Bo kom in och pratade om löpning. Mest min löpning eftersom han aldrig springer själv. Han bara ironiserar, men han taggade mig att springa en bit hemåt efter stängning. Jag klev av bussen några km tidigare för att springa hem i mörkret. Jag klädde mig med pannlampa, gul jacka och reflexer för att synas i regnmörkret. När bussen farit sin kos och jag skulle slå på pannlampan var den stendöd. Jag svor inombords eftersom min sikt blev noll utan lampa. Det var verkligen svart.
Så. Telefonen, som hade lite kräm kvar, fick rädda mig. Att springa med telefonen i handen är inte så lätt, men lättare än becksvart och att missa vägen framåt. Jag tackar Bo och Jonas för samtal om löpning och om mörker. Ni fick mig att göra några steg längs vägen. Det gjorde mig gott. Varje steg gör mig gott. Helst många, men färre är också i sin ordning.
Tack Jonas. Tack Bo.
Mörkermanifestet. Johan Eklöf.
Ljus och mörker har styrt livet i miljarder år, med en uråldrig och taktfast rytm - ända tills glödlampan uppfanns. I dag dominerar gatlyktor och fasadbelysningar natten och på bebyggda platser blir det sällan helt mörkt. Att se stjärnhimlen en molnfri natt är en sällsynt upplevelse.
Ljusföroreningar har seglat upp som ett av våra verkligt stora miljöproblem, om än obekant för de flesta. Flyttfåglarnas navigering störs, sköldpaddorna går vilse på väg till strandkanten och insekternas pollinering uteblir. Mörkermanifestet är en bok om vårt behov av det naturliga mörkret och vikten av att låta den uråldriga rytmen ha sin gång - såväl för den biologiska mångfaldens skull som för människans väl och ve.
#mörkermanifestet #johaneklöf #Roslagensbokhandel #Kulturtorget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar