torsdag 28 februari 2019

Vill du ställa ut dina bilder?

Är du en duktig konstnär eller fotograf?

Vill du ställa ut dina bilder? Eller kanske vill du berätta om ditt konstnärskap?

Det kan göras i bokhandeln i Norrtälje. Titta in i bokhandeln för samtal om detta.

A

måndag 25 februari 2019

Min vän Percys magiska gymnastikskor



Ulf Stark
Min vän Percys magiska gymnastikskor.

Jaget i berättelsen är Ulf. Av baksidestexten framgår att berättelsen är självbiografisk.

Ja, livet är svårt när vi söker vänner, självförtroende, självinsikt och prövar oss fram genom livet. Det gäller att upptäcka misstagen så snart som möjligt, så att saker inte går överstyr. När är det dags att förstå att det har gått överstyr?

I den här berättelsen utforskar jaget - Ulf - livet och sig själv. Och kanske också frågan om vänskap.

Han omger sig med kamrater, storebror och föräldrar men är, som man kan tro att många är, utforskande på gränsen mot det förbjudna, hemlighetsfull och på en smula kant med verkligheten. De håller sig borta från de vuxna, utforskar livet och leker (ibland farliga) lekar. Någon utmanar mer än andra.

Familjekonstellationen hos Ulf är kärnfamiljen med mamma, pappa och en storebror. Hans pappa står för annat än "skräpkultur". Klassisk musik och böcker är ok, men absolut inte serietidningar. Väluppfostrat beteende står högt i kurs, ordentlighet är viktigt, men vad hjälper det när ungdomarna ska utforska livet? Familjekonstellationen hos Percy är liknanden, men de kommer från en annan samhällsklass.
Hemligheterna mot vuxenvärlden och storebror är många, som att han och hans kamrater förstår att de gör sådant de inte får men ändå vill. Han är inte heller helt bekväm med sin bror, men är ändå lojal ibland. Antagligen för att det annars blir värre - skvallra är inte bekvämt eftersom det kan ge konsekvenser. Man kan få stryk då, det är det inte värt.

Han beundrar Percy, men visst missförstår han honom? Och kanske är det så att Percy medvetet utnyttjar Ulf för egen vinning. 

Kanske tvingas de båda in i handlingar som de egentligen inte vill göra, eller hade gjort med någon annan. För att man längtar efter gemenskapen. Och också vill göra saker för och med den andre.

Ulf är också starkt fokuserad på att bli vän med Percy, så starkt att ha bryter pakten med sina kompisar (blodsbröder, som han tummat med). Han förlorar kompisarna (kanske tillfälligtvis), men verkar knappt märka detta i sitt fokus mot Percy. Percy och de magiska skorna är här allt som spelar roll. Hur får han betala för det sen, tro?
Percy visar sig vara en känslig pojke som längtar efter bekräftelse ock kärlek från sin far, men inte lyckas få den. Kanske tror han att några av Ulfs alla prylar kan hjälpa honom, när han förstår att Ulf gått på att Percys skor är magiska. Precis som Ulf tror att de magiska skorna ska hjälpa honom. Hjälper skorna? (Kan tron försätta berg?) Eller blir det bara värre? Behövs prylarna för verklighetsflykten?

Han umgås med killkompisar, men har också en tjejkompis som räddar honom ur en knipa och som han kan öva att pussas. (Percy lärde honom hur man gör). Det är tydligt att hon är något annat än grabbgänget. Han gillar henne, men erkänner inte för resten att så är fallet. Varför, kan man undra. Kanske för att det inte passar i det grabbiga, upptrissade, händelseutvecklingen som bekantskapen med Percy leder till.
Ulf klarar sig undan sina allt mer upptrappade och utmanande odrägligheter (på gränsen till brottsligheter?) med hjälp av tillfälligheter, tystnad (lögner?) och missförstånd. Och kanske också för att han har en mor som tror på bättring och en övergående livsfas. Ja, till slut förstår också Ulf att situationen har gått överstyr. Det har verkligen gått för långt och nu får det räcka.  Ja, Ulf fattar detta själv. Det kommer smygande och till slut är det dags att ändra spår.

Har han gjort allt detta för att imponera på Percy? Percy verkar ändå inte gilla läget, han blir mer och mer obekväm ju större "busen" blir. Ulfs mamma ter sig vara en klok figur. Hon finns tydligt vid hans sida. Hon agerar som om hon inte ser, men det tror jag förstås bestämt att hon gör.
Ulf och Percy kommer att hitta ner till lugnare personligheter och vänskapen fördjupas, eller hur? Det blir bra, ja. Visst finns det hopp om att det blir gott folk av dessa glin också? 

A..





torsdag 21 februari 2019

Historien om Bodri - Hedi Fried



Historien om Bodri.
Hedi Fried
med bilder av Stina Wirsen.
 
Historien om Bodri handlar om Hedi och hennes familj. Däri ingår hunden Bodri. Den är hela familjens, men Hedi ser den som mest hennes. Hon älskar den väldigt mycket.
 
Berättelsen visar oss en vanlig familj. De arbetar, lever tillsammans, möter vänner och har ett bra liv tillsammans. Bodri var viktig i deras liv.

Hedi och hennes vän Marika, som också hade en hund, var ofta ute och lekte tillsammans. De var glada tillsammans, fina vänner som brydde sig om varandra.

Hedi berättar om hur kriget kom, hur militärerna kom, hur hon inte längre kunde vara med sin vän och hur Bodri fick klara sig sjlälv när familjen tvingades åka till lägren.
 
Hedi var jude och Marika var kristen. Hedi tvingades bort bara för att hon var jude. Berättelsen går vidare till lägren, där många dör. Hedi och hennes syster kommer till slut tillbaka till Bodri. Inget nämns om hennes föräldrar, vilket förstås blir ett efterföljande samtal med barnen när vi läser tillsammans.
 
Jag uppfattar inget tidsperspektiv i boken. Jo, kanske ganska långt tid, men inte hur lång tid. Det skiljer sig förstås när vi ser barnen i början av boken jämfört med slutbilden. Där ser vi att flera år förflutit. Syskonen är flera år äldre.
 
Berättelsen visar vänskapen mellan flickorna, vännerna.  Den berättar också om skillnaden för judarna när kriget kom, de viktiga hundarna som är vänner och familjemedlemmar - och då här särskilt Hedis Bodri.
 
Att syskonen överlevde och kan berätta vidare är en viktig reflektion - det viktigaste i att göra just det. Det är Hedi verkligen fantastisk duktig på att göra.

Bilderna berättar också, förstås. En bänk först utan och sen med en skylt som förbjuder någon att sitta där. Bilder av Hitler. Militären med vapen. Årstiderna där Bodri är, väntar. Barnens kläder och utseende innan, under och efter. Taggtråden. Och till slut - den stora glädjen när Hedi återser Bodri. Ja, bilderna berättar historien på sitt sätt.

Låt oss fundera kring bilderna och berättelsen. Förändringen. Rädslan. Slutet. Lärdomarna. De tål att tittas på, talas om, igen och igen.

Historien om Bodri känns som en oerhört viktig bok, för visst är det viktigt att vi inte glömmer det som har hänt, att vi berättar vidare till kommande generationer så att de ser och förstår vad som inte får hända igen. Vi har boken i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

A..

tisdag 19 februari 2019

Min vän Percys magiska gymnastikskor


Min vän Percys magiska gymnastikskor
Ulf Stark

När försiktige Ulf får en ny klasskamrat förändras allt. Percys gymnastikskor liknar inga andra. När han har dem på sig kan han göra vad han vill. De skorna vill Ulf ha, då skulle han också bli stark och modig! Men inget blir som han tänkt sig och han märker att han har blivit någon han kanske inte alls vill vara.

I Min vän Percys magiska gymnastikskor gör Ulf Stark en utflykt till sin egen barndom. I motsats till andra biografiförfattare har han behållit namnen och miljöerna och istället hittat på händelserna.

Boken fick två uppföljare; Min vän Shejken i Stureby och Min vän Percy, Buffalo Bill och jag.

Ulf Stark har tilldelats många både svenska och internationella priser för sina böcker, t. ex. Augustpriset, Nils Holgersson-plaketten, Deutcher Jugendliteraturpreis, Astrid Lindgren-priset och Heffaklumpen. Ett stort antal av Ulf Starks böcker har också dramtiserats för film och teve. Idag sätter Ulf Starks berättelser ljus på hur Sverige en gång var, vad som är sig likt och vad som har förändrats. Barnets perspektiv är alltid i centrum, precis som hoppfullheten, humorn och den stora kärleken till hundar.

Boken är ålderskategoriserad till 9-12 år.

Ulf Stark gick bort 2017. Han har skrivit ett stort antal böcker och flera av dem har filmatiserats, t ex Kan du vissla Johanna? - som återkommande sänds på julafton.

Ja, boken finns i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje!

måndag 18 februari 2019

Tokstressad: hur du hanterar sjukt stressade vuxna



Har du en sjukt stressad vuxen? Det har vi med. Eller två faktiskt. Mamma kan inte längre spela spel, hon förstår inte reglerna hur många gånger hon än läser. Pappa lägger kalsonger i kylen och prickig korv i legolådan. Det går inte att fråga när maten är klar, då börjar det nästan ryka ur öronen på dem. Det verkar som att de helst vill gömma sig under en filt, inte gå till simhallen eller fixa barnkalas. Att förstå ett utmattningssyndrom kan vara svårt som vuxen, hur är det då i barnens ögon?

Familjen Bergh bestämde sig för att dela med sig av fakta, kärlek, tips och tricks.

Tillsammans har de skrivit boken TOKSTRESSAD – hur du hanterar sjukt stressade vuxna.

Det finns något som är extra viktigt att förmedla i boken – Det är aldrig ditt fel att din vuxen är sjuk och hen älskar dig fortfarande lika mycket!

Stress är den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige. Om inte du själv är en sjukt stressad vuxen så känner du förmodligen någon som är det. En stor del av de som blir sjuka i utmattningssyndrom är i 30–40 års åldern. Då finns det ofta barn i familjen som ser en vuxen bli både knepig och knasig. Detta är boken för er!

Där rinner en älv genom Saivomuotka by - Pia Mariana Raattamaa Visén


Pia Mariana Raattamaa Visén är född 1962 i Muodoslompolo, Tornedalen, men bor nu i Hälsingland.

Hon är lärare och disputerade 2015 på en avhandling i språkdidaktik. Där rinner en älv genom Saivomuotka by är hennes debutroman.

Vi läser hennes bok i en av våra bokcirklar just nu. Jag hoppas att fler cirklar i bokhandeln (och på andra platser) vill läsa den. Den förtjänar onekligen läsning. Den är ett historiedokument. En släkthistoria med rötter i norr, en historia om ett Sverige i utveckling och en känsla av att de senaste 50 åren har gått rysligt fort. Gick det långsammare förr?

