Mitt Roslagen 14/1 2021

Mitt Roslagen - i er brevlåda den 14 januari 2021.

Bokhandelns hus är ett fantastiskt hus. Det är mer än ett rött hus i kanten av det lilla torget. Den östra delen är från 1700-talets mitt och den västra från 1800-talets början. Där har varit mången verksamhet under årens lopp. Verkstad, bostad, bageri, kontor, hemslöjd och förstås mycket annat har huserat här. Det sägs att ryssarna bodde här när de kom tillbaka några tiotal år efter rysshärjningarna (1719). De skulle skydda oss mot danskarna (som inte kom). Man hinner med många sorters verksamhet på flera hundra år. Han som givit namn åt husen - Wallin - drev verksamhet där, t ex bageri, under flera år. För honom är jag tacksam. För den som hindrade husens rivning är jag också tacksam.

Bokhandeln har nu bott här under rätt många år (sedan slutet av 90-talet) och vi har varit flera som drivit den. Var och en på sitt vis, i sin tid, utifrån sin kunskap, glädje och tro om rätt. Sedan drygt tre år tillbaka har det legat på min lott. Det är en stor glädje, men det är också tufft. Jag är glad över uppgiften.

I min uppgift ligger försöket att hålla butiken i gott skick - att få den att leva mer än att bara överleva. För mig betyder det förstås inköp av bra böcker, men också en god verksamhet utöver bokhandlandet. Att kommunicera platsens riktning är en viktig uppgift för mig, jag vill ju att ni ska veta vad vi gör, tänker och står för. Vi vill stå för hållbarhet, miljövärdighet och kultur. Viktiga nycklar i riktningen är förstås kultur, samtal och läsning. Kan man summera saken så? Butik, ja, men vi är - vill vara - väldigt mycket mer.

Har ni hört om poesin? Det är den där magiska läsningen där människor läser sina texter med sin röst och sin glädje. Där de växer i självkännedom, höjer sin grad av mod och inspirerar andra. Jag blir lycklig i själen när jag hör om människors växande. Vem törs skriva poesi och sen läsa den för vem som helst? Ja, t ex Erik, Catarina, Carina, Torbjörn, Albin och fler än så har vågat. Det är magi, eller hur? Ute ger en annan dimension och en annan tillgänglighet. Kläder efter väder ska nog råda även sen, när coronan lämnat oss.

Den här platsens riktning är böcker och kultur, samtal och demokrati, mänskliga möten och ny kunskap. Eller kultur, kultur och kultur? Riktningen är också tillsammans, som i samtal mellan både få och fler och som i samarbeten mellan fler. Mänskliga möten, där vi lyssnar på varandra. Det digitala har verkligen gjort skillnad och tagit fart under hösten, även om vi verkligen föredrar det riktiga mötet. Mötet och samtalet är det viktigaste av allt.

En god tanke, som mötte mig av en härligt inspirerande kvinna som kommenterat en text i Mitt Roslagen och tittat in i bokhandeln med samarbetsförslag, är mötet mellan barn, teater och böcker. Vi har hittills inte haft sådana aktiviteter, men vill gärna det. Låt oss mötas utomhus, säger hon. Ja, säger jag.

Samtalet och tanken får mig att le, fundera och vilja mer Tänk, att sitta (eller stå) och läsa, skratta, busa och fundera tillsammans med barn utifrån en sagobok. Tänk, att se ett uppträdande för barn utifrån en bok som en lokal författare skrivit och/eller illustrerat. Tänk, att få se glöden lysa i barnens och de vuxnas ögon.

Hur kan vi levandegöra berättelsen med rörelser, kanske musik, ord och mimik - där olika människors kompetenser, vilja och glädje får oss att fundera över berättelserna? Något av det mest fantastiska som finns är ju barnens upplevelser, deras skratt och undringar, men också vuxna som får chansen att utvecklas inom sina lyckoområden. Vad kan vi göra för att få uppleva detta? Vill du vara med?

Jag vill tacka er alla för året som gått. 2020 var ett särskilt år. Vi har lidit, plågats och sörjt, men vi har också haft många fantastiska möten och samtal. Jag tackar för allt gott, lär mig mer av det plågsamma och går vidare till 2021. Låt oss tillsammans göra detta nya år till ett glädjefyllt år, fyllt av värme och omsorg, samtal och möten. Ja, låt det gälla både för stora och för små.

