oförrätter som gått i arv genom generationer – och jakten på sanningen som kan förändra allt.
Bibliografi Alex Schulman
2007 – Privat: mejlkorrespondens (tillsammans med Carolina Gynning), Damm
2009 – Skynda att älska, Forum
2010 – Bajsfesten, Rabén & Sjögren
2011 – Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött, Piratförlaget
2015 – Tid: livet är inte kronologiskt (tillsammans med Sigge Eklund), Bookmark Förlag
2016 – Glöm mig, Bookmark förlag
2017 – Rum: en roadtrip genom psyket (tillsammans med Sigge Eklund), Bookmark Förlag
2018 – Bränn alla mina brev, Bookmark Förlag
2020 – Överlevarna: roman. Albert Bonniers förlag.
- 2022 - Malma Station. Albert Bonniers förlag.
Nyligen bokcirkelvalt på bokvalsbordet
(augusti /september 2022):
fredag 30 oktober 2020
Överlevarna - Alex Schulman
Det som händer hos mig behöver inte hända hos dig. Vi är och reagerar olika. Varje steg, varje känsla och varje kvarvarande reaktion påverkar oss olika. Jag läser för att lära mig mer om andra, lyssna till berättelsen och förstås förstå.
Jag lägger Alex Schulmans nya roman Överlevarna på bokvalsbordet till bokcirklarna i bokhandeln, tillsammans med fyra andra nyutgivna och lite skavande romaner. Valet i gruppen faller på Schulman, trots diskussionen om känslor kring honom som person. Någon älskar, någon är synnerligen tveksam, någon skulle aldrig komma på idén - förrän den nu är vald och var och en samlar sig för läsning.
När vi nu läser Överlevarna, så läser vi för att samtala om innehållet; alltså i första han de frågor Schulman valt att skriva om. Vi kan tala om hur vi förstår berättelsen och hur den får oss att tänka. Det är nyttigt för oss kvinns att läsa böcker av och om män. Vi lär oss förstå den andra halvan av befolkningen när vi läser och försöker förstå deras tankar och göranden. Det i sig är viktigt, eller hur?
I Alex Schulmans Överlevarna får jag möta en familj. Tre bröder, en mor och en far. Berättelsen börjar när bröderna ska ta farväl av sin mor som har dött, men går snabbt tillbaka till barndomen. Det är där det börjar. Det är barndomen som påverkar livet, olika för de tre. Olika, trots samma mor och samma far.
Berättelsen handlar om pojkarna, det är ibland mer barndomsrädsla och sorg än förtjusning. Rädsla för upptågen, för föräldrarnas reaktioner. Det är också ilska och förvåning över varandras reaktioner. Det är en bearbetning och frågor om vad som egentligen hände och hur de uppfattade situationen. Vad hände egentligen och varför?
Vartannat kapitel är nu och vartannat kapitel är då. Minnen och historier upprepar sig; att älska, att inte komma överens, att enas, att slåss, att vara rädda, att ha sina egna sidor och de andra inte förstår. Att älska, men ändå inte. Att längta, men ändå vara utanför. Och två mot en, både då och nu.
I vuxen ålder återkommer barndomens oförrätter. Den ene har ont på sitt sätt och den andre på sitt. Är det så livet är; att vi försöker skylla på någon annan att livets sorger blev som de blev? Är det möjligt att i vuxen ålder skylla på sitt syskon eller sin förälder över känslor och händelser som skavt. Kan man själv läka genom att kasta ur sig frågan mot ett syskon som inte ser sin skuld (som kanske inte alls ska ses som en skuld).
Hur var det med mammans tyngd? Varför återkommer förvåningen om tyngden? Hur svårt är avskedet från modern? De bär urnan, var för sig, var och en. Den följer berättelsen. Den är tung. Präglar den sorg eller bitterhet? Hur älskar vi?
Det fanns lycka i barndomen mellan bröderna. Händelser och omsorg mellan bröderna växlas med händelser och omsorg från föräldrarna, men omsorgen tar i något mått slut. Är det för att Molly dör?
Där finns också utsatthet och slagsmål. De har alla sin brister och rädslor, små och stora - som av någon annan ses som små men i alltet blir stora för den lille, liten som han då var. Han lider, skäms och skräms. Han ljuger, hittar på för att göra sig mindre bråkig i en förälders ögon. Han, som i varje bror för sig, för det är så man räddar sitt eget skinn i en utsatt situation.
Ömsom hot, ömsom slag, ömsom hårda ord och ömsom kärlek. Alkohol som ger följdbeteenden och missriktade straff som sätter sig i barnets kropp för alltid. Ja, livet är både fint och hemskt. Att vara barn till föräldrar som inte fått en fullständig moraluppfattning och omsorgsfull livsbild är inte lätt. Det ger sår. Samma sak gäller när man är barn till en förälder som inte förmår komma ur en sorg. Kanske är det så att andra inte kan säga vad som är rätt när ni talar om sorg. Generellt kan man fråga sig hur många som gör helt rätt som föräldrar. Vilka spår vi sätter i våra barn. (Ja, och de i oss föräldrar.)
Hon dör. Moderns ögonsten dör. Vilka konsekvenser ger det för familjen, för bröderna? Hur sätter sig minnesbilderna? Vem bär skulden?
När man inte rensar luften i de plågsamma frågorna finns de kvar i vuxen ålder.
“Hur kunde ni bara lämna mig där?”
“Jag gick vilse”
“Mamma och pappa sa att du inte mådde bra, att man inte skulle tala med dig om det som hänt”.
“Jag trodde att du visste.”
“Jag visste inte.”
Barn ser på saken olika, varje individ i gruppen är olika. Ja, är det inte så i många familjer, att man inte ser och vet hur den andre har det? För att vi är i olika åldrar och i olika faser i livet? För vissa sätter det spår och för andra går det obemärkt förbi.
"Bröderna hade haft en överklassuppväxt som på något sätt ägde rum under existensminimum."
Hur kommer det sig att man som förälder inte kan, inte ids ta hand om hela situationen. Som betraktande utifrån kan man alltid säga att någon borde ha gjort si eller så, eller hur?
Modern dör i något mått när Molly dör. Hon förmår inte komma över sorgen, bär den inom sig i alla sina dagar. Vad händer när man bär sorg inom sig? Hur påverkar det andra? Ja, visst påverkar det andra när vi sörjer, även om vi inget säger. Det syns på oss att vi bär något, fast vi inte talar om det. Är det möjligt att läka alldeles själva eller måste någon annan se?
Benjamin, Nils och Pierre. Sönerna och bröderna. Deras roller sinsemellan var på ett sätt som små och på ett annat sätt som vuxna. De överlevde, ja, men var de lyckliga och var det så att någon behövde de andra mer än vad de andra två gjorde? Varför eller varför inte - blev de som de blev? Går det någonsin att klarlägga? Och går en sorg att bearbetas på 3 * 2 timmar i terapi?
Överlevarna handlar om en familj, en sådan som överlever. Jag tänker att livet ska vara vackert, dagarna njutbara, mötena livgivande och att människorna ska visa omsorg om varandra, ja, kort och gott att vi ska göra väldigt mycket mer än bara överleva.
Nåja, nåja. Det är inte helt lätt att vara människa. Att ställa krav på perfekthet och (en alltför hög grad av) lycka kanske ändå är att dra på med för stora växlar i livet.
Överlevarna tål definitivt läsning. Mina känslor åker berg-och-dalbana (vilket är en del av definitionen på en bra bok). Jag upprörs, njuter, fängslas, svär, undrar och gråter inombords över hur svårt det är att vara en hel familj (och en hel människa).
Och igen, min eviga fundering som förundrar så; - är det inte väldigt konstigt att det är så många som faktiskt överlever sin barndom?
När jag nu rekapitulerar, tänker sen; gjorde de som hon bad? Spred de askan nere vid sjön? Eller föll de när de insåg hur det var?
Anette Grinde
bokhandlerskan i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje
 |
Vi samarbetar med Sensus Studieförbund i alla de aktiviteter vi genomför i bokhandeln. |
onsdag 7 oktober 2020
Alex Schulman - nu aktuell med Överlevarna
Alex Schulman
Bibliografi
2007 – Privat: mejlkorrespondens (tillsammans med Carolina Gynning), Damm
2009 – Skynda att älska, Forum
2010 – Bajsfesten, Rabén & Sjögren
2011 – Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött, Piratförlaget
2015 – Tid: livet är inte kronologiskt (tillsammans med Sigge Eklund), Bookmark Förlag
2016 – Glöm mig, Bookmark förlag
2017 – Rum: en roadtrip genom psyket (tillsammans med Sigge Eklund), Bookmark Förlag
2018 – Bränn alla mina brev, Bookmark Förlag
2020 – Överlevarna: roman. Albert Bonniers förlag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
