Gabriella Zalapí. Ilaria, eller vägen mot olydnad.
ILARIA. Hon, hennes far, farmor, mor och syster.
Barn. Hon är ett barn. Hennes far kidnappar henne, håller henne borta från skola, mamma och syster. Han tvingar henne att vara med honom och senare också hans mor, färdas på vägarna, utsättas för hans alkoholvanor, barer och olämpliga miljöer. Han ljuger för henne.
Hon. Hon är ledsen av saknad för skola, hem, mamma och syster. Hon är solidarisk med sin far, tror på det han säger. Hon tror på hans ord om att mamman inte vill tala med henne, att all brist härrör från mamman. Hon tror på det han säger, trots allt destruktivt han gör.
Han. Han utnyttjar hennes lojalitet, är en olämplig far, använder henne för att straffa sin fd hustru och hennes barn. Han utsätter henne för mycket stora risker med sitt alkoholmissbruk.
Farmodern. Hon är lojal med sin son, så hon ser inte igenom hans lögner och brister. Hon låter det ske, låter dem bo där, fast hon borde se. Vem ser barnets behov?
Pappan. Hur är han i sin roll som far? Ja, han vill henne väl, men kan han? Eller vill han mer sig själv väl?
Mamman. Mamman ses lite, väldigt lite i berättelsen. Vi behöver komma ihåg att hela perspektivet är från barnet, det lojala barnet, och vad hon vet. Barnet saknar henne, åtminstone inledningsvis, men kanske tonar det bort över tid? Om barnet är 8 år när det börjar och 10 när berättelsen slutar, så är två år en stor del av hennes tid.
Språket. Franska och italienska. De byter plats, land och språk, hur spelar språket roll för hennes utveckling, till hennes grund och koppling till mamma och syster?
Skola. Hennes skolgång försvinner, hon hamnar på vägarna i en bil tillsammans med en alkoholiserad man.
Barnet är gisslan. Pappan driver frågan, vill (eller säger sig vilja) har relationen med modern. Barnet är taget som gisslan, hon har ingen egen rätt.
Ingen vuxen ser barnet - eller, sett från barnets perspektiv: hon ser ingen vuxen som slår larm eller hon tänker inte de tankarna. Hon är lojal med sin far, som den enda möjligheten till den som tar ansvar för henne.
Ur barnets perspektiv. Vi får påminna oss själva om att hela berättelsen är skriven ur barnets - Ilarias - perspektiv. Vi hör hennes röst, inte ifrågasättanden eller vuxnas kloka handling för barnets bästa. Hon är lojal med sin far och är inte en sådan karaktär som ser sitt eget bästa och kräver skillnad.
På vingården. Här har hon det onekligen bäst, hon får omsorg och kärlek, hon lär sig nytt.
Översättning. Läste de Pippi Långstrump eller var det en försvenskning av texten? Vi talade om hur översättning behöver göra en text begriplig för den svenska läsaren, hur franska uttryck kan behöva försvenskas för att vi inte förstår ett ord eller ett uttryck - från den franska kontexten till den svenska. Var avsnittet om läsningen av Pippi Långstrump ett sådant eller stod där Pippi redan från början i den ursprungliga texten? Vi kan kanske fråga översättaren eller förlaget, eller kanske vilken översättare som helst hur de reflekterar kring en sådan fråga.
Manipulativ. Vi ser mannen som oerhört manipulativ, men också att hans agerande kan förklaras utifrån hur han hunsats av sin mor, att hans personlighet och sjukdom (alkoholismen) gör att han inte förstår hur han skadar sin dotter.
Traumatiskt val. Hur kan vuxenvärlden kräva att hon ska välja? Hur förstår vuxenvärlden barnets utsatthet?
Hon älskar sin far. Men, kanske hatar hon honom också. Hur kommer hon att kunna tala om sina upplevelser i den nya kontext hon befinner sig i. Vem förstår och ser henne?
Vi påminner oss - igen och igen - om att berättelsen är ur det lojala barnets perspektiv. Hur skulle hon - Ilaria - kunna agera för att skapa bättre sig själv och sitt liv med en ljugande, manipulativ och destruktiv far som vårdnadshavare och inga andra vuxna omkring sig som ser allvaret i situationen? Hon är inte ett rebelliskt barn, hon är mild, blid och anpassningsbar.
Ja, man blir förbannad på vuxenvärlden när man läser Ilaria, eller vägen mot olydnad.
A..
#roslagen #norrtälje #annamezey #bokförlagettranan #gabriellazalapi #kulturnavetnorrtälje
Gabriella Zalapí.
Ilaria, eller vägen mot olydnad.
Roman.
Översatt från franska av Anna Mezey.
En dag i maj 1980 hämtas åttaåriga Ilaria av sin pappa från skolgården i Genève. De ska bara åka och äta lunch, säger han. Men i stället kör han söderut, bort från allt som är Ilaria bekant, och bort från hennes mamma och syster.
Ilaria och hennes far inleder ett kringflackande liv längs italienska motorvägar, i hotellrum ovanför barer och i tillfälliga hem hos släkt och vänner. Men med tiden börjar Ilaria tvivla på sin fars historier om varför de inte återvänder och varför hon aldrig får prata med sin mamma i telefon. Ilaria är en hjärtskärande roman om ett barns totala lojalitet mot dem hon älskar och en desperat fars oåterkalleliga felsteg.
GABRIELLA ZALAPÌ är bildkonstnär och författare med schweizisk-italiensk-brittisk bakgrund. Ilaria är hennes tredje roman, men den första som översatts till svenska. Hon bor idag i Paris.
ANNA MEZEY är översättare från franska och har tidigare översatt Lucie Ricos roman Kycklingoratoriet till svenska.
»Om man inte har en maskin istället för ett hjärta kan man inte undgå att beröras av denna roman. Det är oerhört. Bilderna är slående, berättelsen hård men fylld av barndomens motståndskraft. « FRANCE 2.
Inbunden ⋅ 170 sidor.
ISBN: 9789190151099.
Utgivningsdatum: 2026-08-19.
Författarens hemland: Frankrike, Schweiz.
Region: Europa.
#bokvalsbordet #bokcirkeln #ilariaellervägenmotolydnad #gabriellazalapi #trananbokförlag #norrtälje
