Följ oss gärna på Instagram...

Följ oss gärna på Instagram; https://www.instagram.com/roslagensbokhandel/

@roslagensbokhandel  #roslagensbokhandel 

Ortala bruk - Eva Sundström och Johan Knutsson

Ortala bruk beskrivs i den här fantastiska boken, som berättar om platsens historia. Människor, händelser, byggnader, omgivningar, ägare och platsen beskrivs över flera hundra år. Det är så mycket som hänt över tid; så många människor, glädjeämnen och sorger.

En så magiskt vacker bok; ord och bild som samlas inom vackra pärmar. Så mycket. Så fint.

 Välkommen till 

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje. 

*** *** 

 #ortalabruk #väddö #älmsta #historiensvingslag #järnbruk #roslagen #roslagensbokhandel #norrtälje# välkommentillbokhandeln #dinlokalabokhandel #enriktigbokhandel #bokförlagetlangenskiöld #smultronställe

Livsviktiga snack - i #demokratiskasamtal

Vi träffades häromdagen för ett samtal i projektet Demokratiska samtal. Vi talade om den lilla boken Livsviktiga snack - en bok från Suicide Zero som handlar om att förhindra självmord, att tala med och att vara öppna med vad som händer med barnen och ungdomarna. Livet är tufft, ibland supertufft och samtalen är viktiga.

Vi, ett gäng vuxna kvinnor, talade om hur vi förhåller oss till människor, främst yngre, som har det tufft i sin ungdomstid. Vi talade om skolåldern och hur vi förhåller oss till våra unga. Vi talade om hur vi själva tänker kring självmord och ungdomens livsproblematik. Hur är vi som föräldrar eller mor- och farföräldrar? Ser och förstår vi barnens tankar? Förstår vi hur vi ska möta barnet, hur vi ska samtala med henne eller honom?

Vi talade om det i vårt samtal. Vi undrade hur var och en gjorde och tänkte. Vi lyssnade till varandra, vände det inom oss och växte som människor.

Tack, ni fantastiska människor, för ett livgivande och viktigt samtal.

Vi kommer snart att tala mer, mötas fler och träffas igen - för fler demokratiska samtal. Livsviktiga snack och Handbok för demokrater är exempel på samtalsböcker som finns med som grundmaterial i samtalsserien. Hör av dig om du vill vara med.

Nästa samtal är planerat till fredag den 17 juli 2020 - kl 1500. Anmäl dig i butiken om du vill vara med! Vi möts i eller strax utanför butiken (om vädret tillåter) - för samtal om frågor som rör demokrati, rättvisa och ett gott liv.

A..




#roslagensbokhandel #välkommentillbokhandeln #Norrtälje  #dinlokalabokhandel  #magiskasamtal #suicidezero #livsviktigasnack  #roslagenssparbanksstiftelser  #demokratiskasamtal  #köksbordssamtal  #femkvinnorruntsamtalsbordet   

Skrivboken : en bästsäljande spänningsförfattares samlade råd - Kristina Ohlsson.

Skrivboken : en bästsäljande spänningsförfattares samlade råd - Kristina Ohlsson.

Jag läser, funderar, skriver och vänder på orden. Jag njuter över råden, tänker att det är så härligt med tankarna.

Skrivboken - en spänningsförfattares samlade råd - är verkligen något att fundera kring och ta till sig, tänker jag. I bokhandeln tänker vi att hon är en kunnig och uppskattad författare, så hennes tips känns särskilt värdefulla. Hon ska ju veta, eller hur?

Hur tänker du? Hur skriver du?

A..








#skrivboken #kristinaohlsson #roslagensbokhandel #enriktigbokhandel #välkommentillbokhandel #norrtälje #skrivbaraskriv #smultronställe #handlalokalt #skrivliv

Hur har jag tidigare klarat mig utan?

Jag brukar säga till bokcirkelfolket i bokhandeln att de inte ska läsa recensioner. De ska tänka själva, skapa sitt eget av sin läsning och inte präglas av någon annan som läst och tyckt. I bokcirkeln ska vi ju läsa och prata, vända på tanken mot de andras upplevelser - de andra som finns i rummet - även om man också påverkas av vad andra sagt och tänkt. Vi upplever böckerna så olika. Det är förundrande att se. Fint, men ibland också konstigt. Vi tänker och tycker olika - det skapar så mycket mer när vi kan tala om saken.

 Vi läser Säg inget om Lydia (Celeste Ng) - en otroligt stark bok som skapar väldigt många tankar om familjen och hur vi uppfattar olika händelser. En recensent skriver att det är en dysfunktionell familj - och jag tänker att det är att förminska berättelsen, förminska familjen och ta bort fokus ifrån det som kan vara du och jag. Vem vill tänka att man ingår i något som är dysfunktionellt? Boken har givit mig otroligt många tankar och jag ser väldigt mycket fram emot att samtala om boken i en cirkel.

Vi har läst Jackie (Anne Swärd) - där orden i recensionerna (ja, och ofta allas våra tankar) ofta är; varför gick hon inte vid första slaget? Ja, skulden läggs på henne. Varför? Borde inte frågan istället vara; varför slog han det första slaget? Och det andra och det femtionde? Jackie var en väldigt, väldigt bra bok om en mans våld mot en kvinna (eller nej, fler kvinnor). Den beskrev på ett väldigt bra sätt hur det kan vara. Inte alltid, men här. Jag tänker att den borde läsas av många, många - om inte annat för att se hur det kan vara. Jag undrar om jag känner någon som slår. Jag undrar om jag känner någon som har blivit slagen. Jag vet inte - båda parter är ju duktiga på att låta omvärlden stå ovetande, men är jag uppmärksam på signalerna?

 Och så Modersmjölken (Nora Ikstena) - som skapar så himla många tankar om att vara mor, dotter och mormor - och relationerna däremellan. Och om det system vi lever inom - demokratin och friheten - som skiljer sig från det i berättelsen - diktaturen, rädslan och inskränktheten. Så annorlunda, så olika, så spännande samtal och så mycket att tänka kring.

 Hur har jag tidigare klarat mig utan bokcirklar, kan jag undra.

A..

Sarek national park guide book : hiking, running and mountaineering

När ska man hinna springa till fjälls, tro?

Jag läser - Sarek national park guide book : hiking, running and mountaineering - som inspirerar.

Bokhandlerskan får hålla sig hel och frisk, så att hon (senare i livet) kan springa till fjälls.

Boken innehåller bilder, kartor och korta beskrivningar av sträckor med olika svårhetsgrad. Vill du gå eller springa? Vill du vika av längs mer äventyrliga sträckor? Vill du planera turen vid köksbordet för att fundera kring hur, när och vart? Vill du få ett underlag till en vecka eller tre i en ljuvligt vacker natur? Välj din utrustning, din sträcka. Hur mycket kan man bära egentligen? Fundera även över din säkerhet, din mat och näring/energi. Vad händer om du står utan?

- Ja, här finns många bra tips och råd att ha med i sin planering för vandring eller den kommande löparturen i ett magiskt Sarek.

Vad ska vi med utlandsresor till, när vi har så mycket fint att besöka i vårt eget land. Här går det också fint att hålla distans, vilket förstås är särskilt viktigt i dessa tider.

Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje. Där pratar vi gärna löpning, vandring, rörelse, resor och andra härliga upptåg. Berätta gärna om när du sprang till fjälls sist. Ja, fina historier om vandringar och annan rörelseglädje går också fint.

A..

#Sareknationalparkguidebook #karljohanpiehl 

#roslagensbokhandel #välkommentillbokhandeln #enriktigbokhandel #handlalokalt #norrtälje #ettlevanderoslagen #smultronställe #rörelseglädjeNorrtälje #hemester #svemester #tvåmetersregeln #vihållerdistans
 #running #hiking #mountaineering #Sareknationalpark #Sareksnationalpark  #fjällvandring #guidebok
#vandring #löpning #klättring

Boksignering 25 juni 2020 - Rose Tillberg Mattsson

25 juni - torsdag - boksignering av Rose Tillberg Mattsson.

Utomhus! Med start kl 1400!

Välkommen till bokhandeln!

#rosetillbergmattsson #boksignering #sensusnorrtälje #roslagensbokhandel #enriktigbokhandel #norrtälje #välkommentillbokhandeln #dinlokalabokhandel #hotelldirektörenärtillbaka

En vuxen människas bekännelser - David Wiberg

Till bokvalsbordet för bokcirklarna lägger vi:

En vuxen människas bekännelser. 
David Wiberg 

"Detta är en konstruktion, från början till slut. Mitt liv rasar samman och ett liv som rasar samman har ingen struktur, ingen ordning eller konstruktion, särskilt inte en bärande sådan. Så jag konstruerar, dels mitt liv, dels själva konstruktionen. När Alice lämnade mig gjorde jag något som förändrade mitt liv fullständigt. Det hade inte behövt göra det, men det gjorde det. Egentligen har fallet pågått sedan dess, det har bara skjutits fram några år med hjälp av konstgjord andning. Jag skulle kunna berätta vad det var jag gjorde på en gång, jag avskyr att hålla och hållas på halster, men trots att jag är smärtsamt medveten om att jag skriker rakt ut i intet, låtsas jag som så många före mig att någon lyssnar, att jag har någon med mig på vägen." 

En vuxen människas bekännelser är David Wibergs första roman för vuxna. Han har tidigare givit ut två kritikerrosade ungdomsromaner. David Wiberg är författare, arkitekt och skådespelare, samt verksam inom scen- och bildkonst. 

Efter två hyllade monologer om tonårstjejen Linnea utkom 2013 hans debutbok Dagboksanteckningar från ett källarhål, den följdes 2016 upp med Vi ses i mörkret.

När en man faller från himlen - Lesley Nneka Arimah

När en man faller från himlen
Lesley Nneka Arimah

(noveller)

En mor och en dotter tjänar sitt uppehälle på att råka ut för olyckor, vid övergångsställen eller på det hala golvet i snabbköp och bensinmackar. En annan mor måste leva på sin svågers dyrköpta välvilja. En tredje kommer tillbaka från döden efter åtta år. Vissa flickor vantrivs på high school i USA, vissa kämpar för sin överlevnad i fattigdom och krig. Och hela världar är inte som de brukar: för att få sitt efterlängtade barn måste en flicka göra en docka att ta hand om i ett år, men när hon hämtar materialet från golvet på en frisersalong skapar hon sin egen olycka. En man faller från himlen, och det visar sig att en hel världsbild har varit felaktig.

Människorna i Lesley Nneka Arimahs noveller är desperata, de jagas av världen och tvingas se sina liv och sin frihet ätas upp, antingen mycket långsamt eller snabbt och oåterkalleligt.

Lesley Nneka Arimah är född i England av nigerianska föräldrar och är bosatt i USA. Efter att ha belönats med ett flertal novellpriser debuterade hon 2017 med När en man faller från himlen.

Boksignering 27 juni kl 1200-1400 ; Hanna Blixt och Kristina Collén

Peppelipepp! Det här blir skoj - boksignering på lördag.

Barnböcker och ungdomsböcker signeras av författarna. Hanna Blixt och Kristina Collén kommer och signerar sina fina böcker. Vi håller till utomhus.

Kläder efter väder, sol beställd. Lördag 27 juni 2020 kl 1200-1400.

Vänligen respektera två-meters-regeln.




 #idusförlag #kristinacollen #hannablixt #denmagiskamobilen #sagofallen #roslagensbokhandel #enriktigbokhandel #handlalokalt #ettlevanderoslagen #sensusnorrtälje #välkommentillbokhandeln #visitsweden #visitroslagen #kläderefterväder #vihållerdistans #tvåmetersregeln

Att vara mor och dotter..

Jag läser och njuter av berättelserna. Ibland är det tuffa berättelser som breder ut sig framför oss. Vi kan välja vad vi läser och ibland väljer vi bort. Livet är svårare att värja sig emot. Det är som det är, ibland svårt, trots att vi gör vårt yttersta för att åstadkomma så bra liv som möjligt. Jag förundras över det svåra som borde vara lätt. Jag tänker ofta på föräldraskapet och på rollerna som mor och dotter, kanske för att jag är mor och dotter. Jag försöker ofta sätta mig in i situationen för att se om jag kan förstå det som händer i berättelsen. Hur hade jag gjort?  Hade jag lämnat bort barnet? Har jag kunnat lämna, slå, förhindrat min mor att träffa, ironiserat, skrattat eller går jag över allt för att hjälpa och skydda min dotter? Kan hon skyddas? Ska hon skyddas?

I Där kräftorna sjunger bor huvudpersonen i träsket med sin familj. När hon är liten ser hon sin familj falla samman och hon blir ensam kvar. Hon längtar efter sin mamma och hennes mamma längtar efter henne. Om hon inte. Om han inte. Vad skulle livet ha blivit om inte om fanns? Omständigheterna puttar oss över kanten till saker vi inte styr över. Moderns dotter spelar roll, dotterns moder likaså - men det är också andra som påverkar hur det blir. Saknaden tär i livet, när vi inte får ha föräldern omkring oss. Tänk, att bandet är så starkt.

I Modersmjölken (Lettland) formas berättelsen kring moder och dotter, eller kring mödrar och döttrar eftersom vi här betraktar flera generationer. En mamma är också en dotter och förhåller sig till den. Hur lätt är det att göra rätt? Hur lätt är det att förstå den tidigare generationen? Vi formas av våra omständigheter, av livet som träffat oss. Hur blir föräldraskapet när vi bor i en diktatur eller i fattigdom? Kan vi, du och jag, ens föreställa oss hur livet blir när omständigheterna är något annat än vi är vana vid? Hon, jaget, har livsdrömmar, egenskaper och känslor som möter den andra - vad blir skillnaden i miljön? Hur skulle jag bli som mamma om jag bodde i det ogästvänliga träsket eller i ett krigshärjat Syrien?

