Vi möttes för samtal om sorg. Vi åt, satt tillsammans och samtalade. Vi lyssnade. Människor berättade, lyfte sina tankar om sorg, sin och andras. Vi talade om svårigheter och möjligheter, vi talade om frid i själen och hur vi ser och förhåller oss. Vi talar om hur olika det kan vara, vad vi vill ha och vad vi önskar.
Det svåra i sammanhanget är att alla behöver olika. Vi är olika, ser olika, tror olika och gör olika. Allt är rätt, förstås, men det träffar ändå fel ibland. Det gemensamma är att vi behöver varandra, vi behöver människor omkring oss som ser vem vi är, andra som kan se och stötta. Stötta där vi är. Vi behöver sammanhang.
Ingen vill ha råd och tips, alla vill ses för den de är, bli bemött för och där den är. Ja, bli lyssnad på. Det kräver mycket av oss, men ger oss stora möjligheter.
Jag tackar för samtalet. Jag tackar för möjligheten att lära mig nya saker, se människorna tydligare.
Det här sammanhanget möts igen. För att det behövs. För att vi vill.
Tack.
A.
Härnäst ses vi den 6/12-23. För fortsatt samtal, för reflektion om var vi är och befinner oss, för liv och glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar