söndag 25 oktober 2020

I Antikvariatet Norrtälje - #entrappauppibokhandeln - finns t ex ....


Dessa böcker - och många, många andra - finns i Antikvariatet Norrtälje, en trappa upp i bokhandeln. Ja, böckerna kan sändas per post till dig, men helst ser jag förstås att du själv besöker antikvariatet. Välkommen till bokhandeln i Norrtälje!


Tack, Gunilla Tähti Wigge


I går (24/10 2020) hade vi boksignering i - eller vid - bokhandeln. Det regnade. Eftersom vi lever i coronatid så vi har våra boksigneringar utomhus nuförtiden. Det riskerar att bli trångt inomhus, det undviker vi gärna.

Gunilla Tähti Wigge - signerade sin bokserie; Familjerna på Soläng - och hon gjorde det med bravur. Ja, det gör förstås alla författare, men här med en särskild god inställning till livets förutsättningar (t ex regn och corona). Med glädje mötte hon människor, signerade sina böcker och inspirerade både bokhandlerskan och andra. Kläder efter väder, parasoll och paraply - och ett glatt humör. Tack, väldigt mycket tack, också till er alla som talade med Gunilla, köpte en bok eller tre och passade på att sprida glädje i butiken.

Ja, jag vill verkligen tacka dig - Gunilla Tähti Wigge - för ditt besök hos Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje

Du är varmt välkommen tillbaka.

A..




Vi finns på instagram och på facebook. Följ oss gärna där! 


Wallinska gårdarnas historia; Quarteret Fyrkanten blir kvarteret Fågeln...


Jag hittar den lilla skriften Norrtälje och dess ortsnamn (utgiven 1968) - text P M Lijsing & teckningar Sten Rinaldo. Jag intresserar mig för min plats och människorna där. 
 

PM Lijsing föddes 1896 i Rö socken ett par mil söder om Norrtälje. Han intresserade sig för bygdens historia och har givit ut flera skrifter i ämnet. Sten Rinaldo föddes 1906 i Jönköping, var grafisk formgivare i Sverige och England. Han flyttade ut i vår skärgård och var därefter frilansande illustratör och berättare i dagspress, radio, mm. Vi har boken Vägen till Skarv av Sten Rinaldo i bokhandeln. Den innehåller spännande skärgårdsberättelser och illustrationer. Det är en bra present till den som är skärgårdsintresserad. 

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje håller till i kvarteret Fågeln 1, vid Lilla torget i Norrtälje. I den lilla boken Norrtälje och dess ortsnamn hette platsen på 1700-talet Quarteret Fyrkanten (enligt charta öfver Norr Telje Stad från 1722 över Norrtälje). Vårt torg - Lilla torget - är på kartan benämnd Lill Torget.

Lilla torget kallades 1687 för Gambla torget men 1722 Lill torget. Stora torget kallades 1687 bara för Torget och 1722 Stor torget.

Wallinska gårdarna i kvarteret Fågeln vid Lilla torget uppfördes omkring år 1730 av skepparen Petter Blom. Under 1800-talets första hälft ägdes de av rådmannen och logarvaren Carl Abraham Buhrman och hans släkt. Från 1877 hade Anders Gustaf Wallin sin verksamhet i gårdarna. Det är från denne man som de Wallinska gårdarna fått sitt namn.

Anders Gustaf Wallin
föddes 1832 (13 juli) och dog 1918 (2 maj). Enligt Sveriges befolkning (folkräkning) 1870 befinner sig Anders Gustaf Wallin i Norrtelje stad, 5e roten, quarteret Fågeln i Sjuhundra kontrakt, Stockholms län. Han är bagare och handlande, gift med Jansdotter, Margreta Lovisa, f. 1832 och finns på fastigheten med barnen; Ester, f. 1863, Lydia, f. 1865, Dawid Nathanaël, f. 1868, Josef, f. 1870, Johannes, f. 1871, Josua, f. 1874 och Emona Maria, f. 1876.

På fastigheten hittar vi i denna tid (1870) också Lundberg, Karl August, f. 1863 i Rimbo Stockholms län, handelsexpedit samt Larsson Dahlqvist, Johan, f. 1846 i Mosjö Örebro län, bagaregesäll. 

I Sveriges befolkning (folkräkning) 1910 står Wallin angiven som änkling, uppenbart också med utflugna barn. Boende i 5e Roten, Qvart. Fogeln är då; Wallin, Anders Gustaf, f. 1832 i Husby-Lyhundra Stockholms län, f d handlande och Jansson, Emma Karolina, f. 1859 i Estuna Stockholms län, hushållerska.

Anette Grinde
bokhandlerskan i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje


Sveriges befolkning (folkräkning) 1870



Källor; Norrtälje och dess ortsnamn, folkräkning 1870 och folkräkning 1910.

