söndag 19 maj 2019

Analfabeten - Agota Kristof



Jag läser Analfabeten av Agota Kristof.

Vi har tidigare, i en bokcirkel i bokhandeln, läst hennes trilogi Den stora skrivboken - Beviset - Den tredje lögnen. Det var en fantastisk bok, som verkligen var en bra bokcirkelbok, där vi fick fundera över vad som var sant och vad som var något annat - och i sådant fall vad. Den boken handlar om att leva i krig och exil och något om vad det gör med människan.

Analfabeten är en självbiografisk berättelse om och av Agota Kristof. Titeln har sin utgångspunkt att hon får eller måste - eller väljer - att skriva på ett annat språk än sitt eget ursprungsspråk. Hon måste därför arbeta mycket mer med texten, eftersom hon måste leta efter orden, slå upp dem, innan hon kan komma vidare. Hon skriver att hon är en passionerad ordboksanvändare. Boken är liten och nätt, ja, väldigt liten i jämförelse med trilogin - men ack, så läsvärd.

Hur är det att vara flykting? Hur dömer man andra - tills man inser att eller hur man själv gjort eller skulle göra? Vari ligger skillnaden och varför?

"Men det jag framförallt slutgiltigt förlorade den där dagen i slutet av november 1956 var känslan av att tillhöra ett folk."

"Hur skulle mitt liv ha blivit om jag inte hade lämnat mitt hemland? Hårdare och fattigare, tror jag, men också mindre ensamt, mindre trasigt och kanske lyckligare."

Berättelsen handlar bl a om en kvinna - Agota - som kommer till ett annat land, som flykting, om hur hennes liv utvecklas och hennes längtan hem. Den berättar om sorgen och hur svårt det är att gå ifrån den man är, det som varit, till detta nya. Längtan efter tillhörighet ligger i människans natur och när man tvingas bryta upp, byta land och livsförutsättningar, ligger längtan tillbaka till det invanda väldigt stark.

Längtan. Längtan efter att förstå. Längtan efter tillhörighet. Längtan efter att skriva. Längtan efter att bli författare.

"- man blir författare genom att skriva tålmodigt och ihärdigt, utan att någonsin förlora tron på det man skriver."

Läs. Ja, läs!

Agota Kristofs texter är en fröjd, så fin.

A..






"Agota Kristof var 21 år gammal 1956 när hon flydde från Ungern med sin man och dotter, efter att en revolt mot det kommunistiska styret slagits ned. Kristof blev kvar i Schweiz hela sin levnad men förlorade för alltid sin känsla av tillhörighet, vilket kom att prägla hennes liv och författarskap. Hon skrev på franska - dramatik och ett fåtal romaner. Hennes böcker har översatts till mer än 30 språk, filmats, och prisbelönats. Agota Kristof avled 2011." 
(Text om Agota Kristof på omslaget till Analfabeten)

lördag 18 maj 2019

Aysa i simhallen - Therese Alshammar


Simdrottningen Therese Alshammar barnboksdebuterar tillsammans med den välkände illustratören Jonas Burman.

I boken Aysa i simhallen flyter fakta och fantasi samman i en inspirerande berättelse om lek, vattenvana och simkunnighet.

Fyraåriga Aysa älskar att vara i simhallen. Att plaska, skvätta och doppa sig i den kluckande bassängen. Bara en sak är dumt med vatten. Att simma. Varje gång Aysa försöker så sjunker fötterna bara till botten. Tänk om hon kunde lära sig!

Therese Alshammar delar med sig av en hemlig värld under ytan, där ljuden låter annorlunda och kroppen känns lätt och smidig. Både text och bild genomsyras av en glädje till vatten som är svår att motstå. Man vill bara hoppa i!

I Aysa i simhallen får läsaren vara med om glädjen och stoltheten över att lära sig något efterlängtat, samtidigt som berättelsen bjuder på lekfulla flytövningar att prova själv.

---- ---- ---- ----

Oj, säger jag här. Det här var en fin bok för barn som ska börja lära sig att simma, vara i badhuset och se och förstå vad som händer där. Therese Alshammar vet helt uppenbart vad hon talar om och illustrationerna av Jonas Burman kan ge mängder av samtal.

Jag blir varm i själen när jag läser texterna och jag betraktar bilderna. Boken skapar glädje och kunskap om viktiga frågor - som barnets vistelse i badhuset, att lära sig simma, att simma, bottna eller inte, kompisar, simglasögon och att man kan halka om man springer.

En superfin bok för små fantastiska badglin i åldern 3-6 år.

Vi har den i bokhandeln, ja!

Pepp!

A..
 

fredag 17 maj 2019

Vi har ett antikvariskt rum...

Vi har ett antikvariskt rum en trappa upp i bokhandeln i Norrtälje - i det lilla västra rummet ut mot Lilla torget. Där samlar vi begagnade böcker som skänks till oss - i tanke välgörenhet, ja.

Vi säljer dessa för välgörenhet, just nu för att kunna erbjuda arbetsträning till personer som behöver komma ut i arbetslivet - i en lugn miljö.

Sysselsättning är viktigt. Här kan hen som arbetstränar tex läsa och skriva recensioner, inventera lagret, sortera, märka och kanske också teckna/illustrera sådant som hör bokhandeln och böcker till.

Vad som görs är förstås anpassat efter den arbetstränande personen och hens intresse & kompetens.

Att gå till en arbetsplats gör skillnad.

Tack till dig som skänker och tack till dig som handlar. Det gör skillnad!

Se här - för mer info om inkomna böcker.

A..

torsdag 16 maj 2019

Väninnekören - Åsa Beckman


Väninnekören - Åsa Beckman.

Om livet bland kvinnor och män - 2019 - Brombergs förlag.

Boken består av samlade krönikor som Åsa Beckman skrivit de senaste åren. De flesta har tidigare publicerats i DN, där Beckman är krönikör och kritiker.

Åsa Beckmans krönikor rör livet bland kvinnor och män. Hon talar om kvinnor och män, och om våra relationer sinsemellan. Ojämställdheten, mäns makt, kvinnors utsatthet men också mod är återkommande frågor i krönikorna - men också mycket annat. De tål att begrundas. De skapar skav och reflektion, vilket är en bra grund för samtal och diskussion.

Har hon rätt? Tänker vi och jag annorlunda? Hur kommer det sig? Gör det mig eller dig glad, stött eller vred - och varför frambringar hon i sådant fall en sådan känsla hos mig eller dig?

Jag tänker att Väninnekören kan användas som ett återkommande samtalsbok, där man talar om en eller ett fåtal krönikor åt gången, som ett ämne i taget. Bilda en grupp, läs en krönika och för ett samtal om det ni har läst - kanske som en studiecirkel där utgångspunkten är just samtalet.

Väninnekören; Om livet bland kvinnor och män - bör kunna ses som en lysande utgångspunkt för många givande samtal.

A..

onsdag 15 maj 2019

Den som lever stilla - Leonora Christina Skov



Den som lever stilla
Leonora Christina Skov

"Mamma hade levt efter ordspråk som den som lever stilla liv lever gott; man ska inte tvätta sin smutsiga byk offentligt; en tjuv tror att alla stjäl; och visa mig dina vänner så skall jag visa dig vem du är."

Föräldrar och barn. Kärlek och förflugna ord. Berättelser och historier som inte spelar roll, som ändå spelar så ohyggligt stor roll.

Vad innebär det egentligen att älska någon? Vad innebär det att ha barn och samtidigt älska sin make/maka - alltså, barnets mor eller far? Tar man ställning för och emot? När och hur gör man det? Mot eller för vem?

Som mamman i Arv och Miljö av Vigdis Hjorth. Vad hade hänt med hennes ställning i familj och samhälle om hon gjort på annat vis, än hon gjorde? Eller någon av syskonen? Vem eller vad är det vi ställer oss bakom och varför?

Hur kunde barnen och familjen bli som den blev i Testamente av Nina Wähä? Är det fördelningen av kärleken i flera led som gör oss till de vi är? Och människans längtan efter kärlek och gemenskap, kanske särskilt i familjens famn, som plågar och gör att vi nästan aldrig ger upp?

Vad är det som gör att föräldrar inte - förbehållslöst - kan älska sina barn för vad de är? Ja, många kan, men inte alla. Och ja, visst är det svårt med våra olika egenskaper och personligheter - kanske är det för att vi inte förstår hur våra medmänniskor är och reagerar, för att vi jämför allt med oss själva, hur vi är? Som om vi själva vore en korrekt måttstock?

Är kärleken till vår nästa beroende av vad vi har fått med oss i våra led, tidigare? Är det arvssynden som spökar?

Och så det där med människans längtan efter kärlek. Ja, rätt och kärlek. Eller vad?

Jag läser med glupande aptit - för att jag tycker att de mänskliga relationerna och alla dess omöjligheter är ohyggligt intressant.

De mänskliga relationerna är ibland, men rätt ofta i litteraturen, människoförödande, men samtidigt väldigt intressant. När är människan hel? Finns det någon som är helt hel?

A..







tisdag 14 maj 2019

En bokstavsresa i djurens värld - Sofia Gad & Ulrica Daleroth


En bokstavsresa i djurens värld - Sofia Gad & Ulrica Daleroth.

Nej, men åhhh, så fint, tänker jag när jag läser i den här boken som lär bokstäver med hjälp av fina ramsor och besök i djurens värld.

Med skrattande glada bilder, kluriga texter och en lagom balans i svårhetsgraden tar vi oss framåt genom alfabetet. Vad sägs om Apan Anton, Delfinen Diana, Fjärilen Frida och Råttan Rut? Ja, det finns fler både däremellan och därefter, eftersom hela vårt vackra alfabet finns med.

Det här är en bok för skoj, för kunskap om djur och för att lära att läsa och skriva några av de vackraste bokstäverna som finns. Ja, det finns andra bokstäver i världen som också är vackra, men oftast är det just dessa A-Ö som just vi brukar börja med.

Lysmasken Lisa och Kameleonten Konrad blir nog glada om du besöker deras sida och lär dig mer om just dem.

Skoj var det här!

A..

Bokcirkeln i bokhandeln; på bokvalsbordet ligger t ex...

Aktuellt i bokcirkeltankarna just nu!

Romaner

Krönikor

Biografi, fakta och samhälle

Vill du bokcirkla? 

Om du är nyfiken på våra cirklar och/eller bara undrar vad vi läst eller läser i cirklarna, så titta in i bokhandeln och betrakta vårt bokvalsbord. Är du med i en annan bokcirkel, utanför bokhandeln, prata gärna med bokhandlerskan om detta - hur ni gör, vad ni läser, om ni vill ha tips eller kanske om ni söker en lokal för ert samtal. 

A..



Hör av dig om du vill vara med.

Kockobengan och Torsten med borsten - Johanna Svanborg


Kokobengan och Torsten med borsten.
Johanna Svanborg
Bilder; Silvy Strand & Jenni Söderlund

Det här är en barnbok med lite text och många bilder att tala om. Här finns massor av färg, händelser och härliga figurer.

Den här boken passar för barn som just börjat läsa - eller som ännu inte kommit till böcker med längre texter.

Varje sida har lite text och en hel del att fundera över i bilderna. Den har ganska många sidor, så barnet kan läsa länge eller återkomma till boken en annan dag.

Det känns också som en superbra bok för ungdomar att läsa tillsammans - ja, läsa och prata om, tillsammans. Jag upplever den som läsvänlig för alla, ja, lättläst och samtalsbraig, helt enkelt.

Fin. Rolig. Finurlig. Busig. Vacker. Lättläst.

A..

måndag 13 maj 2019

Väninnekören - Åsa Beckman



I den lilla (stora) bokhandeln vid Lilla torget i Norrtälje roar vi oss med läsning när tid ger oss möjlighet för detta. Just nu läses t ex Väninnekören av Åsa Beckman. Jag ler när jag kommer till krönikan; Nu skriver sig kvinnorna bort från kärlekspakten - som bl a talar om skrivandet och utlämnande av männen, där pakten ur något perspektiv säger att man ska vara tyst. Kvinnorna är inte längre tysta och den andre parten i den inte riktigt rumsrena relationen kan inte bortse från risken att hamna i en blogg eller kanske t o m i en bok - där den irriterade kvinnan tar till orda som hon har lust. Skrivandet är en form av terapi, som också gör att man får/kan tala till punkt.

Skriver - på detta tema - gör t ex Aase Berg i Haggan, en bok som vi har läst och diskuterat i en av våra bokcirklar. Vem skriver och varför? Vad får man lämna ut? Hur stor får kärleken vara? Vi får ju bara höra den ena sidans röst - hur låter den andres? Jag tänker boken som en stridsskrift och terapi snarare än hämnd - för att det första är viktigt och inte det andra. Åsa Backman har en krönika om Aase Berg och hennes skrivande i Väninnekören. Ja, det tål att begrundas och talas om - både Väninnekörens krönika och Haggan.

En annan som också skriver om viktiga frågor är Malin Lindroth som skrivit Nuckan. Också denna någon form av stridsskrift, terapi eller kanske kort och gott ett inlägg i något som tål att talas om - vem och vad vi är och kanske hur det kommer sig. Ja, Åsa Beckman har ordat om Nuckan i sin bok.

Ja, skrivandet är - kan vara - en form av terapi - eller ett sätt att reflektera över viktiga frågor, vilket ju kan vara samma sak. Det kan ju läsandet vara också. Och/eller som ett inspel i en ny tanke- eller samtalstråd vid möten med de människor vi möter under dagen.

Själv tänker jag att det är livsviktigt - att läsa, att skriva och att samtala om livets viktigaste frågor.

Välkommen till bokhandeln idag!

A..

Vi for upp med mor - Karin Smirnoff


Modren har dött och vill begravas i sin hemby Kukkojärvi i norra Norrbotten. Tvillingarna Jana och Bror ärver hennes föräldrahem och blir snabbt varse att livet i Kukkojärvi är mycket annorlunda. än de tidigare erfarit i sina liv. De flesta människor lever enligt strikta religiösa regler där förbuden är många. Den som inte rättar in sig i ledet hamnar utanför, som snickaren Jussi och Magdalena.

Bror lockas av bygemenskapen, de stora familjerna och männens självklara rättigheter. Jana gör sitt bästa för att bjuda motstånd, samtidigt som hon kämpar för att få ett avslut på den destruktiva relationen med John. När hon blir vän med sin jämnåriga kusin Marta ser hennes man, som är pastor, inte med blida ögon på deras relation.

Vi for upp med mor är en uppföljare till den hyllade debuten Jag for ner till bror. På en alldeles ojämförlig prosa fortsätter Karin Smirnoff sin berättelse om glesbygdens olika gestalter, däribland tvillingarna Jana Kippo och hennes bror Bror som är huvudfigurerna i berättelsen.

Karin Smirnoff är journalist och debuterade hösten 2018 med Jag for ner till bror. Boken gjorde succé i flera av våra bokcirklar under 2018, så nu ser vi fram emot fortsättningen på historien.

Vi har Vi for upp med mor i butiken nu. Vi räknar med att ha ett uppföljande bokcirkelsamtal om den boken under juni. Vill du vara med i det samtalet, så hör av dig.

Välkommen till oss idag!

A..

fredag 10 maj 2019

Väninnekören - Åsa Beckman


Jag läser Väninnekören av Åsa Beckman - utgiven på Brombergs förlag. Hon säger själv att hon skriver Om livet bland kvinnor och män. Ja, om oss alla och vad som utmärker oss på olika sätt. Själva titeln - Väninnekören - har hon lånat av Lena Andersson, som haft begreppet i sina böcker.

Åsa Beckman är krönikör på DN. Jag får erkänna att jag inte läst henne så ofta, kanske mest beroende av att jag inte haft papperstidningen på ett tag och därmed missar en hel del av det viktigaste i tidningen. Oaktat detta får jag nu flera av hennes krönikor i bokform och kan läsa en eller tre när lusten faller på.

Det jag hittills läst är tankeväckande, viktigt och inspirerande. Man blir ömsom glad och ömsom förbannad, men det senare får användas ur perspektiv förbättringspotential istället för fortsatt vrede i destruktiva termer.

So far - bra bok! - intressant - tankeväckande - rekommenderas!

Vi har boken i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

Välkommen!

A..



Hör av dig om du vill vara med.

torsdag 9 maj 2019

Den som lever stilla - Leonora Christina Skov


När författaren Leonoras mor dör beslutar hon sig för att skriva den riktiga historien om sig själv. Det handlar om den ensamma Christina som har en plan: om hon bara uppför sig ordentligt och inte gör sin mamma ledsen eller sin pappa arg, kanske de kan älska henne.

Det handlar om den unga litteraturstudenten Leonora som till sina föräldrars förskräckelse förälskar sig i en kvinnlig präst. När du når botten ska du nog se att du kommer hem igen, säger hennes far. Men Leonoras livslust är stark.

