Svartkonster - Terry Pratchett

Svartkonster
Terry Pratchett

I stort sett handlar boken om en trollkarl som inte kan använda sig av magi överhuvdtaget och som inte alls vill vara den hjälte som många fantasy böcker brukar ha, men blir indragen i kaoset ändå. Huvudpersonen vill bort från det farliga och under sin resas gång träffar på färggranna karaktärer som följer honom på sin resa. Man får även läsa vad som händer på ”den onda sidan”. Om svartkonstnären som kan använda sig av de starkaste formerna. En makt ingen kan stoppa och som är ute efter revange mot den värld som har vänt dem ryggen.

Boken tar inte sig själv på allvar. Den leker med vad man vet om fantasy och lägger in väldigt mycket komik. En bok att sätta sig i ett hörn med bara för att få skratta lite tyst för sig själv. Komikern känns inte tvingad, den är smart inskriven i handlingen och det är sällan man vill lägga boken ifrån sig. Man sitter fastklistrad inte för att det är den mest spännande fantasy man har läst. Man sitter fastklistrad för att det är den mest komiska fantasy man har läst. Den fastställer väldigt snabbt vad för typ av bok den är och fångar en på samma gång.

Jag var på väg hem när jag snabbt skulle välja en bok att börja läsa nästa dag. Jag missade nästan bussen om jag säger så. Den har en charm som får en att vilja fortsätta läsa och hoppas att den inte tar slut för snabbt på samma gång. Karaktärerna är underhålland, alla på sina egna sätt. De passar in i berättelsen och står ut samtidigt. Det är karaktärer att minnas även när man har lagt ifrån sig boken. Jag ska till exempel alltid minnas en diskussion de hade. Jag vill dela med mig om den:

”Jag är rädd för marken”
”Du menar höjder”
”Jag vet vad jag menar! Det är marken som dödar en!”

Det får mig att fnittra varje gång jag tänker på det.

Jag ska inte berätta vad det hela handlar om, jag ber er istället att läsa boken om ni är nyfikna.

Boken finns i antikvariatet i bokhandeln i Norrtälje.

Petra
Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje

Allt jag fått lära mig - Tara Westover

Ja, det här är en bok som heter duga. Den berättar om Tara Westovers uppväxt, uppbrott och försök att skapa ett annat liv.

Tara berättar som sin familj, mer och mer absurd än man någonsin kan ana. Den berättar om omåttlig lojalitet, hur otroligt svårt det är att gå ifrån sin familj och hur präglad man är av sin uppväxt, av de personer man varit en del av under en lång tid.

Tara och hennes syskon utsätts för ett ohyggligt stor press från sina föräldrar. Ja, hon utsätts från föräldrar och från syskon, eftersom frågan om familjen och lojaliteten är så stor. Det är helt svart eller vitt, inga nyanser. Och det är mycket våld, hot, skrik och rädsla.

Boken är stark, så stark så att det känns i kroppen. Den sätter sig i mig, jag hör Taras vånda, mardrömmar och förstår (kanske bara en aning) om vad hon - och hennes syskon - utsatts för.

Lojalitet till föräldrar och syskon, familjen, är till slut - här - något alldeles ohyggligt. Att komma ut på andra sidan, acceptabelt hel, synes vara en väldigt stor bedrift. Att fortsätta längta, inte någonsin ge upp, är ett av livets dilemman. Det måste gå att hitta rätt, är den återkommande tanken, hur ologisk den än verkar sett ur ett logiskt perspektiv. Taras starka drift att vara en egen person, med en egen trygghetssfär, trots att hon så starkt längtar efter gemenskapen i familjen är helt förundrande. Hur lyckas hon, trots allt våld och makabra situationer?

Tara talar, trots hennes fasansfulla upplevelser, med kärlek om sin familj. Hon berättar, försöker berätta sin sanning. Den hon försöker rekapitulera, trots att hennes bild är skymd av kärleken. Kärleken till platsen, familjen och gemenskapen.

Det för mig åter till tanken om föräldraskapet. Och till vem vi lägger vår lojalitet. Hur kan vi vara lojala med den som agar oss, den som utsätter oss för plåga och misshandlar våra liv? Ja, det är så vi gör; barn efter barn hamnar i utsattheten och är oftast alltför lojala med sina föräldrar, som om det inte fanns något alternativ. Det kanske det inte gör, om man inte träffar någon som ser och tar frågan rätt. Barnen är ofta ändå så oerhört lojala, att det kanske ändå inte är möjligt att bryta det destruktiva spåret. Många vittnar om hur viktigt det är att bli sedd; när lärare eller andra sett, försökt och visat, men barnen ändå inte vågat har de ändå sagt att just det, att bli sedd har spelat roll i deras liv.

Tara har träffat människor som har sett henne och hjälpt henne framåt. Detta har hela tiden både med- och motverkats av henne själv, precis som det också har gjorts av hennes familj och syskon. De mycket stränga banden, hennes fostran och alla lögner där sanningen förändras och andra (i familjen) gör henne till en galning och hon förminskar sig själv gör förstås att det är svårt att göra något konstruktivt av sitt liv och längtan efter gemenskap och sammanhang.  Det ser ändå ut som om hon lyckas med detta, eller är på god väg. Det är uppenbart att såren ännu är öppna, eller bara ytligt läkta.

Man kan undra om de någonsin kan bli helt läkta. Jag önskar henne detta, en försoning i sig själv och acceptabelt läkta sår.

Allt jag fått lära mig är en mycket stark berättelse. Boken är högst rekommenderad läsning.

A..

DN.
Mer om Tara Westovers bok i denna blogg.
Mer om Natur & Kulturs böcker i denna blogg.

 

 

Vi samarbetar med Sensus Studieförbund
i våra arrangemang i bokhandeln - som t ex
bokcirklar & bokprat.

Geografins makt och kartornas historia...

Geografins makt
Tim Marshall
Volante förlag
2018


Världspolitiken har alltid styrts av geografiska förutsättningar: floder, berg, hav, råvaror naturliga gränser och källor till välstånd. Med utgångspunkt i tio kartbilder förklarar den prisbelönta utrikeskorrespontenten Tim Marshall världen på ett sätt som öppnar ögonen för geografins makt historisk, i nutid och i framtiden. Geografins makt har legat på New York Times bestsellerlista och sålt i över en miljon exemplar. Nu finns den äntligen på svenska.

Vi har Geografins makt i bokhandeln - för att den är så fin och fantastisk!



Kartornas historia
Thomas Reinertsen Berg
Lind & Co
2018

Vad är en karta? Hur har människor föreställt sig världen genom historien och vad säger kartorna om oss själva? Thomas Reinertsen Berg tar oss med på en resa från stenåldersmänniskornas mystiska symboler fram till GPS och Google Earth i en underhållande och rikt illustrerad berättelse om vetenskap och världsbilder, konst och teknologi, makt och ambitioner, praktiska behov och drömmar om det främmande. Vi får möta visionära geografer, heroiska upptäcktsresanden och karthistoriens okända hjältar. Utvecklingen i Norden - under lång tid en vit fläck på kartorna - löper som en röd tråd genom boken.

Vi har Kartornas historia i bokhandeln - för att också den är fin och fantastiskt, och för att vi tycker att våra kunder ska få möjligheten att lära sig mer om världen!

Därutöver önskar vi er en alldeles fantastisk dag!

A..

Jag vill tacka er...

Fotografiet föreställer St Eriks Gilles hembygdsgård
i Övra Söderby, Roslagsbro den 24 mars 2019.
Snart är våren här!

Jag vill tacka alla er som från och till tittar in i bokhandeln i Norrtälje, väljer en bok och för konstruktiva samtal med bokhandlerskan i butiken. Det är en fröjd att tala om böcker, samhälle, politik och om vår egen lilla vackra stad.

Jag vill också tacka er som deltar i bokhandelns bokcirklar. Det är verkligen fantastiskt att delta i och lyssna till samtalen om böcker. Vad gör de med oss? Hur påverkar de oss? Blir vi glada, provocerade eller hittar vi inget alls i böckerna vi läser? Beror det på författaren eller på oss själva?

Jag vill också tacka de förlag som ger ut de där speciella böckerna, som vi gärna dyker i och samtalar om. De som gör lite mer, de som gör oss glada eller tillför extra vackra känslor till vår dag. Samtalen tillför guld till dagen.

Jag önskar er alla en fantastisk dag. Snart är våren här!

A...

Allt jag fått lära mig - Tara Westover

Jag har börjat min läsning av Allt jag fått lära mig av Tara Westover och värms i själen av textens färd över sidorna. Så vackert hon skriver. Så lätt och så vackert. Boken, texten, är lättläst.

Hon talar kärleksfullt om sin barndom och sina föräldrar.  Hon berättar om viktiga händelser med en lugn röst. Jag upplever ingen aversion i texten. Fakta, lugn och kärlek känns fint. 

Moderns roll som självutbildad barnmorska kan ses som rätt vanskligt, men hon verkar ändå ha hjälpt många som annars inte skulle ha fått någon hjälp. Det blir för mig här oklart hur man kan tänka om rätt och fel i sådant som är både rätt och fel.

Bilolyckan skadade familjen, även om man inte kan lägga skuld på någon. Olyckor skadar. Det är besluten och vägen framåt som gör skillnaden, på gott och på ont. 

Vad kan man säga  om berättelsen om Tyler - brodern - som är ordentligheten själv, vill studera trots faderns vägran och gör sin tacos alldeles exakta, för att sedan mixa dem så att han kan dricka dem? Tänderna var lösa efter bilolyckan, därav mixandet. Jag kan le åt exaktheten när maten ändå ska mixas, men det är förstås var och ens egen personlighet som avgör hur en maträtt ska tillagas. Det är ju så vi är.

Faderns vägran att förstå Tylers längtan bet inte på honom. Han följde sitt exakta spår. Han hade bestämt sig. Hurdana är vi? Och hur kommer det sig att vi blir så olika? Den tanken är så förundrande hos mig, igen och igen undrar jag hur vi blir. Hur blir vi som föräldrar, syskon och familjer. I kärlek eller i sjukdom? Eller uppgivenhet? Eller insiktslöshet? Eller en lagom blandning av allt.

Jag tänker på barnen & deras obotliga lojalitet mot familj och föräldrar. Inte bara här, utan ofta, kanske nästan alltid. Det ska verkligen otroligt mycket till för att man ska bryta med familjen eller delar av den. Ja, det är förstås många som gör, men steget är uppenbart inte lätt att ta. Man sitter ihop rätt hårt. 

Pappan i familjen verkar onekligen en smula annorlunda. Vad nu annorlunda är. Brister det i omsorg här? Ja, barnen anpassar sig förstås, men det låter onekligen en smula orimligt t ex när Tara tippas med skrotcontainern och får gå hem med sitt trasiga ben. Nej, inget sjukhus. Familjen läker allvarliga skador själva. Inte heller Luke - brodern - kunde åka till sjukhus när han drabbades av mycket allvarliga brännskador när byxbenet tar eld på skroten. Familjen, eller mamman, tar hand om allt sjukvårdande själva.

Den här boken är rekommenderad läsning. Vi har den i bokhandeln.

Jag läser vidare. Det kan hända att jag skriver mer om Allt jag fått lära mig senare. Den tål att tänkas kring och vi ska tala om den i en bokcirkel i bokhandeln vad tiden lider.

A..

DNs boklista vecka 12/2019 
(där Tara Westovers bok
 ligger på första plats).

De användbara - Mattias Hagberg

De användbara
Mattias Hagberg
Bokförlaget Atlas
2015
Isbn 978-91-7389-478-4

Jag har tidigare läst Rekviem för en vanskapt. Jag förundrades. Läste, njöt, förskräcktes och förundrades. De användbara går i samma spår. Författaren säger att De användbara kan läsas som en syskonbok till Rekviem för en vanskapt. Ja, tänker jag, den är lite lika, men ändå helt olika. Nu har Mattias Hagberg skrivit Skallarna, som vi ser fram emot att läsa. Snart.

De användbara. Jag njuter av texten, ordens dans över sidorna. Jag förundras av författarens fantasi. Jag förundras tills jag stannar upp och inser att det kan ha stora drag av sanning i sig. De användbara är hemsk. Jag förskräcks så det känns i hela min kropp. Boken är läsvärd. Den är läsvärd för ordens flöde över sidorna, för fasan och för insikten om många människor har svåra tankar som ibland riskerar att skada andra mycket svårt.

Man tänker sig vara stark, men är ändå i händerna på någon annan. Någon tänker stora tankar. Någon är tyst. Denne bidrar eller stjälper den andres liv och förutsättningar, beroende av sin bestämda ton eller handling.

Jag. Du. Hon. Han. Alla flickorna. Barnen. Pojken. Vaktmästaren. Ja, alla bär de sina roller. De är nästan helt utan identitet, många saknar namn, är bara något som flyger förbi. Deras liv gjordes små, obetydliga. Just därför var de användbara. Även de med uns av identitet, som t ex du, jag och vaktmästaren, visar, eller kanske visas bara som små skuggor av sina jag. All komplexitet är försvunnen, deras liv är bara här.

Människors liv är viktiga. Ibland finns det människor som tänker att deras liv är viktigare än andras.

Ja, Rekviem för en vanskapt och De användbara, skrivna av Mattias Hagberg, duger mycket väl som tillförande läsning.

A.. 

DNs boklista vecka 12/2019

 

 

Varm mjölk - Deborah Levy

Varm mjölk har idag diskuterats av en bokcirkelgrupp i bokhandeln. Ett långt och inspirerande samtal om karaktärer, livsförutsättningar, trovärdighet, förhållningssätt och hur nära detta ligger till oss själva. Ja, mer än så har vi talat, för samtalet var långt idag. Och riktigt bra.

Flera i gruppen kände irritation i läsningen, vilket de/vi fick tillfälle att lufta i samtalet. De/vi blev provocerade av karaktärerna och berättelsen. Det ligger förstås i oss själva, hur vi reagerar. Ja, associationer och reflektioner kring oss själva i förhållande till karaktärerna kommer upp i samtalen, som därmed också blir oerhört intressanta och stimulerande.

Vi läser olika, tänker olika vilket gör samtalet fantastiskt. Vi upptäcker helt olika saker i läsningen. Det tillför, massor. Tack.

Jag tackar stort för samtalet om boken och också för det fantastiska fikabordet som numera är ett måste när vi cirklar. (Ja, nivån är satt till skorpor, men det verkar vara svårt att hålla sig där.)

Stort tack, all ni fantastiska läsare som deltar i samtalen om böcker i bokhandeln.

A..

Alkemisten - Paulo Coelho

Alkemisten
Paulo Coelho

Boken handlar om en fåraherde som bestämmer sig för att lämna allting bakom sig och leta efter en skatt han har haft drömmar om. Den som hjälper honom på den här resan är en alkemist med en kunskap inte många har. Denna fåraherde lär sig hur han ska använda sig av erfarenheter han har fått under sitt liv i sitt sökande efter sina drömmars skatt.

Under resans gång lär sig inte bara denna fåraherde, men även oss läsare, att man inte borde ge upp på sina drömmar. Hur man ska alltid försöka ha ett öppet sinne. Att man ska försöka se allting omkring sig. Men också att man borde försöka lyssna djupt inom sig själv och även lita på sig själv. Att så länge som man inte ger upp så når man alltid fram till sitt mål. Hur även om man egentligen inte har erfarenheten i just ett visst område så finns det alltid ett sätt att använda sig av andra erfarenheter man har samlat på sig. Hur man ska försöka hitta det positiva i det negativa. För att även om en situation ser hopplös ut kan även den ge möjligheter.

Det finns inte mycket att säga om själva handlingen. Det finns intensiva tillfällen, ja, men oftast så kände jag alltid ett viss lugn när jag läste. Jag känner att boken inte kanske ska läsas just för sin handling, men för vad texten innebär. Boken känns som att den är skriven för att vara en tankesättare. Inte för att man ska sitta i ett hörn fastklistrad på grund av handlingen. Även efter att ha sagt just så, så fanns det tillfällen som man inte ville lägga ifrån sig boken just för att man ville veta hur våran huvudperson skulle kunna ta sig förbi ännu ett hinder. Som är i vägen för hans mål. Men i grund, som tidigare sagt, så är berättelsen en tankeställare. Även om boken inte utspelar sig i den nutida världen, så finns det fortfarande saker som man kan lära sig av fåraherdens färd. På det mer spirituella planet.

Petra
Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje

På rymmen - jagad av mamma polis

OLIKA förlag tilldelades Rättvisepriset 2012 för sitt arbete för jämställdhet och jämlikhet i bokvärlden.

Miljö och hållbarhet; OLIKA förlag vill värna det hållbara och klimatkloka läsandet.

På rymmen - jagad av mamma polis av Jonna Kilstam & Johanna Arpiainen - handlar om en storebror som tar väl hand om sin lillebror. Han ordnar äventyr, ser till så att brodern kommer upp, äter frukost och att de tillsammans cyklar till lillgrabbens förskola. Deras mamma är polis. Ja, hon är med hemma, tar hand om, är inte frånvarande på något vis, men berättelsen rör mest de båda bröderna som har en fin relation.

Storebror tar verkligen hand om sin lillebror och ser till att de hamnar i fina små äventyr. Bus och lek, men tryggt och säkert. Tillsammans.

Berättelsen går i rim och illustrationerna är fina och skapar mer. Det osar kärlek här.

OLIKA förlag vill skapa något mer med sin utgivning. Här har de tänkt särskilt t ex kring en kärleksfull och påhittig tonårsbror, en representation bortom vithetsnormen och en mamma som är polis.

A..

Allt jag fått lära mig - Tara Westover

Allt jag fått lära mig har rosats av kritiker över hela världen, låg etta på Barack Obamas sommarläslista 2018 och översatts till 26 språk. Den är en gripande skildring av en ung människas strävan efter kunskap, om att formas som människa, om familj, lojalitet och självförverkligande.

Boken är den amerikanska författaren Tara Westovers internationella bästsäljare om en uppväxt där hon lär sig att förbereda sig för domedagen istället för att plugga matte och historia och umgås med andra barn. Hennes storebror blir den som kommer hem med nyheten att det finns en annan värld bortom gården en värld som kan ge henne ett helt annat liv.

På en gård vid bergets fot i Idaho bor Tara Westover med sina föräldrar och sex syskon. På somrarna hjälper hon sin mamma att koka örter och på vintrarna arbetar hon i sin pappas skrotverkstad. När hon får ett stålrör genom benet, eller när hennes storebrors ben börjar brinna, åker familjen inte till sjukhuset, hennes mamma behandlar såren med örtomslag. Familjen är mormoner och de lever helt avskärmade från samhället.

Tara är 17 år när hon för första gången sätter sin fot i en skola. Hon har aldrig hört talas om Förintelsen, Kennedy, Martin Luther King.

------------------

 



Allt jag fått lära mig har valts till läsning i en av våra bokcirklar i bokhandeln. Det innebär att alla i gruppen läser boken och att vi sedan möts i vår bokhandel för att samtala om boken och allt vad den innehåller, ja, och vad vi associerar till när vi läser och när vi samtalar.

Varje bok vi läser har sitt djup och sina poänger. Vi, var och en i gruppen, har att försöka dyka lite djupare än bara skrapa på ytan. Vi har att fundera kring vad den säger, hur den påverkar mig, hur företeelser kan tänkas finnas och få verka i samhället och mycket, mycket mer. Deltagarnas fördjupning i tanken skapar förutsättningar för mer i läsningen och i samtalet.

Vi försöker aktivt hålla oss till samtalet om boken, fördjupningen inte att glömma. Vi försöker hålla oss ifrån sidospåren, vi vill istället återvända till bokpratet när associationerna drar iväg för mycket och för länge.

Författaren till en bok har tänkt, gjort, skrivit, skrivit om, lyssnat till redaktörer och lektörer - och förhållit sig i mängd. Hen har valt att skriva just så. Boken har passerat nålsögat för publicering. Det är upp till oss, deltagarna i gruppen, att förhålla oss till detta, skrapa lite mer i oss själva för att nå djupet i samtalet. I det som rör den bok vi nu har läst.

Så, nu ska vi läsa Allt jag fått lära mig av Tara Westover. Läsa, fundera och sedan tala om det vi läst och funderat över.

Den här läsningen ser vi fram emot!

A..

Bokprat; Mattias Hagberg - 27 april 2019 - kl 1400

Med fantasin som motstånd

Mattias Hagbergs fjärde roman, Skallarna, kan beskrivas på många olika sätt: som en spänningsroman, som en skräckromantisk pastisch, som en historisk idéroman – eller, varför inte, som en postmodern detektivhistoria. Själv ser han den helst som en kärleksförklaring till fantasin.

Den 27 april kommer Mattias Hagberg till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje och berättar om sin nya roman, om kärleken till litteraturen och om fantasin som en väg till befrielse i en tid av allt skarpare motsättningar.

Mattias Hagberg är kritiker, kulturjournalist och författare. Skallarna är hans fjärde roman.

När; 27 april 2019
Tid; Kl 1400 - 1500
Var; Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje

Föranmälan; Gärna, så vi kan ta fram rätt antal stolar

Mail; info 😉 roslagensbokhandel.se
Tfn; 0708 905 731

Välkommen!
Anette Grinde

Vi samarbetar med Sensus studieförbund

i våra arrangemang i bokhandeln.

Varm mjölk - Deborah Levy

Engelska Rose och hennes tjugofemåriga dotter Sofia har tagit sin tillflykt till en liten spansk by i den infernaliska sommarhettan. De söker specialisthjälp hos den okonventionelle doktor Gomez, för Rose som vissa dagar är förlamad, vissa dagar kan gå. Sida vid sida haltar Rose och Sofia fram genom tillvaron, ömsom i symbios ömsom i av-ståndstagande. Förförd av tyska Ingrid, sömmerskan med de silverfärgade gladiator-sandalerna, inser Sofia att hon måste söka upp sin far i Grekland för att förpassa uppväxtens spöken ur sitt liv.

Varm mjölk av Deborah Levy är en egensinnig och otämjd berättelse om en stark och kvävande mor-dotter-relation, om fysisk och mental förlamning, men också om svek, attraktion och självinsikt.

---------------------------

 



Vi läser boken i en av våra bokcirklar just nu, så vårt uppdrag är att läsa boken med samtalets ögon.

Hur sjuk är Rose? Är hon sjuk alls? Är Sofia också sjuk? Vem är egentligen doktor Gomez? Är han läkare eller en bluff?

Vad händer med Sofia och hennes relation till sin mor? Och till sin far?

Utvecklas hon under berättelsen? Utvecklas mamman under berättelsen? Blir de hjälpta - och i sådant fall hur och av vem?

Finns det något driv i berättelsen? På vilket sätt?

Gillar vi boken? Varför? Varför inte?

Till vem lämnar vi den vidare efter läsning? Kan du direkt se/känna att den passar någon i din bekantskapskrets? Följs den då av en hint, varning eller annat?

A..

Wallinska gårdarna, Lilla torget - Norrtälje



Äldre vykort hittat i gömmorna. 
Wallinska gårdarna, Lilla torget i Norrtälje

Bokhandeln "bor" i byggnaden som här är ordentligt överväxt.



Brända hemman : Roslagen - det ryska anfallet mot Stockholms skärgård

Brända hemman : Roslagen - det ryska anfallet mot Stockholms skärgård
Gunnar Lind
2019

Detta är ett praktverk som heter duga. Vi har boken i bokhandeln!

Välkommen!

A..

Äldre fotografier från Norrtälje (hela kommunen)

Jag tar emot äldre fotografier från Norrtälje med omnejd om du själv inte vill hantera dessa. 

Med bilder menar jag här fysiska pappersbilder, lösa fotografier eller i pärmar/album. Huvudsakligen äldre bilder, typ 1800-tal och fram till mitt av 1900-talet. Jag har inte för avsikt att handla med bilderna. Fokus är bevarande för framtiden.

Jag ser bilder som oerhört viktiga för nu och för eftervärlden. Bilder berättar hur vi har det, hur vi haft det och vilka människor som har funnits. De berättar om tiden, livet och förutsättningarna. Mitt syfte är bevarande för eftervärlden, att i något mått tillgängliggöra för den som vill forska sen. Bevarandet kan göras i ett fysiskt arkiv, återbördas till dig för förvaring eller kanske skannas för nätets allmänna tillgänglighet. Jag tänker att du och jag talar om detta hur när vi ses.

Bilder "får" aldrig slängas är min devis. (Ja, var och en gör förstås som de vill, men jag tycker att det är omåttligt synd att slänga bilder.) De ska begrundas och bevaras för sen. Om ägaren vill att de delas t ex i en relativt offentlig grupp som gillar gamla bilder, så kan det göras. Det är lättare att försöka identifiera personer, platser, mm, om vi kan dela dem med en relevant grupp människor. Fler kan på det sättet få möjligheten att glädjas åt bilden. I Norrtälje finns t ex gruppen Minns ditt Norrtälje - som innehåller mängder av människor som är innerligt glada över de gamla bilderna. Det inspirerar och glädjer. En annan plats för hjälp med fotografier är Genealogi.se - porträttfynd, där du kan dela och få hjälp med identifikationen.

Bilder behöver begrundas. Berättelser behöver berättas. Ja, de behöver föras vidare till nästa generation, till andra människor. Så att vi inte glömmer det eller de som varit. En vacker dag är det för sent, glömt. Varje berättelse spelar roll, tänker jag.

Om du lämnar bilderna till mig träffar vi - du och jag - en överenskommelse om hur jag kan/får hantera bilderna, om du vill ha tillbaka bilderna eller om de ska lämnas vidare t ex till Norrtälje Stadsarkiv eller annan plats när de har begrundats klart.

Titta in i bokhandeln för ett prat om detta - om du har gamla bilder som du inte vet hur du ska, vill eller orkar hantera.

Jag säger - som många andra - släng inte dina gamla bilder!

Bilder spelar roll.

Anette Grinde
Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje
tfn 0708 905 731


Länkar; 

• Norrtälje Stadsarkiv
• Stockholms Stadsarkiv
• Faktabanken - genealogi - fotografier
• Facebook; Minns ditt Norrtälje

Mattias Hagberg - 27 april 2019 - kl 1400 - i bokhandeln.

Bokprat i bokhandeln!

Lördag den 27 april 2019 kl 1400
Mattias Hagberg

berättar om sin roman Skallarna - som kommer ut i mitten av mars 2019.

I centrum för Mattias Hagbergs fjärde roman står en författare som förlorat tron på litteraturen. Han har brutit kontakten med gamla vänner och isolerat sig i sin lägenhet. Så får han ett paket på posten, med ett foto som föreställer sex kranier. Han har ingen aning om var det kommer ifrån eller vem som skickat det. Här börjar en resa mot nordligaste Sverige och en plats som ingen vill besöka. Är han en okänd civilisation på spåren? Eller har hans liv förvandlats till en gotisk roman?

"Skallarna" är en udda spänningsroman med gotiska inslag. Den handlar om litteraturens möjligheter och omöjligheter. Men framför allt är den en kärleksförklaring till fantasin och mystiken.

Bok till specialpris under evenemanget.

Vill du ha ett signerat exemplar?

Tack, för att du föranmäler att du kommer!

Info 😉 roslagensbokhandel.se
tfn 0708 905 731









Vi samarbetar med Sensus studieförbund
i våra arrangemang i bokhandeln.

Bokhandeln i Norrtälje har tfn 0708 905 731

Bokhandeln har tfn 0708 905 731.

Kunder i butiken prioriteras före telefonen. Ring gärna igen.

Obs! 
Tfn 0176-19970 fungerar INTE.

Pow wow - Tommy Orange

"En häpnadsväckande litterär debut!" - säger Margaret Atwood om Tommy Oranges debutroman Pow wow.

En nykter Jacquie Red Feather försöker hitta tillbaka till familjen hon lämnat bakom sig. Det är därför hon är där.

Edwin letar efter sin riktiga pappa. Opal Viola Victoria Bear Shield är där för att se den unge Orvil dansa. Han har lärt sig traditionell indiandans på YouTube och ska uppträda offentligt för första gången.

De är alla där för Big Oakland Powwows festligheter.

De kommer att få uppleva gemenskap och heliga traditioner. Men också förlust, uppoffring och hjältemod.

Tommy Oranges vildsinta, vredgade, roliga och lyriska debut liknar inget annat, skriver förlaget. Romanen brottas med ett komplext och smärtsamt förflutet, ett arv som bär på lika delar skönhet och andlighet tillsammans med beroendets, våldets och självmordets ok. Orange har hyllats som en ny röst i den amerikanska samtidslitteraturen och det talas redan om boken som en modern klassiker.

..............................



Vi har boken i en av våra bokcirklar, så vi läser med tanken att sedan tala om boken. Vi funderar kring personerna, deras personligheter, deras utsatthet och förutsättningar. Hur har ursprungsbefolkningen det generellt i USA? Är det annorlunda på landsbygd eller i storstad? Kan man bryta arvet och i sådant fall hur gör man det?

Hur kommer det sig att livet blir som det blir? Är utsattheten större hos ursprungsbefolkningen? Varför? Varför inte?

Boken följer ett relativt stort antal personer, flera generationer finns representerade, där många stretar i sina liv. De är, på sitt sätt, sammankopplade. Ibland mer än de tror. Indiancentret spelar roll och viljan att besöka ett pow wow - en fest med indianska förtecken - är genomgående i berättelsen. Det är dit det hela mynnar i någon form av uppgörelse i tiden. Hur påverkas personerna? Hur kommer de att gå vidare till nästa steg i sina liv?

Spela död? Kulans väg genom kroppen? Vari ligger vår, deras, förväntan? Det kommer alltid att gå åt fanders, eller hur? För att så har skett under flera hundra år, sedan den vite mannen kom till deras land och drev bort dem? Är det självömkan eller ren fakta att det inte går att tala om, att det inte spelar någon roll vad man säger? Att kulan, våldet och eländet ändå alltid kommer att drabba dem?

Vad innebär det att vara indian? När är en person indian? Och vem bestämmer detta? Vilka konsekvenser följer av definitionen?

Vad är liv? Vem lever när sista sidan är läst? Och vad kommer uppföljaren att leda till? För visst måste det bli en sådan?

A..

Det började med Kurt Björkvall - föreläsning 13 april 2019

Boken Det började med Kurt Björkvall/Björksvallsflyg - som i allra högsta grad berör flyget i Norrtälje - ligger till grund för Torgil  Rosenbergs föreläsning/samtal om flyget i Norrtälje, med mera - finns nu i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

Torgil Rosenberg kommer till bokhandeln lördagen den 13 april 2019 kl 1400 för att berätta om boken och annat som rör flyget - fokus Norrtälje.

Hör gärna av dig och berätta att du kommer, så att vi kan ställa fram rätt antal stolar i lokalen. (Begränsat antal platser!)

• Föredragshållare; Torgil Rosengren (han har medverkat i tillkomsten av boken)
• Dag & datum; lördag den 13 april 2019
• Tid; kl 1400-1500/1530 (eller kanske t o m 1600 beroende av intresse hos föredragshållare och åhörare).
• Plats; Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje

Tack, för att du föranmäler att du kommer!

Info 😉 roslagensbokhandel.se
tfn 0708 905 731



Vi samverkar med Sensus studieförbund i
 våra arrangemang i bokhandeln!

Norrtelje tidning 2008
Norrtelje tidning 2016

Kvinnan i den blå slängkappan - Deon Meyer

Jag läser sällan deckare, men här försjönk jag i en ganska tunn liten bok om ett par kriminalare i Sydafrika. Weyler förlag har givit ut ytterligare nio böcker av Deon Meyer på svenska. Deon Meyer är sålunda rätt produktiv.

Berättelsen bär tre olika historier. Den om kommissarien och kärleken. Och hans kommande förlovning.

Den om mordet på kvinnan, som ju är den huvudsakliga berättelsen. Och slutligen den om mannen med den blå slängkappan.

Den om kommissariens kärlek och förlovning och den om mordet hör förstås nutiden till.

Ja, hur går det med kärleken och förlovningen? Kommer den till stånd? Lyckas han ordna pengar till förlovningsringen? Den - ringen och kärleken - spelar roll för huvudpersonerna, särskilt för den ene där den upptar mycket av funderingarna.

Men, den om mannen med den blå slängkappan hör historien till. Som historia, ja. Då, för länge sedan, 350 år sedan, på en helt annan plats. Var denne man van Schoorl? Var han på platsen av en tillfällighet när krutupplaget exploderade och konstverken förstördes? För att han var jagad av andra, av en anledning vi inte känner till? Var det han som räddat konstverket, då på 1600-talet? Eller år 1654 för att vara exakt. Vad spelade det för roll nu?  Ja, vilka tillfälligheter är det som utlöser händelserna? Då och nu. Hur hänger de ihop?

Och så mordet, då? Vem är kvinnan som mördats? Varför är hon där? Varför blev hon mördad? Varför placerades hon just där? Och hur kommer utredarna fram till svaren på de olika frågorna?

Ja, här vävs en väv som slutligen når sitt mål. Ja, kanske inte i allt, men i det huvudsakliga. Det är förstås inte alltid att slutet är som man tror, upplösningen kan bli något helt annat.

Hur gick det med förlovningen? Och med detektiven? Och med informationen till systern och modern, alltså den mördade kvinnans syster och mor? Hur hanterar kommissarien den eventuellt blivande hustruns usla matkonst? Är det kanske något som utvecklas i en kommande deckare av Deon Meyer? För det är väl så de gör, deckarförfattarna med samma huvudpersoner? Ja, de låter kriminalarnas liv ligga som en matta i bakgrunden som påbyggnad på historierna.

De här figurerna lär man ju kunna läsa om igen.

A..

Jespers supersinnen - Marie Bosson Rydell

Jesper känner sig osynlig. Ibland är det skönt att ingen lägger märke till en, för då är det inte heller någon som retas eller kommer med kommentarer och frågor. Men ibland kan det vara bra om någon ser att man behöver hjälp, när det blir jobbigt eller krånglar till sig.

Jesper tycker ofta att det inte är någon idé att ens försöka. Det känns jobbigt, motigt och meningslöst. Men hans gympalärare menar att man inte ska ge upp och vända, om man möter ett hinder på vägen. Istället ska man försöka hitta sitt eget sätt att ta sig förbi hindret. En del kanske skuttar lätt över, andra behöver hitta en väg vid sidan om och någon behöver en extra knuff för att komma över.

Jesper går i skolan, där det busas och levs rövare en del. Han tycker att det är superjobbigt med bråken. Och det är samma visa igen och igen. Det är som om allt bara upprepar sig hela tiden. Han gillar visserligen att saker är lika, men han gillar definitivt inte bråken. Han är också känslig för ljud och ljus.

Det är rätt tufft att vara i skolan med allt stoj och med en klasskompis som bråkar med andra. Han tycker att det bästa är att hålla sig undan. En av hans lärare pratar med honom och kanske hittar de ett nytt sätt att tänka på.  En annan lärare börjar klura på andra sätt att lära ut, som passar fler. Rätt som det är börjar det fungera för Jesper. Det blir liksom skoj och intressant.

Ja, vi är alla olika. Den här boken talar om någon som är lite annorlunda, som tänker och gör lite annorlunda. Och som går undan när det bråkas och stojas för mycket.

Vi behöver alla vårt utrymme och vår hänsyn till varandra. Vi behöver se och förstå vilka individer vi - var och en - är. Om någon är lite tvär, så behöver inte det betyda att hen är arg eller ohyfsad. Hen kan mena väl ändå. Vi behöver lära oss att se bakom, utgå ifrån att det finns vänlighet i själen och göra vårt yttersta för att hjälpa varandra.

Den som råkat få en viss personlighet måste ju ändå få samma rättigheter och livkvalité som alla andra. Inte få en snyting, skäll eller otrivas bara för att omgivningen inte förstår hur man fungerar.

Det här är en himla fin barnbok - passande för barn i ålder 6-9 år - ja, till andra också, tänker jag, som nästan började gråta när jag läste om Jesper och hans dagar innan han fick ordning tillsammans med sina kloka lärare. En omgivning som förstår är riktigt, riktigt viktigt.

Jespers supersinnen av Marie Bosson Rydell - utgiven av Idus förlag - rekommenderas!

A..

Den fräcka kråkan - Ulf Nilsson & Eva Eriksson

Den fräcka kråkan
Ulf Nilsson & Eva Eriksson
Isbn 91 48 51176 5
1985

En sann berättelse om Skånes värsta kråka

Ja, den här boken är till åren kommen. Den finns i bokhandelns antikvariska del, en trappa upp i det lilla huset vid Lilla torget i Norrtälje.

Boken handlar om en plats i Skåne, som har djur, natur och fantastiska vidder. Den vackra skånegården är vackert illustrerad med lada, hönshus, ladugård, kor, grisar, höns och annat som hör bondgården till. Ja, också med barnen och deras förehavanden, förstås.

Författaren berättar, i jag-form, utifrån ett av barnens perspektiv, och då det yngsta av de båda. Jag tolkar det som en liten pojke. Man kan känna lyckan i berättelsen när de båda barnen kalasar på bären i körsbärsträdet, ligger under trädet och njuter av sommaren.

Plötsligt kommer kråka flygandes och stämningen förändras. Alla småfåglar som förut kvittrat så glatt blev plötsligt tysta, rädda. Barnet, jaget, var också rädd, men ville tänka att kråkan var snäll. Cilla, kusinen, tänkte inte så. Hon sa att den var dum och att de skulle jaga bort den, de skulle kasta sten på den. Jaget var inte så bra på det, men Cilla jobbade hårt på saken. Kråkan blev ändå inte riktigt missnöjd, eftersom Cilla inte träffade vare sig med sten eller vattenslangen på det sätt hon tänkt sig.

Cilla och jaget bråkade med kråkan. Jaget ville inte riktigt, men hängde på ändå. Till slut hamnade kråkan i ett riktigt bryderi. Den trasslade in sig så att barnen trodde att den dött. Då drabbades de av eftertankens kranka blekhet och undrade om det fanns fru och barn till kråkan i ett bo där strax intill. Tänk om, tänk om.

Då började de vårda den istället för att jaga den. Plötsligt visade den sig levande igen. Det blev en lycka både för Cilla och jaget.

Barnen lärde sig något på vägen, som t ex att man inte kan äga sitt träd och att också andra måste få vara där. Och att också kråkan får lov att vara där.

Kråkor frågar inte om lov. De bara kommer. Och så får det förstås vara.

Illustrationerna i boken följer texten, men lägger också till. Den får oss att känna mer. Rädsla, sorg, lycka, omsorg, buset, ilskan, oljudet, kacklet, kvittret och mycket annat kan förnimmas i berättelsen. Ja, kanske också dofterna av korna, grisarna och hönsen?

Ja, de lärde sig något under resans gång, de båda barnen.

A..

Klara räddar pappa med korvmackan - Eva Edberg

Hur svårt är det inte att vara vuxen? Men, hur svårt är det inte att vara barn?

Klaras mamma ligger på sjukhus och hennes pappa har det tufft i livet. Hur mycket ansvar läggs på Klara, mest av henne själv, och hur kan hon klara av sina känslor i förhållande till sig själv, sina vänner och sin pappa?

Klara är ett utsatt barn. Hon har det tufft i livet. Hon har inte en sådan situation som barn bör ha - trygghet, lugn och med föräldrar i sin närhet som hon bor tillsammans med. Hennes mamma ligger på sjukhus och hennes pappa på en parkbänk.

Klara månar om sin pappa, vill hjälpa honom så han får mat i magen och så att allt är bra. Hon älskar honom. Men, hon vill inte att andra ska veta hur han är eller har det. Hon kanske skäms för honom, för hans missbruk och utanförskap. Hon är lojal, som ju barn är. Hon älskar honom, för han är hennes pappa.

Hon får med sig ont i magen, dåligt samvete och en väldig massa olycka när hon försöker hjälpa honom och när hon försöker dölja för andra hur det står till. Plötsligt kan hon inte dölja situationen längre, hon tvingas - av sig själv och med en lyckans glädje - till hans öppna armar när han står där och visar hela sin kärlek till henne. Då är svaret klart - han är bäst och allt det andra får vara som det är.

Den här boken - Klara räddar pappa med korvmackan av Eva Edberg - öppnar för samtal med barnen. Samtal om relationer, om föräldrar, om utanförskap, missbruk, lögner och vad vi alla betyder för varandra. Den här boken känns i magen. Det är en fin och viktig bok som visar vägen till det viktigaste av allt - att inte ljuga, att det är ok att älska den vi älskar och att vi måste låta barnen vara barn.

Missa inte samtalen här. Missa inte heller illustrationerna som onekligen gör skillnad. De känns.

Det finns väldigt mycket kärlek här.

A..

Barnbok 3-6 år

Idus förlag

Besök gärna vår facebooksida!

Besök gärna vårt instagram!

Vill du ställa ut dina bilder?

Är du en duktig konstnär eller fotograf?

Vill du ställa ut dina bilder? Eller kanske vill du berätta om ditt konstnärskap?

Det kan göras i bokhandeln i Norrtälje. Titta in i bokhandeln för samtal om detta.

A

Min vän Percys magiska gymnastikskor

Ulf Stark
Min vän Percys magiska gymnastikskor.

Jaget i berättelsen är Ulf. Av baksidestexten framgår att berättelsen är självbiografisk.

Ja, livet är svårt när vi söker vänner, självförtroende, självinsikt och prövar oss fram genom livet. Det gäller att upptäcka misstagen så snart som möjligt, så att saker inte går överstyr. När är det dags att förstå att det har gått överstyr?

I den här berättelsen utforskar jaget - Ulf - livet och sig själv. Och kanske också frågan om vänskap.

Han omger sig med kamrater, storebror och föräldrar men är, som man kan tro att många är, utforskande på gränsen mot det förbjudna, hemlighetsfull och på en smula kant med verkligheten. De håller sig borta från de vuxna, utforskar livet och leker (ibland farliga) lekar. Någon utmanar mer än andra.

Familjekonstellationen hos Ulf är kärnfamiljen med mamma, pappa och en storebror. Hans pappa står för annat än "skräpkultur". Klassisk musik och böcker är ok, men absolut inte serietidningar. Väluppfostrat beteende står högt i kurs, ordentlighet är viktigt, men vad hjälper det när ungdomarna ska utforska livet? Familjekonstellationen hos Percy är liknanden, men de kommer från en annan samhällsklass.

Hemligheterna mot vuxenvärlden och storebror är många, som att han och hans kamrater förstår att de gör sådant de inte får men ändå vill. Han är inte heller helt bekväm med sin bror, men är ändå lojal ibland. Antagligen för att det annars blir värre - skvallra är inte bekvämt eftersom det kan ge konsekvenser. Man kan få stryk då, det är det inte värt.

Han beundrar Percy, men visst missförstår han honom? Och kanske är det så att Percy medvetet utnyttjar Ulf för egen vinning. 

Kanske tvingas de båda in i handlingar som de egentligen inte vill göra, eller hade gjort med någon annan. För att man längtar efter gemenskapen. Och också vill göra saker för och med den andre.

Ulf är också starkt fokuserad på att bli vän med Percy, så starkt att ha bryter pakten med sina kompisar (blodsbröder, som han tummat med). Han förlorar kompisarna (kanske tillfälligtvis), men verkar knappt märka detta i sitt fokus mot Percy. Percy och de magiska skorna är här allt som spelar roll. Hur får han betala för det sen, tro?

Percy visar sig vara en känslig pojke som längtar efter bekräftelse ock kärlek från sin far, men inte lyckas få den. Kanske tror han att några av Ulfs alla prylar kan hjälpa honom, när han förstår att Ulf gått på att Percys skor är magiska. Precis som Ulf tror att de magiska skorna ska hjälpa honom. Hjälper skorna? (Kan tron försätta berg?) Eller blir det bara värre? Behövs prylarna för verklighetsflykten?

Han umgås med killkompisar, men har också en tjejkompis som räddar honom ur en knipa och som han kan öva att pussas. (Percy lärde honom hur man gör). Det är tydligt att hon är något annat än grabbgänget. Han gillar henne, men erkänner inte för resten att så är fallet. Varför, kan man undra. Kanske för att det inte passar i det grabbiga, upptrissade, händelseutvecklingen som bekantskapen med Percy leder till.

Ulf klarar sig undan sina allt mer upptrappade och utmanande odrägligheter (på gränsen till brottsligheter?) med hjälp av tillfälligheter, tystnad (lögner?) och missförstånd. Och kanske också för att han har en mor som tror på bättring och en övergående livsfas. Ja, till slut förstår också Ulf att situationen har gått överstyr. Det har verkligen gått för långt och nu får det räcka.  Ja, Ulf fattar detta själv. Det kommer smygande och till slut är det dags att ändra spår.

Har han gjort allt detta för att imponera på Percy? Percy verkar ändå inte gilla läget, han blir mer och mer obekväm ju större "busen" blir. Ulfs mamma ter sig vara en klok figur. Hon finns tydligt vid hans sida. Hon agerar som om hon inte ser, men det tror jag förstås bestämt att hon gör.

Ulf och Percy kommer att hitta ner till lugnare personligheter och vänskapen fördjupas, eller hur? Det blir bra, ja. Visst finns det hopp om att det blir gott folk av dessa glin också? 

A..