Länkar; 

lördag 24 oktober 2020

Boksignering Gunilla Tähti Wigge - Familjerna på Soläng 24/10 2020


Vi välkomnar Gunilla Tähti Wigge till bokhandeln lördag den 24 oktober. Hon kommer då att signera sin feelgoodtrilogi om Familjerna på Soläng.

Lördag 24 oktober 2020 kl 1200-1400. 

Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje. 

Kläder efter väder! 







 

Vi samarbetar med Studieförbundet Sensus i de aktiviteter vi genomför i bokhandeln. Vi tackar för allt löpande stöd, tankar och support. 


Vi samarbetar med den ideella föreningen Mångfald Tillsammans i de aktiviteter vi genomför hos oss. Samarbeten - tillsammans - är viktigt för Mångfald Tillsammans och för Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje. Tack. 


Följ gärna bokhandeln på Instagramhttps://www.instagram.com/roslagensbokhandel/

#boksignering #lördag #GunillaTähtiWigge #familjernapåsoläng  #urmakarensfamilj #hårmästarensfamilj #yogalärarensfamilj  #roslagensbokhandel #enriktigbokhandel #norrtälje #välkommentillbokhandeln #kläderefterväder #vihållerdistans #handlalokalt #sensusnorrtälje

fredag 23 oktober 2020

Fjärilsvägen - Patrik Lundberg.




Patrik Lundberg
är aktuell med Fjärilsvägen. Den handlar om hans mamma, en människa som sitter i hans kropp och själ och den handlar om ett stycke Sverigetid.

Jag går från Kallifatides mjuka till Lundbergs lite kantiga språk. Lundbergs text blir lite som en redogörelse för tingens status. Fakta. När jag har kommit några kapitel in i berättelsen tänker jag att det är en kärleksförklaring. Jag fångas. Vill läsa. Han skriver om och till sin mamma, adresserar texten till henne. Du gjorde si och så, då och därför. Den rymmer livets många frågor.

När Patrik var liten drabbades han och hans lillasyster av rasismen. Utpekade, annorlunda och med människors obetänksamma kommentarer som följeslagare växte de upp. Hans mamma påtalade människors lika värde, så han hanterade händelserna väl. Kommentarer påverkar ändå livet, särskilt när de kommer igen och igen. Hans syster grät över nidorden och mamman ställde till ett sjusärdeles liv. Ja, man vill verkligen skydda sina barn, men hur är vi som barn eller som föräldrar? Hur skyddar vi varandra?

"Då tänkte jag att jag inte borde berätta om saker som hände mig."

Det är så mycket vi inte vet, vi som är föräldrar. Det är så mycket vi, som barn, inte velat berätta för våra föräldrar, av skam, av sorg, av hänsyn, av tanke om oförståelse från den andre eller med anklagelseakter om gjorda fel. Jag vill veta allt om mina barn, deras liv, händelser och känslor, men jag förstår att jag inte får. Jag vill känna dem, veta hur de har det. Men, ja eller nej, kanske skulle jag inte må bra av att veta allt, kanske skulle jag bara reagera fel. Känner vi någon helt och fullt? Känner vi ens oss själva?

Det uppkommer otrohet och skilsmässa i familjen. Det är fadern som gör detta. Skilsmässor sätter alltid spår, men Lundberg lägger inga värderingar eller känslor i det. Han förändrar inte röstläget, han berättar bara lugnt vidare. Han berättar hur mamman klipper bort fadern från familjefotot och ramar in resten av familjen igen. Bara så. Jag förstår att det finns mycket känslor i det. Jag förstår moderns besvikelse och upprördhet, men jag hör inget alls av det i berättelsen. Jag får känna det själv, föreställa mig livet som det blev. Det är ok för mig att det är just så.

Hon hade det tufft ekonomiskt. Som ensamstående med två barn, med lågbetalt deltidsjobb, men med hjälp från sin mor och far, hankar hon och barnen sig fram. Att vara till last för andra är tufft, det påverkar livet. Hon älskar sina barn högt, det hörs och märks, och säger att mat och skor aldrig får vara ett problem. Hon är en sån som försöker, allt hon bara kan.

Jag tänker att det finns många som hon. Det gör berättelsen särskilt viktig. Hon är en av många, men hon hade någon som verkligen älskade henne. Patrik visar med all sin tydlighet att han älskar henne, bryr sig om. Han berättar historien om henne, hennes liv. Han berättar om Sverige, händelser, tiden, valen och livssituationerna. Rasismen, den som har funnits och finns också i vårt samhälle, finns där. Den beror som alltid på okunskap, människor som inte förstår. Sorg i kanten hos andra människor beror på saker vi inte förstår, för att vi inte kommer under skinnet på den andra eller kanske inte ens på oss själva.

Patriks berättelse väcker tankar kring den dagliga rasismen och utanförskapet i samhället, människor som kommer från andra länder eller människor som bott här i generationer. Hur vi reagerar, igen och igen, i mötet med andra. Han berättar också om fotbollen, som han gillade. Och om hur han inte längre fick vara med där. Jag tänker på all sorg som uppstår hos barnen som blir bortvalda i klubbarna, som inte väljs till lagspel eller resor eller de som för evigt får sitta på bänken. Ja, idrott är magiskt men också bedrövligt. Han berättar hela tiden om en klok mor som månar om honom och hans syster. Det finns mycket kärlek här.

Pappan hamnade i uppenbar onåd efter sin otrohet. Han åkte ut, rejält. Något år senare säger mamman; "Jag älskar honom fortfarande, satan vad jag älskar honom."

De mänskliga känslorna är outgrundliga, eller hur. Man kan älska och hata samma sak, människa eller företeelse. Man kan förstöra för sig själv fast man inte vill och man kan leva med val som går emot sig själv. Det är både märkligt, destruktivt, rätt vägval och mänskligt. Vi är onekligen komplicerade, vi människor.

Patrik berättar vidare om sin uppväxt. Hur han hamnar utanför, hur skrivande, läsande och texter spelar roll. Hur han gillade att plugga. Jag har läst en bok om att skriva krönikor, som han skrivit förr. Där nämnde han en person som dök upp i hans liv i unga år, en praoelev som gick i nian när han var yngre. Han hade ett språk som tilltalade, han blev något att se upp till, han, den där Jimmie Åkesson. Han nämner händelsen igen i Fjärilsvägen. Gör han det för att mötet påverkar honom än idag, gjorde ändring i livet eller gör han det för att Åkesson var driven redan då? Eller för att Åkesson är Åkesson och Lundberg står för hans värderingar, undrar jag när jag läser. Nja, nåja, kanske var det bara lite kändislystnad som gör att han plockade upp frågan igen. Hur skulle du har gjort?

Skolan är gjuten i trånga formar, tänker jag när Patrik berättar om språkval femman. Det här kan du välja, men inte det här. Har du en gång valt kan du inte ändra. Ett val är ett val och omständigheterna runt omkring kan inte räknas. Jag undrar hur många barn och unga som drabbats av den trånga formen, där det egna intresset och läslusten inte passar i ramen. Eller sådana som behövt hjälp men inte fått. Ja, säkert är det så också idag, men jag hoppas att vi har lärt oss av misstagen genom årens lopp.

Han talar mycket om familjens fattigdom. Ja, sådant sätter spår. Barnen lider av frånvaron av mycket av det som andra har, det indirekta grupptrycket. Det måste ha varit ett plågsamt pussel för mamman.

Hon säger till sin dotter;

"Gör dig aldrig beroende av en man."
"Skaffa dig en egen ekonomi. "
"Bli aldrig som jag.
"

Kanske inte de exakta orden, men den andemeningen har också jag sagt till mina barn många gånger. Ja, självständighet är viktigt, men vi kan inte veta alla konsekvenser för framtiden när vi går in i något. Ja, vi har valmöjligheter, men vi kan inte veta hur framtiden ser ut. Det är inte möjligt att alltid fatta rätt beslut. I mina tankar finns här också mäns våld mot kvinnor. Hennes make (inte fadern); slog han eller idkade han “bara” psykisk terror, om nu det på något sätt är bara?

Patrik Lundberg beskriver den ensamstående fattiga mamman. Han beskriver barnfattigdom och hennes fattigdom. Han beskriver tystnad, barn som hamnar utanför, de som inte kan hänga med på läger och aktiviteter för att de inte har råd och mammans otroliga stret. Ju mer jag läser desto mer tänker jag på alla nyanser i relationen mellan barn och föräldrar, hur vi ser på varandra, hur vi älskar varandra - olika i olika tid. Barn och ungdomar. Hur hemsk är inte barndomen? Hur stor är inte risken att hamna snett. Ändå går det bra för de allra flesta. Är det inte ett under, så säg.

Kvinnor, ensamma kvinnor och fattiga kvinnor. Och möten med män som inte skapar bra. Ja, det finns fler, många kvinnor som har det tufft, men det här är “du”, Patrik och Paulas mamma - en riktigt viktig och kär person. Patrik och Paula ser med förtvivlan på. Hur kan man hjälpa när föräldern inte berättar sanningen, vare sig mot sig själv eller mot sina barn.

Livet, ja, ibland innehåller det rikligt med orättvisa och misär. Vi har egna val, eller hur? Nja, inte alltid, inte alltid.

Berättelsen är krass, visar tiden allteftersom. Lundberg har visserligen en enkelt, rakt och tydligt journalistspråk, men Fjärilsvägen är väldigt, väldigt känslostark.

När jag har vridit och vänt Fjärilsvägen i mitt huvud några varv ska jag gå vidare till Överlevarna av Alex Schulman. Jag är fortfarande upprörd över utsattheten och fattigdomen i Fjärilsvägen, så det får anstå en stund. Kanske blir det en rad eller tre om Schulmans bok också så småningom. Vi får se, vi får se.

Anette Grinde
bokhandlerskan i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje




Följ oss gärna på instagram; 

#fjärilsvägen #patriklundberg #roslagensbokhandel #enriktigbokhandel #handlalokalt #norrtälje #ettlevanderoslagen #välkommentillbokhandeln 





Män, kära män, så himla konstiga ni är.


Män, kära män, så himla konstiga ni är. Eller är det bara vi som inte fattar?

Vi talade om Kjell Westö nya bok Tritonus i en bokcirkel. Vi talade om miljöfrågor, vatten, torka, bränder, rasism, flyktingfrågor, kvinnorna, metoo, terror, pandemin, hur saker påverkar människor, hur svårt det är att ändra sig, brist på självinsikt, ångesten inför de som tränger undan en själv och musikens plats i berättelsen. Vi talade om vänskapen och relationerna mellan männen. Ja, kvinnorna också, men huvudsakligen männen. De är ju det bärande, viktiga, i berättelsen. Vi talade om oss själva, hur vi tänker och förstår. Jag hör glädjen, inspirationen och aggressiviteten i samtalets röster. Någon är reflekterande lycklig, någon fnyser hårt åt mannens oro och valet av all musik i berättelsen och någon säger att beskrivningen av den manliga vänskapen är viktig och fin. Vi går från skarpa nej till mjuka jaaaa i samtalet, någon lyssnar och någon kör sitt eget race. Vi är och tänker olika, det gör oss verkligt gott att lyssna på och prata med varandra. Det är också en fröjd att var och en är som den är, och att de är där - mitt i rummet, tillsammans med andra.

Vi, kvinnorna i gruppen, läser mycket av och om kvinnor. Jag försöker hittar berättelser om eller av kvinnor, män, olika länder och företeelser. Variation, alltså, men ibland verkar det bli enkelspårigt. Jag blir glad när vi kan välja olika, men allt är också beroende av människorna i rummet. De gör skillnaden i samtalet, just de individerna gör det här samtalet annorlunda än nästa. De lär mig annat om de sakfrågor vi talar om och därmed också om mig själv.

Vi behöver ibland fler berättelser av eller om män, ni vet de där varelserna från Mars som är så svåra att förstå. Vi behöver lära känna dem, se dem, upptäcka deras sätt och tankar, så läsning om och av män är ett viktigt spår. Precis som de kanske behöver läsa om och av oss kvinns. Jag kan le åt att vi inte ser och förstår varandra (det är ju ändå en smula absurt), men hoppas att vi aldrig upphör att försöka.

För en tid sedan läste vi Män i min situation - Per Petterson . Den var också himla bra läsning om en man (som gjorde några av kvinnorna i gruppen galna av frustration och) som kunde lära oss en hel del (om vi valde att försöka). Vad säger tystnaden? Hur hanterar vi konflikträdsla? Varför släpper han barnen, eller tvingas han? Vilka val har vi? Är alla män som han? (Förstås inte, men en man som var med i gruppen hävdade så. Kanske utmanade han oss bara.) Och så var det det där med kniven i soffan, vad berättade det om karaktären? Varför var det så svårt för kvinnorna att läsa om denne man?

Vi talar om självinsikt, livsbearbetning, förståelse för andras liv och tankar, och för mina egna. Ja, samtal med andra påverkar mig. Det påverkar livet. Om/när jag bestämmer mig för att lyssna på andra, hör deras klokskap och tar den till mig, så kan jag utvecklas på nya sätt. Det är så innerligt fint att mötas i samtalen och se känslan av andras värdefullhet, nästan livsviktigt. De gör magisk skillnad för mitt liv, ja, de mänskliga mötena ger bubbel i min själ.

Män och kvinnor, livets innehåll, som något att förstå. Ja, just det är något av livets plus. Tack, för allt klur och känslostormande ni ger.

Anette Grinde
Bokhandlerskan i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje







#mäniminsitiation #perpetterson #norra #Sekwaförlag #tritonus #kjellwestö #albertbonniersförlag #bokvalsbordet #bokcirkeln #roslagensbokhandel #norrtälje #välkommentillbokhandeln #magiskasamtal #metoo #rasism #självinsikt #boktips 



Artikel i Miljömagasinet 23 oktober 2020


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...