Den som lever stilla är en berättelse om att mista allt och om längtan efter moderskärlek långt efter dödens inbrott.

Samtalen om böckerna gör skillnad - ja, den här boken ligger nu på vårt bokvalsbord för bokcirklarna i bokhandeln. Vi tänker att den tål att läsas och att det finns gott om samtalsämnen i den.

I gårdagens bokcirkel - där vi talade om Nina Wähäs Testamente - fikade vi, förstås. Det gör vi alltid i cirklarna numera. Någon av cirkeldeltagarna tar med sig tilltugg och jag ordnar kaffe & te. Gårdagens tilltugg bestod av en alldeles ljuvlig choklad/kladdkaka. Man får förstås vara försiktig med vad man stoppar i sig, men en sådan ljuvlighet kan man inte avstå. Så fint. Så gott.

Och så fina samtal det blir.

Så innerligt glad man blir!

A.. 


Hör av dig om du vill vara med.


onsdag 8 maj 2019

Insekternas planet - Anne Sverdrup Thygeson


För varje människa som lever på jorden finns det 200 miljoner insekter. De finns överallt – på de högsta bergen, men också i Londons tunnelbana där till och med en egen, unik art av myggor utvecklats. Men trots denna biologiska framgång blir de nu allt färre.

Insekternas planet är den norska professorn Anne Sverdrup-Thygesons förklaring till varför hon fascineras av insekter – och varför vi måste bry oss mer om dem.

Det här är en bok för vår tid, tänker jag när jag får boken i min hand. Det är en bok för nu, eller hur? Här lär finnas något att lära oss mer om - vår natur är viktig och vi behöver alla veta, lära oss mer. Särskilt i en tid som denna, när miljömedvetandet vaknar och vi inser att vi alla måste handla.

Kan man bokcirkla om den här boken, tro? Ja, jag lägger den på bokvalsbordet för cirklarna, så får vi se vad de säger. Pepp, säger jag.

Kom in i butiken och titta på den, vet ja!

A..

Testemente - Nina Wähä


Hur många inlägg kan man skriva om en och samma bok, undrar jag, som ännu inte är mentalt klar med Testamente av Nina Wähä.

Testamente handlar om en familj och deras liv. Den handlar om de många barnen, om föräldrarna och hur de tar sig fram genom livet. Hur man bryter sig loss, månar om varandra eller avskyr väl valda delar av familjen. Den handlar om kärlek och tillhörighet, identitet, men också om historia.

Beskriver Nina Wähä sin egen familjs historia eller någon annans? Vilken skyldighet har vi att föra vidare vår historia till nästa led? Behöver vi följa den? Berätta den? Tillhöra den?

Är det kärlek eller frånvaro av kärleken som gör oss till de vi är?

Det här är en riktigt bra bok, vill jag säga. Den får mig att begrunda mänskligheten, familjerna, hur vi är och varför. Det där sista - varför - är särskilt intressant, högst intressant.

Det talas ofta om hur vi är för att vi är första, sista eller mittenbarn. Det handlar kanske också om hur vi själva är, vår personlighet, hur vi tar emot kärleken eller inte får någon. Vem vi fostras av och varför. Det handlar om tidigare generationers vård, våld och kärlek. Det handlar om vem vi möter och hur vi hanterar detta i varje egen stund. Kan vi - hur kan vi - bryta oss loss? Vill vi det?

Det här är den här familjens historia - som den kommer, på ett eller annat sätt, att bära med sig och föra vidare till kommande led, på gott och på ont.

En mycket läsvärd bok.

A..




Hör av dig om du vill vara med.

 

torsdag 2 maj 2019

Testamente - Nina Wähä


Norrut, ja. På den finska sidan.

Om en familj och deras förehavanden. Med många barn och allas olika personligheter.

Nina Wähä presenterar dem, en efter en, allteftersom. De är rätt många, så det tar förstås sin lilla tid. Samtidigt som hon presenterar syskonen och situationerna, väver hon in syskonen och händelserna i berättelsen. Det är inte en sak i taget här, men ändå ett syskon i taget. Ja, fast ändå alla på en gång. Utom han som är långt borta.

För det är han väl? Det är nästan så att man skulle kunna tro att han plötsligt ska stå i farstun, där, ja, tillsammans med de andra.

Läs! Ja, bara läs!

😊

A..








tisdag 30 april 2019

Testamente - Nina Wähä


Ja, vad säger man, tro?

Annie. Äldsta systern. Bosatt i Stockholm. Gravid. Lagom stark. Ändå osäker. Vad vill hon egentligen?

Lauri. Bror. Homosexuell och inte accepterad i bygd och hem, i varje fall inte av pappan. Älskad av modern och Annie. Säljer sig till andra män. För Lauri var det befriande att få lämna hemmet och bo hos Annie. Men vad gjorde han när hon vände ryggen till? Hur klarade han sen att se sig själv i spegeln?

Lauri hade kunnat bli veterinär om han uppmuntrats av sin far. Ja, se all denna längtan efter kärlek. Antagligen finns den i oss alla och det är just det som gör skillnad - det vi får, det vi är kapabla att ta emot, vår självbild - kärleken till oss själva och till varandra.

Utsatthet, ja, hur kunde Lauris farbror Olli våldta Lauri när han var 14? Vad är det för män som gör så?

Så här långt kommen i boken - ännu inte så långt - undrar jag hur självbiografisk historien är. Är det hitte-på eller realiteter? Det kan vara vilket som, tänker jag här.

Jag läser definitivt vidare. Fångad.

Dags att läsa om nästa karaktär - Esko, den äldste levande brodern.

A..

måndag 29 april 2019

Vem dödade min far - Edouard Louis


Vem dödade min far - Edouard Louis 

Hur svårt är inte livet? Och föräldraskapet? Och att älska sina föräldrar, syskon och barn? Ja, för många är det lätt och för andra är det komplicerat. Det finns många som har en komplicerad relation till sin familj. Det verkar vara så hos Edouard Louis också.

Edouard Louis utforskar frågan om relationen med sin far. Och vems ansvar hans situation är. Relationen förändras genom livet. Förändringen i positiv riktning ser ut att komma när de båda lyssnar på varandra och respekterar vad de ser och hör. Sådant tar ibland tid.

Ansvarsfrågan vävs in i berättelsen, som en viktig poäng. Hur ser vi på fattigdom? Är fattigdomen och utanförskapet lathet och självförvållat? Hur ser vi på sjukdom och skador? Är det var och ens ansvar eller samhällets lott att hjälpa människorna som hamnat i trubbel? Var går gränsen? Hör fattigdom och dålig hälsa ihop? Får man skylla sig själv? Ska man bara hosta upp sig?

Ja, det här är en bok att reflektera kring, tänker jag. Vems är felet när livet inte går på räls.

Varför blir livet så olika för oss alla?

Den här boken skapar nya tankar, ja, den tål definitivt att läsas och begrundas.

A..





söndag 28 april 2019

Vem dödade min far - Édouard Louis


Vem dödade min far - Edouard Louis
2019

I ett litet format, men med en kraft som heter duga, formulerar Edouard Louis sin anklagelseakt mot de styrande i samhället; de som bär ansvaret för att förstöra människor liv och kroppar.

Han skriver om sin far och sitt förhållande till sin far. Relationen har inte varit okomplicerad, men har förändrats över tid. Man - många, kanske de flesta - har en längtan efter kärlek och bekräftelse. Det påverkar våra relationer. Vår egen personlighet gör det också - påverkar våra relationer och också våra liv.

Varför vill han inte bekräfta sin sons längtan? Varför förtränger han sin egen? Hur påverkar fattigdom och socialt utanförskap våra liv? Hur kommer det sig att människor hamnar där?

Vad är nyckel till ett gott liv? Kärlek? Utbildning? Att ses och bekräftas? Uppmuntran? Inre styrka? Att kunna förlåta och gå vidare?

Vems är ansvaret & hur kan vi göra bättre för varandra?

Jag tänker, återigen, på människans behov av terapi och hur tydligt det är att detta kan göras i författarskapets form. Att skriva sig ren, att skriva av sig, resonera och förklara hur det ligger till - få tala till punkt, minnas och reflektera - gör onekligen skillnad. För någon sköts terapin genom ett ältande med vänner, för andra i tystnad och för ytterligare andra genom en bok. Jag tänkte så när jag läste Haggan av Aase Berg häromveckan. Eller Vigdis Hjorts bok Arv och miljö. Jag tänker så här igen. Det gör inte böckerna mindre intressanta, snarare mer - resonemangen är ofta allmängiltiga, i allra högsta grad mänskliga och viktiga att reflektera över. Det finns fler som drabbas av händelserna, även om varje berättelse är unik.

Jag tackar för alla berättelser. De för mig framåt, skapar nya tankespår och får mig att se mig själv i en annan dager.

A..

Dorotea Bromberg

Jag läser i - lördagens (27/4) DN - om Dorotea Bromberg, hennes liv och förlaget som hon startade med sin far 1975. Det finns människor att förundras över, tänker jag. Det finns sådana där särskilda människor som man blir riktigt glad över att läsa om - de där som gjort skillnad för sig själv och för andra, de där som bär en enorm inneboende egen styrka och omsorg om andra, de där som klarar att gå vidare trots att det drabbats av fasansfulla - och orättvisa - händelser i livet. De där som inte går över lik för att ta sig framåt.

Jag vill inte gärna placera människor i fack, men här vill jag ändå placera Dorotea Bromberg i facket för människor jag imponeras över och hoppas att allt går väl för henne i framtiden.

Tack, DN, för en fin artikel.

A..




DN om Nobelpriset i litteratur
DN om Polen

torsdag 25 april 2019

Vi tar emot en praktikant och/eller prao

Vi tar gärna emot en praktikant i bokhandeln - som vill läsa och skriva.

Du gillar att läsa - och att reflektera och skriva. Om du är ungdom eller vuxen saknar betydelse, men du har ett starkt intresse för det skrivna ordet.

Din uppgift blir att - reflektera och skriva om böcker som finns i vår antikvariska del av bokhandeln.

Vilka tankar skapar boken hos dig? Hur påverkar boken dig? Vilka reflektioner och associationer dyker upp i din läsning?

Tycker du om att skriva? Hör då av dig till bokhandeln för samtal om läsning och skrivande.

Bokhandeln nås;

- besök i butiken
- telefon 0708905731
- mail; info 😉 foretagshuset.net


A..


Länk





Vi tar emot gamla & fina böcker, ja, barnböcker också

Jag läser idag Erik Erikssons krönika i dagens Norrtelje Tidning. Han har besökt en sopcontainer och hittat barnböcker liggande intill. På något sätt är det glädjande att böckerna lagts intill containern och inte i den, även om det för mig är sorgligt att böcker slängs. 

Vi tar emot fina och välvårdade böcker - för vuxna och för barn - till vår antikvariska bokhandelsdel (i det västra rummet en trappa upp i bokhandeln). Dessa böcker ger fler möjlighet att läsa, ger oss en möjlighet att ta emot en läsande och skrivande praktikant och skapar ett återbruk av böcker. Återbruk och arbetstillfällen gillas. 

Har du böcker som du inte vill ha kvar i din bokhylla, så tar vi gärna emot dessa (som gåva) - för återbruk, för allas möjlighet till läsning och för människors möjlighet till sysselsättning (t ex arbetsträning eller motsvarande). 

Det gör ont i min själ när böcker slängs. För mig är de ingen förbrukningsvara, utan något som kan gå vidare till någon annan - låta fler glädjas när vi själva är klara.

Här hittar du de böcker som nyligen inkommit till antikvariatet.

Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje

A..


Haggan - Aase Berg



Jag tänker att man ska lämna relationer som inte är tillförande, uppbyggande eller som skaver så mycket att man måste ägna så mycket tid åt bearbetningen att man måste skriva en hel lång bok för att komma ut på andra sidan. Eller kanske är hennes relation ändå tillförande? Vad vet jag vad som gäller för någon annan? Antagligen inget alls, precis som andra inte vet vad som gäller inom mig. Ingen alls.

Haggan - Aase Berg - låter arg rakt igenom boken. Jag har en aning svårt för språk som sjuder av ilska och svordomar. Det finns säkert andra som gillar mer - för vi är ju olika i vår läsning och det är verkligen bra. Hur enkelspårigt skulle det annars bli i bokhandelns bokcirklar?

Vi har nu läst rätt många böcker bokcirklarna i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje. Den här tillhör inte mitt favoritskikt. Jag kan inte säga att jag tycker illa om den, bara att jag inte tycker om den. Det blev en smula kampartat att läsa vidare, eftersom jag vill ha läst det som tillhör cirklarna.

Hur är det att vara älskarinna, inte vilja vara det - den andra - men inte kunna förmå sin älskare att bryta upp från det andra förhållandet? Och, kanske framförallt, inte kunna förmå sig själv att lämna det man egentligen inte vill ha - eller vill hon ha det, ändå?

Älskaren höll sina liv åtskilda. Strikt. Ja, hur kan man annars vara trygg och leva sitt liv som man vill, om det finns en risk för kontroverser och sammanstötningar? Vems behov gäller; makens, hustruns eller älskarinnans? Hur får behoven se ut - och varför ska just deras tas hänsyn till?

Kanske är rollen som den andra kvinnan ändå värt tillräckligt mycket för henne? Varför blir man annars kvar? Ja, den frågan kan man ju ställa i många andra sammanhang också, och då ter den sig märklig eftersom den är så ohyggligt svår-svar-bar. Varför stannar man hos någon som slår? Som slår ens barn? Som slår en själv? Eller hos en missbrukare? Eller någon som är otrogen?

Är den här boken en terapibok för Haggan själv eller är det en stridsskrift för feminismen? Är det att skriva för att komma ur sin sorg eller frustration efter relationen med mannen som inte ville lämna sin hustru? Skriver hon om sig själv eller om någon annan?

Cirkeldeltagarna säger t ex att boken definitivt är läsvärd, att det finns många intressanta samtalsämnen i den, att språket är uppfriskande och att vi bara får höra den ena parten i berättelsen. Ja, och att det finns en stark kärleksberättelse i berättelsen. Är det svårt att älska? På vilka premisser görs det?

Har du läst? Vad tyckte du?

A..

tisdag 23 april 2019

Testamente - Nina Wähä


Jag läser Testamente av Nina Wähä - för att den låg högt på vår prioriteringslista och för att en av våra bokcirkelgrupper valde den, just där, just då.

Jag börjar läsningen i långsam takt. Jag tänker att böcker ska läsas sammanhållet, långsamt och eftertänksamt. Ja, inte för långsamt så man inte kommer framåt, men inte hastigt. Och förstås inte med en mängd avbrott.

Wähä skriver långa kapitel. (Jag gillar korta kapitel). De innehåller många utvikningar och beskrivningar. Och många personer. Ja, det finns ett (bra) inledande avsnitt med en kort beskrivning över de människor som finns med. Tur det, men redan där kan man ana att livet inte är helt lätt.

Jag gillar. So far. Ja, inte att livet inte är lätt, men läsningen handlar om livet. Och fakta kvarstår - livet är inte lätt, det är förstås värre för somliga än för andra. Vi är verkligen olika personligheter, ja, verkligen så. Så också i Testamente.

A..



lördag 20 april 2019

Kurtisanen - Anna Laestadius Larsson


Bara sexton år gammal debuterade hon på landets mäktigaste teaterscen, Bollhuset. Från logerna blickade kungen och hans hov ner på henne. Förmögna män mätte henne med lysten blick.

Hennes skönhet var en förbannelse som skulle få henne landsförvisad till det förrevolutionära Paris, men också en tillgång när hon ensam gav sig iväg på bildningsresa till Italien och lyckades charma den europeiska eliten.

Beata Charlotta var skådespelerska, kurtisan, spion, vän med en drottning och älskarinna åt en man som blev kung. Hon blev bara trettioett år gammal.

Efter sig lämnade hon ett glödhett manuskript, en berättelse om sitt liv i romanform som avslöjade hemligheter kring maktens män, en berättelse som aldrig skulle få se dagens ljus. Det var kung Gustav III:s plan, mannen hon konspirerade att mörda.

Han misslyckades. Hans män hittade inte hennes berättelse. Här är den.

I Kurtisanen återvänder Anna Laestadius Larsson till det sena 1700-talet. En tid då adelns siden och peruker existerade sida vid sida med rännstenens smuts och fattigdom, där fattiga kvinnor förväntades stå till välbärgade mäns tjänst men då idéer om ett annat, rättvisare samhälle just hade fötts.

Kurtisanen är en fristående uppföljare till den kritikerrosade trilogin Barnbruden, Pottungen och Räfvhonan. (Ovanstående är förlagets text om boken).

Vi har Barnbruden, Pottungen, Räfvhonan och Kurtisanen i butiken. De tre första i pocket och den sistnämnda i inbunden form. Vi har också Hilma : en roman om gåtan Hilma af Klint - också den romanen är skriven av Anna Laestadius Larsson.

A..
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...