Jordskalvet. Nina Bouraoui. (Maria Björkman).

Vill du vara med i en bokcirkel i Norrtälje? 

Om ja, vänligen kontakta Anette Grinde, tfn/sms 

• 20260207. Jordskalvet. Nina Bouraoui.
• 20260207. Poesilördag. Tema: jordskalv.
• 20260209. Avled stilla. Simone de Beauvoir.
• 20260213. Berätta allt. Elizabeth Strout.

Jordskalvet. Nina Bouraoui.

»Vem vet om jordskalvet? Vem vet om den verkliga rädslan? Vem vet om förvirringen? Vem vet om min värld som blivit sårbar? Jordskalvet formar redan landsflykten och olikheten. Det genomtränger kroppen och framtvingar en klyvning. Det förvanskar och grundlägger ett annat ursprung. Det förändrar tillblivelserna. Det är omedelbart och djupgående. Jag blir en annan. Jag kommer från jorden som bävar. Min ensamhet är en brunn. Vem ska berätta, om magnetismen och kraften, värmen och vattnet, sanden och staden, min bindning och mitt vansinne? Vem vet kort sagt om min barndom som är sammanbunden med mysteriet, det algeriska?»

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, intar sedan länge en framträdande plats i den franska litterära världen. Av Nina Bouraoui har förlaget tidigare gett ut fjorton böcker. Jordskalvet utkom i Frankrike 1999 under titeln Le jour du séisme.

• Andra böcker av Nina Bouraoui i den här bloggen.

Nina Bouraoui skriver poetiskt. Hon skriver om syskon, föräldrar och kärlek. Hon skriver om landet, platserna hon älskar, minns. Kärleken omsluter henne, precis som minnet av det algeriska. 

Jag undrar om omskärelse är en sorts pånyttfödelse, en nystart mitt i livet. Jag läser texten, undrar, plågas och njuter. Hon ger mig både känslan av plåga och kärlek här. 

Hon finns mitt i jorden, stenarna och eldhavet, på riktigt eller i drömmarna. Det jag tror förbyts i något annat.

Jordskalvet tar hennes plats ifrån henne, hennes barndom. Det skadar henne, hennes minnen, eller inte. Kanske är det bara min tanke, mina fördomar, som skapar min förståelse av texten så. Hur beroende är vi av platserna, husen, växterna, de som bär minnen, hållpunkterna, av det som varit? Vilka blir vi utan hållpunkterna? Hur förstår jag hennes utifrån mig? Kanske är det inte en skada, mer än sorg om att lämna och gå vidare.

Hur omsluts vi av förlust och rädsla när vi är en hårsmån från döden? Vad betyder det? Vad hände med syskonen, familjen? Är alltet en längtan, med helt olika bilder? 

Hon återkommer till att jordskalvet bränner upp hennes barndom. Vad betyder det? Hur går hon vidare?

Texten är fylld av kärlek och längtan. Den är också fylld av sorg. Och förklaringar om hur ett samhälle ser ut, oro och glädje. T ex att kvinnor stannar inne och är tysta. Hur vaccinationen görs och påverkar, hur män är, t ex fadern, hur kvinnor bor, hur vi är i våra kroppar. 

Vad är vaccination? Vad vaccineras vi mot, är det en faktisk vaccination eller en filosofisk?

Texten är poetisk, vacker, frågande, otydlig och tydlig. Kanske är den tolkningsbar utifrån mina fördomar, blir den annorlunda för dig?

Jordskalvet är vacker. Den kanske är en beskrivning av ett jordskalv, där jorden fysiskt rämnar, dör och förändrar, men den kanske än mer är en beskrivning av ett jordskalv där hela livet rämnar som inte alls berör ett jordskalv i dess verkliga betydelse. Fanns det ens ett jordskalv eller är det bara uppbrottet, övergången till vuxenlivet som är det största jordskalvet.

Jag tänker kring dubbla budskap, hur vi använder ord, fantastiska författares sätt att uttrycka sig, uppbrott och förtvivlan, och andra bilder än de tydliga, mm. Jag tänker kring jordskalv och förändring.

Jag behöver läsa den här boken igen. Den är dubbelbottnad, vacker och bär vindar av förändringens sorg. 

Jag tackar för en tänkvärd bok, det dubbelbottnade skapar nytta tankar. Hur läser vi det som står mellan raderna?

2017 – Strändernas skönhet (Beaux rivages, 2016), svensk översättning av Maria Björkman.

2019 – Alla människor har av naturen ett begär att få veta (Tous les hommes désirent naturellement savoir, 2018), svensk översättning av Maria Björkman.

2020 – Gisslan (Otages, 2020), svensk översättning av Maria Björkman.

2023 – Tillfredsställelse (Satisfaction, 2021), svensk översättning av Maria Björkman.

2024 – Sorgen har ett minne (Grand seigneur, 2024), svensk översättning av Maria Björkman.

#NinaBouraoui #jordskalvet #kulturnavet #norrtälje #kulturnavetnorrtälje #algeriet 

Jordskalvet. Nina Bouraoui.

 

Jordskalvet. Nina Bouraoui.

»Vem vet om jordskalvet? Vem vet om den verkliga rädslan? Vem vet om förvirringen? Vem vet om min värld som blivit sårbar? Jordskalvet formar redan landsflykten och olikheten. Det genomtränger kroppen och framtvingar en klyvning. Det förvanskar och grundlägger ett annat ursprung. Det förändrar tillblivelserna. Det är omedelbart och djupgående. Jag blir en annan. Jag kommer från jorden som bävar. Min ensamhet är en brunn. Vem ska berätta, om magnetismen och kraften, värmen och vattnet, sanden och staden, min bindning och mitt vansinne? Vem vet kort sagt om min barndom som är sammanbunden med mysteriet, det algeriska?»

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, intar sedan länge en framträdande plats i den franska litterära världen. Av Nina Bouraoui har förlaget tidigare gett ut fjorton böcker. Jordskalvet utkom i Frankrike 1999 under titeln Le jour du séisme.

Här hittar du förutsättningarna för bokcirklarna!

2026! Kalendern i KULTURNAVET Norrtälje.

• 
  
• 20260207. Poesilördag. Tema: jordskalv.
• 20260217. Kerstin Bergeå, ordförande Svenska Freds: föreläser om fredsarbete i en orolig värld.
• 20260312. Professor Mark Klamberg: föreläser om folkmord.
• 20260326. Advokat Pia Björstrand och Marie Holmlund (uppsagd från Energimyndigheten när hon använde sin lagliga demonstrationsrätt): föreläser om juridiken, aktivismen och demokratin.
• 20260422. Film och samtal om aktivism och demokrati. Var går gränsen för rätt?
• 20260501-20260531. Norrtälje litteraturdagar 2026.

#jordskalvet #kulturnavet #norrtälje #kulturnavetnorrtälje #roslagen

#NinaBouraoui #algeriet   #roslagen #KulturnavetNorrtälje #Norrtälje

Sorgen har ett minne. Nina Bouraoui.

Sorgen har ett minne. 

Nina Bouraoui.

En kund kom in i butiken, sa att hon tyckte att Sorgen har ett minne var tung, att hon behövde något lättare innan hon fortsatte sin läsning.  

Jag läser, finner den vacker, med väldigt mycket känsla och eftertanke. För mig är den vacker, inte tung. 

Vårt jag, vårt inre, våra personliga egenskaper och erfarenheter avgör vår känsla, tänker jag. 

Nina Bouraoui berättar om sitt liv och sina tankar med sin fars död som bakgrund. Hon minns, reflekterar och plockar fram händelser och förhållanden som påverkat hennes tankar och liv. Algeriet, fadern, homosexualiteten, syster, mor, kvinnor, med mera, har gjort henne till det hon är - en kvinna, med trygghet och kärlek i sig. Hon berättar om liv, kärlek och rädsla. Och om saknad och död.

Berättelsen påminner mig om mina situationer, minnesbilder och tankar. Det gör mig kanske mer ledsen än nöden kräver, men boken i sig gör det inte. Mitt jag och mina minnen är ju något annat än Nina Bouraouis text, men mina associationer uppkommer genom min läsning.

Vi har tidigare läst “Gisslan” och “Tillfredsställelse” av Nina Bouraoui. “Mina onda tankar” frestar, vi får se när den landar i min prioritetshög. Det är en författare att läsa, tänker jag. “Sorgen har ett minne” är en tänkvärd bok, den väcker mig, mitt eget minne och jag känner känslan av hennes sorg i mig.

För mig är hennes berättelse inte tung, den är vacker. Kanske skulle den kunna vara både tung och vacker? 

Kanske är den också passande att läsa denna Allhelgona-helg, där sorg och liv vandrar sida vid sida?

Jag sänder en tacksamhetens tanke till Elisabeth Grate bokförlag för att de ger ut Nina Bouraouis böcker. Det finns fler att läsa. Det känns fint.

Tack.

A..

• Hur förhåller vi oss till sorgen i väntan på livets slut? Hur skiljer det sig mellan de som är där, väntade?
• Hur vet den sjuke att tiden rinner ut, hur berättar vi, törs vi tala om döden?
• Palliativ vård är trygghet och smärtlindring för patienten. Hur är det för den anhöriga?
• Hur minns vi livet, människan och vår relation till den som dör?
• Hur olika sörjer vi? Hur sörjer du?
• Hur minns vi? Hur minns du?
• Arvsfrågor: Algeriet,  Frankrike? Något måste ägas tillsammans med en man. Vad händer när mannen inte finns?

• Baksidestexten: Sorgen har ett minne.

Översättare: Björkman, Maria

Författare: Bouraoui, Nina

Sorgen har ett minne. Nina Bouraoui

 

»Jag vet inte vad en fars död utlöser, jag vet inte om jag kommer att gå sönder, vrida mig i plågor eller växa, resa mig. Jag vet att jag kommer att bli en annan person, jag hoppas bli en bättre människa, utvecklas, jag hoppas att jag aldrig förlorar min mjukhet och min förundran över världen, jag hoppas att jag ska kunna ersätta det som jag från och med nu kommer att sakna [. . .] Det kommer att finnas en ny och okänd kraft för jag vill inte falla».

Ställd inför smärtan vänder sig Nina Bouraoui till skrivandet, och blandar sin fars liv med sitt eget. Alla minnen kommer tillbaka från Paris och Alger, konsten att leka och att älska, sättet att leva och att iaktta. Nina Bouraoui berättar om denne herre och man som för en högst romanartad tillvaro, och föreställer sig hemligheterna som han tar med sig. Det är en omtumlande skildring av en förlust och ett möte genom minnet och kärleken.

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, intar sedan länge en framträdande plats i den franska litterära världen. Av Nina Bouraoui har Elisabeth Grate bokförlag tidigare givit ut tretton romaner.

Översättare: Björkman, Maria

Författare: Bouraoui, Nina

• Gisslan. 
• Strändernas skönhet. 
• Tillfredsställelse.

Gisslan. Nina Bouraoui.

Gisslan

Författare: Nina Bouraoui 

Översättare: Maria Björkman 

Elisabeth Grate Bokförlag

I sin roman Gisslan målar Nina Bouraoui ett inträngande porträtt av en kvinna som har brutit med sin omgivning. Sylvie Meyer, femtiotreårig, nyskild tvåbarnsmor, fackligt ombud på det företag hon varit anställd på i drygt tjugo år, håller en natt sin chef gisslan på hans kontor. Ansikte mot ansikte, driven av ett begär att få uttrycka den verkliga orsaken till sitt handlande, försöker Sylvie sätta ord på den våldsamhet som har slagit rot i henne och fått henne att skrida till verket. I den öppna handväskan ligger den vassaste kökskniven, tänkt att användas för att sätta skräck i den person som i månader försåtligt utnyttjat hennes förtroende för sina egna syften.

Gisslan bygger på en kort teaterpjäs med samma namn som Bouraoui skrev 2014. Gisslan är en omskakande och kraftfull text om maktlystnad, psykologisk och sexuell utpressning i vår tid.

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag och belönades 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot för Mina onda tankar. 

Jag tänker att Nina Bouraoui ofta skriver om förbjudna tankar och händelser. Vi läste tidigare Tillfredsställelse i en bokcirkel, där läsare gav uttryck för sin avsky mot huvudkaraktären. “Så kan man inte vara, så kan man inte göra.” Jag tänker att vi alla bär förbjudna (t ex onda, avundsjuka, hämndlystna, våldsamma) tankar och ibland också gör förbjudna handlingar, fast vi inte vill och fast vi vet att samhällets norm gör att vi inte kan yttra eller göra det vi vill. Ibland görs det ändå, tänks och görs. Vi är fångade i våra omständigheter och med våra egenskaper. Det krävs av oss att vi är förnuftiga, eftertänksamma och att vi gör rätt i alla led, men livet gör intrång i oss, välter ner oss i diken där vi inte ser helhet och konsekvenser. Eller där vi struntar i konsekvenserna. Kanske har någon makt över oss eller kanske måste vi skydda något. Eller bär vi trauman som påverkar oss livet ut? 

När jag nu läser Gisslan dyker liknande tankar upp. Det handlar om människan, dess inre monologer och yttre påverkan. Den handlar om ångesten som möter oss genom livet, den som lagt sig på oss för att vårt inre krockat med andras göranden och vi inte hittar sätt att hantera detta på. Den följer därför med oss genom livets dagar, hur gärna vi än vill gå vidare, släppa och uppleva allt det goda. Kanske kan vi inte, för att vi hindras av sorgen inom oss. För någon är den lätt, för andra svår.

Vårt bristande agerande kan bero på olika saker, alltid med hänsyn till omständigheter, tid och andra förutsättningar. Det kan vara brister i livet. Fattigdom (kanske mental eller pengamässig). Hämnd. Avsky. Att skydda sig själv eller andra. Kärlek. Hat. Övergrepp. Våld. Det beror kanske på att vi inte kan hantera vår känsla för rätt och fel, för att tanken slår sig ner i oss och vi förmår inte ta oss ur den. Att vara människa inkluderar också alla fel och brister som finns i oss, även om de ibland inte är vackra. 

Hon såg aldrig sina föräldrar uttrycka kärlek tillsammans, vare sig i ord eller i handling. Hur påverkar det oss, att inte se och känna kärleken? Hon berättade inte om sitt trauma.  Hur påverkar det livet?

Hon mötte en man som hon litade på. Vad händer i livet, med livet, när man inte kan tala med sina föräldrar eller vänner om händelser där känslor om skam, skuld och rädsla slår sig ner i kroppen och stannar där?

Vad gör tystnaden? Hon skriver att våldsamheten kommer ur tystnaden. Ja, tänker jag, när vi inte får samtala med andra är det bara det egna som kommer till tals. När olyckan och missnöjdheten härjar i henne krävs det mycket för att värja sig och vända tanken själv. Kanske är det ogörligt. Samtalen som leder till insikt är av vikt, de ger oss fler perspektiv och lyfter oss som människor. I tystnaden kan oredan slå rot och välvilligheten drunkna i hat och våldsamma tankar. För att vi inte förmår annat. Tystnad och frånvaro av samtal är förödande.

Det är omständigheter i livet som får oss att falla, bryta vår mur eller tappa vår moral. Någon tvingar oss, inspirerar oss eller för oss i en riktning vi inte märker. Det är ibland de små detaljerna som gör skillnaden. En chef som ger order eller smickrar kan få oss på fall. Kan man då skylla på hen eller är det ändå vårt eget ansvar varje gång vi slirar i moral, samhällsansvar eller annat? När helgar omständigheterna medlen, kan vi någonsin friskriva oss från personligt ansvar från våra egna handlingar? 

Hon kryper innanför mitt skinn när hon tänker, berättar och frustreras kring vad som hänt i henne när han bett henne kliva över sina personlig gränser, fått henne att göra saker hon inte vill. Fast hon inte såg det när hon gjorde det. Vems är ansvaret och vad rår vi över? Varför såg hon inte det på en gång? Var det maktens tjusning som gjorde henne blind för de framtida konsekvenserna? Eller var det en annan sorts hämnd hon eftersträvade - eller en vila från det hon alltid burit?

Det visar sig bero på vad ungdomens dagar burit med sig, hur det påverkat livet. Tillit som brister. Ungdomens tro på människor, man är för ung men tror sig veta allt och lyssnar inte till föräldrarnas oro. 

Jag tänker kring vad svek och övergrepp gör, hur det skadar människor för livet. Hur tillit växer vid omsorg och hur svek sätter sig som taggar på ett sätt som aldrig kan läka. Små (och stora) giftiga sår, som för evigt skadat en kropp och gör den trasig och förgiftad. Rädd. Och oförmögen att älska, både sig själv och andra. 

Det är inte barnets fel, det är aldrig barnets fel, men det är barnet som bär våndan genom livet. Det är den vuxne som utnyttjar, stjäl delar av barnets liv för evigt och förstör relationer - för att det är så svårt att berätta och hela igen. Tilliten är förstörd, skadan är gjord. Hur ska barnet kunna berätta? För vem? Vad leder det till? Hur kommer det att tas emot?

Jag läser med andan i halsen. Hur läks skador? Vad gör det med människan när man inte läker? 

Samma dag som jag läser klart Gisslan lyssnar jag på sommarprogrammet av Axel Gordh Humlesjö. De bär samma tema, trauma och tystnad. Nej, inte samma, alla är unika händelser och unika personer, men ändå samma. Det gör ont i kroppen och själen. Hur många barn och unga utsätts för övergrepp som förstör deras liv och skadar relationer till anhöriga och sig själva för att de inte kan tala om saken? Han tar fram övergreppet i ljuset, ser det själv och låter andra se, varnar. Jag tänker att varje barn och ungdom måste våga berätta och varje vuxen måste hjälpa till att polisanmäla. Dessa övergreppsmänniskor måste, med hjälp av anmälningar till rättsväsendet, bort från gator, torg och idrottsledens viktiga umgängesplatser. Låt barn och unga lyssna på Humlesjös sommarprat och tala med era ungdomar om dessa frågor. Bygg deras skydd med kunskap och tillit, inte rädsla. Lyssna på barnen, bygg trygghet i dem. Visa att du ser dem, lär dem att se andra.

Läs Nina Bouraoui, hon kryper in under skinnet, får mig att se och tänka på vad som finns bakom människors skal. Vad finns bakom ditt? Behöver du tala om saken? 

Om Gisslan ska vi tala i en bokcirkel. Blir det svårt eller bara intressant? Ja, säkert lite både och. 

Idag tackar jag Elisabeth Grate bokförlag för sin fantastiska bokutgivning. Den ligger mig mycket varmt om hjärtat.

A.. 

#gisslan #ninabouraoui #mariabjörkman #ElisabethGrateBokförlag  #roslagensbokhandel #norrtälje #kulturtorget #platsendärsamtalförs #läsbaraläs

Gisslan. Nina Bouraoui.

 Gisslan. Nina Bouraoui. (2020)

I sin roman Gisslan målar Nina Bouraoui ett inträngande porträtt av en kvinna som har brutit med sin omgivning. Sylvie Meyer, femtiotreårig, nyskild tvåbarnsmor, fackligt ombud på det företag hon varit anställd på i drygt tjugo år, håller en natt sin chef gisslan på hans kontor. Ansikte mot ansikte, driven av ett begär att få uttrycka den verkliga orsaken till sitt handlande, försöker Sylvie sätta ord på den våldsamhet som har slagit rot i henne och fått henne att skrida till verket. I den öppna handväskan ligger den vassaste kökskniven, tänkt att användas för att sätta skräck i den person som i månader försåtligt utnyttjat hennes förtroende för sina egna syften.

Gisslan bygger på en kort teaterpjäs med samma namn som Bouraoui skrev 2014. Gisslan är en omskakande och kraftfull text om maktlystnad, psykologisk och sexuell utpressning i vår tid.


Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag och belönades 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot för Mina onda tankar. Av Bouraoui har förlaget tidigare gett ut elva böcker.

Elisabeth Grate-hyllan i bokhandeln är något att utforska. Här finns t ex Nina Bouraoui, Gilles Paris, Marie-Hélèn Lafon, Abdellah Taïa, Patrick Modiano, Gaelle Josse och Camille Kouchner. Och Daniel Arsand, som man verkligen inte ska missa. 