Anette Grinde

Mitt Roslagen 14/1 2021 - sid 16

Publicerad text 2021

Mitt Roslagen 14/1 -21 - sid 16; https://issuu.com/mittro/docs/mittroslagen_210114

Att landa som en trana - Kajsa Ingemarsson

Osannolika anteckningar i Grevens tid.  

Han kallar sig själv Greven, en bokstavligen odödlig gestalt som med humor, elegans och en nypa provocerande uppriktighet delar med sig av erfarenheter från sina många liv. Vare sig han befinner sig i det gamla Egypten, i revolutionens Frankrike eller i självaste gudarnas boning förmedlar han sina berättelser med en aldrig sinande empati och förståelse för människans villkor. Hans önskan att hjälpa, guida, undervisa och med egna exempel visa hur även den snårigaste väg så småningom leder till upplysning, är lika underhållande som full av förtröstan.   

Att landa som en trana är en bok genomsyrad av hopp, kärlek och tidlös visdom.   

(Ovanstående är förlagets beskrivning av boken.)

Att landa som en trana. 

Kajsa Ingemarsson. 

Läs, bara läs. 

Läs utan förutfattade meningar. Läs med undran och njutning i sinnet. Läs utan att ha bestämt innan hur det ska vara. Låt raderna nå dig, låt dem vridas och vändas i dig. Vad står de för? Vad gör de med dig? Hur påverkar de dig och din dag? 

Läs och njut. Gör det med allt du läser. Låt författarens ord dansa inom dig. Vad innebär det att landa som en trana, tro? 

Jag tycker om Kajsa Ingemarssons sätt att skriva, hennes ordval och meningsbyggnad. Läsning blir njutning. Det tilltalar mig, gör läsningen lätt. 

Berättelsen är, på intet sätt, precis. Jag undrar hur jag ska läsa och förstå, men tänker att ett öppet sinne spelar roll. Om jag väljer att släppa in, då gör jag det och skapar nya nyanser. Jag tolkar mer då. Det är, för mig, en vacker känsla. 

När karaktären, under en tid, förvandlas till trana och drabbas av magisk frihet i kropp och själ drabbas jag av längtan. Tänk, att få vara en trana, flyga högt i frihet och vara utan småaktigheten i människor. Tur att de är rätt få som är så, så att längtan inte blir övermäktig här. Men, den som har flugit som en trana måste också lära sig att landa som en trana. Det, har man förstått, är en nästan omöjlig konst. Ingen flykt varar för evigt. En vacker dag behöver du åter vandra på jorden. 

Är den här boken en roman? Eller ska jag tänka att det är mer om  filosofi? Det är en berättelse om tid, liv och närvaro, eller hur? Om livet. 

• Att leva är att utsätta sig för tid, och därmed idén om slutlig destruktion. 

• Det finns inget annat som livet, så dyrbart att det faktiskt är värt att dö för. 

Jag läser sakta framåt, funderar kring tid och liv. Händelser för oss framåt, vidare. Sakta, sakta. Vad är nu? Finns det ett nu, för var och en, eller är det samtidigt många nu som också berör mig?

• Ingenting är förgäves. 

Vare sig här och nu, förr eller senare. Kan det verkligen vara sant? 

Jag öppnar boken igen. Läser, funderar, tänker och vilar. Det är en bok att fundera över. Inte hasta. Lite nu. Lite då. Lite här. Lite nu. 

Hon skriver om kärleken. Jag ler och våndas. Visst är den vacker och hopplös, men också en stor del av livet. Kanske var det kärleken som gjorde att han tappade fokus i badet. Om man ska bada med krokodiler torde uppmärksamhet vara ett viktigt sällskap, istället för tankar kring hopplös kärlek. 

När vi ska prata om den här boken i våra cirklar tänker jag att vi ska prata om livet, kärleken och döden. Om hur vi förhåller oss och vad det är. Jag tänker att det finns så många vinklar på frågorna, filosofiskt och faktiskt, och att just det gör att vi kan utvecklas. 

Varför är du arg och besviken? Varför är du glad och tillfreds? Vad gör livet och alltet med dig och mig? Varför blir du arg på någon annan? Vad gör dig lycklig? Hur påverkar vår kropp och själ livet, den här dagen och nästa? 

