Tillbedjan. Joel Mauricio Isabel Ortiz.
En dag står han bara där i snabbköpet: Sebastian. Han som övergav Leandro några år tidigare, försatte honom i fritt fall. Mannen som aldrig har lämnat Leandros tankar under åren av ensamhet och isolering. Han har fortsatt drömma om att få backa bandet, återförenas med sitt livs kärlek. Med mannen han aldrig slutat dyrka. Plötsligt finns det faktiskt en chans.
De vandrar genom Stockholms märkligt pandemiödsliga gator, samtalar och försöker förstå vad det var som hände med deras förhållande. Deras kärlek är inte enkel, det förflutna både lockar och ligger som ett hinder mellan dem.
De är andra människor än när de sågs senast. Sebastian har gjort karriär och försökt göra upp med sitt såriga förflutna. Leandro har just börjat kämpa sig tillbaka upp från botten. Men har tillräckligt mycket förändrats för att bära dem framåt, återskapa det förhållande som fick ett så abrupt slut? Ge dem kärleken åter.
Tillbedjan är en roman om kärlek och sorg, om förtvivlan och nåd. Om att återvända.
Tillbedjan är Joel Mauricio Isabel Ortiz andra roman efter debuten med Sången om en son (2018).
Kärlek och längtan.
Kanske finns det inget som är så svårt som kärlek och tillhörighet? Kanske finns det inget som är så viktigt som omsorg och gemenskap, att känna sig tillhörande och älskad. Jag läser med ro, jag finner texten och relationen lugn och behaglig. Den för mig framåt, i sakta mak. Den passar mig, ger mig lugn. Jag tar mig sakta framåt, gläds att den fysiska relationen, kärleken, beskrivs som vacker och inte befinner sig alls i parker, buskar eller på toaletter. Vi talade om det i en grupp nyligen, att mäns kärlek med varandra så ofta beskrivs som bara sex, inga känslor och bara rakt på, att vi till slut inte vill läsa om det längre. Det måste finnas något annat, som en verklig relation med frukost, städning och samtal vid köksbordet. I tacksamhet möter vi det här, omsorg och kärlek i hemmet.
Mauricio Isabel Ortiz beskriver en verklig relation, som den är eller kan vara. Han skriver om kärlek, om längtan. Han skriver om Leandro som, som så många andra, kanske oss alla, längtar efter den starka och riktiga relationen. Den där man tar hand om varandra, rår om på bästa möjliga sätt.
Den känns så, tills den inte känns så längre. Tills det visar sig att det finns något annat. Som det kan göra när man gläntar på en dörr, där man upptäcker att det finns något som aldrig syns utåt. Den perfekte chefen, den vackre och gode mannen, har också en annan sida i sin personlighet.
Han älskar honom.
När han blir lämnad sörjer han. Hans flickvän är snarare glad. Hon ser något som han inte ser. Jag tänker att de båda älskar varandra. Hon och han är de allra viktigaste för varandra. De kunde gott titta varandra i ögonen och säga; Jag älskar dig.
Det känns så, hela vägen in i mål.
Syftar tillbedjan på den viktigaste vänskapen?
Religionens kraft.
Han letar. Han har tidigare haft tillhörigheten till religionen i sitt liv. Han fick den från sitt mor, men hittade inte riktigt dit själv. Väldigt många människor har det, religionen i sitt liv. Den är livsavgörande. För andra finns inget mer än aversion och provokation i religionen, som om den satt någon annanstans än i människors hjärta. De kan eller vill inte se att eller hur religionen tillför kraft till de som har den hos sig. För mig är det omsorg och respekt för andra, att se att religionen spelar roll, att den är viktig för människors livskvalité. Det är förstås när saker går till ytterligheter eller inte är ens fria vilja som man kan tänka att religionen inte är vad den borde vara. När grupptillhörigheten blivit destruktiv och styrningen diktatorisk, kanske kan man då betrakta religionen och vilken grupp som helst som sekteristisk (och därmed negativ, sett ur ett objektivt perspektiv).
Hans letande känns mänskligt och viktigt. Hennes ifrågasättande känns hindrande, men inte oöverstigligt. Hon älskar honom, trots allt.
Syftar tillbedjan på tro?
Sexualitet.
