Margareta Börjesson.
Ordberoende förlag.
Det börjar med ett frieri från mannen hon älskade. Hon har bara ett alternativ. Hon svarar nej. Hon är spelare, har spelat bort sitt eget, hans och allt de hade tillsammans. Allt kom i plötslig dager. Livet blev ett annat. Han förlät inte, förstod inte och han gick sin väg.
Boken är i dagboksform. Den beskriver högt och lågt, personligt och nära, livet allteftersom. Vi får ta del av hennes sorger, glädjeämnen och besvär. Det är en utlämnande berättelse om en människa som ertappats, tvingats fram i ljuset och som tagit sig fram till ett bättre liv.
“En av hans söner ringde och undrade var han var, och han ljög, korsade fingrarna och sa; “På landet”.
I beroenden drar vi också med oss andra människor. Medberoende gör oss till människor som ljuger, formulerar om sanningen och inte står för riktiga värden. Är det för att vi inte kan annat eller för att vi inte hittar rätt ribba, som för oss rätt i livet? Medberoende är en viktig och svår fråga att fundera kring. Lojalitet mot nära, mot vänner eller anhöriga, riskerar att slå fel även om vi tänker oss att vi gör rätt. Vi vill ju inte skada mer än nödvändigt, men kanske är det just det vi gör?
Margareta Börjesson talar om medberoenden, om man ser detta eller inte. Hon talar också om den viktiga hjälpen hon fått från andra. En sådan sak som att få (sina) pengar i handen eller på ett konto gör skillnad för den som är spelberoende. Jag skulle kunna säga att det var en enkel sak, men det är det ju inte. Det kräver att någon tänker till. Hon eller någon i hennes närhet.
“Inga kontoinsättningar av pengar, alltså, i mitt fall enbart kontanter, eftersom jag bara spelade på nätet.”
Pengar på kontot gör skillnad för spelmissbrukaren. Ångesten dämpas av att kontot är tomt, att möjligheten till spel hindras. Det brukar ju sägas att tillfället gör tjuven, alltså möjligheten skapar ett beteende när vi inte kan hindra oss själva.
“När bankkontot är tomt kan jag släppa mitt sjukliga fokus på att spela på internet. Jag kan glömma bort lusten att spela, den jagar mig inte hela tiden.”
Jag läser om utsattheten och avslagen från myndigheterna. Väntan, tystnad, frånvaro av svar och redogörelser inför 20-talet ledamöter för negativa beslut. Är det så beslutsprocesser ser ut? Ja, var och en är ansvarig för sitt eget liv, sina egna handlingar, men hur ser myndigheternas beslutsprocesser ut. Vad gör samhället för den som behöver hjälp? Jag förfasas över berättelsen om försöken att få hjälp och samhällets alla nej.
Hon talar om ilskan, att hon blir arg över sitt beroende, andras vänlighet, arg på den den förlorade kärleken. Handlösheten skapar ilska och sorg, men hon försöker igen och igen, dag efter dag.
“Att se mig själv som beroende tar bort min stolthet, knackar sönder den till skam och skuld.”
Väldigt många människor som fastnar i sorg och beroenden, livets trassel, ångest, med mera, funderar på självmord. I all sin bedrövelse är det ändå fint att se att det inte är hennes väg. Livet är trassligt, men hon går i en ny riktning och det finns någon form av hopp. Hon längtar efter sin frihet, vad nu frihet är. Jag känner hennes längtan.
“Att ta livet av mig är ingen utväg, men jag skulle vilja vara glad över att det är morgon och en ny dag. Någon dag.”
Livet pågår, från morgon till kväll. Vi följer hennes dagar, hennes dagbok. Jag läser om glädje och sorg, följer göranden och längtan allteftersom dagarna går. Ett sätt att klara dagarna, undvika frestelsen att spela, är att skriva. Den känslan förstår jag. Att sätta tankar på pränt är ett sätt att skingra tankarna. Det är också ett sätt att förtydliga för sig själv om det man tänker på.
Jag kan nästan bara läsa om några av hennes dagar i taget. Det dyker upp tankar i mig som jag måste bearbeta, fundera över, låta vända ett varv och se vad det betyder. Jag tänker kring hur livet ter sig, hur det är att se sanningen i vitögat, längta, känna sorgen och till slut se ljuset i tunneln.
Jag vet - nu - att hon har tagit sig igenom sina värsta dagar, men att hon alltid kommer att ha det med sig. En beroende blir aldrig riktigt fri, eller hur? En fråga att ställa sig är om eller vad jag är beroende, vad som är trasslet i mitt liv och hur eller vad jag gör åt saken. Tiger jag om mina sorger för mina närmaste? Ljuger jag för mig själv och andra? För vad skäms jag och vad kan och törs jag orda om?
“En bil. För några år sedan, innan jag började spela bort mina pengar, bestämde jag mig för att jag en gång i livet skulle ha en alldeles ny, alldeles egen bil. Sen bestämde jag mig för att spela.”
Jag tänker att Margareta Börjessons tankar om medvetenheten är intressant, hon skjuter inte skulden på någon annan. Hon söker förklaringar, förstås, men skyller inte ifrån sig. Var och en är ansvarig för sina egna handlingar även om omgivningen och livet kan föra skrot med sig ibland. Jag tänker också att det är en väldigt sund inställning även om hon - när det hände - inte såg konsekvenserna av sitt handlade. Hade hon gjort det, så kanske hon inte hade spelat. Det vet jag inte, kanske inte hon heller. Jag vet dock att konskevensseende inte är helt lätt. Livet svänger, tillfälligheterna och omständigheterna likaså.
Jag läser Free Spin med ögon för samtal om beroenden, fler beroenden än spel, olika beroenden. Förutom spelberoendefrågan får jag med mig stora delar av Margaretas liv under den period som ryms i boken. Det finns oerhört mycket kärlek, mänsklighet, omsorg och liv i Margareta. Hennes omsorg och kärlek imponerar, gör mig glad. Jag hoppas att det gör henne glad, att ha all den kärleken inom sig. Det finns också obönhörliga återfall. Och människor som i tystnad vänder sig bort.
“Varje beslut innehåller också möjligheten att fatta ett annat beslut, ibland omedelbart i anslutning till det första, ibland långt efteråt. Och vissa beslut kör man/jag i repris, många gånger om. Som att spela på internetcasinon, och att sluta spela. Min hjärna tror inte på besluten att låta bli, den bestämmer åt mig och jag gör som jag blir tillsagd.”
Börjesson skriver om vännerna. Hon ber att få bli lämnad i fred och hon blir hörsammad.
“När jag mådde som sämst, och allt hade fallit ihop omkring mig, ville jag inte prata med någon, inte träffa någon. Jag skämdes och orkade inte låtsas att jag var annat än ledsen och deprimerad.”
Jag tänker det som en otroligt viktig fråga för mig och andra att reflektera kring. Hjälper vi någon genom att lämna personen ensam, genom att tyst försvinna? Ensamhet är förödande för alla bearbetningsprocesser. Ja, viss tid av ensamhet och reflektion är av vikt, men vänskap och sociala kontakter - vänner och nära - är så otroligt viktigt för vårt välmående
“Om jag inte hade haft min vän, som både älskar mig och ställer tuffa krav, vet jag inte hur jag skulle fungera idag.”
Jag läser och funderar. Margareta Börjesson bearbetar sitt liv, sina relationer och sitt beroende med sitt skrivande. Hennes dagbok, tillika hennes blogg, innehåller mycket mänsklighet, personlig mänsklighet. Hon lämnar ut sina glädjeämnen och sorger, sitt privata och sin längtan.
Vad kan vi förstå av andra människor? Vad vet jag om den som står mig nära? Vad vet hen om mig?
Margareta Börjesson skriver om mänsklighet, sin mänsklighet. Det får mig också att tänka på min och på de människor som finns omkring mig. Deras och mina förmågor, och ja, våra tillkortakommanden.
Projekt Demokratiska samtal drivs av Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje med stöd på olika sätt av Roslagens Sparbanks Stiftelser, Studieförbundet Sensus Norrtälje och den ideella föreningen Mångfald Tillsammans. I projektet talar vi t ex om rasism, rättvisa, religion, demokrati, självmord (t ex förhindrande av och efterlevandes sorg), beroenden och missbruk med mera i små grupper där alla ska få komma till tals. Vi kan också kalla det för köksbordssamtal eftersom det är nära och förtroliga samtal i små grupper. Det är magiskt, intressant, skakande och viktigt.
I sinom tid ska vi tala om beroenden och jag läser Free Spin med de ögonen. Den skaver och skapar kunskap, eftertanke och nya frågor. En viktig fråga är; lämnar vi människor ensamma, de som behöver bli sedda, fångade och behöver hjälp? Jag ser fram emot våra kommande samtal.
Den som vill delta i våra samtal tittar in i butiken med sin anmälan. Vi är (bör inte vara) mer än ca 6-7 personer vid varje samtal, men kan mötas flera gånger om varje ämne om intresset för samtalsdeltagandet blir större än så.
Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.
