Mötesrapport 11/3-23. Kalevalaföreningens teatergrupp Maahiset spelade en föreställning i bokhandeln

 

Kalevalaföreningens teatergrupp Maahiset spelade en föreställning om kvinnorna kring Runeberg i bokhandeln i Norrtälje. 

Föreställningen drog fullt hus och fem kvinnor spelade sina roller med bravur. Det må vara för en tid sedan Finlands nationalskald verkade (1804-1877), men kvinnorna stred för sina rättigheter redan då. Ja, kanske har det alltid gjorts, för att det är ett måste. Kvinnorna - kaxiga kvinnor, härliga kvinnor och starka kvinnor - berättade om finländska eror, människor och tankar som har bäring i varje tid. Vi vill se utveckling och utbildning även för flickor och kvinnor, är ett stående mantra. Då som nu. Vi vill utvecklas och vara. Då som nu. 

I vår tid strävar vi också efter att vara aktiva människor, inte glömma våra rötter, vår kultur, vårt språk och vara tillsammans i det vi gör. Aktiva tillsammans, i vår grupp och tillsammans med andra. Vi strävar efter vi-et, inte vi och dem. Det är dessa kvinnor, de som verkar i Kalevalaföreningen och i andra föreningar som lyfter och synliggör deras finländska rötter, som gör just det. De strävar, utvecklar och samverkar. Det finns inga skäl att glömma eller förtränga rötter, oavsett härkomst eller grund, vi vill gärna också berätta för andra. Det är alltid smart att lyssna. 

Jag blir glad när jag ser dessa sprudlande kvinnors aktiva förenings- och teaterlust. De skapar guld för själen för mängder av människor, förutom sig själva. Bak, teater, föreläsningar och resor är exempel på sånt de gör. Och mer därtill. De är människor som gör skillnad. 

Jag tackar och bugar så att det det stramar i bakhasorna. Jag tackar för en fullsatt bokhandel, för människor som njuter kulturen och jag tackar för alla som utövar. Jag tackar för samarbeten som ger glädje för fler. Ni - utövare och besökare - får en guldstjärna i kanten från mig. Utan er är inte heller jag något alls. 

Vad vore vi utan kulturen? Vad vore vi utan alla som gör, samarbetar och glöder? Jag vore ingenting, vad vore du? 

Tack, för alla fantastiska kvinnor (och också några få män), som gör så mycket skoj tillsammans.

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje (i vars lokaler föreställningen spelades) säger: Tack, tack, väldigt mycket tack. Ni är guld för min och många andras själ. 

Anette Grinde 

Tfn 0708905731 

Mångfald Tillsammans

11/3-23. Teater! Om Runeberg och kvinnorna kring honom.

 Kvinnoveckan - lördag 11 mars 2023

Kalevalaföreningens teatergrupp Maahiset spelar en föreställning i bokhandeln i Norrtälje!

 lördag den 11/3 kl 1400.

Om Runeberg och kvinnorna kring honom.

Föranmälan via mail till bokhandeln, ja tack - skyndsamt! (Begränsat antal platser)

info 😉 roslagensbokhandel.se 

Gratis för dig som är 

medlem 

i bokhandelns vänner 2023 

eller 

i någon av de finska föreningarna som finns i Norrtälje kommun. 

100 kr för övriga (swish 123 075 3715) - ange ditt namn och datum 11/3.

Se här - om bokhandelns vänner - medlemsavgift 2023 = 100 kr! 

https://bokbloggerskan.blogspot.com/p/prisnedsatt-for-dig-som-ar-bokhandelsvan.html

Om Runeberg på wikipedia; 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Ludvig_Runeberg

Aldrig våld! Astrid Lindgren

2018 var det 40 år sedan Astrid Lindgren tilldelades den tyska bokhandelns fredspris (1978). Sitt tacktal formade hon till ett flammande och angeläget upprop mot våld och tyranni. Talet är lika aktuellt än i dag, med sin raka beskrivning av ondskans mekanismer och vår starka längtan efter fred.

Förord av Marta Santos Pais, FN:s Generalsekreterares särskilda sändebud i arbetet mot våld mot barn. Hon leder FN:s internationella arbete för att förebygga och eliminera allt våld mot barn.

Efterord av Tomas Hammarberg, en av Sveriges mest internationellt kända experter inom arbetet för mänskliga rättigheter. Barns rättigheter ligger Thomas varmt om hjärtat och i många år arbetade han för att FN:s Barnkonvention skulle bli verklighet.