Läs mer här;   https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Elisabeth%20Grate%20bokf%C3%B6rlag

Strändernas skönhet. Nina Bouraoui.

"Det är en vanlig historia, allmängiltig. Efter åtta års kärlek lämnar Adrian A. för en annan kvinna: Strändernas skönhet är en röntgenbild av den separationen.

Oberoende av ålder, kön och socialt ursprung är vi alla lika inför en stor kärlekssorg. Tårar förenar bättre än kyssar.

Jag har skrivit Strändernas skönhet för alla de människor i världen som har blivit lämnade. För dem som förlorade tron när de förlorade sin lycka. För dem som tror att de inte kommer att kunna leva längre utan den andre och att de inte kommer att kunna älska mer. För att begripa varför en brytning gör att vi står så avväpnade. Och för att påminna om att kärleken alltid segrar. På så sätt är det en motståndsroman. " 

/ Nina Bouraoui (Stränders skönhet, 2017) 

Elisabeth Gratehyllan i bokhandeln är något att utforska. Här finns t ex Nina Bouraoui, Gilles Paris, Marie-Hélèn Lafon, Abdellah Taïa, Patrick Modiano och Camille Kouchner. Och Daniel Arsand, som man verkligen inte ska missa. 

Läs mer här; https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Elisabeth%20Grate%20bokf%C3%B6rlag

Tillfredsställelse. Nina Bouraoui.

 

Det bor väldigt mycket kärlek här. Det bor också längtan, rädsla och liv. Hur mycket mod och insikt krävs det för att ha barn och hur mycket rädsla kan uppkomma inom oss när vi inser hur lite vi förstår (då förstod) om livet, innan vi skaffade dem. Skaffade, som att vi inte alls förstod innebörden. 

Nina Bouraoui skriver om rädslan. Jag kopplar den till mig, försöker ställa mig i hennes skor, för att försöka förstå. Jag ser och förstår vikten av närvaro och distans. Att låta, se och vara. Se dem, barnen. Låta dem vara sig själva. Vara nära dem. De är stjärnor och liv. 

Hon älskar sonen, kanske inte maken. Hon bär sin mask, tänker inte avslöja sina tankar och avsikter. Det är att klä av sig naken, visa sig alltför sårbar. Hon anstränger sig för sin sons skull, inte för maken, säger hon själv. Det gör hon kanske ändå. Hon gör det som krävs för sig, familjen och livet där hon är. Anpassar sig, trots missnöjdheten inombords är hon något annat utåt. Hur ser en människas sociala spel ut? Vem känner sin nästa? 

Jag kan både le och gråta (igenkännande) över hennes dubbla känslor. Kanske är det föräldraskapets (eller kärlekens) gissel: att vilja äga och inte vilja dela med sig av sina barn, att skydda den från besvikelser och sorger och äga hela kärleken själv. Det kan vara en stark (men omöjlig) känsla som till och från kan återkomma genom livet. Det skulle vara att stjäla livet från dem, den man älskar. Det skulle också vara att inte stå vid deras sida. Balansgången kan vara hårfin. Omgivningens dom skulle vara hård, även om många kan ha tänkt och känt. Tänker man på hur det vore om det vore en själv, hinner man tänka efter, innan man dömer någon annan?

Svartsjukan äter henne. Hon använder sitt skrivhäfte för att bearbeta, talar inte även om hon skulle vilja förinta den som hon i stunden ser som sin fiende eller rival. Jag känner hennes vånda, kan nästan inte andas när hennes ord gör intrång i min kropp. Hur ska det då kännas i hennes? 

Hon ger efter för sina känslor i sitt skrivhäfte. Kanske tänker hon att texten aldrig ska ses av någon annan, att orden är säkra där. Det är hennes eget, en egen bearbetning av sitt trauma: att tvingas se sitt barn bli större, förälskad i en annan kvinna (ännu barn, men ändå). Det är en brytningstid - konkurrens - som hon inte är ensam om. Vi alla (föräldrar) drabbas i något mått, där tvivel, kärlek, sorg och mod är känslor som vi behöver förhålla oss till. Vad händer när det käraste jag har inte längre är mitt. Ja, nej, det har ju aldrig varit "mitt". Var och en är alltid sin egen. Hur kapabla är vi att dela det käraste vi har? Vad händer när det flyr oss ur händerna? 

Svartsjukan. Avund. Rädsla. Längtan. Vilka känslor finns i henne? Ja, många. De finns, hon begrundar dem, låter dem ta plats. Det är vackert, ja, svårt också när hon inte vill att andra ska se dem. Hur hanterar vi våra inre demoner? 

I ett försök att förstå går hon barn och liv till mötes. Låter dem vara, leka och tvingas också vara med kvinnan, modern. Vad händer i den relationen? Vad gör den med henne? Svartsjukan. Avund. Rädsla. Längtan. Och skammen. Varje möte i livet berör, ibland på gott och ibland gör det ont. Hur kan vi hantera det? 

Hon talar om sin galenskap, men är hon det? Är hon inte bara människa, som du och jag? 

Vilken bok var det vi läste nyligen där den första avskyn mot en konkurrent förbyttes mot åtrå/extas för densamma? Vad är en människas känsloregister? Hur fungerar vi i gränslandet mellan rädsla, kärlek, åtrå, avsky, konkurrens och tillhörighet? När passeras gränsen, blir något annat än den första bilden? Jag ser det som både absurt och djupt mänskligt, men - vilja drivkrafter är det som kommer upp till ytan i berättelsen? Är det en tävling eller är det en makt- och undergivenhetsdemonstration? 

Hur ser vi, hur orkar eller kan vi bära vår sorg och skam, den vi inte vill höra. Vad tycker vi: är det oreflekterade tankar om att vi är större än någon annan och lätt kan skjuta den andre i sank eller ser vi inte oss själva i roll och sammanhang? Vem är vi och vad tolererar vi i förhållande till andra. 

Hon känner skam. Att bli uthängd, höra och veta det och inte kunna skydda sig, eller bara räta på ryggen och vara en stolt människa inombords. Någon kan skaka av sig (eller bara dölja) och vandra vidare genom dagen, andra behöver hantera och bearbeta. Hur gör du, jag, var och en? Ja, säkert olika, men hur? 

Hämnd är en mänsklig, men inte så vacker, känsla. De starkaste känslorna finns genom hela berättelsen. Vad gör oss till människor? Vad gör oss till (acceptabelt) fungerande människor, för oss själva? Och vad gör oss till socialt fungerande människor, i samklang med andra? Känslorna. Behärskningen. Reptilen. De personliga egenskaperna. Förmågorna. Insikten om vår plats i gemenskapen, eller utanför.

Texten är poetisk, känslosam och vacker. Den innehåller känslorna och tankarna i en kvinna som lever ett vanligt liv. Det är känslor och tankar hon håller inom sig - och nedtecknade i sina högst privata skrivböcker. Är det så vi är? Är det en sanning att alla har hemliga liv inom sig? Är det en beskrivning av flertalet? Vad håller var och en inom sig, avstår från att säga, vilja, yttra, antyda. Vad händer om texten, kvinnans tankar, kommer barn, make, vän eller en odemokratisk stat till handa? Vad skulle det göra med henne själv och med relationerna? Skulle hon kunna få dem att se henne utan att de själva tog skada. Är det möjligt? 

Nina Bouraoui har klätt karaktären Madame Aklis med liv. Hon har gett henne ett brett känsloregister som utmanar, ber om eftertanke och sätter henne i perspektiv. En kund sa en gång: "jag säger aldrig sanningen". Det återkommer ofta till min tanke, det kan tolkas på så många olika sätt och är på sitt sätt eftersträvansvärt. Eller inte. För mig beror det på sammanhang och människor, vad och hur vi kan tala, men uttrycket tål begrundan. 

Vem vill höra sanningen? Vad är sanning? Hur kan vi leva utan den? Vad gör den med oss?

Missa inte Nina Bouraoui och missa inte Elisabeth Grate bokförlags många fantastiska böcker.

Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

Anette Grinde 

Tfn 0708 905 731 

#Tillfredsställelse  #NinaBouraoui  #elisabethgratebokförlag 

#roslagensbokhandel #norrtälje #kulturtorget #platsendärsamtalförs #roslagen #VälkommentillNorrtälje #kulturiroslagen 

Nina Bouraoui

 

Yasmina "Nina" Bouraoui, (arabiska:نينا بو راوي) född 31 juli 1967 i Rennes, är en fransk författare med en algerisk far och en fransk mor. Hon växte upp i Alger, Zürich och Abu Dhabi. Idag bor hon i Paris.

Bouraouis första bok, La voyeuse interdit, kom ut 1991 och skildrade en instängd muslimsk flickas våldsamma uppror mot familjen och traditionen. Idag räknas hon som en av de betydande yngre författarna i Frankrike och är översatt till ett femtontal språk. Boken Mina onda tankar (Mes mauvaises pensées) som kom ut 2005 belönades med Prix Renaudot. I boken berättar författaren om sina lesbiska kärleksförhållanden.

Några återkommande teman i hennes författarskap är identitet, begär, (homo)sexualitet, minne och barndom. Hon säger sig vara inspirerad av bland andra Marguerite Duras, Annie Ernaux och Violette Leduc.

2007 skrev Bouraoui två sånger för Céline Dion, Immensité and Les paradis. Sångerna återfinns på Céline Dions album, D’elles, som kom ut i maj 2007.

I Sverige ges Nina Bouraoui ut av Elisabeth Grate Bokförlag.

Svenska översättningar enligt wikipedia

• 1992 – Förbjuden betraktelse (La voyeuse interdite, 1991), svensk översättning Jonas Wicktor, Anamma
• 1993 – Intet liv (Poing mort, 1992), svensk översättning Jonas Wicktor, Anamma
• 1999 – Muränornas bal (Le Bal des murènes, 1996), svensk översättning Maria Björkman, Anamma [tvåspråkig utgåva]
• 2004 – Pojkflickan (Garçon manqué, 2000), svensk översättning av Maria Björkman
• 2005 – Dockan Bella (Poupée Bella, 2004), svensk översättning av Maria Björkman
• 2006 – Mina onda tankar (Mes mauvaises pensées, 2005), svensk översättning av Maria Björkman
• 2008 – Innan männen (Avant les hommes, 2007), svensk översättning av Maria Björkman
• 2010 – Kärlekens geografi (Appelez-moi par mon prénom, 2009), svensk översättning av Maria Björkman
• 2011 – Våra kyssar är avsked (Nos baisers sont des adieux, 2010), svensk översättning av Maria Björkman
• 2012 – Enstörig (Sauvage, 2011), svensk översättning av Maria Björkman
• 2014 – Standard (Standard, 2014), svensk översättning av Maria Björkman
• 2016 – Om lycka (La vie heureuse, 2002), svensk översättning av Maria Björkman
• 2017 – Strändernas skönhet (Beaux rivages, 2016), svensk översättning av Maria Björkman
• 2019 – Alla människor har av naturen ett begär att få veta (Tous les hommes désirent naturellement savoir, 2018), svensk översättning av Maria Björkman
• 2020 – Gisslan (Otages, 2020), svensk översättning av Maria Björkman
• 2023 – Tillfredsställelse (Satisfaction, 2021), svensk översättning av Maria Björkman

Tillfredsställelse. Nina Bouraoui.

 »Jag funderar ofta på vad som kommer att bli kvar, på vad Erwan kommer att ha kvar av mig, av sin barndom, jag skulle vilja fånga, uppenbara hans känslor på filmrullen, etsa in våra ögonblick, för jag fruktar att kärleken ska försvinna tillsammans med minnena, etsa in doften av jasmin när vi närmar oss vårt hus, doften av den inre platsens stadga trots oron i mitt hjärta, mot den verkliga eller inbillade våldsamheten, hos havet, människorna. Jag skulle vilja beskydda min son från vårt sjuttiotal, från den algeriska historiens vandring mot kaos.»  

Genom Madame Aklis besvärjande röst bjuder Nina Bouraoui på en glödande, sensuell och poetisk roman som förenar alla hennes litterära anfäktelser: barndomen som avslutas, kärleken som går vilse, åtrån som får en att förlora förståndet.  

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot.