Johanna Nilsson
Vilja förlag
2018
Lättläst för vuxna
Huvudpersonen heter Lisa, men tidigare har hon haft ett annat namn. Hon gömmer sig. Hon träffar aldrig någon, har inga vänner och hon har ingen kontakt med sin familj. Det är enklast så. Då vet hon att ingen skvallrar. Skvallrar för någon som vill henne ont, så att han hittar henne igen. Det vill hon inte att han ska. Hon är rädd.
Lisa har precis bestämt sig för att dö, när en gäst på kaféet där hon jobbar lämnar kvar en lapp. På den står det: "Jag ville dö, men något hände." Vad var det som hände gästen? Varför skrev han så? Frågan lämnar inte Lisa ifred, hon måste få veta. Hon vet att hon måste leva ett tag till för att få reda på slutet på meningen. Hon måste prata med gästen.
Jag ville dö, men något hände är en viktig berättelse om att bli älskad och sedd för den man är. Ja, det är en livsviktig berättelse.
Johanna Nilsson drar sig inte för att skildra tunga och allvarliga ämnen, men förmedlar också någon form av hopp i sina berättelser. Hon har belönats med Sveriges Radios novellpris och även varit nominerad till Augustpriset. Hennes böcker finns översatta till flera språk.
Jag har läst Jag ville dö, men något hände. Den är kort, lättläst. Den är viktig.
Den handlar om Lisa, som är rädd och trasig. Lisa vill inte längre leva. Hon har bestämt sig för att dö. Hon träffar Samir, som har utsatts för jobbiga saker i livet. Hon träffar också Eva, som blir en viktig person i hennes liv. Ja, det är viktigt att hitta vänner och omsorg omkring sig, och att tro på sig själv. Händelser och människor gör skillnad i Lisas liv. Ja, verklig skillnad.
Berättelsen är fin och visar att det går att ändra sin riktning när det trasslat. Det går, kanske med viktiga vänners hjälp, att komma på fötter igen. Det går också själv, men det är förstås lättare med någon vid sin sida. Att någon ser och tar aktiv handling kan göra riktig skillnad. En trasig kan inte hjälpa en annan trasig, säger Samir, men en som är acceptabelt hel kan hjälpa. Ja, vi kan hjälpa varandra, finnas till hands, se den andra. Hjälpa. Det är fantastiskt, eller hur?
När vi ser någon som behöver hjälp, så gör vi ett försök. Eller hur? Visst gör vi det? Eller låtsas vi som om det är någon annans lott? Nej, det hoppas jag inte att vi - eller jag - gör. Jag hoppas att jag ser och lyssnar.
Den här boken är kort, skriven på lättläst svenska och läsvärd både för unga och äldre. För mig handlar den om hopp, om att se och om att ta ansvar. Hopp om att det finns hjälp för den som har det tufft. Hopp om att det finns människor där ute som kan hjälpa. Det handlar om att se sig omkring och se om det finns människor som behöver hjälp eller som kan hjälpa. Lyssna på sin omgivning. Och den handlar om att försöka ta ansvar för sig själv och andra. Den handlar helt enkelt om massor av saker, men kanske framför allt visar den att det finns hopp.
Livet är oerhört värdefullt, vackert. Omgivande händelser och människor kan ibland visa motsatsen, men ett litet stycke bort är det vackert igen. Vi behöver kanske bara träffa en person som visar oss vägen till en ny stig, ett nytt perspektiv eller en ny tanke. Ibland kan vi också åstadkomma den alldeles själv.
Jag ville dö, men något hände är tankeväckande. Viktig. Högst läsvärd.
A..
suicidpreventivt nätverk i Norrtälje.