Den här utgåvan (2018) är illustrerad av Stina Wirsén.

Vi vill alla ha fred. 

Finns det då ingen möjlighet att vi kan förändra oss, innan det är för sent? 

Att vi kan lära oss ta avstånd från våld? 

Försöka bli en ny sorts människor, helt enkelt. 

Men hur skulle det gå till, och var skall vi i så fall börja? 

Jag tror att vi måste börja från grunden. Med barnen.

Astrid Lindgren

God morgon, torsdag. 

Jag tittar på boken. Käraste Astrid Lindgren, tänker jag, så otroligt mycket du gjort för världen. Så många kloka ord du har spridit och så mycket tänkvärt du har planterat i oss. Den här boken innehåller hennes tal när hon fick Den tyska bokhandels fredspris 1978. Det tål att läsas igen och igen. 

Jag börjar läsa förordet, som är skrivet av Marta Santos Pais, FN:s Generalsekreterares särskilda sändebud i arbetet mot våld mot barn (2018). Det är starkt, vittnar om god kunskap om forskning och barnens rätt och går rakt in i mitt hjärta. Barn som utsätts för våld, hot om våld eller bevittnar våld riskerar att präglas av det under hela sin barndom, men också under sitt vuxenliv. 

Vi talar ofta om det i våra samtalsgrupper i bokhandeln, t ex hur vi bär med oss saker från vår barndom, hur kommentarer genom livet satt sig i vårt inre och hur slag sitter kvar i själen. Det är verkligen så, att vi präglas av både ord, slag och möten med människor. Vi är känsliga varelser, tänkande men vi kan se in i den andre, hur hen reagerar och bär med sig sina taggiga själar. Vi påverkas, vare sig vi vill eller inte.

Astrid Lindgrens tal - Aldrig våld! - är viktigt och självklart. Att det 1978 möttes av motstånd ter sig synnerligen märkligt, men varje tid har sina plågor och det tar tid att förändra. Att slå, med ord eller fysisk handling, skadar människor. Även om skadan hjälpligt läker riskerar den att finnas kvar i en människas inre för evigt. Den blir inkapslad i kroppen, med en droppe gift som tar sig ut när man minst anar det. Om vi bara kunde sluta skada, sluta orda och pika, sluta slå människor. Låt oss avstå riset, stenen och näven. Låt oss också avstå de elaka orden. Låt oss tala med varandra, hitta samförstånd och förståelse. Låt oss förklara och lyssna, för att förstå varandra. 

Aldrig våld! - är en liten skrift, utgiven av Astrid Lindgren Text - som är viktig läsning även idag.Just den här utgåvan är från 2018. Den är relevant. Den rekommenderas stort.

Anette Grinde

Bokhandlerskan i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

#kvinnoveckan  #astridlindgren  #aldrigvåld  #roslagensbokhandel  #välkommentillbokhandeln  #välkommentillnorrtälje  

8/3-22. Kvinnoveckan (7/3-13/3-22). Norrtälje.

8 mars 2022 är en tisdag. 

Det är en helt vanlig dag i bokhandeln, men det är också en alldeles särskild dag. Den 8 mars är Internationella kvinnodagen, en dag för uppmärksamhet kring hälften av världens befolkning. Eller kanske alla, eftersom vi alltid påverkas av varandra. Den 8 mars är inte en dag för grattis, blomster, presenter eller vila. Det är en dag för allvarliga samtal om världens orättvisor, brist på jämställdhet och hur vi ser på varandra. Det är en dag där vi, på nytt och igen, tar avstamp för framtiden, där vi ser till att alla människors lika värde kommer till uttryck i allt vi företar oss. Kvinnor, män, människor med variationer i funktion, ålder och skick lever tillsammans på jorden och har samma - lika - rättigheter oavsett bakgrund. Det kan t ex röra löner, utbildning, rätt till liv och hjälp, sjuk- eller hälsovård, forskning, plats i det offentliga rummet och arbetsrätt. Det gäller oss i Sverige, men det gäller också alla, i hela världen. 

Rättvisa och jämställdhet är inte en fråga bara för kvinnor eller män, det är en fråga för alla. Om vi inte gör, får och tilldelas rättigheter på samma sätt förstärker vi hela tiden de orättvisor som finns i samhället. Barnarbete, könsstympning och utbildning är grundläggande frågor som rör hela samhällen. Det rör oss här, men också på många andra ställen. Det är viktigt överallt, inte bara här. Vi ansvarar för vår plats, men också för andra som far illa. Vi räknas efter samma mått. 

Där människor lever i fattigdom, utan rättigheter, utan skolgång eller med våld eller krig - där behöver vi bidra. Vi, som enskilda personer, vi som land och vi som en del i ett större sammanhang. 

Ett rättvist samhälle rör oss alla. Vi lever alla på samma jord, där det ter sig alldeles makabert att hälften av befolkningen fortfarande har en helt annan rättighetsbild än den andra halvan. Det går, inom många områden, åt rätt håll, men det händer också att frågorna stelnat och t o m går tillbaka. Det finns människor som hävdar att kvinnor inte har rätt till sina liv, sin sexualitet, sin kropp eller har lika värden på andra fronter som männen. Se bara på abortfrågorna i Polen och USA, stater som ligger nära i geografin eller som vi sett som demokratiska och rättvisa ändrar riktning som en vändning på en femöring. 

Vi måste hela tiden bevaka rättigheterna. Rätt som det är kommer en ny tid när partier eller människor säger att vi inte har rätten till vår rättvisa längre. Vunna segrar återtas, måste stridas för igen. Ibland går det med ett pennsvep, att ta bort något självklart utan att inse att konsekvenserna är förödande för mänskligheten. En grupp som ser sig som klok och klurig har istället skapat död och förtvivlan för många, för att de inte förstår allvaret i frågorna. Man häpnar och förtvivlas, igen och igen. 

Ett ofött liv är ett liv, ja, men också en kvinnas liv är ett liv. De lagar som har utformats under den senaste tiden, t ex i Polen och i delstater i USA, för att hindra aborter, äventyrar kvinnors liv och hälsa. Det vet alla, men ändå tycker man att det rättfärdigar lagstiftningen som förvägrar dem att se till det de önskar med sin egen kropp, sitt eget levande liv. De extremaste partierna med de omilda åsikterna, de som hindrar en kvinna att ta hand om sig själv, kommer tillbaka. De ordar sakta, normaliserar med hårda ord, stärker sin makt, är ihärdiga och plötsligt upptäcker vi samma ord, samma tankar även hos andra. Vad är det? Varför går förnuftet tillbaka i de gamla gyttjiga spåren igen? Har vi inte lärt oss något under alla de år livet har pågått? Det är jobbigt att ständigt vara på sin vakt, ständigt fortsätta att arbeta vidare även för tidigare vunna segrar. När är rättvisa något självklart? 

Vi tänker nu också på Ukraina. Landet där kvinnor, män och barn hamnat i en fasansfull situation, för att en övermakt tycker sig ha rätt att döda, stjäla och förgöra. Det sker i strid mot allt, som t ex sunt förnuft, moral och juridik. Jag ber till alla högre makter som går att uppbåda att det upphör nu, innan hela världen står i brand och mänskligheten går förlorad. 

Den 8 mars är en tankedag; hur gör vi vår allas plats på jorden till en plats där alla ryms och har samma rättigheter? Vår jord. Det är vår allas jord. Hur gör vi den till en plats för trygghet, där alla känner att trygghet och rättvisa råder? 

Må frid råda.
Anette Grinde

Kvinnoveckan 2022

Atmajala Norrtälje engagerar företagare och privatpersoner i bygden för en kvinnovecka med start den 7 mars 2022. I detta vill vi gärna bidra och delta. 

Den 8 mars är det den internationella kvinnodagen, men vi - tillsammans med Atmajala - har sålunda en önskan om att tala om kvinnor som en del av vårt samhälle under hela veckan. Ja, alltid, men nu särskilt. 

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje deltar under kvinnoveckan med boktips om t ex kvinnohälsa, kvinnoporträtt, starka kvinnor, utsatthet, rörelse, framgång, rättvisa, jämställdhet och välmående. 

Vi erbjuder en generell rabatt med 10% i pockethyllan (säg kod; kvinnoveckan före inslag i kassan) och specifika rabatter på utvalda böcker om frågor som rör kvinnor. 

Vi har också en större rea som pågår under perioden 22/2-22 - 13/3-22.

Följ oss på instagram @roslagensbokhandel

Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje! 

#kvinnoveckan  #kvinnohälsa  #internationellakvinnodagen  #roslagensbokhandel  #kvinnoveckanatmajala  #VälkommentillNorrtälje   #välkommentillbokhandeln  @atmajala

DN 2021 om bokhandeln