Jag har sett - Jan-Peter Lahall och Arne Johnsson

Jag har sett.
Jan-Peter Lahall och Arne Johnsson 

Jag gick till min brevlåda. Där låg ett stort brev, något lite tungt och något lite stort. Avsändare J P Lahall, läste jag, och hjärtat tog ett skutt. JP Lahall har nyligen givit ut en fantastiskt fin bok på Avium förlag som heter Bilder. Drömmar. Den innehåller just det, bilder och drömmar. Magiska bilder att fundera kring, betrakta och njuta av. Jag älskar bilder, älskar att betrakta dem, se vad fotografen har sett och vad jag ser. Det behöver inte vara lika. Vi har så olika bildseenden och man skulle kunna skriva mycket om bilder, en och en som kan bli helt olika beroende av hur vi mår för dagen och vad vi klarar att se. För vi ser olika. Det är både roligt och konstigt, men att följa en riktigt duktig fotograf, se hens bilder och fundera över bilderna är vackert. Jag har nyligen fått ögonen på Jan-Peter Lahalls bilder och finner det vara en mycket sympatisk bekantskap. Rekommenderas dig som gillar magiska bilder.

I min hand har jag nu en av hans tidigare böcker; Jag har sett. Han har gjort fler. Texterna till bilderna i Jag har sett är skrivna av Arne Johnsson.Han inleder med att skriva att den här boken handlar om att se. Just så. En bild. Vad säger den mig? Han betraktar, gör en stillsam reflektion med en stark handstil. Det är en betraktelse i poesi. Säger en bild och en text samma sak, eller blir det något annat när vi vrider på bilden eller får en ny strof som passerar oss? När jag läser långsamt och eftertänksamt, vilket jag tvingas till, hinner jag tänka kring bilden. Jag hinner inte tänka klart, men jag hinner börja. Den grafiskt vackra handskriften passar sig väl med bilderna. Som ett förtydligande för den som vandrar raskare genom livet finns texten dechiffrerad med hjälp av ett "vanligt" (numera, när vi sällan skriver för hand) skriftspråk. Inte lika vackert, men ändå vackert. Inte lika tidskrävande, men tidskrävande nog. Inte som något negativt, utan som ren magi. Bilderna och texterna tvingar mig att ta ett steg tillbaka. Ta mig tid. Här, i min tillvaro som alltid pockar på annan uppmärksamhet. Att ta sig tid när en ny uppgift, en människa, ett samtal, ett pling i telefonen eller något annat kräver min närvaro, är av vikt. Det här är något att fånga. Låta ta den tid som krävs.

Jag vill använda ordet sparsmakat, men ser att det inte är möjligt. Både text och bild tar sig djupt in i mitt hjärta, fångar mig och sätter sig i mitt sinne. Jag tar en bild i taget; en bild och en text. Jag smakar på dem, var för sig och tillsammans. Känner doft, färg och tystnad - och låter känslan möta mitt hjärta. Det är där mina känslor för bilden och texten bor. Eller kanske bor de i hela mig, för det här känns i hela mig. 

Svanar och lakan är en självklar bild tillsammans när jag ser dem på ett uppslag, texten likaså, men hur hittade de dit? Hur hittade Jan-Peter och Arne allt detta vackra tillsammans, just där och just så i sina respektive konstarter. Text och bild, i en sparsmakad tanke som blir allt annat än litet. 

I den här boken vandrar livet och döden sida vid sida. Det är magisk natur, men också skrot och skräp. Även det döda; naturen och djuren, liksom skräpet är vackert. Det är en del av livet. 

Jag har sett är en bok att läsa långsamt. Kanske till och med långsammare än så. En bild, en text och en tanke. Eller kanske kan vi hitta fler tankar än en. Kanske är varje uppslag något att återvända till, igen och igen, eftersom den ger mig något nytt när jag är där igen. En platt burk. En död fågel eller fisk. Frosten i landskapet. Gräs, is och bubblande vattendrag. Ett vägarbete i obanat land. Ett skelett i en öppen grav. En död groda. Ett ödehus med ett inrasat tak. Eller kanske en tussilago precis när vi behöver den som bäst. Allt i ett vackert bildspråk och med ljuvliga texter. 

Jag hittar både Jan-Peter Lahall och Arne Johnsson, när jag gör en enkel sökning på wikipedia. De har en diger bibliografi. De har också belönats med fina priser. Oj, varför har jag missat dessa herrar. Så mycket de har gjort. I dessa båda herrars produktion vill jag gärna dyka mer. 

• Arne Johnsson - wikipedia
• JP Lahall - wikipedia

Jag har sett - är en bok att återvända till. Igen och igen. Den är så fin, så fin!

Njut dagen som den bästa!
Anette Grinde

Ps. JP Lahalls bild Tallstam - 0210 - på vykortet som han bifogat till boken får mig att le. Skog, älskade skog, tänker jag ovh betrar bilden. Färgerna är dova. Bruna nyanser med grönt som i den djupaste skog. Tallen växer i en stenskreva eller kanske i en backe. Det går inte tydligt att se. Kanske står den helt ensam, kanske har den vänner runt omkring. Den står skyddad, kanske så skyddad så ingen annan hittar den. Den skulle också kunna ligga ner, alldeles bredvid en stig. Nja, kanske inte ändå. Bilden är en del av en större helhet, en detalj av vår stora värld. Den rymmer liv för växter och djur. För jordens andetag. Eller kanske står den för död, men nej, även om den fallit står den för liv? Ja, eller nej, vad vet jag? Vad vet du? Oavsett vad, så är den - tallen, stenen, mossan, grönskan, skogen - vacker. 

#jagharsett  #janpeterlahall  #arneJohnsson  #konstfoto  #naturfoto  #Roslagensbokhandel  #välkommentillbokhandeln  #välkommentillnorrtälje   

Boksamtal måndag 8/12-21 - kl 1700-1830; Omi Söderblom.

 

Boksamtal onsdag 8 december 2021 - kl 1700-1830. 

Omi Söderblom.

Staffan Söderblom och Wallenbergaffären : Nytt ljus i ett trauma. 

Föranmälan krävs. 

Tfn 0708905731 - mail; info 😏 roslagensbokhandel.se

Entré 100 kr - betalas vid anmälan till swish 123 075 37 15 (Roslagens bokhandel). 

Ange ditt namn och 8/12-21 vid betalning. 

Vill du att jag tar hem boken åt dig, så säg till! 

Ambassadören och UD-tjänstemannen Staffan Söderblom (1900-1985) var under andra världskriget stationerad i Moskva och var den som kastades in i det uppmärksammade Raoul Wallenberg-ärendet. Söderblom kom att spela en central roll, enligt många på ett avgörande sätt.

Han förde förhandlingar direkt med Stalin personligen angående Wallenbergs försvinnande. Ingen annan enskild svensk har fört sådana samtal med diktatorn. Söderblom utverkade då en försäkran från Stalin att allt skulle göras för att gå till botten med Wallenbergs försvinnande. På olika ställen i Wallenberg-litteraturen har man beklagat att Söderblom inte lät publicera sig eller lämnat efter sig dagböcker, brev eller dylikt. Men denna bok  bygger just på sådana skrifter som hittills varit hemligstämplade liksom på uppteckningar från olika intervjuer, offentliga och privata, med Staffan Söderblom.

I denna överraskande volym om Wallenbergdramat redogör Omi Söderblom för händelserna ur Söderbloms perspektiv. Hon presenterar en rad faktiska omständigheter som tidigare aldrig givits offentlighet. Staffan Söderbloms personliga erfarenheter, iakttagelser och reflektioner innebär en vitalisering av mysteriet med Wallenberg.

Staffan Söderblom var en sällsynt begåvad och kompetent ämbetsman som även i övrigt drog ett tungt lass i hela UD:s verksamhet under kriget. Här lyfts hans gärning fram i viktiga skeenden, exempelvis beträffande hur de ca 8 000 danska judarna räddades över till Sverige.

Söderblom blev tidigt känd för sin begåvning, bl.a. student vid 15 års ålder och både fil.- och jur.kand vid 21 års ålder.

Omi Söderblom, bosatt i Stockholm, jurist - hovrättsdomare i Svea hovrätt - är släkt med ambassadören och bokens huvudperson Staffan Söderblom. Genom att teckna ett uppriktigt, sanningsenligt porträtt av sin farfars bror - femte barnet till Nathan Söderblom, ärkebiskop och den moderna fredsrörelsens initiativtagare som belönades med Nobels fredspris - har hon kunnat visa en helt ny bild av Wallenbergaffären. För några år sedan utgav Omi den kritikerrosade försäljningssuccén I skuggan av Nathan.

Länk till Röster om boken! 

#StaffanSöderblom #OmiSöderblom  #RaoulWallenberg  #roslagensbokhandel  #boksamtal  #välkommentillbokhandeln #VälkommentillNorrtälje  #kulturtorget  #kulturiroslagen #visitroslagen   #Sensusstudieförbund  #SensusNorrtälje  

Peter Jöback - att bära sig själv

 

Peter Jöback artisten, musikern och skådespelaren berättar för första gången om sitt liv i scenens tjänst, och om en pojke vars barndom slogs i spillror.   

På ett rehab utanför London tvingas den då 35-årige Peter att konfrontera sig själv. Det blir uppenbart att missbruket är symptom på något annat. Pusslandet leder honom tillbaka till barndomshemmet, trettonrumsvillan i Täby, där Peter växte upp med den sex år äldre brodern, pappan en alkoholiserad entreprenör, och mamman en före detta nattklubbssångerska som fått ge upp sina drömmar.  

Peter lär sig tidigt att det finns saker som ska förtigas. Sådant som är skamligt och förbjudet. När föräldrarna har fullt upp med att lappa ihop sig själva finner Peter ett sammanhang och en familj på teatern då han som elvaåring tas upp i en ensemble. Teatern blev hans värld, men det var en vuxenvärld och en fantasivärld.  

I ATT BÄRA SIG SJÄLV berättar Peter Jöback för första gången heltäckande och ocensurerat om hur den knubbiga pojken med den sensationella sopranen lyckas bli en av Sveriges största artister, trots sitt bagage av mörka familjehemligheter, skuldkänslor och skam. Det är en självbiografi om att komma till insikt och försoning men också en lustfylld kärleksförklaring till livet med musiken.

Glöm aldrig att vara dig själv, tänker jag. Glöm aldrig att andra inte har någon rätt att bedöma, döma eller klassa dig som något du inte är. Glöm inte att tro på dig själv. Den som kritiserar, den som dömer och pekar på något ont har inte den rätten. Du har rätten till att vara den du är. Alltid, alltid, tänker jag när jag läser om Peter Jöback och hans våndor i livet. Att komma till insikt och försoning är inte något lättvindigt, det kräver sin man och det kräver sin tid. Det är magiskt när det händer, rent livsförändrande och vackert. Vägen dit kan vara traumatisk och svår. 

Peter Jöback har - tillsammans med Martin Svensson, Leif Eriksson och Henrik Johnsson - skrivit en biografi. Ja, han har ett långt liv kvar att leva, men att göra upp med sig själv och sina skuggor är livsförlösande. 

Jag har alltid sett Peter Jöback som en fantastisk artist och sångare. Här får jag följa honom, höra honom berätta om livet, skratten, plågan och situationerna. Det i sig är fint, att våga, att kunna, när man är en sådan känd person. Det är att lämna ut sig, men det är också en möjlighet att ta nya steg i livet. Det här är ett praktverk om livet, artisteriet och baksidorna. Det är en framgångssaga, för han är just en sådan. Han kan, han. För det är jag innerligt glad.

Vill du läsa en biografi om en fantastisk artist? Ja, här har du en sådan. 

A..

• Författare: Jöback, Peter
• Författare: Svensson, Martin
• Författare: Eriksson, Leif
• Författare: Johnsson, Henrik
• Illustratör: Wirsén, Stina
• Bibliografisk person: Jöback, Peter

#PeterJöback  #bookmarkförlag #biografi  #roslagensbokhandel #välkommentillbokhandeln  #kulturiroslagen  #välkommentillnorrtälje  

Nej, jag kränger inte böcker...

- Jasså, du kränger böcker.

- Nej, jag kränger inte, jag säljer magiska historier som författare lagt glöd, värme, tårar, svordomar, ångest och lycka på. De har lagt timme efter timme, kanske flera år, på en berättelse som kan lära oss nya saker om människor, händelser och andras livsförutsättningar. De har forskat, letat ord, sytt in detaljer som spelar roll och försökt att få hela historien att bli en helhet. De har lagt mycket tid och tanke på karaktärer och sammanhang. 

Jag lider med författaren när recensenter eller läsare sågar en bok. Vi tycker så olika och negativa ord hindrar andras läsning. Ja, text spelar roll, men är det negativa verkligen nödvändigt? 

Jag tror att korrekturläsaren, redaktören, illustratören, förlaget, faktagranskaren, översättaren och formgivaren känner med författarens vånda när boken lämnar sitt bo, lider och gläds åt dess färd och orden som yttras om allt arbete som gjorts. 

Läsaren. Hen läser och tar över tanken om berättelsen och gör den till sin. Bedömer vad författaren borde eller inte. Författarens 1000-tals timmar bedöms på några få, pratas och skrivs om och författarens rätt finns inte längre kvar. Ja, jo eller inte. Ibland är domen kort och hård, jag hör kunden säga, nej, den har fått dåliga recensioner. Oj, säger jag, men den är ju alldeles fantastisk. Ja, smaken är delad, olika och oförutsägbar, men varför bedömer du inte själv? 

Läs, med tanke på författaren tid, tänk vad hen vill säga. Fundera över berättelsen. Vad säger den? Tänk igen, om du inte når in eller fundera varför. Någon säger; - livet är för kort för att läsa sånt som inte fångar mig. Ok, är det boken eller du? Varför fångar den mig men inte dig, eller tvärtom? Är det oss själva det beror på eller är det boken? Måste den fånga eller kan vi läsa ändå? 

Vi läste en bok i en cirkel häromåret. Ja, vi läser många hela tiden, men den här återkommer ofta i min tanke. Både boken och situationen. En känd författare. Ett obehagligt ämne. Den skrapade i oss. Vi hade ett fullständigt magiskt samtal om innehållet i boken. En ny deltagare hörde av sig innan mötet; - det här vill jag inte slösa min tid på, boken är skit. 

Jag tänker fortfarande på boken och samtalet. Och på kvinnan som inte ville läsa för samtalet. Vad vi vill är upp till var och en, men jag skulle önska att hon deltagit och sett hur det var. Att hon tog sig tid för en livskvalitéstund. Ja, ok, nej, alla kan inte, alla vill inte, men jag vill att de ska se det givande i mötet, i samtalet och i lyssnandet på den andra. Vad hen sett, hur det mött och vad hen tänkt i henne. 

För samtalet - just det är annat än att bara läsa. Det är en intellektuellt lärorik stund som kan lära dig mer. Om du vill. Läsning och samtal gjorde berättelsen till något mycket värdefullt som jag verkligen inte skulle vilja vara utan. Det gjorde mig till en helare och kunnigare människa. Jag insisterade i min läsning, även den stund det var tufft. Jag behöver ibland driva på mig själv. Det är alltid värt besväret, absolut ingen bortkastad tid. Jag lyssnade på deltagarnas tankar, hörde dem mötas, hitta nytt och hitta sitt också hos den andre. Ibland i en annan form, eller som en tanke hen inte sett hos sig förut. Jag upplevde att alla i rummet gjorde detsamma. Vi lärde oss mer. Det var och är guld för min själ. 

Vad krävs av mig för att jag ska läsa för att lära? Eller dig? Är det olika för oss? Beror det på mig eller författaren hur jag läser den bok jag placerat i min hand? Hur tänker du om det? 

Nej, jag kränger inte böcker. Jag säljer, med omsorg och hjärta, berättelser som kan ge dig extra guld till din själ. Nej, vi läser inte skit. Vi läser världsvid litteratur med syfte att utvecklas i våra samtal. Vill du delta, så titta in i butiken med din anmälan. 

Må solsken, tålamod och frid råda i ditt sinne. 

A.. 

Harlem Shuffle - Colson Whitehead.

Harlem Shuffle - Colson Whitehead. 

För kunderna och grannarna på 125:e gatan är Carney en hederlig möbelförsäljare, som gör sitt bästa för att försörja sig själv och sin familj. Han och hans fru Elizabeth väntar sitt andra barn, och om hennes uppåtsträvande föräldrar inte gillar honom eller deras trånga lägenhet bredvid tunnelbanespåren, känns det ändå hemma. Men få människor känner till Carneys släktband till det skumma övre Manhattan, och att hans normala fasad har mer än ett fåtal sprickor. Sprickor som blir hela tiden blir större.

Harlem Shuffle är en genialt konstruerad berättelse som utspelar sig i det tidiga 1960-talets Harlem. Det är en familjehistoria maskerad som deckare, men också en samhällsroman om rasism och makt, och i sista hand ett kärleksbrev till Harlem.

Colson Whitehead är amerikan. För romanen Den underjordiska järnvägen (2016) tilldelades han National Book Award 2016 och Pulitzerpriset för skönlitteratur 2017. År 2019 kom romanen The Nickel Boys (översatt till svenska samma år under titeln Nickelpojkarna) som är en beskrivning av rasism och övergrepp på en skola i Florida. Han tilldelades Pulitzerpriset för skönlitteratur 2020 för Nickelpojkarna. Han är sålunda väl prisad för sina romaner. 

Vi har tidigare läst Nickelpojkarna i våra bokcirklar. Den handlar om unga amerikanska färgade mäns livsförutsättningar. Kanske var det under 1970/1980-talet, eller därikring. Rätt nyss, men inte riktigt nu. Oavsett tid är det fasansfullt när människor döms till elände bara för att de har en viss hudfärg eller kommer från ett visst område. En högst läsvärd bok. Jag har ännu ett frågetecken kvar efter den boken; vad hette restaurangen han ville ha? Vem drev den sen? 

I Harlem Shuffle skriver Whitehead om New York och Harlem. Han skriver om Carney, som försöker vara en hederlig man, men slirar in i brottsligheten. Kanske ser han inte gränserna, kanske kan han inte hålla sig därifrån för att omständigheterna tvingar honom dit? Kanske är det hans familjehistoria som gör det? Eller är det färgen som tvingar honom? 

Oavsett vad, så är han där. Han gör sitt bästa för att försöka hålla sig på rätt sida om rätthetens råmärken, men gränsen flyttas. Han tiger för sin hustru, för hon verkar inte veta. Eller, kan man undgå att veta vad som pågår när man är hustru till någon? 

Hur ser vi staden, platsen? Hur kan du beskriva den? Whitehead beskriver den noga, vilka kvarter som är vad, var man kan röra sig eller inte. Han beskriver staden, livet och människorna. Hur människor påverkas av livet, inkasseringsverksamhet, hederlighet och makt. Korruption plågar och påverkar ett samhälle mycket stort;  beskyddarverksamhet, grova hot och svårigheter att bryta en inslagen väg kan vi tala om när bokcirkeln möts. Här rör frågan färgades situation ställd mot polisvåld, vita män med makt och klubbar där man håller varandra om ryggen. Hur kan man ta dig ur sina spår? Vi kan ställa det i relation till våra ungdomar, kanske i ett utsatt område som kan jämföras med Harlem? Vilken bana kan väljer de om de inte ser något hopp i det ordinarie samhället? Är det lika här, som där? 

Familjelivet. Han har hustru och barn, en god familjerelation. Han håller dem strikt utanför brottsligheten, ja, kanske också helt utanför möbelbutiken. Han håller hela sitt arbete för dig och familjelivet för dig, som två helt separata liv. Är det möjligt? Klarar du det? 

Vänskap med sin kusin. De är som bröder, de båda kusinerna. Den ene med omsorg och den andre med trubbel. De bryr sig, men har väldigt olika egenskaper och gör olika med sina liv. Omsorgen finns hela tiden i Carney, som en heder som inte ger vika. Rätt ska vara rätt. 

Rasism. Att vara färgad är att få leva med andra mått än att vara vit. Rätt till jobb, bostad, att handla med vissa leverantörer, utsatthet och tillträde till klubbar är exempel på olika spelplaner. Det är svårare för en färgad person än för en vit att få tillträde till självklara platser. De förutsättningarna är viktiga att se. Vad gör det med människor? Hur påverkar det livsval och liv? 

Polisen. Korruptionen. Makten. Hur motarbetar man maktmissbruket inom polisen och makten? Vad gör korruptionen med tilltron till ett samhälle? Hur många känner till dess existens? De ska dömas, ja, men hur påverkar det ett samhälle? Hur lång tid krävs för att få syn på hela Biden och konsekvenserna som uppkommer i en förändringsprocess? 

Hur gick det för Carney och hans familj? Hur ser hans liv ut framöver? 

Jag har ännu inte läst Den underjordiska järnvägen. Det borde jag verkligen göra.

Njut dagen som den bästa. 

Anette Grinde 

• Författare: Whitehead, Colson
• Översättare: Åsefeldt, Eva

Sakernas tillstånd - Sandra Lillebø

Sakernas tillstånd - Sandra Lillebø

Till det yttre lever hon ett ganska vanligt liv, med man och barn i en norsk stad. Men när som helst kan hennes mamma ringa, vanligtvis mitt i natten, för att berätta om alla som är ute efter henne. Dottern trycker bort samtalet. De har inte talat med varandra på ett år.

Sakernas tillstånd är en roman om ett sårigt förhållande mellan en mor och en dotter. Det handlar om att växa upp i skuggan av en sjuk förälder och rädslan att själv slukas av mörkret, men lika mycket om hur man med språkets och litteraturens hjälp kan skriva sig fri.

Inger Ninni Marianne Holmqvist har översatt Sakernas tillstånd, från norska till svenska. Hon är även verksam som översättare från danska och engelska. 

**** 

Hur överlever vi våra relationer, tänker jag ibland. Hela livet, varje relation, är en balansgång mellan människor. Någon blir glad, någon lyser av omsorg, någon blir sur, någon ihärdigt stött i kanten och du vet nästan aldrig vad som finns bakom skalet på en människa. Vad tycker hon, hur känner han och hur har vi det tillsammans. Jag möter människor som fräser om jag säger hej. Jag möter människor som kramar (i tanken) och talar med värme. Jag möter människor som klagar och jag möter människor som klarar att bära lyckan. Vi visar inte allt utåt, men är det inte svårt att veta hur den andre tycker, känner och mår? 

Sakernas tillstånd är en roman. Den behöver alltså inte vara sann. Den behöver inte vara självupplevd eller spegla författarens liv eller upplevelser. För mig, i min läsning, är det dock hon som skriver om sig själv. Annars blir det helt enkelt för märkligt. Sett ur det självupplevda perspektivet blir det levande, sorgligt och självklart, ja, begripligt. Någon, hon, upplever det här. Det är hennes bild, hennes sanning och hennes liv. Det är starkt och viktigt. Det är individuellt, men också relevant för många andra. Det är något att lyssna till och lära av.

Sakernas tillstånd bearbetar relationen mellan en mor och en dotter. Psykisk sjukdom påverkar relationen stort. Barn som behöver passa den vuxne, vakta sin tunga och se till att föräldern inte möter fel spår har en svår uppgift. Den borde aldrig ligga på barnet, men gör förstås det. Föräldern är den närmaste, viktigaste, ofta nödvändigaste personen i livet. Den relationen måste fungera. Vad det gör med barnet och föräldern beror förstås på personligheten hos var och en, men också hur omgivningen ser. Graden av lidande påverkas av hur vi tar till oss, hur ofta eller på vilket sätt vi tänker eller om vi ens är kapabla att bry oss om. 

Huvudkaraktären, jaget, i boken är dotter. Mamman är psykiskt sjuk. Det präglar dottern och gör livet svårare att leva. Det följer med henne i livet och kräver att hon gör något åt det. När ska man ge upp eller hur ska man göra? 

Dottern talar med sig själv i berättelsen, skriver. Hon berättar och funderar. Det är det som måste göras för att få ur en fråga ur kroppen. Älta, skriva och tala. Helst med den det berör, men annars på annat sätt om hen inte är lyssnings- eller samtalsbar. Hur blir livet när hon inte hanterar sin sjuka mor? Hur blir livet när modern inte hanterar henne? 

I bokcirkeln är en återkommande fråga: vad kan jag lära mig av den här berättelsen? Det är utgångspunkten i vår läsning och i våra samtal. Inte om något är bra eller dåligt, utan hur vi förhåller oss, vad vi lär oss och hur de andra i gruppen tillför mer kunskap i samtalet. 

Fler frågor kan vara: Hur påverkar den mig i mitt liv? Hur skaver den hos mig? Vad är allmängiltigt? Vad är unikt? Hur påverkas barnet av psykisk sjukdom i familjen? Hur hanterar omgivningen barnet och familjen? 

Kan psykisk sjukdom smitta? Hur påverkas ett liv av att ständigt oroa sig eller ständigt försöka och inte nå fram? Vem har rätt att säga vad? 

Hon skriver boken som en del i en sorgeprocess mellan sig och sin mor. Det gör ont i henne. Det gör också ont i mig som läsare. Hon skriver också att hon inte kan skriva något om sin far eller sin bror, bara modern. Att skriva om någon är utlämnande, förstås svårt, och behöver formuleras i insikter om efterverkningar. Om man lämnar någon, t ex far, syster och bror, utanför berättelsen så är inte heller berättelsen hel. Det kanske ändå är nödvändigt att förhålla sig så, av hänsyn till berörda och till vad orden skapar eller skadar. Varje närstående och inblandad människa, särskilt en förälder och syskon, påverkar historien. Hänsyn är komplicerat. Nödvändigt, men komplicerat. Ja, det kan läka också, men är alltid beroende av personligheterna och relationen parterna emellan. Hur påverkar rädslan för arv av psykisk sjukdom livet, syskon och relationer? 

Sakernas tillstånd är en bok att reflektera kring, att fundera över hur livet ter sig för olika personer och hur en bok om livssvårigheter också kan hjälpa andra. Det är tydligt att det inte bara är en som lever i svårigheter i livet, det gör vi alla i en eller annan form. Det är också tydligt att medberoende är något som ska tas på väldigt stort allvar. Det är inte bara en person som påverkas av någons sjukdom, det är också alla runt omkring.

Sakernas tillstånd? Ja, det är så det är. Det är viktigt att se det.

A..

#sakernastillstånd #SandraLillebø #sandralillebo #weylerförlag #psykiskohälsa #roslagensbokhandel #norrtälje #välkommentillbokhandeln #sensusnorrtälje #välkommentillnorrtälje #kulturiroslagen #kulturtorget #lillatorget. #bokcirkeln #bokvalsbordet isbn 9789127173903

Boksignering lördag 27/11-21; Min mamma har bara så lätt för att bli brun - Lotta Holmgren

Boksignering Lotta Holmgren

Lördag den 27 november 2021, kl 1200-1400

Min mamma har bara så lätt för att bli brun

Larvik, Norge. 1940. Syskonen Grete och Finn står i sin trädgård när de hör bombplanen. Strax efter tjuter flyglarmet och kort därefter följer explosionen. Efter att den första chocken lagt sig sköljer den hemska insikten över dem - Tyskland har ockuperat Norge. Tillvaron förändras för alla i den lilla staden. I skolan måste de lära sig tyska, jobben är få och allt fler tyska soldater inackorderar sig hos de boende. Livet fortsätter men viljan att få leva fria blir allt större. En tyst kamp mot nazismen tas upp. Grete och Finn tvingas ompröva sina värderingar när de inser hur människorna i byn förändrats - vem kan man egentligen lita på? 

I "Min mamma har bara så lätt för att bli brun" får vi följa familjen Ivorsen under de fem åren av tysk ockupation i Norge.

Svarta änkan : den skakande berättelsen om cyanidmordet i Norrtälje - Thomas Bodström

(artikel införd i Miljömagasinet 26/11-21 - klicka på tidningsbilden, 
så kommer du till inlägget i bloggen = artikeln i tidningen.)

Svenska industrisnillen - Anders Johnson

Klimat för snilleblixtar
I slutet av 1860-talet hörde Sverige till de fattigaste länderna i Europa och landet drabbades hårt av missväxt under flera år. Men på hundra år växte sedan BNP per capita snabbare i Sverige än i något annat land i världen - så pass mycket att Sverige på 1970-talet hade blivit ett av världens rikaste länder. Vad låg bakom utvecklingen?

Förklaringen stavas Entreprenörernas halvsekel - en guldålder för svenska entreprenörer och uppfinnare. Vid tiden omkring förra sekelskiftet framträdde en rad industrisnillen som kom att forma svensk historia. Alfred Nobel revolutionerade sprängtekniken. Lars Magnus Ericsson konstruerade förnämliga telefonsystem. Gustaf Dalén skapade geniala ljusfyrar. Sven Wingquist uppfann ett världs­ledande kullager.

Hur kom det sig att dessa snillen - och många fler - under just den här perioden lyckades göra banbrytande insatser som lade grunden till framgångsrika industrier? Vilken roll spelade politiska reformer, internationell migration, framväxande folkrörelser - och på vilket sätt samverkade allt detta med uppfinnarnas egna livshistorier?

Med smittande intresse för ekonomisk historia presenterar författaren Anders Johnson ett tjugotal svenska industrisnillen och ger en bakgrund till det gynnsamma klimat som skapades under fem ton­givande decennier, mellan näringsfrihetens införande 1864 och första världskrigets utbrott 1914.

Visst är det så att Sverige har gjort skillnad i världen? Ja, vi har män och kvinnor som har gjort stordåd för världen, hittat vägar till fantastiska framgångar som har skapat nytt för mänskligheten. Till slut faller människor, uppfinningar, politiska riktningar, med mera i glömska och då är det viktigt att vi uppdateras igen. Och igen. Böcker om vår historia, sett från ett annat perspektiv med nya ögon, är viktigt. Vissa delar av vår historia, några av tidens upptäckter är vi inte längre så förtjusta i. Det tål att nämnas, och de positivt livsförändrande tål att uppmärksammas. Rätt man och rätt kvinna ska få sitt namn i ljuset igen. I den här boken hittar vi, nästan som alltid, mest män i upptäckternas led, men här finns också en kvinna; Hanna Hammarström hade betydelse för telefontråden. Vi tackar för det. 

Upptäckter över tid är verkligen revolutionerande. De gör skillnad. För dig som gillar Sverige och dess historia, och vad och vem som gjort skillnad i industrin är Svenska industrisnillen något att fånga i bokhyllan. Inte som i placera där, utan hämta och läsa med en varm kopp te, en varm filt och lagom tystnad i rummet. I eftertankens och kunskapens tid. 

Njut dagen som den bästa! 

A.. 

#roslagensbokhandel #välkommentillnorrtälje  #svenskhistoria  #alfrednobel  #magnusericsson  #gustafdahlen #svenskaindustrisnillen  #andersjohnson  #historiskamedia  #hannahammarström 

Hjälp mig gärna här. Ge mig tips på organisationer, föreningar eller personer som har plats för fler...

I bokhandeln i Norrtälje för vi många olika typer av samtal. Det är guld för själen. Vi talar om böcker, men också om de svåraste frågorna. Psykisk ohälsa, suicid, Alzheimers sjukdom, beroenden och anhörigas utsatthet är exempel på samtal som förs. Att få tala, att få höra andra, att få vända orden inom sig och låta dem möta andra är svårt, men viktigt. Människor hittar ihop, inser att det finns fler med liknande känslor inombords, de känner glädje och tillförsikt. Bokhandelns samtal trevar sig sakta fram. Vi har kommit långt på väg, men vill förstås mer.

Många gånger har den som är sjuk hamnat i eller placerat sig i ensamhet. Det är svårt att ta sig ur och det är förödande för hälsan att inte möta och nöta sig mot andra. Vi talade om föreningslivet här, att det finns föreningar som tar emot människor som behöver möten. Vi alla behöver möten, det är livsnödvändigt. I Hallstavik finns speedway-klubben som har ett glatt nätverk som gör mycket. De behöver folk och vill möta människor. Det är ju dubbelt plus. Den som behöver mötas behöver hitta dit eller till en annan förening, i Norrtälje, Rimbo, Hallstavik, ute på en ö i skärgården och på alla platser däremellan. Personen behöver våga och orka mötas och hitta sin roll. Kemin behöver infinna sig. Då kan det bli nya goda liv för fler som innehåller något som träffar just den personens hjärta. Men, man behöver orka över sin tröskel. Antingen själv eller att det finns någon som hjälper till att peppa fram glöden. Ingen orkar allt själv. Vare sig den som behöver eller den anhöriga. Fler måste finnas omkring oss.

Det borde finnas många föreningar som har träffar där man fikar, pratar, promenerar, skrattar, lyssnar, krattar manegen tillsammans och tar hand om varandra. Eller privatpersoner som gärna träffar en kompis lite nu och då. Det gör säkert det, men var hittar jag (eller den som behöver) dem? Och träffar det just den person som behöver? Ja, är kemin rätt för just hen? Det är svårt, men viktigt, att hitta rätt. Det vill vi ju alla.

Jag hör om många samtalsbehov som inte hittar hem i samhället. Kyrkan, sjukvården, kommunen, ja, men privatpersoner och föreningsliv har mängd i sig också. Mängd av omsorg och människor som vill tillsammans. Vad behöver jag (och kanske du) göra? Ja, jag behöver ta mig tid. Att se möjligheterna och öppna dörrar kanske kan vara något. Vilka föreningar i Norrtälje kommun har aktiv verksamhet idag? Vilka talar med den som behöver hitta dit? Är det så att alla relevanta mötesplatser finns och den som behöver inte hittar för att mediabruset är för högt? Eller har var och en så unika behov att fler mötesplatser behöver ordnas? Vilka behöver ordnas? 

Om jag vore ensam och sjuk så kanske jag inte själv skulle orka. Vem skulle lotsa mig rätt? Skulle hen orka? Vilket stöd behöver då den personen? Alla anhöriga behöver också prata, vrida och vända på tanken och hitta nya konstruktiva vägar. Jag vill tro att varje person har människor omkring sig som hjälper till att lotsa rätt. Ser efter, så där lite i kanten. Inte snokar, men håller om i tanke och handling. Är det så? Och vem ser hur de anhöriga eller en medberoende har det? Har de också någon som ser om dem? Samhället är du och jag, det är vi som har att se till att våra medmänniskor har det bra. Medmänsklighet är en samhällsviktig grundprincip, eller hur? Hur håller vi i den? 

Hjälp mig gärna här. Ge mig tips på organisationer, föreningar eller personer som har plats för fler - där alla glädjeämnen, förmågor och brister får plats. Där man får vara som man är. Då kan vi tala om dessa platser och medmänniskor nästa gång vi samtalar om de svåraste frågorna i bokhandeln. Lotsa någon vidare dit. Om det passar. 

Det vore fint, eller hur?

Anette Grinde
Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje

21/12-21. Är du orolig för en närståendes psykiska hälsa?

Tisdag 21 december 2021 kl 1800-1930

Var? Roslagens bokhandel

vid Lilla torget i Norrtälje.

Är du orolig för en närståendes

psykiska hälsa?

Behöver du prata med andra om din oro för en närstående eller en vän? 

 

Du som tillsammans med andra

vill prata i en liten grupp

för att försöka hitta nya vägar för

hantering av oron hälsas välkommen till

ett samtal i bokhandeln. Vi samtalar i en liten grupp

om den oro vi bär, som kan röra psykisk ohälsa, beroenden eller annat.

Vill du vara med?

Samtal i liten grupp.

Inget åtagande för dig om fler gånger,

eller något annat måste.

Vi kommer att mötas flera gånger. 

Välkommen du - som vill och behöver ett samtal

med andra om livets tuffa frågor. 

Det som sägs i rummet, stannar i rummet. 

 

Föranmälan. Max 5 personer. Kostnadsfritt.

Plats: Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje 

 

Arrangörer; SPES Norrtälje & Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje. 

SPES = Riksförbundet för suicidprevention och efterlevande stöd.

(Vi möts inomhus, få i lokalen och

med respekt för avstånd.

Vi håller distans och vi ber

att alla i rummet är vaccinerade.) 

Föranmälan så snart som möjligt 

Tfn 0708 905 731 

Mejl info😏roslagensbokhandel.se 

Eller genom ett besök i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje 

Samtal om egen eller närståendes psykiska hälsa!

(Vi möts vid 5-6 tillfällen under juli 2021 - januari 2022)

Onsdag 21 juli 2021 kl 1700-1830

Onsdag 1 september 2021 kl 1700-1830

Onsdag 24 november 2021 kl 1700-1830

Tisdag 21 december 2021 kl 1800-1930

Praktikplats ledig

Vi har en praktikplats ledig just nu. Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje gör massor - men vill göra mer. Vi vill vara en kulturplats som gör skillnad. Ja, det gör vi - men vi vill mer. 

Pluggar du? Gillar du kultur? Är du arbetslös men vill, vill och vill. Vill du byta riktning? Är du en idéspruta som vill peppa för mer folkbildning, mer kultur, mer glädje, fler samtal och mer läsning? Vill du jobba med kultur i framtiden? Vill du göra skillnad? 

Hör av dig. Kultur är fantastiskt. Viktigt. Kanske är du den som gör skillnad för bokhandeln och bokhandeln den som gör skillnad för dig. Komsi komsi. 

Är du intresserad? Maila gärna till bokhandeln om hur du tänker kring detta. Boka tid för ett samtal. Mailadressen är : info 😏 roslagensbokhandel.se

Ditt syfte med en praktikplats är en framtida anställning. Här eller på annan plats. Du gör skillnad, eller hur? Välkommen!

För dig som söker en utbildningspraktik önskar vi av dig;

• Utbildning i kommunikation, webb eller sociala medier och/eller
• utbildning i jämställdhet, rättvisa, mänskliga rättigheter, kultur, litteratur eller andra frågor (ge gärna förslag) 
• Glöd & engagemang för och kunskap om jämställdhetsfrågor, rättvisefrågor, mänskliga rättigheter och/eller liknande frågor. Vi utvecklas och engagerar oss gärna i sociala samhällsfrågor.
• Kan uttrycka dig väl i tal och skrift
• Erfarenhet av föreningsliv/ideell verksamhet är meriterande, liksom hur det är att driva ett litet engagerat företag.

Välkommen med din ansökan! Skicka ett personligt brev där du berättar vad du vill göra och vad du tror att vi kan bli tillsammans. Bifoga ditt cv som också beskriver dina intressen och ditt ideella engagemang till;  info 😏  roslagensbokhandel.se Gör det gärna med glädjefylld skyndsamhet! Märk din ansökan med ”ansökan praktik vår 2022”. (Det går bra att börja redan i december, om du vill och kan). 

Notera. Om du vill jobba med marknadsföring, så går det alldeles lysande. Du kan dock inte använda världens nya marknadsföringstermer i din ansökan till bokhandeln. Du måste helt enkelt använda dig av klarspråk som även gamla stofiler som inte jobbar med den nyaste terminologin förstår. Tack. 

Anette Grinde 

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje 

Tfn 0708 905 731 

#praktikplats ledig. #merkulturåtfolket #Peppelipepp #roslagensbokhandel #norrtälje #välkommentillbokhandeln #dinlokalabokhandel #enriktigbokhandel #norrtälje #kulturiroslagen #nyttjobb

Människorna här är fantastiska!

Hon kom in genom dörren med några böcker till antikvariatet. Hon log och övertygade mig. Ja tack, sa jag. Vi talade om böckernas fantastiska kraft, jag njöt av hennes glädje och vänlighet. Vi talade om kylan och julgranen som har kommit på plats på torget. Jag berättade att jag just avslutat en text med ord om lussebullar.

Jaha, jaha, sa hon och log. Någon timme senare var hon tillbaka. Hembakt lussebulligt från fantastisk kund landade på bokhandelsdisken. Bara för att glädja.

Jag älskar människor som gör saker för glädje. Eller bara för att det ger en god känsla. Eller bara för att!

Bullen var fantastiskt god.

Tack, för allt ni är. 

Människorna här, i min bokhandel, är fantastiska, ja, oftast rent magiska!

A..

En oansenlig detalj - Adania Shibli (Jonathan Morén)

En oansenlig detalj - Adania Shibli (Jonathan Morén)

Vilken påverkan kan en detalj ha på människor? 

I den första delen av Adania Shiblis precist utmejslade roman En oansenlig detalj begår en pluton israeliska soldater ett krigsbrott mot en beduinflicka i Negevöknen. Händelsen inträffar 1949, ett år efter det som palestinierna sörjer som Nakbadagen den stora katastrof som ledde till mer än 700.000 människors exil.

I den andra delen får vi bekanta oss med en ung kvinna i Ramallah som långt senare börjar nysta i denna händelse, som i historieskrivningen förpassats till att vara en oansenlig detalj. Hon påbörjar en personlig undersökning som med tiden närmast övergår i besatthet, inte bara på grund av brottets natur, utan också eller kanske framför allt för att händelsen inträffade exakt på dagen 25 år innan hon föddes.

Adania Shibli (född 1974 i Palestina) har tidigare utkommit med följande romaner (i samma bok) på Tranan; Beröring; Vi är alla lika fjärran från kärleken, 2018. Trots sin sparsamma produktion anses hon vara en av den arabiskspråkiga litteraturens mest originella och framstående författare. En oansenlig detalj har i sin engelska översättning nominerats till både National Book Awards och Booker International Prize.

Jonathan Morén är översättare från arabiska och har tidigare bland annat översatt Salim Barakat, Hassan Blasim och Ahmed Saadawi. Han tilldelades 2021 utmärkelsen Årets översättning för sin översättning av Hassan Blasims Gud99.

😏 Vi läser En oansenlig detalj i en bokcirkel i bokhandeln! Boken är stark, innehåller detaljer i mängd och beskriver tydligt jaget i berättelserna. Då och nu. Han och hon. Var för sig. Han är militär, ledare. Han ska visa sig stark, beslutsam. Han är en förödande kraft. Hon är palestinsk. Lever under ett förtryck. Hon är rädd. Utsatt och rädd. Detaljerna berättar om dem, deras jag och deras liv. 

Berättelsen börjar med att en pluton installerar sig i öknen. Jaget - han - i berättelsen drabbas av ett giftbett och får problem att hålla skenet uppe. Jag känner hur kroppen spänns, hur jag inte kan eller vill lägga boken ifrån mig. De patrullerar, tillfångatar en ung kvinna. Jag tänker; Inget får hända flickan, den unga kvinnan. Jag undrar också; Hur går det med mannen? Vad blev han biten av och hur utvecklas det? Jag måste ställa mig upp, skaka loss min kropp, för att hela jag är som en spänd fiolsträng. Det får inte hända. 

Det händer. Ja, det händer, men mer än så händer. Mannen, som jag upplevde som rättvis i inledningen, kan ändå inte sägas vara rättvis. Inte heller mänsklig. Blev hans sådan p g a bettet eller var han sådan från början? Överlevde han? 

Berättelsen är full av detaljer. Fasansfulla. Enkla. Tydliga. Det luktar. Kanske mer om honom än om henne. Han skyller på hennes lukt, men är det kanske hans egen? Är det hans ruttnande kött som är en oansenlig detalj som skapar förödelse för flickan. Han, som tappar eller saknar känslan för rätt. Fast han borde ha den. Eller, varför tycker jag så? Hade han den aldrig, egentligen? 

Jag tänker kring makt och maktlöshet, på en ensam flicka bland döda kameler och en grupp män satta att bringa ordning i landskapet. De ska säkra platsen från oönskade element. Vad innebär det? På vem och hur faller landets väl? 

Detaljerna. Sanddynerna, plågan, svetten, värmen, skallet, spindeln, spaden, männen. Hur länge kommer han att klara sig utan vård? Vad händer sen med flickan? När såg hon vad som komma skulle? 

Detaljen. Hans hand ligger utanför sängkanten. Jag ser rummet, känner doften och gråter inombords av vrede. Vad är ett liv värt? Hans? Hennes? 

Nästa del, kapitel två, utspelar sig i en annan tid. Augusti 1949 blir till långt senare, ja, en annan tid. Nu. Detaljerna, platsen och människorna är andra. Det är också direkt följd av 1949, eller kanske 1948. Militären finns där. Visiterar. Riktar vapnen mot jaget - henne. Hunden skäller, både 1949 och i nutid. Jag hör skallen. Platsen är bytt, från Negevöknen till Ramallah, ockupationen pågår. I Ramallah har jag varit. Jag kan se platsen framför mig, känna miljön i gator och torg. 

Hon är palestinier. Hon förhåller sig till reglerna i samhället. Hon får vara i sin sektor, inte röra sig fritt. Jag känner rädslan, färgerna, tvånget och oförsonligheten. Och instängdheten. Varför skulle inte jag få besöka muséet eller arkivet, tänker hon? Jo, för att mitt id-kort säger vem jag är, blir nästa tanke. 

Hon reser, besöker platser, räds, överkommer rädslan, andas, tittar på platserna och letar sig vidare. Hon är försiktig och oförsiktig. 

Det här känns i kroppen. Jag spänner i hela mig. Det är märkligt magiskt skrivet, men ack så fasansfullt. Det är inte en oansenlig detalj, det är många. Var för sig må de te sig som oansenliga, men inte tillsammans. Jag behöver se alla för att bedöma helheten. Det är inte ett liv, det är många. Det är inte en tid, det är många. 

Den första delen är fylld av detaljer, utifrån. Utan känslor. Jag känner bilderna, smärtan, värmen, sanden, krypen, maktlösheten. Jag hör hundens skall. Den andra delen är fylld av detaljer, också inifrån. Varje detalj är viktig, gör skillnad för berättelsen. Jag känner rädslan, tvånget, ifrågasättandet, modet, lukterna och färgerna. Jag hör hundens skall. Jag ryser, men gläds över läsningen om plats och människor. 

Låt oss samtala. Låt oss begrunda. Låt oss tala om brottet, Israel/Palestina, människorna, minnet och familjerna. Låt oss uppleva, njuta och förfasas. Låt oss begrunda detaljerna. En efter en, tills vi sett allt. 

Tack, stort tack, till er som valde den här boken för vår läsning. Tack! 

Bara du som vill läsa om svåra frågor och människor med unika egenskaper bör ge dig i kast med den här boken. Bara du som vill få ögonen på detaljer, viktiga och oviktiga detaljer, i mängd. Bara du som vill fundera kring detaljernas betydelse, i stunden och i sammanhanget. Ja, också du som vill se en liten bit av Israel och Palestina här och nu, rädslan och osäkerheten, liksom livet som beduin i mötet med militären i öknen 1949. 

Och ja, också du som vill läsa en bok av en palestinsk författare, översatt från arabiska till svenska. Nu kan du. För att Jonathan Morén har översatt.

Ja, nästan alla kan läsa den här lilla pärlan. 

Håll en hand på ditt hjärta, säger jag till mig själv när jag läser. Hur är vi, hur har vi det? Hur kan man leva i det som händer där? Hur står man ut med ockupationen? 

Författaren, som inte vill kalla sig författare, säger att berättelsen inte är självbiografiskt. Det är skönlitteratur, ett kvalificerat hantverk, där orden spelar roll. Det spelar roll. Läsaren behöver läsa en bok som fiktion, inte bedöma den utifrån en specifik person. Ja, allmängiltighet. Det kan vara någon, men det är inte författaren. 

Att läsa av världens litteratur är fantastiskt. Att samtala därefter är magi.

Läs, bara läs. 

A..

#Enoansenligdetalj - #AdaniaShibli  #JonathanMorén #bokförlagettranan #läsningfrånhelavärlden  #roslagensbokhandel #norrtälje #bokcirkeln #bokvalsbordet #välkommentillbokhandeln #sensusnorrtälje #kulturiroslagen #kulturtorget #samtalgörskillnad #välkommentillnorrtälje  

isbn 9789189175464 

Babel 21/11-21: https://www.svtplay.se/babel

JP Lahall - bilder, drömmar - Jan-Peter Lahall & Åsa Ottosson

Fotografen Jan-Peter Lahall är galen i dimma, älskar gammelskogen och tröttnar aldrig på sångsvanarna hemma vid Tysslingen utanför Örebro. Han kan se konst i det mesta och gillar det abstrakta.

Det öppnar sig nya landskap överallt, säger Jan-Peter. Därför traskar han runt i timmar och dagar och söker efter rätt känsla, rätt komposition, rätt ljus. Det har han gjort i snart femtio år.

Bilderna i den här boken omfattar ett helt fotoliv. Jan-Peter har i arbetet med den gått igenom över 30 000 bilder och valt ut sina favoriter.

Texterna är skrivna av författaren och journalisten Åsa Ottosson. De handlar om den målmedvetne och noggranne fotografens arbete och utveckling, de betydelsefulla resorna, kärleken till hemmanaturen och utmaningarna med att gå från det tryggt analoga till att, slutligen, omfamna fördelarna med digitalt foto. Det handlar om drömmarna. Bilderna. 

Riktigt fina fotografier ligger mig mycket varmt om hjärtat. Ni vet de där som någon lagt sin själ i, vridit och vänt på ljuset, väntat, väntat, sökt och sökt. Inte mängden fotografier där vi bara slänger iväg ett knapptryck utan att se oss om. Den riktiga bilden, den som "de riktiga fotograferna" kan fånga. Ja, inte fånga som en tillfällighet, utan fånga med riktig eftertanke. 

Jan-Peter Lahall är en sådan. Han har vikt sitt liv åt att fotografera, dokumentera naturen, tiden och livet. I den här boken (och på hans fantastiska instagramkonto) finns bilder som får tiden att stanna, som får lusten att besöka de ensliga naturen att vakta och som får mig att se magin i fotografierna. Det här är inte mängd, även om bilderna över tid är många. Det här är något unikt och ljuvligt. Varje bild är något att stanna vid, fundera över vilken tid, kraft och glädje som har fått honom att ta just den bilden och hur han har gjort i sin process för att lyckas. Dimma, små detaljer av naturen, fåglar, fjäll och berg, vatten och andra märkligheter dyker upp på sidorna. 

Det här är en bok att läsa med långsamhet och vördnad. Det är en bok att återkomma till, att njuta av och samtala med en kamrat om. Vad säger bilderna dig? Varför har han fotograferat detta och vad säger det om vår jord? 

Jag älskar dessa bilder. Jag njuter denna bok. 

Läs, bara läs. Njut, bara njut.

Anette Grinde

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje

#janpeterlahall  #jplahall #åsaottosson  #aviumförlag  #välkommentillbokhandeln #roslagensbokhandel #välkommentillnorrtälje  #smultronstället  #kulturtorget #kulturiroslagen #norrtälje 

Jag är förtjust i Avium förlags utgivning. De gör fantastiska böcker! 

• Mer av Avium förlag i denna blogg;   https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Avium%20f%C3%B6rlag%20AB
• Mer om Jan Peter Lahall i denna blogg;   https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Jan%20Peter%20Lahall
• Mer om Åsa Ottosson i denna blogg;   https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/%C3%85sa%20Ottosson