Säg inget om Lydia är en berättelse om konsekvenser inom familjen. Vi reagerar olika på vad som sägs eller inte, vad vi får göra eller inte, vem som får kärlek eller inte, vem som förmår ta emot kärlek eller inte. Jag brukar säga att dela ett glasspaket lika mellan alla barnen inte är rättvist, eftersom alla inte gillar glass på samma sätt - just det är svårt, vi uppfattar så olika det som sägs och görs. Ett skratt kan vara som ett slag, en ironisk kommentar som en smekning och en kram som ett livslångt minne. Jag vill inte föra över min längtan till mina barn, jag vill att de skapar egna, men kan jag ens undvika det? Om jag blir glad för att mina barn gör som jag i något jag tycker om, påverkar jag dem då på ett sätt som kan vara negativt? Om jag inte ler lika stort när hon gör något annat, hur påverkar det henne? Vari ligger dotterns ansvar att förstå att modern vill hennes allra, allra bästa? Vari ligger vår tvekan?

Jackie. Jackie väljer bort att tala med sin mor. Vi undrar varför när vi bokcirklar. I vilka situationer väljer vi bort samtalet med våra mödrar? Det beror förstås på hur relationen ser ut, att vi vill klara oss själva eller kanske att vi inte tror att svaret blir det vi tänker oss. Vi kanske tror att vår egen mor inte kan förstå, eller vill förstå. Eller kanske är det så att vi inte förstår hur våra mödrar tänker?  I Jackie kanske det är en fråga om skuld, hon kanske skäms (fast hon verkligen inte borde) och därmed inte törs.

Vi är alla så olika. Vi bär olika egenskaper, tänker olika, känner olika, förstår olika. Med våra mödrar och döttrar har vi alla olika relationer, för att vi är olika. Att vara förälder är unikt och fantastiskt, men också tufft.

Är det lika tufft att vara dotter?

A..

Boktipset!

 



Mina första insekter är en del av en serie naturböcker för barn. Serien handlar om fiskar, fåglar, insekter och träd, med en bok för varje ämne. Böckerna har vackra illustrationer och en kort informativ text.

I Mina första insekter får jag t ex möta bärfisen, tvestjärten, humlor, bin och fjärilar. Jag får också fundera kring bihotell, pollinatörer och vad en vattenbar är. Myrornas fantastiska värld och den färgglada nyckelpigan finns också med. Ja, och mer därtill. I Mina första fiskar får vi möta några av våra fiskar. En ny värld att lära, fundera kring och upptäcka - där också Mina första fåglar och Mina första träd finns. Barnfakta (3-6 år och uppåt).

I Vems bajs? får vi titta runt i naturen för att utforska vem som har varit just där. Vissa bajsar på stenar, andra bajsar från grenar. Med stort eller smått, lär du och barnet er att känna igen vem som bajsat där ni gått! Fantastisk barnfakta för de små! (3-6 år). I serien Vems? ingår också t ex Vems spår? och Vems rumpa?

Rädda bina! sa Nisse till Newton är en bok om vännerna Nisse och Newton. På ett roligt och lekfullt sätt förklaras varför vi behöver våra pollinatörer, och vad vi kan göra för att rädda dem. En perfekt funderingsbok i tider när pollinatörerna är hotade. (6-9 år)

Odla. Lär dig om matens hela livscykel, från sådd och förvaring till planering och plantering och det mest spännande av allt hur du skördar allt det goda som du har odlat. Här får du massor av inspiration och all kunskap du behöver för att börja odla med dina barn.

A..

Modersmjölken - Nora Ikstena

Nora Ikstena skriver om Lettland. 

Vad vet vi om hur det var eller är att leva där? Då och nu? Hur tänker vi om Lettland? Är det som Litauen och Estland? Är länderna lika i sin historia? 

Hon är själv född 1969, som en av karaktärerna i boken. Hon lär veta hur det känns att bo och leva, utvecklas i Lettland.

Hon skriver om tiden, frånvaron av friheten, kontrollen och övervakningen. Hon skriver om mormor, mor och dotter. De som har levt i olika tidsåldrar och olika system - från frihet till förtryck. Det finns människor som kan anpassa sig till systemet, leva i det eller låtsas leva i det, som lär sig vad man får eller inte. Andra klarar inte det, går under istället. Sakta, sakta, men i riktning mot sorgen. Vilka egenskaper är vi utrustade med, de som gör att vi kan eller inte, förmår se en annan bild och ta fram det goda i alltet? Kan vi ändra det över tid eller är vi statiska? Hur får vi syn på våra egna egenskaper och hur gör vi för att ändra det negativa, det som drar oss till sorgen istället för glädjen?

Hon skriver om familjen, hur de och samhället påverkar varandra; ser, känner och längtar efter förståelse, kärlek och att bli sedda. Det är för dem som för oss alla, oavsett start i livet, känsla eller personliga egenskaper. Vi vill förstå och förstås, men motverkar genom livets omständigheter och känslan kring rätt och fel. Vad kan vi? Vad får vi? Ja, hur förstår vi andra? Hur förstås vi av andra? 

Jaget i berättelsen är mor och dotter. Ibland vet jag inte vem som är mor eller dotter, kanske för att hon är just det - både mor och dotter. Snart förstår jag ändå vem som talar, det blir förstås mer trovärdigt när vi hör var och en. Jag-formen gör ju att det kommer direkt ifrån källan, inte ifrån någon annan som ska omvandla tanken.

Diktaturen fostrar människor i rädsla. Angiveriets regler fängslar tanken, skapar oro i själen. Vad får vi säga och göra, vad får eller ska vi tro på? Poesi och religion är viktigt för många - hur är det i en diktatur, när vi inte får tänka i de banorna? När bara något specifikt är tillåtet. Jag funderar kring hur det präglar oss som människor. Vad skulle det göra med mig? Vad gör det med den här familjen - mormor, mor och dotter? Hur präglar det deras liv?

Språket är vackert, passande för berättelsen. Formuleringarna och tankarna vänder över sidorna, för mig sakta framåt. Jag sörjer och njuter, strävar sakta vidare i min läsning. Jag njuter texten även om den också gör ont. Jag tänker kring vårt eget lands frihet - hur rädda vi ska vara om friheten, omsorgen, glädjen i yttrandefriheten och öppenheten. Var och en anpassar sig till de omständigheter som finns där vi är, vi gör vårt yttersta för överleva på det sätt vi ändå tror är bäst. Vad är egentligen bäst? Bäst för oss och våra nära eller kanske bäst för landet? Hur präglar det oss? Beror det på vilka människor vi är, i våra hjärtan och själar? 

Att vara mormor, mor och dotter för med sig förpliktelser. Vi förväntar oss, vill vara tillräckliga, förmå - men förstås är vi bara människor. Vi kan inte mer än vi kan och det är inte säkert att den andra parten förstår. Kanske förstår vi inte själva heller. Vem ansvarar för vem och hur sitter vi ihop? Är det av plikt eller kärlek? Hur uppkommer den; plikten och kärleken? Hur älskar du din mor och din dotter? Vad får eller vad ska en mor göra för sin dotter? Och tvärtom.

Flera bokcirkeldeltagare har kommit in i butiken och berättade om sin läsupplevesle. En person var glad, men också ledsen. Ledsen för att boken tog slut. Glad för tankarna, skavet, upplevelsen och den fina texten. Hon vill gärna läsa mer av Nora Ikstena. Det vill jag också. En annan funderade över moderskapet. En tredje över diktaturen, föräldraskapet och hur vi påverkas av samhället. Vems minne och vems fostran är starkast? En fjärde talade om det viktiga i att reflektera, vilket vi verkligen kan göra över Modersmjölken. Vad står just Modersmjölken - bokens titel - för? Bara det, mjölken, är ett ämne för samtal där frihet och tvång, konventioner och avståndstagande, äckel och lust står som motpoler. Nu ser vi mycket stort fram emot ett fortsatt samtal om den här boken - här finns många frågor att vända på.

Ja, om denna vackra men också tunga roman ska vi tala i en cirkel inom kort. Tala, tänka, reflektera, vända och njuta. Vill du vara med i någon av våra bokcirklar, så pågår dessa löpande och året runt, så är du välkommen att höra av dig till bokhandeln. Vi hittar gärna en plats till just dig. 

Anette Grinde

bokhandlerskan

Expressen.

#modersmjölken #noraikstena #bokförlagettranan 
#roslagensbokhandel #enriktigbokhandel #handlalokalt 
#norrtälje  #välkommentillbokhandeln 
#sensusnorrtälje #bokvalsbordet #bokcirkeln 

Demokratiska samtal - första lördagen i juli 2020

Vill du vara med och läsa dina texter i bokhandeln första lördagen i juli?

Temat är demokrati och textformen poesi.

Vad ingår under rubriken demokrati?
Trygghet? Hälsa? Omsorg? Demokratiska val? Rättvisa?
Människors lika värde? Frihet från hot och våld? Rättighet till egen sexualitet? Rätt användning av de allmännas pengar?

Vad är demokrati? Hur reagerar vi när den brister? Vad gör vi då?
Vad gör var och en då? Vem tar ansvar när något brister? 

Hör av dig till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje 

med din anmälan.

Titta in i butiken, maila eller ring.

Info (snabel-a) roslagensbokhandel.se

Tfn 0708 905 731

Projekt demokratiska samtal - i samarbete med

#sensusnorrtälje #roslagensbokhandel #mångfaldtillsammans #roslagenssparbanksstiftelser 

#demokratiskasamtal  #magiskasamtal  #poesi

Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje

Odla, odla, odla..

13/6 2020 - bokrelease Cecilia Grape

Bokrelease & boksignering - lördag 13/6 klockan 12-15

Varmt välkommen!

Norrtäljeförfattaren Cecilia Grape debuterar med ”Livsglädjens land bortom svårigheternas horisont”.

Det är en samhällsviktig bok om hur barncancern 1972 förändrade hennes person till en spillra av hennes forna jag.

Hon bestämde sig, tog befälet över livet och tog sig igenom svårigheterna tillbaka till livsglädjens land. Hennes budskap är: ”Kan jag så kan du komma förbi hinder som uppstått på vägen!”

Med ett stort mått av hoppfullhet och längtan efter friheten tar hon läsaren på en livsresa genom åtta episoder. Hon avslutar boken med en sammanställning av tillgänglig fakta om hur 1970-talsandan bidrog till traumat.

Välkommen till bokhandeln på lördag!

#bokrelease #norrtälje #roslagensbokhandel #ceciliagrape #boksignering

Demokratiska samtal

Vad är demokrati? Vad ingår i tanken om vårt samhälle? Vem får tala och vem får inte? Hur förhåller vi oss?

Vill du delta i vårt projekt; demokratiska samtal?

Vi tänker t ex kring;
Poesi. Samtal. Föreläsningar. Teater. Musik. Texter.

Hör av dig till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje, du som vill delta i samtalet.

Info (snabel-a) roslagensbokhandel. Se
Tfn 0708 905 731

Välkommen!

Vi vill att radion ska komma igång igen. Där kan man också prata om kultur och hålla andra viktiga samtal. Här finns ett minne av ett sådant samtal.

#vimåsteprata #demokratiskasamtal #magiskasamtal
#roslagensbokhandel #norrtälje #välkommentillbokhandeln #dinlokalabokhandel
#roslagenssparbanksstiftelser #sensusnorrtälje

Varför läser jag boken?

Varför läser jag boken?

Jag läser för att jag ska vara en del i ett boksamtal i bokhandeln. Jag läser för att lära mig mer, utvecklas. Jag läser inte för att den är bra eller dålig. Jag läser för att jag vill skapa eftertänksamhet. Jag läser för att jag vill lära mig mer om andra människor, andra företeelser och förstå vad som händer i världen.

Jag läser inte för att författaren utmärker sig. Jag läser inte för att svartmåla en författare eller säga att hen borde göra si eller så. Jag läser för att prata om innehållet med andra.

Just nu läser jag Jackie av Anne Swärd. I samtalet funderar vi ofta kring om eller hur en bok är självbiografisk eller om författaren skaffat sig kännedom om en fråga ändå. Allt behöver inte vara självupplevt. Jag hör någon säga att Anne Swärd har sagt att den har självbiografiska inslag. Spelar det roll för min läsning? Nja, nog inte, tänker jag, men kanske har jag fel där? 

När vi pratar om Jackie, kan vi tala om våld mot kvinnor. Vi kan också tala om en mans våld och ägandebegär. Vi kan tala om omgivningens tystnad, om vad vi vet om varandra och ändå inte talar. Vi kan tala om samhällets ansvar för varandra, om vårt ansvar för varandra. Vi kan tala om tystnadskulturer, stalking, terapisamtal, mitt ansvar, hur vi blir som vi blir, hur man kan eller inte kan gå ifrån en destruktiv relation och mycket, mycket annat.

Jackie är en 19-årig kvinna som blir utsatt. Hon gör sig inte till ett offer. Jackie är 19 år, men det hade lika gärna kunnat vara någon i min ålder eller äldre eller vad som helst där emellan. Det handlar om våldet, det handlar om psykisk terror, det handlar om en man som har bestämt sig för att den här kvinnan ska jag äga.

Tillfälligheternas styr henne till honom och honom till henne där deras vägar möts. Attraktion uppstår. De dras till varandra, eller hur det nu är. Kemi, kärlek och kemi. Kärleken, omsorgen, allt gott tillsammans, ja, sådant som är väldigt svårt att värja sig mot när känslorna och uppmärksamheten drabbar.