Det handlar om hans och hennes sexualitet, var för sig och tillsammans. Det handlar om att leta hemvist och värme och att hitta den person som man kan tillbringa sitt liv med. Det kan mycket väl hända att man hittar henne eller honom där man minst anar det. Här tänker jag kring sexualitet, trygghet och närhet. Att hitta den människa som ser en känns oerhört viktigt för var och en. Vem är man annars, utan ett stöd vid sin sida?
Syftar tillbedjan på den fysiska kroppen, längtan efter beröringen?
Tillbedjan.
Vem behöver vem? Är titeln tillbedjan tanken om religionen eller handlar det om att se upp till någon/något och/eller göra sig beroende. Vem behöver vem? Vad är tillbedjan? Vem är beroende och vem är medberoende? Är vi alla det i en relation, i något mått?
Syftar tillbedjan på vem man älskar?
Vad är destruktivitet och vem bär den?
Vem har det i sig och vad gör man åt det? Har vi alla det? Hur får man syn på och kan göra något åt sin egen destruktivitet?
Att överge, att gå, att lämna eller att rädda sig själv.
Vad är att gå ifrån någon i en relation? Är det att rädda sig själv eller den man lämnar? Kanske är det både och. Någon blir arg för att en person har gått ifrån någon som älskar, men sett från ett annat håll var det kanske en räddning för båda, eller särskilt för den som blev lämnad. Ja, det är svårt att se, innan man själv ser, men om vi lyckades fånga det, se oss själva och det vi står i, hur skulle fortsättningen bli då?
Rädsla.
Att inte våga, vilja gå ut av rädsla för att få syn på någon, tvingas stå till svars eller riskera något av sin trygghet. Hur kan jag, som utomstående, förstå den rädslan? Hur kan jag se att den finns och hur kan jag hjälpa till att bearbeta den? Om jag bär den, hur kan jag bli av med den?
Skuld.
Är andras handlingar mitt fel? Är det mitt fel att det fortgår? Hur ser mitt ansvar ut för att få det att upphöra? Hur kan jag uppbringa mod att berätta för andra, erkänna och ta emot hjälp?
Att se.
Vad kan jag se hos de som finns omkring mig? Om någon behöver stöd, men döljer, hur ska jag då kunna se bakom skölden? När borde jag se?
Hon frågar; hur är han, den där perfekta människan? Hur ska han svara? Är ett svar (till en främmande person) till någons godo? Vad händer om det landar fel hos den som får informationen? Hur påverkar det mig sen?
Han säger; jag såg att du grät. Betyder det något bra eller är det farligt? Kommer han att kräva mitt svar på varför jag grät på en offentlig tillställning? Vad gör det med oss, med mig?
Hur känner jag mina närmaste?
Hur låter jag mina närmaste lära känna mig? Hur ska mina närmaste kunna hjälpa mig - eller jag dem - om vi inte låter det ske? Om jag, som han, knäpper bort samtalet, ljuger, tiger och säger att jag hade annat för mig istället för att låta personen bry sig om mig, komma innanför mitt skinn, hur ska hen då kunna fånga mig när jag faller? Eller jag henne/honom?
Är det en fråga om att vara människa, visa sin sårbarhet och ändå kunna stå trygg i världen?
Jag är inte viktig.
Om någon nära, någon som är viktig för mig eller dig, säger; jag är inte viktig, vägrar att berätta om sig. Då blir inte heller jag viktig, ty då finns ingen tillit i relationen. Hur gör vi då?
Hur gör du i dina viktigaste relationer? Vad är omsorg och tillit, vad är viktigt för dig? Kan de vara att se och att bli sedd? Är det livets allt, nej, förstås inte allt, men något av det största?
Om att komma hem.
Var och en, barn som vuxen, vill vara i en trygg hamn. Komma hem till någon som bryr sig om. Komma hem till något som bygger kraft inom oss, som t ex tron eller tilliten till livet kan göra. Det gäller oss alla, oavsett egenskaper, preferenser eller religion.
Tillbedjan skapar många tankar i mig, ger mig värme, glädje, frustration och sorg. Den följer mig när jag ligger, sitter, går och springer. Den skaver i mig, drar tankarna i många riktningar. Jag tycker om när det skaver i mig, men jag känner också att det här behöver jag tala med andra om. Det är så vi växer som människor, när vi (i trygghet) kan byta tankar med varandra.
Välkommen, du som vill byta tankar om livets viktiga frågor. Välkommen till oss, du som vill delta i en bokcirkel i bokhandeln. Det finns plats för dig.
Anette Grinde
.png)
.jpg)
.jpg)