Jag tänker också att vi kan prata om livets tillfälligheter. Vad gör oss kloka och vad får oss att halka in i fördärv? Hur ser vi konsekvenserna av vårt handlande eller de människor vi möter? 

Ja, jag tänker på livets värde. Och att jag inte vill dö. Som livets värde finns allt jag är, allt jag kan, jordens väl och alla jag möter. Där finns lyckan och människorna. Ja, det är kärlek och respekt för allt vi är. Vad är livets värde för dig? 

Kanske kan vi också tala om tacksamhet och vad vi är menade för. Vilka är våra starka sidor och vilka är våra svaga? Hur förhåller vi oss till dessa och varför gör vi så? Återigen. Består livet av tillfälligheter eller medvetna val? Vad gör våra förhållningssätt med oss och livet? 

Låt oss också tala om lögnerna. Stölderna och lögnerna. Ja, låt oss tala om hur de uppkommer och varför. Ja, för att vi kan. Men, hur kommer det sig att vi nedlåter oss till sådant. Hen säger att det beror på att vi kan. Är det sant som det sägs, att tillfället gör tjuven? Är det sant att vi går den kortaste vägen även om det innebär att vi stjäl eller skadar någon annan, att vi gör saker på bekostnad av någon annan? Är det sant att det bästa vore om vi lärde oss att ljuga rätt ibland? Hur ligger lögnen i dig och i mig? Kan tål den tanken att tänkas? 

Allteftersom jag läser dessa märkliga anteckningar flödar mina tankar om livet och mänskligheten. Är de andra, eller vi alla, ändå inte rätt förundrade? Vad har vi lärt oss över tid? Är saker självklara eller händer det något i mellanrummen? Är 1+1 verkligen bara 2?

Har vi egentligen utvecklats eller går livet, människor i samma spår som alltid? Hur många livstider tar det att bli fulländad, tro? 

Jag tänker att det här är väldigt spännande anteckningar. De fångar fråga efter fråga, får mig att fundera över livet, hur det är och varit. Och vad som komma skall. Det passar mig. Jag njuter tanke och läsning. Att landa som en trana har landat väl i mig, även om den  skapar skav och inte passerar med lättsam glans. Kanske är det ändå sådant som passar mig bäst? Skav och skrap, tankar och samtal gör skillnad hos mig. Varje samtal är nytt och udda, nya frågor landar i tanken. Ja, här platsar Kajsa Ingemarsson ord verkligen in. 

Hur har vi det i våra glashus? Hur tål vi att rannsaka oss själva? 

En kopp med varm dryck; vatten, en bit ingefära och mammas godaste honung är ett gott sällskap till min läsning och alla nya tankespår. Det här är en stunds riktigt guld till min dag. Min läsning är en fröjd. 

Jag vet också att det blir en extra njutning när jag i läsarvänners lag får tala med andra om detta. Vad säger det här dig och hur möter det i mig? Vem har rätt och hur tänker jag om det? 

Den här visdomen - som underlag för egna tankar - rekommenderas. Det gör också Jag kan ha fel av Björn Natthiko Lindeblad. 

Jag önskar dig god en fortsättning på det nya året. Låt 2021 bli något riktigt bra.

Njut dagen som den bästa. 

Anette Grinde 

Bokhandlerskan i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje 

#attlandasomentrana #lbförlag #kajsaingemarsson #roslagensbokhandel #enriktigbokhandel #handlalokalt #ettlevanderoslagen  #välkommentillbokhandeln 

Kajsa Ingemarsson - aktuell med Att landa som en trana

 

Bibliografi Kajsa Ingemarsson

• 2002 – På det fjärde ska det ske (roman)
• 2003 – Inte enklare än så (roman)
• 2004 – Små citroner gula (roman)
• 2005 – Den ryske vännen (roman)
• 2006 – Kajsas värld (krönikor)
• 2007 – Lyckans hjul (roman)
• 2009 – Bara vanligt vatten (roman)
• 2009 – Drömliv - lycklig på riktigt (med Karin Nordlander)
• 2011 – Någonstans inom oss (roman)
• 2013 – Den magiska gnistan'
• 2020 - Att landa som en trana

Källa Wikipedia;

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kajsa_Ingemarsson

Intervju mellan Kajsa Ingemarsson och hennes förläggare;

https://m.facebook.com/watch/live/?v=394125355277020&ref=watch_permalink&_rdr