Men.
Hur märker man när situationen förändras? Jag tänker att det - i den här boken och kanske i det verkliga livet - är de små stegens tyranni, som en snara som dras åt mer och mer. Sakta, sakta, sakta.

Vi ställer oss frågan. Varför gick hon redan inte vid första slaget? Jag har hört det förr och hör det igen. Jag tänker det säkert själv också. Varför gick hon inte vid första slaget? Kan det vara så att det är försent då? Att hon borde ha gått långt dessförinnan, fast inte märkt att eller hur situationen förändrats?

Man skulle också kunna fråga sig; Varför slog han det första, andra och de 50 andra slagen? Varför frågar vi oss egentligen varför hon inte gick vid första slaget? Varför gäller inte frågorna honom, istället för nästan bara henne?

Vi säger redan, som i något tidigt. Vi säger att hon redan där, som egentligen inte är något redan för de har varit tillsammans, involverat sig, älskat, visat omsorg och sett varandra. De har byggt kärlek tillsammans. Hon gjorde det. Gjorde inte han det? 

Jag tänker att våldet smyger sig på. Ja, nej, det första slaget kommer oväntat, plötsligt. Det smög sig inte på, det kom hårt och tydligt, men innan och sen. Efter slaget kommer kärleken igen, omsorgen, värmen och den goda maten. Ja, kärleken. Är det då man ska tro att det första slaget är det enda slaget? Att det inte var meningen, att det var ett misstag? Är det då man ska tro att han var i tillfällig obalans och att det inte händer igen? Eller är det då man ska förstå att det första slaget absolut inte är det sista?
Vilka känslor tar överhanden? Är det förälskelsen, kärleken eller rädslan? Vad gör vi med känslorna?

Det finns människor som vet att mannen slår. Mamman vet. Grannen vet. Han går i terapi hos någon som vet. Varför varnar de inte? Låter de det ske för att det inte riktigt angår dem eller för att de förstår eller tror att de inget kan göra? Ingår det i människors ansvar att hjälpa den som far illa?I ngår det i begreppet demokrati att också ta ansvar för varandra eller ryms det inte i det begreppet.

Är demokrati att leva i en trygg värld? Om så, vems ansvar är det att vi lever upp till det? Vad är en trygg värld? Är det bara mitt eget personliga ansvar eller har du - som medmänniska - också ett ansvar att se till att vår plats är en trygg plats.

Om jag vet att någon slår eller idkar psykisk terror i förhållande till en annan människa, är det mitt ansvar att bistå så att det upphör? Är det mitt ansvar att anmäla det? Var ska jag göra anmälan? Hur ska jag göra det?

Om jag avstår, är det för att jag är rädd för egna konsekvenser

Vem har hon då, när jag avstår? Vem är han? Vem offrar jag, när jag avstår? Vad är att anmäla? Vad är att hindra? Vad är att uppmärksamma? Var går gränsen mellan privatlivets helgd och att lägga sig? 

Vad är demokrati? Vad är angiveri? Hur visar sig rädlsan för sig själv och de sina? Vad gör rädslan för att lägga sig i, störa, förstöra? 

Jag hör hur de säger att hon är ung och naiv. Ja, kanske är man ung när man är 19 år. Jag tänker att orden ung och naiv ändå kommer med någon form av skuld, med någon form av automatik. Som att det är hennes fel, det som händer.

Vi pratar om henne, vad hon borde eller inte borde, hur hon borde förhålla sig eller inte, att hon borde gå. Men, varför pratar vi inte om mannen, om honom? Om han som slår? Varför pratar vi inte om mannen eller varför pratar vi inte om omgivningen? Varför pratar vi bara om henne? Som att det är hon som ska göra något?

Det finns människor som känner till hans historia, men det finns ingen som hjälper henne. Det finns inte heller någon som hjälper honom. Det finns ingen som lägger ansvaret på honom. Eller hjälper honom att förstå att han brister i sin relation till andra.

De som vet är tysta, vågar inte prata. Varför vågar de inte? De kanske inte vågar för att de själva är skadade. Av livet, av honom, av vad de har sett sedan tidigare. De kanske inte vågar för att det är lättast att vara tyst. De kanske inte vågar för att de inte är utrustade med samvete för andra människor, eller omsorg om andra människor.

Vad rör det sig om egentligen? Vad är min roll som medmänniska, när jag vet, när jag ser? Ja, det gäller i situationer som Jackie har utsatts för, men det gäller förstås väldigt mycket annat också. Att Visa omsorg om varandra en nyckel till ett bra liv - det går åt båda håll, både för dig och för mig. Att inte anklaga, att inte anmäla saker som inte ska anmälas är också en nyckel till ett bra liv. Visst behöver vi ställa oss frågan om var gränsen går?

Vi har ansvar själva, men ibland måste ansvaret också trilla över på någon annan. När? Tänker vi på när ansvaret trillat över på eller från oss själva? När måste jag göra något även om den andra säger nej. Hon kanske inte vill för att det blir hårdare då. Hon kanske vet att hon äventyrar livet för sig eller sina barn? Det är ju inte bara att säga; gå för helsike. Det är ju så fasansfullt mycket mer än så. Visst är det mer än så?

När är gränsen passerad?

Vad är demokrati?
Ingår skydd i definitionen?
Frihet från våld?
Vem ansvarar för varje människas väl?

A...





#jackie
#anneswärd
#roslagensbokhandel
#Norrtälje
#välkommentillbokhandeln
#demokratiskasamtal
#roslagensparbankstiftelser
#köksbordssamtal
#magiskasamtal
#sensusnorrtälje

Säg inget om Lydia - Celeste Ng

Sextonåriga Lydia är sina föräldrars ögonsten. Det är hon som förväntas uppfylla deras grusade drömmar: Marilyns önskan om att bli läkare, som hon fick ge upp när de tre barnen kom, och kinesisk-amerikanske James längtan efter att passa in.

Men en dag kommer Lydia inte ner till frukosten, och hennes säng uppe i sovrummet är tom. När dottern hittas död i sjön i närheten av familjen Lees hem rämnar den sköra värld som Marilyn och James har byggt upp.

”Säg inget om Lydia” är ett djupt rörande porträtt av en familj, som gläntar på dörren till tonåringarnas hemliga värld, och till det smärtsamma förflutna som föräldrarna tiger om. Under ytan i det lilla samhället vid sjöns strand ruvar hemligheter, åtrå, skam och en intensiv längtan bort.

Lydia försvinner. Hon hittas död i sjön. Familjen förtvivlas, men livet fortsätter. Celeste Ng skriver om fördomar, längtan, hemligheter och det lilla samhället. Hon skriver om missförstånd och tystnad. Vad vet vi egentligen om varandra? Hur ser rasism och utanförskap ut? Vem åstadkommer vad? Hur med- och motverkar vi det?

Utanförskap. Han har ett asiatiskt ursprung, ser asiatisk ut. Hela hans liv kommer att präglas av händelser som följer av ett annat utseende. Vänskap. Kärlek. Utbildning. Rädsla. Värme. Hur spelar vi själva med i det?

Vi kan tala om rädslan för att bli påkommen med något vi dolt, att vi inte är hundraprocentigt perfekta, att vi avviker från normen. Hela den reflektionen är absurd, eftersom avvikelsen bara beror att han står på en annan jordplätt än något annan. Hade han stått på andra sidan jorden hade han i stället tillhört normen, utseendemässigt, även om han inte fötts där. Då hade livet blivit något annat. Ja, annat, men kanske inte helt normneutralt, eftersom språket och hemorten också spelar roll. Utanförskapet hade sett annorlunda ut. Du ska vara på ett visst sätt för att du ser ut som du gör. Du ska vara på ett visst sätt bara för att du pratar som du gör. Bara tanken är absurd, eller hur? Hur spelar vi själva med i det spelet? Vad gör våra förutfattade meningar med oss?

Han gifte sig med henne. Det var sista gången hon såg sin mamma. Jag tänker att fördomar är så sorgligt destruktiva. Mamman var fylld av fördomar, som tog död på familjerelationen. Eller var det något annat? Vem gjorde vad och varför? Skulle det också kunna hända mig? Vad är det som gör att vi låter relationer gå till spillo? Hur tänker och reagerar jag själv när detta händer? Hur kan jag själv påverka det som händer? Ibland förstår jag inte vad som händer, varför det händer - hur får jag då till det helande samtalet för att läka relationen eller få svar på frågorna om vad som hände och varför. Det som hände mig för trettio år sedan gör ännu ont, eftersom det tigits ihjäl och vägrats att samtalas om av/med de andra, berörda. Skulle det hjälpa om jag slog näven i bordet? Taggar värker i hjärtat för evigt, verkar det som. Vad gör det med livet?

Jag tänker på lögner och tystnad. Hon vill ha en öppen kista, se sin dotter en sista gång. Han bestämmer att den ska vara stängd, för att han vet något han inte förmår berätta. Vad är det som gör att vi inte förmår. Varför har han rätt till en större bild än hon? Varför får hon inte veta? Skyddar vi varandra från saker vi skulle vilja veta, även om det gör ont? Varför vill vi, eller varför kan vi inte berätta om våra inre våndor - de som gör att vi inte vill, inte ids berätta? Är det för att vi inte vill bli bedömda eller ifrågasatta, inte vill diskutera våra känslor?

Livet går vidare. Modern dör. Hon röjer huset. Tar med sig allt hon vill ha. Hon tänker på hur det blev.

"Aldrig, lovade hon sig själv. Jag ska aldrig bli sådan."

Sen tittar vi på oss själva och ser att vi blivit just så. Hur blir vi just det vi egentligen tänker att vi inte vill bli eller vara? Varför händer det? Vad eller varför vill vi inte bli som den vi tänkte på? Var det vår mamma eller vår pappa? Vad är det vi inte vill ärva? Och varför?

Hur ser vi på henne eller honom som blev eller var så, så som vi inte vill vara? Vad betyder det?

"Aldrig, tänkte hon igen. Jag ska aldrig bli sådan. Hon körde vidare ut i natten, hemåt, medan håret grät i små långsamma strömmar utmed hennes rygg."

Hur lite ser vi egentligen? Hur lite vet vi om vår familj? Hur uppmärksam är jag på min omgivning? och hur uppmärksam är någon annan i förhållande till mig? Kan vi någonsin se hur den andra har det?

"Förlåt, tänker hon, så intensivt hon kan. Jag glömde kedjan. Hennes föräldrar märker inget. Faktum är att de uppför sig som om hon inte ens var närvarande."

Hela livet är fullt av glädje, men också av sorg och hemligheter. De kan vara små, sett ur något perspektiv, men de sitter kvar som taggar som aldrig försvinner. Det präglar livet. Ibland alldeles för mycket eller alldeles fel.

En familj sörjer. Sorg är något vi alla behandlar olika. Det inbegriper otroligt många känslor. Minnena påverkar oss, samtal och människor omkring oss likaså. Tystnaden, så välbehövlig och läkande, men också så förgörande. Jag tänker att varje händelse i livet kan ses från så många olika håll, beroende av vilken vinkel, känsla eller tillfällighet vi väljer - eller som väljer oss.

Om jag blir arg, ledsen eller glad beror på så många parametrar och ändras kanske vid nästa tillfälle. Ja, vem möter jag och hur påverkar det mig?

Föräldrar och barn. Barn och föräldrar. Celeste Ng beskriver familjen och deras tankar och känslor. Jag funderar över barnen, deras roller och föräldrarnas krav. Krav, som föräldrarna inte förstår är krav, kanske för att man som vuxen inte ser och förstår hur ett barn tänker. Eller kanske för att man tror att man gör barnet en tjänst. Hur ska man - pedagogiskt korrekt - bete sig för att vi inte ska drabbas av sår, ge varandra sår som ligger kvar resten av livet?

Till slut ter sig saker omöjliga. Är det möjligt att älska någon för mycket? Vad händer då hos den som blir älskad - för mycket? Vad händer med de övriga i familjen, i hennes närhet?

Varför får vi för oss att överföra våra önskemål på någon annan? Är det i tron att den personen inte har egna drömmar?

Den här boken är värd läsning. Ja, verkligen. Jag tycker om den för att Celeste Ng berättar en viktig historia. För att hon skrapar i mig, hårt. Den påverkar mig, kryper i mig, får mig att gråta många tårar. Ja, nej, jag tycker inte särskilt mycket om att gråta, men läsningen påverkar mig starkt. Att känna i läsning är viktigt, tänker jag. Att känna, se bilderna och fundera kring berättelsen känns viktigt. Att påverkas. Det gör jag verkligen här.

Det går inte att hela sig med otrohet, tystnad, örfilar eller sprit.

Visst är det så, att det enda som helar är samtal och att se - och älska - varandra för just den de är?

A..

Demokratiska samtal - poesi i bokhandeln!

20200606. Poesi i bokhandeln första lördagen i juni!

Fyra poeter - Kalle, Erik, Albin och Catharina - läser egna texter på tema demokrati.

Vi väljer orden olika, tolkar situationen, utmanar och deltar. Varje tanke är värdefull, utmanar oss och fyller oss med nytt.

Vi tackar poeterna som skrivit, läst och delat sina tankar med oss andra.

Vi tackar Skebobruks museum som lånat ut högtalaranläggningen till oss, så att ljudet inte skapar hinder för att höra.

Vi tackar Norrtälje enade poeter för samverkan i poesiprojektet.

Tack.

Länk till nationaldagens poesitillfälle; https://www.facebook.com/watch/?v=1163611294037365

Med vänlig hälsning 
Anette Grinde 
bokhandlerska i bokhandeln i Norrtälje 





#roslagenssparbanksstiftelser  #magiskasamtal #poesiförstalördagenijuni  #demokratiskasamtal #vihållerdistans #tvåmetersregeln

#roslagensbokhandel  #norrtäljeenadepoeter #nationaldagsfirande  #regnochrusk  #Norrtälje #mångfaldtillsammans #skebobruksmuseeum

Mina första insekter - Emma Jansson

Mina första insekter.
En faktabok av Emma Jansson.

Jag måste väl ändå säga att barnböcker är något alldeles fantastiskt. Jag öppnar pärmarna försiktigt, ser illustrationerna och läser texten. Jag fylls av värme och glädje. Det här är något alldeles speciellt att visa barnen, att berätta, att prata med dem om. Det är helt enkelt ren och skär magi. Ja, naturen är magi och här finns den i bokform att börja kunskapsvandringen i.

Mina första insekter är en del av en serie naturböcker för barn. Serien handlar om fiskar, fåglar, insekter och träd, med en bok för varje ämne. Böckerna har vackra illustrationer och en kort informativ text. Jag blir varm långt in i själen när jag sakta läser, bläddrar och läser.

I Mina första insekter får jag t ex möta bärfisen, tvestjärten, humlor, bin och fjärilar. Jag får också fundera kring bihotell, pollinatörer och vad en vattenbar är. Myrornas fantastiska värld och den färgglada nyckelpigan finns också med. Ja, och mer därtill.

Jag tänker att det här är en fantastisk bok för dig som vill att ditt barn (3-6 år och uppåt) ska intressera sig för naturen. Boken innehåller fakta, men är inte tung. Den är enkel och vacker, med tydliga och fina illustrationer.

Det är helt enkelt en superfin bok för naturliga samtal.

Det är en finfin bok till fredagsmyset, namnsdag eller kanske till födelsedagen.

Den rekommenderas skarpt!

A..



#minaförstafåglar  #minaförstainsekter  #minaförstafiskar  #minaförstaträd  #emmajansson  
#roslagensbokhandel #Norrtälje  #triumfförlag  #välkommentillbokhandeln  #dinlokalabokhandel  #handlalokalt  #fredagsmys  #lördagspepp  

Love - en roman om Greta Garbo - Kerstin Gezelius & Alexander Onofri

Love - en roman om Greta Garbo.
Kerstin Gezelius och Alexander Onofri
Polaris förlag

Det här är en roman, nästan som ett filmmanus, om den fantastiska Greta Garbo.

Hon är en unik skådespelerska, men livet är förstås inte helt lätt för en sådan person. Vi har ju alltid hört talas om henne, trots att hon tillhör en tidigare generation. Det är inte våra filmer, här och nu, som hon syns i. Hon är en historisk ikon, något gåtfullt.

Berättelsen är en roman, inte en biografi. I romanens form kan man måla lite mer. Man kan berätta om känslor, fantisera om kläder, uppskatta reaktioner, med mera. Jag tänker att det är en färglagd biografi där man, som författare, gör sitt yttersta för att hålla sig till sanningen utan att ha kravet på sig att allt måste vara exakt sant. Romanens form är fiktion. När man skriver om en offentlig person, någon som "vi alla känner" vill det sig att man håller sig till sanningen så långt det är möjligt. Förstås.

Men, hur är det att skriva en roman om en person som Garbo? Vill vi att allt ska vara sant eller kan vi förlika oss med att delar också är fabricerade? Ja, det här är en roman, inte en biografi.

Love är skriven av två manusförfattare. Den kanske kan bli film. Den har väldigt många repliker som berättar historien. Själv föredrar jag berättelser utan fullt så många repliker, men jag tycker ändå mycket om Love. Jag är nöjd med den sannolika mängden sanning, som jag kan tro finns i berättelsen. Det stör mig inte alls att veta att författarna inte alltid kan ha vetat exakt vad hon tyckt, känt och sagt. Det är tillräckligt trovärdigt för att skapa god läsning om en historisk person som har spelat roll för många.

Love - romanen om Greta Garbo - är intressant för att den handlar om Greta Garbo. Just den här berättelsen hade inte blivit läst av mig om den rört någon annan eller beskrivit någon, vem som helst. Den berör mig, just för att det ger mig en bild av Greta Garbo och hennes tidiga år i Hollywood. Den rör sig över en relativt kort tidsperiod, så det finns mer att forska kring om denna fantastiska skådespelerska. Här får vi möta de människor som finns runt omkring henne, vi får möta hennes känslor, hennes relationer och reaktioner och de hon särskilt tycker om.

Vi kan tänka att personerna omkring henne, de som finns beskrivna i boken, är i huvudsak verkliga personer och att de är beskrivna så sanningsenligt som det är möjligt. Vill vi veta mer exakt vilka de är, är det möjligt att finna dem med en smula egen forskning, annars får vi nöja oss med berättelsen och att eller hur just dessa människor påverkade Garbos färd denna tidiga tid av hennes karriär.

Vi talar om vad som är tillåtet att skriva eller inte, hur man får måla bilden av en känd person. Någon tycker att hon blir för mycket utlämnad när vi läser om hennes nära relationer och hennes kärleksliv. Någon gläds istället för just detta, för att hon har goda relationer med män och kvinnor som spelar roll för henne. Hon omfamnar livet, även om hon också sörjer. Flera personer i samtalet uppfattar att berättelsen skildrar hennes relationer med omsorg, inte med ett olämpligt utlämnande. Hon har relationer som spelar roll - stor roll, för henne. Allt detta ger oss en bild av henne, kanske är den ny, eller kanske bekräftar den vad vi tänkte tidigare, ja, den ser förstås olika ut för dig och för mig. Vi ser alltid olika på saken.

Greta Garbo var ung när hon kom till USA. Hon formades av tiden, av människorna runt omkring sig, av platsen och av de som försökte kapitalisera på henne. Hon hade "skinn på näsan" och god integritet. Vad hade det blivit annars, kan man undra. Det fanns mycket fester, alkohol och liknande i de kretsar hon nu fanns i, men hon ser inte ut att ha fastnat i drogernas grepp. Hon rökte som bara den, ja, det framgår med all tydlighet i boken, men inte andra droger eller mer än så.

Jag får en känsla för varför hon inte vill möta pressen, vad det är som gör att hon därmed blir en smula hemlig. Hon vill kanske inte tala med människor - framförallt journalisterna - som fyller ut tomrummen i berättelserna med sina egna ord, de som hittar på och tolkar det som inte sägs. Man kan förstås att skrivandet om det privataste, det som man inte ens visste själv, är plågsamt och påfrestande. Sanningen är något väldigt svårt, eftersom den ser så olika ut i varje persons ögon. Man kan förstås tycka att huvudpersonen äger sanningen om sig själv, även om många journalister inte verkar se det så.