Här finns älven och norr, här finns snön och kylan, buset bland ungarna som ändå måste arbeta i tidig ålder. Här finns fattigdom, mängder av barn i familjen, kärlek, tron på rätt, ihärdigheten, psykisk ohälsa och mentalvården, hur vi såg på människor som var sjuka, begravning av nära som man inte når. Här finns finnar och svenskar och krig, samer och renar, ett språk som måste talas och ett annat inte, akkjor och kaffeost, stret i mängd, vägbyggen, vandringarna, timrets väg genom skogen, och här finns minnen som man inte vill ha fast man aldrig någonsin slipper. Här finns också en väldigt massa kärlek, särskilt den mellan Maija och Israel. De har ett stretsamt liv, men ja, visst finns en himla massa kärlek här.

Och här finns plötsligt också vägarna, flygplanen, fackföreningsrörelsen & strejkerna, miljonprogram och moderniteter som var helt omöjligt att föreställa sig när 1895 var året som räknats in vid älven. Ja, så fort de senaste 50 åren gått, så otroligt mycket som har hänt och så spridda människorna blir. Vart tar rötterna vägen, tro?

Den här boken är riktigt, riktigt fin. Ja, den rekommenderas mycket starkt!

A..








Vi samarbetar med Sensus studieförbund
i våra arrangemang i bokhandeln.

lördag 16 februari 2019

Inget händer! - Anders Holmer



Inget händer!
Anders Holmer
Natur & Kultur
3-6 år

Absolut INGET händer. Ingenting alls. Fast stämmer det verkligen? För det verkar ju onekligen som att när inget händer, så händer det i själva verket massor! Här finns originella verser som fullkomligen spritter av ordglädje i en vidsträckt färgsprakande bildvärld.

Ja, här sitter man och tycker att inget händer, men är det verkligen så? För visst händer det hela tiden något, fast man inte tror att det är så. Det är kanske bara att man är lite ouppmärksam.

I den här boken vill jag lova att det händer saker. Fina verser och fantastiska bilder som går längre än texten. Du kan hela tiden hitta mer, det händer mer. Det gör förstås att du kan klura och fundera om allt som är på illustrationerna. Rolig text, färg och glädje, finns det här.

Man kan prata om djuren, hur de är och vad de gör. Och kanske om naturen, som t ex vinden och vattnet. Eller varför inte ett vulkanutbrott?

Ja, det händer saker överallt. I cellen, i natten, på backen, i luften, i träden och strax intill, ja, precis överallt. Mer och massor i texten och mer och massor i illustrationerna.

Den här boken är verkligen något att läsa för och prata med de små barnen om, för här händer verkligen massor fast man tror att det är alldeles stillsamt. Ja, så himla fel man kan ha.

Inget händer! är en väldigt fin bok - med fin text och roliga illustrationer. Färg och glädje, finns det här!

A..

torsdag 14 februari 2019

Legenden om Sally Jones - Jacob Wegelius

Jacob Wegelius roman Legenden om Sally Jones (2008 - Bonnier Carlsen) är en fantastisk äventyrsberättelse i serieform. Den är ganska lång, men lättläst och fin. Den är ålderskategoriserad av förlaget till 9-12 år, men kan förstås läsas av alla oss som är äldre. Ja, kanske också av yngre läsare, med en vuxen ledsagare genom text, bild och handling.

Det är en tecknad roman för alla som lockas av äventyret i serieform! Legenden om Sally Jones är en spännande berättelse om längtan, hopp och grymma svek. Den är också en berättelse om överlevnad, handlingskraft och kärlek. Det är en berättelse som har många bottnar, där figurerna - eller mest huvudpersonen - befinner på en resa som innehåller väldigt mycket.

Historien börjar djupt inne i den afrikanska skogen, där tjuvjägare tar en gorillaunge till fånga. Hon får namnet Sally Jones och smugglas till Europa på ett fartyg. I Istanbul säljs hon till den mystiska Frau Schultz, som lär upp henne till en mästerlig tjuv som kan klättra på fasader och försvinna obemärkt. Frau Schultz är en bedragare som gynnar sig själv. Man kan undra om hon får sitt straff till slut. Man kan också undrar hur eller om Sally Jones tid med henne ger henne kunskaper som hon kan använda sen. Ja, visst kan hon det, för Sally Jones är en ytterst kompetent gorilla som verkligen kan ta vara på sig, nästan oavsett vad som händer. Tur är väl det. Hon behöver verkligen den kompetensen.


Märkliga öden för Sally Jones ut på världshaven och runt om i världen. Hon träffar olika personer, ibland går det bra och ibland är det riktigt ruskigt. Kärlek och vänskap finns med i berättelsen, men det konstrar ändå till sig över tid när andra involveras i livet och i händelserna. Det gäller att hela tiden vara uppmärksam.

Tillfälligheter och ondska spelar roll för Sally Jones liv, men hon är en riktig fena på att lära sig nyttig kunskap. Det för henne långt, ja, räddar hennes liv och tar henne framåt. Det händer hela tiden saker i berättelsen. Hon längtar efter de sina, men möter motgång men också framgång, under sin resa efter ett bättre liv. Hon möter kärleken, men tvingas avstå. Hon möter de sina, men väljer bort. Varför, kan man undra, jo, för att vänskapen till en särskild vän slår allt för Sally Jones.

Berättelsen och illustrationerna bör kunna tilltala både barn och vuxna, inte bara kategorin 9-12 år. Det är en spännande berättelse med väldigt många förvecklingar. Bilderna är fantastiska, detaljerade och spännande. Sally Jones har det inte lätt, men hon tar sig framåt på ett konstruktivt sätt även om hon till och från drabbas av mycket starka problem efter vägen. Ja, det är ju så livet är, eller hur? Ruskigt svårt ibland och fantastiskt fint ibland.

Så är det också för Sally Jones. Historien slutar fint, där hon gör ett viktigt val för sig själv.

Historien börjar i hennes "hemma". Det sker ett dramatiskt uppbrott från "hemma", där hon kidnappas under brutala former. Hon hamnar i ett stort antal äventyr, där hon hanterar läget så gott det är möjligt. Så småningom återkommer hon till sitt hemma, men kanske är det inte just där hon vill vara. Hon kommer till insikt om var hon vill vara. Också det en återkomst, med ett harmoniserat läge som följd, ja. Hennes mål med resan blir att komma "hem" - till något som är trygghet, till någon hon tycker om. Historien slutar lyckligt. Så ja, hem, uppbrott, äventyr och hemkomst, finns i berättelsen.

Vem berättar historien? Ja, Legenden om Sally Jones berättas av en utomstående person. Någon berättar om något som säkert någon annan berättat förr. Som en legend. Igen och igen, som om den är sann, men man ändå inte kan veta om den är riktigt sann. 

A..

Boksignering i bokhandeln - barnbok - lördag den 16 februari 2019


Tom Sölvberg har skrivit Nalle och Sture i Rom och Nalle är sjuk. Tom Sölvberg är nu aktuell med en ny barnbok och kommer till bokhandeln för att prata om och signera denna.

Vill du tala med barnboksförfattaren och köpa en signerad bok?

Välkommen då till bokhandeln!

När; lördag 16 februari 2019 kl 1100-1400.

Var; Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

Föranmälan; nej - du är välkommen att titta in och tala med författaren när det passar dig under den tid han är i butiken.


Vi samarbetar med Sensus studieförbund
i de arrangemang som genomförs i
Roslagens bokhandel vid Lilla torget
i Norrtälje






Telefonnr till butiken 0708905731

onsdag 13 februari 2019

Vi bokcirklar...

Det är deltagaren som gör skillnaden. Ja, du som deltar, engagerar, lyssnar och bidrar med reflektioner om texten vi just har läst. Du skapar kunskap, glöd och glädje. Alltid i samklang med dem övriga i rummet. Samtalet där fler får plats är en fröjd.

Vi talar om boken vi har läst, men också om associationerna som dyker upp i text och samtal. Vi återvänder strax till bokens frågor när associationerna drar bort för långt. Det är boken som är underlaget för samtalet, men gränsen är lagom luddig. Det är tillåtet att dansa lite utanför i samtalet. Det tillåtande kanske skapar nya tankar om boken, eller hur?

Det är deltagaren, den enskilde personen, du och jag, som utvecklar samtalet, sig själv, oss själva och andra. Ju mer vi lyssnar och reflekterar om det vi läser och hör, var för sig och tillsammans, desto mer kan vi också utveckla och utvecklas. Samtalet gör onekligen skillnad. Vi läser och förstår så olika, trots att vi fördjupat oss i samma text. Då och där kan samtalet bli fantastiskt, lära oss mer och låta tanken frodas vidare. Ja, även efter vi har lämnat rummet och det gemensamma samtalet.

Vi har bokcirklar i bokhandeln och där är det just så. Vi talar om boken, funderar och reflekterar. Vad säger just den här boken? Vad gör den med mig? Hur tänkte författaren och hur tänker jag? Hur tänker du? Ser vi olika på frågorna eller texten i gruppen? Kanske har någon fått syn på något alldeles speciellt som någon annan inte har sett ett spår av.

Välkommen, du som vill vara med i en bokcirkel i bokhandeln.

Vi har plats för dig.

A..


https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Weyler%20f%C3%B6rlag https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Natur%20Kultur https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Polaris

lördag 9 februari 2019

Denis Mukwege - en levnadsberättelse

Jag läser vidare i Denis Mukwege - en levnadsberättelse - skriven av Berthil Åkerlund.

Mukwege talar om tron som något viktigt - för honom, för människor i hans omgivning, för deras liv. Han säger att han behöver någon som vakar över honom, att förskjuta Gud vore att förlora det sista de har.

Jag uppfattar att han har en öppen inställning till tro. Det gillas hos mig. Den kan se alldeles olika ut, men bottnar i tryggheten att någon håller en vakande hand över oss. Jag tänker att det är så viktigt att respektera människors tro, att religionen är viktig i människors liv. Och att den är personlig. Den är personens egen upplevelse även om den ofta är formad i en kyrka, moské, synagoga eller motsvarande.

Berthil Åkerlund skriver Denis Mukweges levnadsberättelse i jag-form. Det är lite förvirrande. När man bortser från detta är boken lättläst och intressant. Ja, vi lyssnar till Mukwege, inte till författaren. Åkerlund bär fram Mukweges åt oss. Att följa Mukweges livsspår, höra hans tankar och livets utsatthet är förundrade. Vad är det som gör att vissa människor är så starka och lyckas hålla sig på ett sådant livsspår? Att insistera som Mukwege gör kräver engagemang och mod, rätt mycket mod. 

Mukwege har tidiga kopplingar till Sverige genom människor som påverkat honom i livet. Hans liv räddades av en svensk lärarinna och en del av sin utbildning och grundriktning fick han på en missionsskola med svensk koppling i unga dagar. Ja, det är också tydligt att församlingar mm från Sverige har följt honom i hela hans liv. Det kan glädja oss, att se att människor från vårt land har bidragit till hans liv och fostran. Vad han sen har gjort av detta har han dock gjort av sin egen fantastiska inre kraft - ja, med ödmjukhet, mänsklighet, kunskap och värme har han skapat fantastiskt mycket gott. Utan detta hade inget av allt det han har presterat varit möjligt.

Berthil Åkerlund är journalist med Afrika som specialitet. Han har följt och mött Mukwege vid flera tillfällen för att samtala om många av de dramatiska händelser som har hänt i hans liv. Han har dokumenterat berättelsen på ett för läsaren enkelt sätt. Boken är lättläst, men jag förundras över kraften hos somliga, våndan i bedömningen av risker och hur man ens klarar att hantera det liv, de hot och alla risker som Mukwege har utsatts för. Hatten av för denna fantastiska människa.

Den här boken läser vi just nu i en av bokhandelns bokcirklar. Ett intressant bokval - som jag med stor glädje och behållning läst!

Frågor att fundera kring kan t ex vara;
  • Stark koppling till Sverige - vad hade hänt annars?
  • Tjejmarathons insamling.
  • Tro & religion - i respekt för varandra.
  • Stammar/folkgrupper - i strid med varandra.
  • Hur stor roll spelar traditioner? (Våld, kvinnors roll, familjeliv, stammar/folkgrupper)
  • Är naturtillgångar landets gissel?
  • Krigföring med våld mot kvinnor
  • Är Mukwege farlig för sitt land?
  • Varför hotas han?
  • Kan man förlåta en förälder som brister i sitt förhållande till sitt barn?
  • Puttad i rätt riktning? Tro, ödet eller personens egen kraft?

A..


Vi samarbetar med Sensus studieförbund
i våra bokcirklar, bokprat och andra aktiviteter
i bokhandeln vid Lilla torget i Norrtälje.

fredag 8 februari 2019

Rödluvan - Grimm

Jag läser Rödluvan - folksagan ”Den lilla Rödluvan” (1860) av bröderna Grimm.

Folksagor berättas muntligen, från generation till generation, och kan därmed förändras över tid. Den här sagan vi hört och sett många gånger genom livet. Som bok, som teater, som berättad. Ja, på längden och tvären. Lite olika varje gång.

Rödluvan går till sin mormor eftersom hon är sjuk, hon tycker om henne och hennes mamma ber henne. Hon har uppmanats att gå raka spåret till sin mormor och fått idel instruktioner om hur hon ska bete sig, men träffar vargen på vägen och blir förledd att plocka blommor medan vargen går före och äter upp Rödluvans mormor. Sagan är kort, men det händer ändå rätt mycket på de få sidorna. Det anmärkningsvärda, skulle man kunna säga, är att Rödluvan inte har förstånd att vara rädd för vargen. Eller är hon inte fostrad så? Hon låter sig förledas. Hon tar inte heller sin magkänsla på allvar när hon kommer till stugan.

Sagan slutar, tack vare jägaren, lyckligt för alla utom vargen som går en ond bråd död till mötes. Ja, och detta utan att han blir skjuten av jägaren, förstås. Hanteringen av vargen är förstås rätt grym - att lägga stenar i magen är inte särskilt angenämt. Ett vådligt straff där han inte kan lära sig bättring. Det kan Rödluvan, dock. Hon har lärt sig av sitt misstag.

Ja, Rödluvan har tydligt lärt sig en läxa - det mamma säger ska man lyda.

A..

onsdag 6 februari 2019

Mina 1000 första ord - en rolig bildordbok för de yngsta


Mina 1000 första ord
Lind & Co
Fakta barn 3-6 år

Den här bildordboken riktar sig till barn som ännu inte har lärt sig läsa eller som precis har lärt sig det. Ett bra sätt att hjälpa barnet att utveckla sin läskunnighet och sitt språk är att läsa boken tillsammans.

Boken innehåller korta beskrivande texter, eller mest enstaka ord - substantiv med tillhörande bild, ja, några verb och adjektiv också.

Det är en fin bildordbok att öva läsning med - tillsammans med barnet. Bild och ord om vartannat, för att långsamt stava sig fram till det som också syns i bild. Och tala om.

Ja, en fin bok, som ter sig synnerligen läsbra för de nyfikna små barnen som står i begrepp att lära sig stava, läsa och skriva. Jag tänker den som en perfekt presentbok för alla far- och morföräldrar som gärna umgås med sina barnbarn i en skön soffa eller fåtölj i ett stillsamt samtalade om viktiga ting.

Ja, en schyst presentbok att läsa med 3-6 årsbarnen.

A..

Gråleken - Maria Sveland

Gråleken
Maria Sveland.

HarperCollins Nordic
2019

Vad är kärlek?
Vad är liv?
Vad är omsorg?
Vem är vad?
Vem ljuger vi för?
Och varför?
Hur lär vi känna varandra?
Hur går det för den lilla Alice?

Mitt i boken fuskade jag, läste sista sidan och kände varm tillförsikt.

Allteftersom blev jag förvirrad, men måste fortsätta läsningen. Hur är det möjligt? Vad är det som händer?

Skenet. Vår bakgrund. Kärleken. Öknen. Lyckan. Rädslan.

Jag fångades av raderna, det svarta mot det vita. Handlingen, ja, jag måste få veta. Jag vill läsa till det lyckliga och vackra slutet. Som jag ju fuskläste mig till. Men, var det verkligen så? Eller skapade jag då en lögn för mig själv?

Gråleken känns inte som en smart lek att leka, men väl en bok att läsa.

A..

måndag 4 februari 2019

Gittan-triologin (Barnlitteraturanalyser)



Barnlitteraturanalyser 
Maria Andersson & Elina Druker (red)

Kavat men känslosam - Den komplexa bilderboksflickan i Pija Lindenbaums Gittan-triologin - av Mia Österlund

Jag reflekterar, i mig själv, över rubriken; Kavat men känslosam. Meningen berättar för mig att det är positivt att vara kavat - och negativt att vara känslosam. Om rubriken i stället hade varit Kavat och känslosam, så hade den - i mig - känns mer som två positiva ting. Ligger detta bara i betraktarens öga, tro? Eller tänkte Mia Österlund - med rubrikens men - att det är negativt att vara känslosam? Tänk, att ett litet men, kan skava i mig så.

Mia Österlund analyserar Gittan-böckerna utifrån text och bild. Hon tittar t ex på flickans agerande, omgivningen och hur detta utvecklas under bokens gång. Är berättelserna en verklig lek eller en fantasi? I leken ser vi utveckling, maktspel och identitet, skriver Österlund. Hon skriver också att gestaltningen av leken är ett kännetecken för barnlitteraturen, som också visar barnets möjlighet att inneha makt.

När jag tänker kring maktfrågorna öppnar sig många riktningar. Makt kan missbrukas men också skapa goda riktningar i viktiga frågor. Tas på allvar, som i att vara till god nytta - både i den stora helheten och för personen själv. Vi alla, stora som små, hanterar maktfrågorna på olika sätt utifrån våra personligheter, livserfarenheter och arv/miljöfrågor.  Hur utövar - eller övar - vi i maktsituationer om/när vi är kavata eller om/när vi är känslosamma? Kan vi vara både kavata och känslosamma samtidigt, eller är det två olika situationer?

Mia Österlund talar om den inre och yttre verkligheten, där den inre gestaltas i bilderbokens bildmaterial. Hon beskriver att barnet inte bara leker för att det är lustfyllt, utan också för att bearbeta konflikter och experimentera med sin identitet. Här går min tanke till en av bokhandelns bokcirklar, där vi häromsistens talade om konflikthantering och om att sätta sig på den andres stol. Vår egen - stor som liten - hantering av konflikter påverkar våra liv, tänker jag. Ju mer vi tänker kring dessa och ser vår egen del och kanske får hjälp att hantera/diskutera dessa, desto bättre lyckas vi i fredsfrågorna både inom oss och mellan oss. Blir vi bättre på att hantera den inre verkligheten med åren, tro? Njae, kanske blir det bara svårare och större.

Mia Österlund skriver att Gittan och gråvargarna är en sagotravesti på Rödluvan och vargen.  Jag tolkar det som att roller och figurer byter plats och situationerna kastas om. Vargen och flickan i Gittan och gråvargarna spelar alltså andra roller än vad de gör i Rödluvan och vargen. Bilden blir därmed en annan i de båda sagorna trots att de har samma figurer som bas; en skog, en flicka och vargen eller vargarna. Maktsituationen förändras, blir en annan och sagan blir därmed också något helt annat.

A..






Geniet från Breslau - Lena Einhorn

https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Natur%20Kultur

Geniet från Breslau
Lena Einhorn
Natur & Kultur
2018

Vi läser Geniet från Breslau i en av våra bokcirklar just nu. Boken handlar om kemisterna Fritz Haber (1868-1934) och Clara Immerwahr (1870-1915) och om deras liv. Båda var judar i Tyskland. Under första världskriget (1914-1918) . Fritz Haber fick Nobelpriset i kemi (1918) för framställning av ammoniak i industriell skala (Haber-Boschmetoden). Hans upptäckt möjliggjorde industriell framställning av konstgödsel, vilket i förlängningen också möjliggjorde en ökad jordbruksproduktion i ett skede där befolkningen i Europa ökade snabbt.

Haber är även känd som gaskrigets fader. Först användes klorgas, men Haber deltog senare i att utveckla metoder för industriell tillverkning av senapsgas. 1922 utvecklade han gasen Zyklon B som ett insektsbekämpningsmedel. Gasen kom senare att användas av nazisterna i förintelsen.

För Haber betydde Tyskland mycket och han gjorde allt han kunde för att vara till sitt lands väl under sin yrkeskarriär och under första världskriget, om jag tolkar berättelsen i Geniet från Breslau rätt.  Han ansträngde sig för Tyskland. Hans judiska bakgrund gjorde ändå att han själv blev utvisad från Tyskland när tiden var kommen för andra världskriget (1939-1945) .

Clara Immerwahr gick före många andra kvinnor och såg till att hon fick studera. Hon tog sina examina, men sedan drog livet henne i en annan riktning. Hon gjorde skillnad, eller hur?

Hur är det att vara jude?
Varför är den gemenskapen så unik?
Går det att ta sig ur den?
Hur påverkar det liv och arbetsliv?

Hur är man som forskare när man utvecklar giftgaser för att döda andra människor?
Vad säger Nobelpriskommittén om en sådan utveckling hos en tidigare Nobelpristagare i kemi?

Är det forskarens mantra att lyckas med något specifikt, som man föresatt sig att lösa, utan att se de framtida konsekvenserna?
Hur ställer man så till den milda grad upp för sitt land? (Som man sedan blir utvisad ifrån)

Hur var det att vara kvinna i denna tid?
Hur var det att gå före så många andra? Vad krävde det att vara så bestämd i den tiden?
Hur är det att vara gift med någon som fördjupar sig så i krigsmaskineriet?

Var en skilsmässa möjlig under denna tid?
Vad händer i en relation där någondera parten inte får sin beskärda del av mentala utvecklingen?

Många som har läst boken har kommenterat läsningen i bokhandeln och sagt att den är fantastiskt bra.

Bokhandlerskan tänker att denna bok torde ha krävt väldigt mycket forskning om Haber & Immerwahr och om deras tid - av Lena Einhorn. Ja, hon gör ju så, forskar och begrundar. Mellan dessa pärmar ligger förstås en aning fantasi, eftersom det är en roman. Men, det är också oerhört mycket fakta. Det är på gränsen till att istället vara en biografi om Fritz Haber och Clara Immerwahr och många av de människor som korsade deras vägar. Herr Einstein med hustru figurerar också i boken. Också de var med i denna tid.

Utanför bokens pärmar finns en berättelse om Hermann Haber (1902–1946), Fritz Haber och Clara Immerwahrs son, som tog självmord 1946.
 
Jag håller med de besökare i bokhandeln som säger att detta är en riktigt bra bok. Ja, just så. Rekommenderas, sålunda.

Snart ska vi prata om den i en cirkel. Det ser vi fram emot.

A..



Gittan och gråvargarna - Pija Lindenbaum

Gittan och gråvargarna
Pija Lindenbaum
Rabén & Sjögren
2001

Jag läser om Gittans äventyr i Gittan och gråvargarna. Boken är för barn i åldern 3-6 år.

Gittan är på dagis (förskolan) med sina kompisar. Kompisarna leker på lekstugans tak, men Gittan håller sig på marken. Hon vill inte riskera att ramla ner från taket, så hon håller sig i sandlådan.

Hela barngruppen går sen ut på utflykt tillsammans med personalen Sonja och Robban. Barnen är lite äventyrliga, men Gittan håller sig till det mest säkra.

Robban har sagt att de ska samla fina löv, så då gör Gittan det. Men, plötsligt upptäcker hon att alla är borta och att hon är ensam kvar. Hon ropar, men ingen kommer. Då sätter hon sig på en sten och väntar, men ingen kommer. Till slut går hon själv mot dagis/förskolan, men det är en stor skog och det känns läskigt för Gittan. Hennes kroppsspråk är tillstängt, som om hon är försiktig och eftertänksam.

Plötsligt dyker gråvargarna upp. Gittan behandlar dom som vänner, inte som något att vara rädd för. Det finns inte ett uns av rädsla i berättelsen när hon är tillsammans med gråvargarna. Hon är betydligt modigare och gladare än tidigare. Hon säger vad de ska göra och hur de ska leka. Där är hon inte tillbakadragen på något sätt. Hon bestämmer och gråvargarna hänger på i leken, som de är tillsagda att göra. Precis som hon gjorde när hon blev tillsagd att samla löv. När de har lekt en stund kurrar det i magen på gråvargarna och Gittan gör mat åt dem - lera, barr och blåbär duger bra. När sedan mörkret och kvällen kommer är de trötta och lägger sig nära, tillsammans. Hela tiden är det Gittan som säger vad de ska göra. Hon lagar mat och de äter, för att Gittan bestämmer så. De går och kissar, för att Gittan bestämmer så och de lägger sig sen tillsammans med Gittan. Det är tydligt att det här inte finns någon rädsla och att Gittan finns bland något hon betraktar som vänner. Hennes kroppsspråk är glatt och omfamnande. Det utstrålar mod.

På morgonen tassar Gittan iväg, för att ta sig till dagiset igen. Vargarna vaknar och vill följa med. De vill inte att hon ska gå ensam genom skogen. Kanske är det för att det är deras revir och de vet att den kan vara stor och skrämmande. De är snäll och omtänksamma vänner, alltså.

När de kommer till skogsgränsen och man ser en stor äng som gränsar till staden och de har dagiset inom synhåll - då vill inte gråvargarna följa med längre. Då blir det otäckt för dem men inte för Gittan.  Då är de inne på hennes revir. Gråvargarna vinkar hej då och hoppas att Gittan ska komma tillbaka sen för att leka vidare med dem. Kanske gör hon det en annan gång. Nu går hon tillbaka till sitt dagis, där ingen ännu verkar ha kommit, och hon vågar sig minsann upp på lekstugans tak. Kanske gör hon det för att vinka till gråvargarna, för att visa sig själv att hon kan eller för att spana efter resten av dagisfolket som ännu inte har kommit för dagen. Var är hennes föräldrar, tro? Är det ingen som har saknat henne? Ja, det framgår inte i berättelsen om någon har letat efter henne fast hon måste ha varit borta över natten.

Gittan skildras först som en försiktig person, som inte klättrar eller bryter mot regler. Hon vill inte äventyra sina kläder eller sig själv. Hon är ordentlig och gör som hon blir tillsagd. I sin ombytta situation, när hon är med gråvargarna, är det hon som är den "vuxne". Där har hon ansvar för leken, maten och nattningen. Hon är fortfarande regelstyrd, eftersom hon domderar vargarna rejält, men här är det hon som står för reglerna. Hon är bryr sig om, i båda rollerna. Först sin kompis Nils, så där lite längtansfullt och blygt och sen gråvargarna, mer bestämt men ändå omsorgsfullt. Är det flickigt att vara försiktig och omsorgsfull, som hon är i sina båda roller? Man är olika beroende av i vilken situation man är, eller hur?

Om man övar i livet, så kanske man kan bli modigare, eller vad tror vi? Och det hemskaste av allt hemskt kanske ändå inte är så himla hemskt ändå.


Bokprat Lena Andersson
11 februari 2019 - kl 1900
Bibblan Norrtälje
A..





Taggtråds-Tim av Stefan Ljungqvist & Johan Egerkrans


Taggtråds-Tim 
Stefan Ljungqvist och Johan Egerkrans

Den dagen föreståndaren hämtar den nya pojken på tågstationen förändras allt på barnhemmet. Till det sämre. Särskilt för Tim, eftersom den nya pojken vänder de andra barnen mot honom. Först försöker Tim att anpassa sig. Sedan försöker han bara stå ut. Men till sist bestämmer han sig för att göra något åt saken. Men det blir inte riktigt som han tänkt sig...

I Taggtråds-Tim berättar författarna om förtvivlan och ilska, ensamhet och längtan och att vägen mot förlåtelse och vänskap kräver lika stor insats som alla elaka upptåg gör.

Det är en berättelse som gör ont, för att den innehåller en berättelse om mobbning, att vara utanför gruppen och om ensamhet. Orättvisan skapar så småningom också ilska, men sen också insikter om vad som hänt och hur man kan gå vidare. Taggtråds-Tim hittar rätt till slut.

Den här boken kan användas till läsning och samtal om ensamhet, mobbning och om vem som är utanför. Vad händer med den som är utanför? Hur mår man då? Varför mobbar man andra? Och hur fungerar grupptryck, egentligen?

Här behöver vi också tala om hur Oswald mår. Det finns ju många varför i tanken kring mobbaren, men också han är en människa som vill synas och vara med - men förstås inte på bekostnad av någon annan. Alla är viktiga, eller hur?

A..




lördag 2 februari 2019

Eric - Shaun Tan

Berättelsen handlar om en familj som får besök av Eric. Ja, han verkar ha ett konstigt namn som är svårt att uttala, men han ber sina värdar att kalla honom Eric. Det går fint.

Värdarna, husfolket, förstår inte Eric. De är olika personligheter, och ja, kanske också fostrade på olika sätt i sina liv. De lyckas inte kommunicera så att de förstår honom, de vet inte riktigt hur de ska hantera honom, men de gör så gott de kan. De försöker. De låter honom hållas där de ser att han verkar trivas.

Eric är en tystlåten figur. Man kan förstås undra vad han var för sorts figur och vilka de andra egentligen var. Kanske är de lika, men ändå olika. Eller olika, men kanske ändå lika ur något annat perspektiv. Som vi alla är. Båda försökte lära känna den andre, eller hur?

Det känns som om de gjorde sitt allra bästa och det känns som om Eric trivdes och var glad. Han var det på sitt sätt, som inte var deras sätt och som de inte helt ut förstod. Kanske räcker det att man försöker sitt bästa? Att det är gott nog?

Husfolket försökte. Och Eric hade trivts där han var. Det visade han väl ändå rätt tydligt av det han lämnade när han åkte, eller hur?

Jag tänker att det är viktigt att se att vi gillar olika. Någon gillar det stora och någon gillar det lilla. Ja, viktigt är att se och förstå att vi är olika, gillar olika och gör olika. Ja, lika men olika. I boken förtydligas att husfolket reflekterar kring att det är en kulturgrej. Jag undrar över detta - kanske är det bara en mänsklig personlighetsgrej. Vi är ju olika även med våra likar. Vad nu det är. Kulturgrejen skaver, den förminskar Eric, eller hur? Han är ju inte en kultur, han är en egen "person".

Det är inte heller helt säkert att vi måste förstå hela den andres bild. Vi kan ta det som en uppgift att försöka, här och nu. Och ja, kanske också att försöka igen för att det råkar te sig viktigt att kunna förstå, kanske för att kunna förklara om man vill berätta för någon annan.

Kanske.
Ja, jag behöver kanske fundera mer på saken.

A..

Våra sju världsdelar - Jenny Wren


Våra sju världsdelar
Jenny Wren
Tukan förlag

Kartor är fantastiskt, tänker jag. Kartor som kan lära oss att se världen gör att vi kan resa i sinnet. Den här boken är en hård bok med ett uppslag vardera per världsdel. Där finns länder, figurer som visar specifika kännetecken, viktiga platser, djur och andra små ting att upptäcka allteftersom.

En fackbok för de små. Den är åldersklassad som 6-9 år, men bör definitivt också kunna användas tillsammans med mindre barn som är nyfikna på världens alla hörn.

Flaggor, ja, världens alla flaggor finns längst bak i boken. Färgglada och fina vajar de för vinden (i verkligheten), men just här som vackra färgkombinationer för oss att begrunda.

En schyst fackbok för de fantastiska kunskapstörstande små glinen!

A..
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...