8/7-23. Inger Lernevall. Jag går nu. Tror jag.

Boksignering Inger Lernevall!

När; 8 juli 2023, kl 1200-1400.

Var; Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

 ”Det är första kvällen ensam i stugan, första dagen i min nya ensamhet, klart att det är svårt. Jag måste ha lite tålamod med mig, måste försöka vara lite snäll. Måste hitta sätt att hantera det som har hänt och som har slagit mitt liv i spillror.”

Lotta har hals över huvud lämnat allt och tagit sin tillflykt till sommarstugan. Mitt i livet. Kan man trycka på paus då? Omstart? Är det värt att riva upp allt eller finns det något att laga? Sveket bränner i henne och hon ifrågasätter inte bara sin omgivning utan kanske allra mest sig själv.

Det här är en roman om relationer som inte gick att lita på. Om att bli långsamt manipulerad utan att förstå vad som händer. En roman om att tappa bort sig själv och att hitta tillbaka.

Skammen. Annie Ernaux.

Skammen. Annie Ernaux.(2023)

(1997 la honte)

Översättning Katja Waldén.

 ”Tidigt på eftermiddagen, en junisöndag, försökte min far döda min mor.”

Så inleds Skammen. Annie Ernaux är tolv år när hon blir vittne till att hennes far försöker slå ihjäl hennes mor. Här berättar hon om den traumatiska händelse som kom att prägla hennes liv.

Osentimentalt och självutlämnande återskapar hon runt denna våldsscen den värld som var hennes år 1952: den dominerande modern, den kuvade fadern, det enkla hemmet i den lilla staden i Normandie, arbetarklassens sociala regler och koder, privatskolans religiösa – känslan att vara en klassfiende i sin egen familj – känslan att för alltid gå in i skammen … 

Ju mer Ernaux dyker ner i historien desto mer begriper hon vilket spänningsfält föräldrarna levde i. Mellan önskan om social framgång och skammen över var de kom ifrån. Samtidigt skildrar Ernaux sin egen skam och strävan efter att slippa undan konventionerna hon vuxit upp med och istället följa sin egen längtan efter ett helt annat liv än föräldrarnas.

Annie Ernaux utforskar sin barndom, sitt liv. Hon utforskar sina minnen, det som varit och hur det blev. Hon vill inte vara i fattigdomens skara, kanske har hon alltid strävat för att komma därifrån. Hon återvänder dit i sina böcker, en efter en. De böcker som hittills är översatta till svenska handlar alla om enskilda frågor, som ett sommarläger, en olaglig abort, hennes far och hennes mor och en stor kärlek. Böckerna rör de enskilda frågorna, men samtidigt också tiden och tankar runt omkring det som var då, som rörde ämnet för stunden. Det är - verkar vara - en bearbetningsprocess, men också en tidsberättelse. 

Jag tänker kring människors fördomar, hur vi sorterar in andra i fack och hur man bestämmer att andra ska förhålla sig. Annie Ernaux fördjupar sig i ämnet, berättar om hur 1952 års liv i hembyn förhöll sig till människor, hur man skulle vara, vem som sågs som si och vem som sågs som så. Dömanden av andra - skvaller och baktankar - påverkar livet, drar ner och förändrar möjligheter för hur man ser på fattigdom och människor på en plats. Det krävs mycket för att ta sig ur sådana omständigheter. 

Jag tänker kring språk, och vad det berättar om den som talar. Ernaux vill lära sig, för att hon är intresserad. Är det kanske det som leder till att hon ser hur språket gör skillnad, för sig själv och för andra, hur det påverkar det liv var och en lever och hur andra ser på en själv. 

Minnen sätter sig i vår kropp, vi försöker förhålla oss, anpassa livet efter de förutsättningar som råder. Vi förtränger, men saker kommer upp till ytan när små andra händelser triggar igång tanken. Ett fotografi, tidningsartiklar, språk, fattigdom, en information om byns historia eller annat kan väcka det som har varit och för henne, eller var och en av oss, tillbaka till det som var. Fotografiet eller artiklarna i den tidens tidning berättar hur det var, för henne tillbaka till sitt yngre jag och får henne att minnas, tänka nya tankar om de trauman som ligger i henne. 

Vilka trauman och minnen sitter i din kropp eller i dina anhörigas minnen? Vilka är du kompetent att tala om? Hur för du vidare ett trauma när du talar respektive inte talar om det som har hänt, som t ex krig, flykt, våld, ohälsa eller annat? Tänker du att du gör andra en tjänst genom din tystnad, t ex genom att inte låta dina barn lära känna dig? Hur påverkar en familjs tystnad kommande generationer? 

Vad gör rädsla, för eget eller andras liv? Om barnet ser faderns våld mot modern. Vad gör det med barnet för dess framtida trygghet? Hur påverkar det livet? 

Jag tänker kring kroppsminnen: hur barn och ungdomar, ja, också vuxna, klarar att leva med de minnen var och en bär. Hur våld, krig och mobbning påverkar uppväxt och liv, men också hur det mänskliga, kärleken och vänligheten för oss framåt. 

1952 är Ernaux 12 år. Hon skriver boken 1996/1997, rekapitulerar sitt minne över tiden. Hon berättar om händelser, tidens förhållningssätt och skillnader i klass. Det som triggar igång berättelsen kanske är våldet mot modern, men det är livet och fattigdomen som utmärker berättelsen. Vad skiljer människor åt mer än vad som förenar, liksom hennes familjs fattigdom, byskvallret och hur människor såg på varandra. Eller hennes bild av det, som det kommer av minne, fotografier och tidningsartiklar i syfte att minnas och avsluta det som var. Hon är sin bakgrund, har ansträngt sig för att lämna den, men gör här upp med den. Det är genom att ta fram trollen i ljuset som de spricker, vi måste tala om våra trauman. Hur kan vi annars förstå dem?

Ernaux berättar språkmässigt sparsamt, hon använder inte fler ord än vad som behövs. Hennes böcker är korta, så också denna, men innehåller många riktningar och frågeställningar att begrunda. 

Låt oss fundera kring och tala om - t ex; 

• På vilket sätt är hennes böcker allmängiltiga och inte bara en fråga för hennes liv? Varför skriver hon?
• Hur berättar hon om tiden? Hur söker hon minnet? 
• Vad är skammen? Vad skäms hon över? Hur tänker du kring hennes skam? 
• Hur ser klass ut i den här berättelsen? 
• Boken är ursprungligen utgiven 1997 (la honte), märks det i berättelsen eller kan den lika gärna vara skriven nu?
• Hur förstör skvaller liv? Varför vill människor skvallra om varandra? 
• Hur bearbetar vi våra trauman?

#skammen #annieernaux #nobelprislitteratur #norstedts #roslagensbokhandel #norrtälje #kulturtorget #platsendärsamtalförs 

Topplista 1/1-23 -- 31/5-23.

 

Syftet med samtalet.

 

Jag tänker kring bokhandelns bokcirkel och ser igen och igen hur olika vi är. Egenskaper, kunskap, gillande, uttryckssätt och engagemang påverkar hela gruppen. Det är intressant, roligt och svårt. Personer i en konstellation blir något annat i en annan. Vad händer med människor när de möter en annan karaktär? Vad händer hos dig när du möter någon som talar mycket, någon som säger saker du inte håller med om eller när du möter någon som är tyst? Hur blir du - i gruppen - då?

Ironi och spydig avsky mot en karaktär kan förstöra samtalet, eftersom någon i rummet kan känna igen sig. Då tystas samtalet, man vill ju inte erkänna att man känner igen sig i en karaktär om gruppen inte är tolerant. Låt oss istället försöka förstå karaktärerna och göra det mesta möjliga av samtalet. Och oss själva.

Min strävan är kunskap och utveckling, folkbildning, men det är inte säkert att alla har samma ingångsvärden i samtalet. Syftet med samtalet är lärdom, folkbildning, även om andra ha andra tankar. Det är därför samtalet förs - här, i den här gruppen.

Jag hör någon säga: - jag vill att tonerna ska gå höga, att vi ska diskutera och vara oense, tycka olika. 

Syftet med samtalet är inte diskussion, så tillvida att tonerna ska gå höga. Syftet är att förstå de andras tanke och ingång. Syftet är att lyssna och lära. Olika tankar och reaktioner, ja, men att förstå den andre, utan att banka in sin egen uppfattning. Ingen av oss är någonsin fullärd, det finns mer att förstå.

För var och en är uppgiften att utvecklas, lyssna och ge andra plats. Ja, inte att vara tyst själv, men att se att var och också är en del i att ge alla plats. Det kräver uppmärksamhet på sig själv, men också på andra. 

Vi talar om innehållet i boken. Vi är inte här för att kritisera författaren eller dennes val av avgränsning i berättelsen. Vi är här för att - objektivt, om möjligt - tala om den berättelse som finns. Vilka beståndsdelar är viktiga, varför är de viktiga? Hur har författaren beskrivit händelser och situationer, hur har du tänkt när du läst? Vad har du lärt dig? 

Låt oss lägga konstruktivt krut på  samtalet. Syftet är att lära oss mer, förstå. För detta krävs att vi lyssnar och vrider och vänder på frågorna. Tack, för att du gör just det.

Glöm inte att stänga av din telefon och sätta av tillräckligt med tid för hela samtalet.

Var och en gör skillnad för det goda samtalet.

Välkommen!

A..

Vad vill du läsa?

Häromdagen talade vi om feelgood i butiken. Ja, det gör vi ofta, eftersom det finns kunder som gillar det. 

Vi talade om vikten att läsa, önskan om bredd och hur ljuvligt det är att det finns så många olika typer av litteratur. Feelgoodläsare ursäktar sig ofta, mitt svar är alltid att det inte är något att ursäkta sig för. Läs, bara läs, säger jag om det du vill läsa. Utmana dig gärna, men läs också det du tycker om att läsa. Kanske är det bäst att varva, prova något nytt, lite då och då. 

Låt läsningen passa det du är, för dagen. Behöver du feelgood, läs det. Jag har det på frontborden och i reahyllan. Behöver du serier, läs det. Det står bredvid poesin. Det finns också i antikvariatet, en trappa upp i bokhandeln. Vill du klassiker, se klassikerhyllorna och nobelprishyllorna. Vill du veta hur vi gör och tänker i bokcirklarna, fråga bokhandlerskan vad deltagarna har sagt och läst. Det är ok att vandra i vilka träsk du vill (folk säger ofta att de är fast i deckarträsket och har svårt att ta sig loss.) 

Vill du byta riktning så pekar jag dig gärna till andra hyllor. Det är alltid du som avgör, vet bäst vad du vill och kan, men jag kan ge dig nya spår. 

Ja, jag vill! sa flera läsare när jag talade om Farväl, Söderberga. Det är fint att läsa om Roslagen. Det kan vi också göra i Singödeckarna, Vänligheten, nyutgivna Sommaren 1985 och Adepten. Roslagen är vårt hemma, det gillar många att läsa om. 

Läsarnas glädje står högst i kurs hos mig. Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje. 

Anette Grinde 

Tfn 0708905731 

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje 

1/7-23. Poesilördag (låt oss jazza en sväng)

 

Poesilördag på Kulturtorget - alltid första ickeröda lördagen varje månad!

Lördag 1/7-23 kl 1400 

Föranmälan senast fredag 30/6-2023 för dig som vill läsa din egen text. Poeterna behöver uppmärksamma temat, var och en har max fem minuter till sitt förfogande. 

Tema; låt oss jazza en sväng

För dig som vill lyssna (ingen föranmälan, ingen kostnad). 

Välkomna till Kulturtorget (= Lilla torget, Norrtälje), 

vi börjar när kyrkklockan slår sina två slag.

Finväder beställt!

Mer om vår poesi! 

https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/poesi

Anmäl ditt intresse att delta i läsningen på plats i bokhandeln, 

via mail:  info 😏 roslagensbokhandel.se eller tfn 0708 905 731 

Segerstaden. Salman Rushdie.

 Efter att hon bevittnat sin mors död blir den nioåriga Pampa Kampana tagen i besittning av en gudinna som talar genom henne. Gudinnan ger flickan magiska krafter och berättar för henne att hon kommer att spela en central roll för uppkomsten av en mäktig stad vid namn Bisnaga – ”segerstaden”. Pampa Kampana ger med sitt berättande staden liv, och under de kommande seklerna blir hennes öde sammanflätat med Bisnaga, men staden vilar på bräcklig grund. 

Med "Segerstaden" har Salman Rushdie skapat en episk saga om berättandets magiska kraft och maktens oändliga hybris.

Farväl, Söderberga. Eli Åhman Owetz.

 Nio år har gått sedan den äventyrslystna Anna-Lisa gav sig ut på luffen, och slutligen hittade till byn Söderberga i Roslagen. Det blev platsen där hon öppnade sin retrobutik i en gammal lanthandel, och där hon träffade mannen i sitt liv. Nu har hon och Rutger två små barn, och bor idylliskt på herrgården Solstaholm.

Men förändringarnas vindar blåser snart in. Plötsligt hotas Söderbergas blotta existens, och samtidigt flyttar nya grannar in till byn. En av dem är allt för bekant. Det är Ralf, Anna-Lisas gamla kärlek. Och trots att hela hennes liv med Rutger står på spel så kan hon inte låta bli att träffa Ralf. När Rutger blir erbjuden ett jobb i London ställs Anna-Lisa inför ett stort val. Var hör hennes hjärta hemma?

Farväl Söderberga är den avslutande delen i Eli Åhman Owetz romanbygge Söderbergasviten.

#farvälsöderberga #eliåhmanowetz #feelgood #roslagsförfattare #retrobutik  #söderbergasviten #printz #norstedts 

#roslagensbokhandel #kulturtorget #platsendärsamtalförs 

Topplistan - maj 2023

 

8/7-23. Marie Hedegård. En moders val

Lördag 8 juli 2023, kl 1200-1400.

Boksignering Marie Hedegård - En moders val.

Efter lång väntan blir Simone äntligen gravid. Lyckan som hon och maken Alex känner övergår snart i besvikelse och sorg när de upptäcker att fostret kan ha kromosomavvikelser. Hon och Alex har helt olika syn på problemet. För att tänka klart åker Simone ut till familjens ö i skärgården.

Ute på ön tar hon sig in i sin faster Louises gamla sjöbod, som stått igenbommad i tjugofem år. Louise gick upp i rök när Simone var barn och hennes namn får inte längre nämnas. Medan Simone försöker reda ut sitt livs tumult hittar hon några av fasterns gamla ägodelar, som får henne att komma närmare sanningen bakom denna gåtfulla kvinna. En kvinna som också kämpade med att få barn. Kvinnorna tillhör en traditionsbunden familj på Lidingö där ytan är viktig.

En moders val är en roman om familjehemligheter, livets nyckfullhet, svåra val i livet och längtan efter barn.

Marie Hedegård är även författaren bakom romanerna "Så nära barfota" och "Dit vägen bär".

 

#boksignering  #kläderefterväder   #mariehedegård #enmodersval #roslagensbokhandel #Norrtälje    #sensusnorrtälje  #välkommentillnorrtälje  #välkommentillbokhandeln #kulturtorget #platsendärsamtalförs 

* boksignering 8/7-23, kl 1200-1400.

* boksignering och boksläpp lördag 4 juni 2022, kl 1500-1700.

* boksignering lördag 30 maj 2020, kl 1200-1400.

Ett hem : Carl och Karin Larssons värld. Elsa Billgren och Ulrika Ewerman

 När Carl och Karin Larsson flyttade hem till Sverige efter flera år utomlands, fick de en liten stuga i Sundborn av Karins far. Stugan i Dalarna blev Carls och Karins gemensamma konstprojekt där deras artistiska talanger resulterade i en ovanligt modern och personlig arkitektur, färgsättning och inredning. Genom Carls målningar har det blivit ett av världens mest kända hem. Ljuset, Karins fria inredningsstil och det livliga familjelivet, så som det skildras i Carls älskade akvareller, har blivit synonymt med bilden av Sverige.

Nu bjuder Lilla Hyttnäs in och visar upp sig så som det aldrig tidigare setts. Med intresseväckande texter som ger en historisk kontext och fantastiskt foto stylat av Elsa Billgren får alla beundrare av sekelskifteskonstnärerna chans att upptäcka deras största verk: hemmet.

ETT HEM ger en unik inblick till ett av Sveriges kändaste hem. Med Carl och Karin Larssons liv och konstnärsskap i fokus visar lifestyle-experten Elsa Billgren upp hemmet och inspirerar till att skapa samma känsla i ditt eget hem.

Carl & Karin Larsson var verksamma i sekelskiftets Sverige. Deras konstnärskap verkade i stark symbios bland annat genom att hon skapade miljöerna som han sedan avbildade. Motiven från deras hem Lilla Hyttnäs i Sundborn har kommit att representera bilden av Sverige och älskas världen över.

En bra dag att dö, vad 276 avrättningar lärt en fängelsepastor om livet. Carina Bergfeldt.

En bra dag att dö, vad 276 avrättningar lärt en fängelsepastor om livet. Carina Bergfeldt.

276 gånger har pastorn Jim Brazzil suttit i dödens väntrum. Han har lyssnat på bekännelser i elfte timmen – den dödsdömdas sista stund, när allt väller upp och man måste berätta. Nu är Jim själv den döende mannen, redo för sin sista bekännelse. Och det är Carina Bergfeldt som fått förtroendet att lyssna.

Den svenska journalisten och den amerikanska fängelsepastorn tillbringar två veckor tillsammans. I sitt hus på landsbygden i Texas delar han med sig av sina unika livsvisdomar om död och sorg, men också om kärlek, försoning och hopp. Genom Jim Brazzils ovanliga historia försöker Carina Bergfeldt även förstå sig själv och sina erfarenheter. Hur ska man leva sitt liv? Kan man alltid förlåta? Och vilken dag är egentligen en bra dag att dö?

Arbetsmyran Carina Bergfeldt har skrivit boken En bra dag att dö, vad 276 avrättningar lärt en fängelsepastor om livet. Den är lättläst, intressant och läsvärd. Den handlar om människor och liv. Ja, också om död. Den handlar om utsatthet, vem vi månar om och varför. Och vilka vi är, var och en. 

"Livet är en gåva, slösa inte bort det.", säger pastorn till Carina och kanske till alla oss andra. Han säger det till sig själv, för att det är det han har lärt sig i sitt arbete med fängslade, dödsdömda, människor. Människor som också de är och har liv att vårda, orka och hantera.

Dödsstraffet inbegriper (minst) två bortkastade liv, säger han. Där finns dels offret och dels den avrättade. Kanske blir det fler, för att närståendes liv blir problematiska, för att det är svårt att hantera det som har hänt, domarna och livet därefter. Ingen vinner på dödsstraffet, säger pastorn, som ändå inte kan säga att det är fel med dödsstraff. Det skadar fler än som skadats innan det verkställs, till exempel personalen på fängelset och den avrättades anhöriga. Det finns många bottnar i hans tankar, som också påverkar mig. Hur tänker jag om dödsstraff (nej!), hur tänker jag om värdiga fängelser och hur tänker jag om hämnd och anhöriga? 

För alla människor handlar det om att hitta rätt plats i livet. Pastor Jim Brazzil hittade sin i fängelset där han mötte de dödsdömda. Där var han inte längre en medelmåtta, han gjorde skillnad. Min tanke går samtidigt till Bashir i Afghanerna av Åsne Seierstad. Hans specialkompetens var att kriga. Vi är alla utrustade med kompetens utifrån arv och miljö, plats och familj, livets omständigheter. När vi hittar rätt blir vi bäst på det vi gör, annars haltar kanske möten, tid och plats. Ibland hittar vi kanske aldrig rätt, men ibland kommer det med tiden. 

Han mötte många som stod inför döden, men det var när han själv fick sin dödsdom som han insåg att varje dag på jorden räknas. Att se detaljerna, naturen, människorna, höra Guds röst och ta till sig skönheten. Och livet. Ja, det känns som en viktig insikt att se och förstå hur viktigt livet är. Inte bara sitt eget, även andras. Och visa respekt för det, eget och andras. 

Du måste också kunna leva med dig själv, vare sig du tror på Gud eller inte. Det gäller (antagligen) oss alla. Man kan hitta frid i sig själv, vare sig du är troende eller inte. Bönen betyder olika för oss alla. 

Han resonerar kring att det är viktigt för honom att han vet om någon är kristen. Jag undrar varför. Kanske för att han lättare kan förstå personen, att de har samma utgångspunkter. I ett av sina möten med en trafikskadad kvinna, som dog, insåg han att det var viktigt att ingen ska behöva dö ensam.

Jag tänker kring hämnd, hur många anhöriga till offer som tänker - och säger - att det är viktigt att mördaren lider, inte får en lätt död. Vad gör hämndkänslan med oss? Vad blir bättre av att man tänker att någon annan ska lida? Hur blir din egen försoning med liv och händelser bättre för att andra skadas? Hur tänker du kring hämnd?

Han, eller Carina Bergfeldt, berättar många känslosamma historier. Det får mig att hulka, känna, gråta, men också att känna liv. För det är just det som är liv. Känslor, de som väcker oss, styr oss, hjälper oss och lotsar oss. Känslor sker ofta tillsammans, de blir mer eller mindre tillsammans med andra. Det beror på vilka vi är, var för sig och tillsammans. 

Människor mördar, hamnar i vidriga fängelser och anpassar sig till livet där. Vårdarna, vakterna, prickskyttarna och cheferna gör sitt. Om fångar rymmer skruvas reglerna åt, förmåner försvinner, samtal uteblir och hopp försvinner. Människor förtvinar, behandlas som djur. Någon kanske tycker att de är djur, men de är ändå människor med tankar, känslor och liv. Man påverkas av hur man blir behandlad. Hur åstadkommer man mänskliga rättigheter och mänsklig omsorg bland våldsamma män? Ska alla straffas för att någon rymmer eller är våldsam? Hur påverkas miljön i ett högriskfängelse för att det finns särskilda individer där? 

Pastor Brazzil har mött människor, fått sin beskärda del av personliga egenskaper och mänskliga tvivel som de flesta av oss här. Vem är jag, vem vill jag vara och hur mycket vånda ger mig liv och händelser? Jag kan tänka att en pastor eller präst borde kunna vara bättre, men varför skulle han vara det? Han är människa. Det där, hur jag tänker mig att en människa ska vara, bottnar i orimliga fördomar och föreställningar. Vem är jag (och kanske du) att tänka att en präst eller en vanlig människa ska ha olika känslor, reagera olika, vara större eller bättre - när vi alla - alla - är fyllda av glädje, ondska, lycka, värme, irritation, fördomar, sorg, kärlek - men är olika på att visa det utåt. För att vi är vi och för att vi hanterar det på olika sätt. 

Pastor Brazzil gjorde sitt jobb bäst, tänker jag att han tänkte, när han hjälpte en dödsfånge till tro innan stunden för dödens ankomst var där. Tron och förlåtelsen, insikten, var - är - oerhört viktig. Det var - är - hans spetskompetens. Sen är det spännande hur människor på andra sidor tänker; dödsdomen var inte straff nog, ska min dotter gå i himmelriket tillsammans med sin mördare eller varför får förövaren samtala om tro och förlåtelse och inte offrets anhöriga? Vem blir lycklig av att någon dör? 

Vem är bättre och vem är sämre? Vem avgör vem som är bäst? Vad ger mig frid? Vad ger dig frid? 

Tack, Carina Bergfeldt för nyttig läsning - lättläst - om människor och liv. 

A.. 

#carinabergfeldt #enbradagattdö #livetärengåva 

#bokförlagetforum #roslagensbokhandel #kulturtorget #platsendärsamtalförs 

Promenerandets historia. Kekke Stadin.

Människor har gått i alla tider, men promenader har det inte varit fråga om. Att promenera var under flera sekel detsamma som att åka häst och vagn eller gå till fots en bit, för nöjes skull, utan ett bestämt ärende. Nöjet var en lyx, länge förbehållet kungafamiljen och aristokratin. Den inhägnade lustparken Kungsträdgården fungerade som de övre samhällsskiktens utomhussalong, där de promenerade, visade upp sig för varandra och umgicks.   

Under 1800-talet kom promenerandet att spridas i allt vidare cirklar. Vägarna i staden försågs med trottoarer, stadsparker anlades. Snart kom flanörerna till, bland dem de som kallades Norrbrolejonen. Vid sekelskiftet 1900 hade promenadkulturen definitivt förvandlats, från att vara ett kungligt framträdande och ett privilegium för aristokratin till att bli ett folknöje. Det var en utveckling som gick i fas med tidens snabba samhällsomvandling och framväxandet av en ny offentlighet.

Slå följe med historikern Kekke Stadin i en lustfylld och uppslagsrik exposé över promenadkulturens framväxt och utveckling i Stockholm.

Juni 2023. Bokhandelns vänner!

 

Datum inom parentes är bokens utgivningsdag.

Finns den inte kvar i butiken (eller ännu inte ankommit), 

så tar jag med glädje hem den åt dig! Förstås.

Vänligen hänvisa till ditt medlemskap i bokhandelns vänner 2023 för rabatten!

Farväl, Söderberga. Eli Åhman Owetz. (20230510)

Morden längs kanalen. Christoffer Holst. (20230504)

Parasiten. Sofie Sarenbrant (20230523)

Promenerandets historia. Från kungligt framträdande till folknöje. Kekke Stadin. (2023-05-05)

Blomstermat. Peter Streijffert. (20230301)

Kan vi inte vara snälla nu för sen dör vi faktiskt. Bob Hansson. (Poesi 2/2-23)

Testamentet. Svante Furborg. (17/5-23)

Sjón. Nattarbete. (Lyrik 20230330)

Gunila Axén. (24/4-23).

Beslutet. Karine Tuil. (11/4-23)

Folket som inte fick finnas : Palestiniernas historia. Ingmar Karlsson. (22/5-23)

Nakba: Katastrof inför våra ögon. Bernt Hermele. (20230504)

Tillbedjan. Joel Mauricio Isabel Ortiz. (Utgivning 5/1-23)

Afghanerna. Åsne Seierstad. (Utgivning 20221228)

Hemma vid fågelsången. Gunnar Brusewitz. (20220520)

Fyra årstider. Gunnar Brusewitz. (20/5-22)

Lilla Mys bok om småkryp. Sanja Hakala. (3/4-23). 9-12 år, men passar alla åldrar! 

Rabatt för dig som är medlem i bokhandelns vänner 2023.

Barnböcker på listan = 30 kr rabatt.

Vuxenböcker på listan = 50 kr rabatt. 

Rabattperiod 30/5-30/6-23.

Plikt. Tyra von Zweigbergk

 

Plikt. Tyra von Zweigbergk.  (Utgivningsdag 20230405)

En kvinna föder ett barn, klär det i bävernylon och goretex. I skolan serveras ostpanerad kalkonschnitzel och alla glada familjer önskas trevlig helg. Men när barnet plötsligt inte förmår gå till skolan finns ingen hjälp att få. Bara plikten att infinna sig, i den stora byggnaden som tidigare var ett mentalsjukhus och kallades Dårarnas slott.

Samtidigt förstår kvinnan att det var just där hennes farfarsfar var inlagd långa perioder. Samma korridorer, samma trappor, hundra år tidigare.

Medan veckobreven fortsätter att obönhörligt trilla in och krisen växer vänder sig kvinnan till arkiven. Hennes farfar har gjort det till sin uppgift att dokumentera och förklara familjehistorien, som finns bevarad på Kungliga Biblioteket. Ur brev, artiklar och journaler reser sig en brokig skara människor som briljerat yrkesmässigt, men också fört en hård kamp mot mörker och svårmod.

I sin debutroman utforskar Tyra von Zweigbergk med stor känslighet hur arv och förväntningar ramar in våra liv, nu liksom förr. Plikt är en gripande berättelse om att vara förälder och att vara barn – om skörhet, styrka och kärlek.

Psykisk ohälsa. Den kommer flygande genom rummet, nästan från ingenstans. Den kan inte förklaras, hanteras eller förskjutas så att livet blir bättre. BUP har inte tid, resurser eller kompetens - rätt "vettig vuxen" för just det här barnet saknas. Gör så här, passar inte för att dra ångesten ur honom. Han behöver något annat, som ingen har. För att de inte kan, saknar resurser eller måste gå hem kl 5. Vem bryr sig om vad som behövs när regeln säger att så här gör vi, vare sig någon behöver det eller inte. 

Tyra von Zweigbergk skriver fantastiskt vackert. Jag njuter texten, varje mening, trots dess riktning: mentalsjukhus, hemmasittare, corona och psykisk ohälsa. Hur är livets bokstavskombinationer ärftliga, generation efter generation frågar jag mig? Ja, jag vet att de följer generna, men de är förstås också ett resultat av vår miljö, hur vi kan tillsammans i den miljö och tid vi befinner oss. Vi är inte enskilda öar, vi lever tillsammans i vår tid. Eller deras. 

Vilka drabbas och hur, och hur tar varje tids vård hand om människorna? Det som blev mentalsjukhus förr är en bokstavskombination med medicinering eller kbt idag. Eller bara acceptans från den det berör och dess omgivning. Vi alla är ju ändå unika individer, och ska få vara så. 

Hon släktforskar, drar sig sakta genom familjens och sjukhusets journaler. Funderar kring vilka de tidigare generationerna var, följer släktlinjer och begrundar hur de har haft det. 

Hur var det att bli inlåst på ett mentalsjukhus i den första halvan av 1900-talets Sverige? Var det bra eller dåligt för personen, fick den ett bättre eller sämre liv av vården, blev det hopplöst och bortslarvat eller blev det bättre än utanför? Vem avgör hur andras liv ska vara? Hur ser det ut idag? 

Jag tänker ofta kring släktforskning och ser det viktiga i att begrunda vår historia. Utan berättelserna om de tidigare generationernas liv är vi halva, ofullständiga. Den som inte berättar eller låter någon forska hindrar också förståelsen och kunskapen mellan generationer, om hur livet har sett ut och varför det ter sig som det gör. Det är att stjäla en del av deras historia. Den är också andras. Att hävda sig själv ointressant och vägra berätta om viktiga punkter i sitt liv kan vara förödande för andra, skapa svarta hål av sorg och ofullständighet. Tyra von Zweigbergk letar i arkiven, hittar släktingar, sjukvårdshistoria och information om hur man tänkte då. Det ger ringar på vattnet i livet, gör det obegripliga begripligare. 

Jag ler åt berättelsen om rektorn som sorterar skorna som slängts i oreda innanför dörren. Föräldrars och barns skor ställs i snygga led. Vad säger det om en person - en ledare - som sorterar skor i en skola? Vad säger det om hens personlighet, ledarskap och liv? Kan vi tolka människor så, utifrån en enskild företeelse (som för någon ter sig absurd)? Kanske säger det mer om den som tolkar? Barnet rycker på axlarna och föräldern undrar. Jag skulle kanske gjort båda, undrat varför men också accepterat. Vem är hon, hur är hon och varför är hon så? 

I samtalet undrar vi över helt olika saker. För att vi är olika som människor. Är det hon, är det sant, är det pandemi, är det digital undervisning, vad är viktigt, är det trovärdigt och vad får man lämna ut om andra människor? Det jag bara låter passera, är oerhört viktigt för någon annan. Kanske också tvärtom. Det i sig är magi - när vi lyssnar, accepterar varandras olikheter och funderar över varför. En fråga i samtalet är också; hur utvecklas vi som läsare och människor av att vi samtalar? Ställer vi samma frågor varje gång eller kan vi se bortom vårt vanliga tänk och lära oss nytt? Kan vi, som vuxna, ta omtag och välja nya spår? 

Vi talar om att avmamma sig: om det är möjligt, vem som har ansvar för föräldrarelationen, om den kan räddas och när hoppet är ute. I Plikt tar hon ansvar. Det är omöjligt, tufft, men också nödvändigt. Och vackert, både för språket och att hon stretar vidare. Hur omöjligt det än ter sig. I Hela mitt hjärta - Anne Liljeroth - talas det om mamma/barn-relationen, där relationen skadats rejält. Vi talar om det som vanligt förekommande, gruppen upprepar att det är den vuxne, föräldern, som inte kan se barnet (oavsett ålder). Allas olika varför kan aldrig ses av någon annan, det är något som gäller för var och en. Brist i förståelse, respekt för livets förutsättningar och svårigheten att lyssna är en gemensam nämnare, men ändå inte. 

Jag tänker att information om psykisk ohälsa, hemmasittare och sån´t är allmängiltigt. Att det är viktigt att läsa om för att försöka förstå. Hon skriver om sonen, det blir utlämnande men ändå inte. Man och son är avidentifierade, även om var och en kan forska kring vilka de är. Vi kan också respektera privatliv, betrakta dem som karaktärer i en roman. Plikt är viktig läsning, det är liv. 

Jag måste nästan skratta när jag läser texten om den nya psykologen på BUP, även om det egentligen inte är något att skratta år. För vem finns psykologen? Finns hon där för att skärra föräldrarna, för att hjälpa barnet eller bara för sin egen skull? De mänskliga absurditeterna haglar. Det som är självklart för någon är totalt absurt för någon annan. En BUP-psykolog som trycker in rädsla i en förälder sitter uppenbar på fel stol. Jag hoppas att det ändå är ovanligt att det händer, även om också BUP-personal är vanliga människor. 

Vad behöver en pojke egentligen? Det finns ingen som vet, hittar in i minsta vrå. Att hjälpa är svårt, när personen inte hittar mönstret eller saknar egen förmåga att förstå. Det gäller att hitta personen som matchar, tänker jag, för att det ska bli bra, för att man ska hitta rätt. Hur gör man det, hittar sin vettige vuxen som matchar i livet? Kanske är det en AI-teknikfråga? 

Berättelsen utforskar hela familjen. Hon upptäcker nya bilder som ingen förut sett eller förstått. Hon ser kärlek när hon läser brev, fast andra sett en bister relation i livet. Varje människa är mångfacetterad, det jag ser är inte samma för dig. Din känsla eller personlighet dömer, upptäcker eller drunknar i livets fördomar på ett annat sätt än min. Någon är raskare eller ihärdigare och någon är beredd att omvärdera sin ståndpunkt. Hur är du? Hur är jag? Vet du/jag hur folk är, hur de har bestämt sig om andra, eller får personerna de möter en ny chans imorgon igen? 

Plikt av Tyra von Zweigbergk är fantastisk. Den prickar en stor mängd livsfrågor som behöver begrundas, den lär oss att vår släkthistoria smittar på oss genom föreställningar om hur livet ska vara och genom våra gener. Den berättar om unika individer som drabbas av hälsofrågor, depressioner, ångest och livslust som många andra gör också. Det är en mångfald i livet som är tufft, men mänskligt. Det är så vi är, bestående av många delar, olika mående i olika tid i livet och i situationer som livet serverar oss. 

Plikt rekommenderas. Både för språket och för berättelsen. Kanske rekommenderar jag den mest för dig som inte är förälder till en hemmasittare, men särskilt till dig som behöver och vill veta mer om släktskap, historia, mentalvård och psykisk ohälsa. Vad är plikt? Vad är ansvar? Vad är vi komna ur och hur går vi vidare?

Plikt ger mig tanke, sorg och glädje. Jag tackar för det. 

Anette Grinde

tfn 0708905731 

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje 

#Plikt  #TyraVonZweigbergk #norstedts 

#psykiskohälsa #bup #kbt  #släktforskning

#roslagensbokhandel #kulturtorget #platsendärsamtalförs 

29/5-23. Gemensam blomsterplantering av insektsvänliga blommor.

Måndag 29/5-23, kl 1900. Gemensam blomsterplantering av insektsvänliga blommor.

Vi har under våren 2023 talat om klimatfrågor. Vi har begrundat Klimatboken (Grata Thunberg) och lyssnat till frågor som kopplas till samtalet om boken, associationer till närliggande frågor och hur vi påverkar den lokala situationen lokalt. 

Några frågor som har landat på bordet är t ex sopsortering (kanske företrädesvis i hamnen, men också generellt i kommunen), insekter, skog, mat, skräpplockning, blommor och gräsklippning av kommunens gräsmattor och parkområden. Vi vet att kortklippta gräsmattor är skadligt för pollinerande insekter, men kommunen och dess upphandlade företrädare insisterar på att kortklippa gräsytorna. Under den senaste veckan har många upprörts över hur gräsmattorna i stadens parker och fastighetsnära områden har reducerats från fantastiska blomsterhav till förödande gräsöknar. 

Vi sörjer över kommunens förhållningssätt till viktiga miljö- och klimatfrågor och ber om omtag för att skapa bättre förutsättningar för livsvikta pollinatörerna i våra närmiljöer (ja, både nära och i fjärran).

Vi behöver se blomstrande ängar, insektsvänliga miljöer som bidrar till miljö- och klimatfrågorna. 

Vi ställer oss frågan varför kommunen och de upphandlade företagen så hårt insisterar på att ta död på så många livsmiljöer för de små djuren som lever i våra närområden. Vi ställer oss frågan om varför kommunen inte tänker kring miljöfrågorna, lägger hög prioritering på dessa tillsammans med alla andra kvalitetsfrågor, eftersom det skapar mervärden för både planeten, djuren och människorna. 

Vi vill uppmana kommunens politiker och tjänstemän att tänka klimat- och miljömässigt; att skapa gröna miljöer även i stadsmiljöerna där människor och djur kan hitta sina enskilda platser, där rekreation, jordens andning och tillväxt, liksom liv kan skapas och bibehållas. Jorden är och har varit befolkad av många olika växter och djur, de har sin plats här. Ja, vi också, men vi är beroende av växter och djur för att överleva. När vi förstör deras livsmiljöer förstör vi också för oss själva. Låt oss bistå till deras väl istället. 

Vi lever på en fantastisk plats. Vi har en relativt ren miljö, men den kan förbättras. Det vi gör här och det andra gör på andra platser påverkar andra, varandra. Vatten, luft, föroreningar, hav, plast, kol, olja, pollinerande växter och insekter, skogshantering, mat, antibiotikaresistens, med mera, påverkar världens väl. Vi vill se att besluten hänger ihop, att de är genomtänkte ur fler än den ekonomiska tillväxtens perspektiv och att vi inte skjuter dem på framtiden. Vi ska bo här, våra barn ska leva här och framtidens barn och familjer vill också ha jorden kvar. Vi behöver se efter den nu, det kan inte anstå. 

Nu planterar vi blomster och hänger bihotell, för de pollinerande insekternas väl. 

För att det är viktigt.

A..

Blommor.

Frön.

Planteringsverktyg.

Snöre.

Insektshotell.

Häftpistol.

Plakat.

Pall/stol.

27/5-23. Låt oss tala om vikten av språk!

Språk.

Språk är viktigt. Att kunna tala, känna, tänka och forma sina budskap i ord är viktigt. Att skriva för hand, kunna stavning, veta ordens betydelse och vara en del i samtal som skapar förståelse för eget och andras liv påverkar hur vi lär oss och förstår. Det skapar ordförståelse, fantasi och kunskap under hela livet. 

Jag blir alltid upprörd när vi berövar människor språket. Det definierar oss som människor. Nej, inte bara, men mycket.

Handskrift, läsande av längre texter, den fysiska boken och den gemensamma förståelsen när vi kan läsa och skriva ordentligt på var och ens egna språk är av vikt. Att inte förlora sitt språk, att utvecklas är ett viktigt ansvar för den egna individen, men också för skola och samhälle. 

Samerna fick inte. Det gav trauman för livet, under flera generationer. Det spelar ingen roll om ett språk är litet, det är hens, deras och behöver förvaltas, inte släppas.

Jag talade med en blind författare som berättade att punktskriften är på väg bort, för att någon tror att ljud och teknik kan ersätta det fingerkänsliga språket. Det försämrar livet för den blinde. Hur skulle livet bli för dig om ditt språk och din skriv-/läsmöjlighet togs bort?

På lördag är det boksignering i bokhandeln. Gunilla Vigert berättar att hörselskadade barn inte får lära sig teckenspråk, med konsekvensen att de tappar ett viktigt språk som ger dem möjlighet att kommunicera själva, t ex hemma, i skola, i vardagslivet, med mera. Hur är tänket när man tar bort ett språk?

Vad händer med den människa som tvingas bort från sitt språk, inte får lära och utvecklas i det? Att lära sig ett annat - och ännu ett -  är guld, men att berövas sitt grundspråk är ett feltänk som förstör. Vad skulle hända i mig om jag tvingades bort från mitt språk?

Låt oss tala om vikten av språk. Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje på lördag 27/5-23 när Gunilla Vigert kommer hit. Låt oss tala, läsa och begrunda hur det som är självklart för en person plötsligt tas bort för någon annan. 

Anette Grinde

Tfn 0708905731

#språk  #mänskligarättigheter #punktskrift #teckenspråk #gunillavigert 

#roslagensbokhandel #kulturtorget #platsendärsamtalförs