.jpg)
Det tar inte slut för att vi har pratat klart för dagen. Vi lyfter frågorna igen. Och sen igen. Det är själva poängen med samtalet. Att inte låta det tystna. Det gäller nästan allt.
Det ska vara 1700-tal, inte 1800-tal, säger hon. Det är inte alls lika roligt med 1800-tal. Det lyser i ögonen på henne när hon talar. Hon inspirerar och gläder oss. Ja, det är tydligt att hon njuter när hon kan dela sin kunskap med oss andra. Det är en fröjd att ha henne, Mia Skott, i rummet. Det är sådant som gör att man blir riktigt glad, samtal med fantastiska vänner. De är vänner, de som sitter där, i bokhandelns inre rum. Några är helt nya, andra har varit med förr. De är alla kulturvänner av rang, kvinnor och män med intresse och nyfikenhet.
Jag tackar er för samtal, frågor och glädje. Jag tackar alla er, var och en, som satt i rummet för att tala om kvinnors 1700-tal. Ni gör skillnad med er kraft. Det är en fröjd att arrangera då.
Stolarna står i en cirkel i rummet. Det är inte en föreläsning, det är ett samtal. Temat är 1700-tal, forskning kring kvinnohistoria och Mia Skotts böcker med huvudfokus på den senaste; Momma & Fougt : qwinnliga tanckar och mästarinnor i tryck. Den rör kvinnor som arbetat med tryck, ja, människor som haft ett fokus kring tryck, text och litteratur, men framförallt rör samtalet forskning runt kvinnor som levde för 300 år sedan. Mia Skott levandegör med lust och glädje stor.
Mia Skott berättar hur hon har dykt, vilka belägg som behöver göras och hur. Hon talar om vad man måste om man forskar och hur man ta ut svängarna om man ska skriva skönlitterärt eller dela historia för oss vanliga läsare. Hon berättar om räkenskapernas viktiga funktion, hur mycket man kan se i siffrorna. Hon berättar om Sveriges arkiv, hur otroligt mycket material som finns och hur tillgängligt det är för var och en. Det går att sitta hemma i soffan för att forska kring kvinnor som levde på 1700-talet. Det går att grotta ner sig i gamla tidningar, sökbara för var och en, för att sedan följa upp det med protokoll, bouppteckningar, mantalslängder, husförhör, domslut och andra dokument som finns tillgängliga i våra offentliga arkiv. Handlingarna berättar om tiden, människorna, resorna, livsförutsättningarna och om livet. De berättar tillsammans om livet och tiden som det var, med plus och minus och allt däremellan ger det oss bilderna om vem som gjorde vad och varför. Detaljerna gör skillnad, men bara om vi betraktar dem noga. Som t ex vem som kom till staden när, var hen bodde och vem som dog när och varför. Mycket av det stod i tidningen, för var och en att betrakta. Både då och nu.
Hon berättar med lust och glädje, det smittar. I rummet sitter historieintresserade människor som forskar på olika sätt. Någon släktforskar, någon är (likt Mia Skott) 1700-talsnörd, någon har litteraturrötter i släkten och någon älskar samtalet i rummet. Det här är ett intimt sätt att föra samtal på, lära sig nytt och möta människor ur nya perspektiv. Det är något annat än en föreläsning där vi blir matade med krass information (vilket inte är fy skam). Det här är istället ett samtal, ja, ett magiskt samtal med människor som spelar roll. Jag tackar er för all glöd och delaktighet. Ni, var och en gör skillnad, när ni deltar med allt ni är. Tack.
Mia Skott besökte oss också i våras. Då talade hon om sin bok om tapetmakerskorna i Stockholm på 1700-talet. Också då talade vi om arkiven och deras vikt i guld. Det framkom även när vi talade med Margareta Spång om hennes forskning kring rösträttskvinnorna i Roslagen tidigt 1900-tal. Kvalificerade arkiv och sparat material är nyckeln till vår historia, till att upptäcka människor och deras livsverk. De finns där, för oss att upptäcka. Samma sak gäller framåt. Hur spar vi det som är nu?
Det finns en oro från många att vår tid idag ska bli svår att forska kring sen, att bild och text ska drunkna i cyberrymden. Det kan du och jag gör något åt. Det är du och jag som lever här idag, det är vi som kan se till att arkiven får tillgång till det material som ska sparas, att det samlas, dokumenteras, görs i ordning och lämnas till den som kan se till att det finns i arkiven för de som kommer sen. Det som någon tycker är ointressant idag, t ex en vanlig människas liv, kan vara något helt annat om 300 år. Det kan den tidens forskare bara få del av om vi låter det ske. Livet, sjukvården, arbetsplatsen, reglerna, domarna, döden, kulturen, hembygden, släktforskarna, idrotten, fritiden och musiken spelar roll. Vi intresserar oss för den, både det som är nu och det som har varit. Det vill vi förstås göra även sen, liksom de som kommer efter oss. Det är vi som måste se till att det når våra arkiv, att det sparas till våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Det är roligt att veta hur det var, hur de tänkte och gjorde. Att de strävade som vi, fast med helt andra medel och förutsättningar. Ja, det är väldigt roligt att veta.
Stort tack, till er som gör, skriver, delar och pratar. Stort tack, till er som kom och deltog i vårt samtal. Var och en gör skillnad, ni tillför guld till min och andras själ. Tack.
Anette Grinde
#miaskott #momma&fougt #norstedts #kvinnohistoria #egenproduceradbank #norrtäljekommun #roslagensbokhandel #norrtälje #kulturtorget #platsendärsamtalförs #roslagen
.png)
.png)
.png)