Om inte författare målat och hittat på, skulle många berättelser - film och böcker - inte ha funnits. Det vore att göra jorden och hela livet mindre färgrikt.

Det är fint med historiska romaner som berättar om en händelse, människor, situationer i den enklare formen. Romaner är lättare än biografier och historieböcker, som blir mer kompakt kunskap. Romanen ger oss ändå ny kunskap och en ny möjlighet till samtal och reflektioner.  Love är lättläst och vacker.

Nu ger romanen, och det nyväckta intresset, oss en känsla att vi vill se henne på film. Vi vill veta mer om Greta Garbo och vi vill se några av de filmer hon skådespelat i.

Historiska romaner är fantastiska. De lär mig mer.

Love -  romanen om Greta Garbo - rekommenderas.

A..

Flyktingar - Viet Thanh Nguyen

Specialpris i butiken just nu!


Flyktingar - Viet Thanh Nguyen

Till alla flyktingar överallt så inleder Viet Thanh Nguyen sin novellsamling Flyktingar. I åtta berättelser skildrar han människor som står med fötterna i två världar, med dubbla identiteter och vacklande lojaliteter. Några har kommit med båt från Vietnam till USA och försöker navigera mellan det nya och det gamla landets förväntningar på dem. Andra har blivit kvar, med en stark längtan efter ett liv på andra sidan havet. Några ser framat, andra bakåt och alla har de sina drömmar.

Viet Thanh Nguyen, själv flykting från Vietnam, följer upp den Pultizerprisvinnande romanen Sympatisören med en novellsamling som hyllats av en unison amerikansk kritikerkår. I Flyktingar undersöker han i sina berättelser migrationens och krigets påverkan på den enskilda människan.

Viet Thanh Nguyen föddes 1971 i Vietnam men växte upp i USA, dit han som fyraåring flydde tillsammans med sina föräldrar. Han är professor i Ethnic studies vid University of Southern California och nyutsedd hedersdoktor vid Uppsala universitet.

Nguyen medverkar regelbundet som krönikör i New York Times och Los Angeles Times, där han gjort sig ett namn som en radikal röst i bland annat flyktingfrågan. Hans debutroman Sympatisören (Tranan 2018) fick ett enormt genomslag när den gavs ut i USA och fick ta emot en lång rad utmärkelser, däribland det prestigefyllda Pulitzerpriset 2016. Boken togs emot som ett hett efterlängtat vietnamesiskt perspektiv på Vietnamkriget.

Vi pratade om Jackie, av Anne Swärd.

I samtalet skymtar våra egna erfarenheter
någon säger:

- Det var svårt. Den kom så nära.

Vi säger:

- ja, eller hur, den kröp nästan innanför skinnet.

Det visar sig att vi har olika kunskap,
olika erfarenheter.
Vi tror att vi förstår,
men vi kan inte det.
Ja, kanske lite,
men inte alltet.

Samma ord betyder
olika
hos dig och hos mig.

Jag lär mig mer
om dig och om mig,
men jag kan inte
helt förstå.

Jag har aldrig mött
någon som slår,
eller begränsar.
Eller har jag det?

Jag tror inte att jag känner
någon som slår
eller begränsar

Nej, vänta
när jag säger det,
så inser jag
att det gör jag.
Jag har bara
inte
ögonen på.
Kanske blundar jag
för det som är svårt?

Jag känner
en person
som är fantastiskt
charmig
glad och sprallig.

Han slog
någon jag tycker om.

Han slog henne.
Jag undrar
om han gör det fortfarande.
Inte henne, för hon gick.
Slår han någon annan?

Har jag i sånt fall ett ansvar
att berätta om det.

Jag vet inte om han slår.
Har jag en plikt att påminna någon
om det som hände för 20 år sedan.
Han kanske gör det än.
Han kanske gör det nu.
Hur kan jag se.
Jag är inte där.

En annan person
har varit utsatt
själv.

nära
hon har sett
sett
känt
varit mitt i
flytt
varit rädd
sörjt
plågats

Vi vet så lite om varandra
vi döljer.

Är det vår rätt
Är det så vi vill att det ska vara

Vad är demokrati?
Är det skydd?
Frihet från våld?
Vem ansvarar för varje människas väl?

A..


#jackie #anneswärd #roslagensbokhandel #norrtälje #demokratiskasamtal #roslagensparbankstiftelser #köksbordssamtal #magiskasamtal #sensusnorrtälje

Jackie - Anne Swärd

Det är sol och fint. Jag går i frihet och väljer mina steg. Ja, just idag gör jag det. Jag gör det, men gör alla det?

Ellinor Gotby Eriksson skriver en krönika i Norrtelje Tidning idag (pappersupplagan) - om våld mot kvinnor, ett våld som kan drabba vem som helst. Det är en viktig reflektion. Läs den.

Idag ska vi bokprata i bokhandeln, om Jackie av Anne Swärd. Den handlar om en ung kvinna som kommer till Stockholm för att starta sitt nya liv, nya steg och upplevelser. Hon träffar en man.

Det är en relation som inte är jämbördig, efter ett tag kryper förtrycket och våldet fram. Det normaliseras, det går sakta men är tydligt.

Det är som en snara dras åt om henne. Sakta, sakta. Hon kan inte ta sig ur. När skulle hon ha kunnat ta sig ur? När? Ja, vid vilken händelse skulle hon ha kunnat gjort någonting annat. Det är svårt att se att hon kan, eller när hon kan.

Har du möjlighet att styra ditt eget liv? Eller kanske kan man inte? Vem är jag att säga att och vad man kan? Vem är jag att säga att det alltid går?

- hon är ung och naiv, är en återkommande kommentar i samtal.

Ja, hon är ung, men hade det varit någon skillnad om kvinnan i berättelsen hade varit äldre? Och stor, stark och störst. Kaxig. Är det någon skillnad om kvinnan är 50 eller 19? Eller mannen äldre? Jag hör människor som arbetat med den här typen av frågor att just det inte spelar någon roll. Det kan hända alla, vem som helst. Både du och jag.

Kan vem som helst drabbas av en människa? Av kärleken och uppmärksamheten? Av någon som har bestämt sig för att äga den här människan. Styra, kontrollera och äga. Ja, vem som helst kan drabbas - både av kärleken och ondskan.

Kan det här drabba mig, om jag möter fel person. Om jag faller för charmen, fullkomligheten. Kan det här drabba dig? Hur många i min omgivning har en sån här person i sin närhet? En som är kontrollerad eller en som kontrollerar? Hur ser jag detta?

Jag har förstått att vem som helst kan drabbas, att vi behöver höja vår blick.

Läs Jackie. Den beskriver en verklighet att känna till. Fundera sen gärna på hur din verklighet, din omgivning och din kunskap om detta ser ut. Jag funderar och undrar. Igen och igen.

Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje. Prata gärna med mig om boken om du läst den. Annars, kom gärna in och köp den - och prata med mig sen. Om du vill.

A..