Jag läser
Joyce Carol Oates bok
Jagad. Vi har tidigare läst
Mitt liv som råtta i våra bokcirklar och nu är det dags för Jagad.
Vi gillade läsningen och hade väldigt många goda samtal.
Oates är en produktiv författare som många säger borde få Nobelpriset i litteratur. Jag tänker att hon skriver om viktiga frågor, men inte är en nobelprisförfattare.
Hon skriver om kvinnorna, om deras situation, om hemska och utsatta situationer.
Mitt liv som råtta rörde en familjesituation och hur det är att vara utsatt igen och igen, som om det aldrig tar slut. Vi diskuterade det i våra cirklar - hur kommer det sig att en person som har blivit utsatt, blir det igen och igen. I boken fick man känslan att de som visste betraktade henne på något sätt som redan förstörd, som om hon var förbrukad och lika gärna kunde utnyttjas igen. Som om hon var allmänt "trash". Det var så tragiskt att läsa, att det finns människor som ser de utnyttjade så.
Där fanns också den otroligt stora längtan efter tillhörigheten, längtan efter familjen som hade uteslutit henne och hoppet som aldrig sinade. Hon längtade efter familjen som ratat henne, som tyckte att hon var oduglig och en svikare. Pappa, mamma och syskon, ingen kunde, ville eller vågade stå helt vid hennes sida.
Hur kan man, som ett litet, litet barn, anses vara den som sviker? Hur kan man, som vuxen och förälder, svika sitt barn så hårt? Överge och avsky?
Ja, var och en kan det den kan, som andra kan förfasas över, vi sitter ju inte i var och ens huvud, men i den här berättelsen kan vi verkligen undra varför hon drabbas som hon drabbas.
Familjeskap - gemenskap i familjen - är viktigt, oerhört viktigt, men när är det dags att släppa tanken? Hoppet är viktigt, men insikten om realiteten kanske är ännu viktigare, eller vad tänker vi om det?
Jagad rör också barnet, ja, kvinnorna och barnet.
När vi funderar kring
Jagad kan vi t ex tala om
religion; tro, synd och lust kopplat till religion. Vi kan tala om religionen, hur den ser ut med omsorg och kärleksfulla handlingar jämfört med måsten, förbud och skuld. Vad gör måsten och skuld med människor? Skapar det trygghet eller kanske bygger man lögner? Eller är religion makt? Hur tänker den som finns i gemenskapen och hur tänker den som står utanför?
Jag tänker att religion som innehåller tröst, omsorg och trygghet är fantastisk medan den religion som lägger ok behöver ses över. Är det religionen - tron - eller människorna i den som gör den till vad den är? När/hur är religion positiv och uppbyggande och när är den destruktiv? Vem avgör vad som är bra?
Vi kanske också kan fråga oss; Vad är religion?
Jag skulle vilja tala om hur människor påverkas av
vapenlagarna och hur människor påverkas av
krig. Veteraner efter krigen bär ofta mycket stora sår inom sig, inte bara de fysiska såren påverkar ju människorna. Mannen i berättelsen bär trauman som påverkar familjen, ja, hela berättelsen och hela deras liv. Trauman, tillsammans med den vapenlagstiftning som finns i USA, som starkt påverkar utgången av livet för många i hans familj. Jag tänker kring hur många familjer som trasas sönder, som bär på rädsla, som isolerar sig.
Idoliseras krigsveteranerna? Får de hjälp? Ja, nej, det är inte deras fel att de sänds iväg till fasansfulla krig där ordergivningen, rädslan, grupptrycket och den manliga machostilen skapar trauman för evigt. Det är inte deras fel, men det är de som ska hantera det fortsatta livet och det är de närstående som ska älska, stå ut och överleva.
Är det möjligt att
hela människor efter de svåra upplevelser som krigen medför?
Vi kan också tala om ägandeskap, rädsla och makt.
Ägandeskap, som i mannens tanke att han äger kvinnan. Bygger det på det manliga idealet, machomannen, eller på mental ohälsa? Är han medveten om sina handlingar? Är de fullständiga och genomtänkta? Ja, han verkar ha planerat och tänkt igen händelserna i detalj. Det kommer att framgå att han inte har skadat henne, tänker han. Har han rätt? Är det en juridiskt teknikalitet? Skadar han henne? Hur skadar han henne.
Och
minnen - mardrömmar - som vi bär med oss för resten av livet om vi inte får hjälp att bearbeta dem. Ja, här andra minnen än krig, men ändå fasansfulla minnen. Hans mentala balans kommer från hans tid i militären, tänker jag. Där har han präglats. Hennes balans kommer från livet, dansen genom dagarna för att få livet att fungera. Insikten om vad hon kan och vill behöver inte nödvändigtvis stämma med den andre partens önskemål. Det är oftast inget livsavgörande problem. Oftast.
Är den här typen av kultur representativ för USA? Är det en typ av samhälle som råder där? Alltid med bil. Låsta dörrar. Vapen. Veteranerna. Äganderätten av kvinnan. Rädslan.
Abby - Miriam - och Willem har ett liv att leva tillsammans. Kommer rädslan att finnas i deras äktenskap?
Baksidestexten på boken säger att Willem försöker förstå när Abby ligger på sjukhus. Så uppfattar jag inte berättelsen. Han undrar, men forskar inte, söker inte. Abby berättar. Berättaren är någon annan, eller kanske snarare var och en.
Mamman Nicole, pappan Lew, Abby och Willem. Och Miriam. De beskriver sitt, sin utgångspunkt, sina tankar. De berättar om hur och varför, ibland rättfärdigar de, som om man behöver rättfärdiga och förklara, eller förstå, sina handlingar. Behövs det?
Samma händelse ser, som oftast, helt annorlunda ut från någon annans perspektiv.
Hon vet vad som hände.
Han vet. Ändå ser bilden helt olika ut. Det kan vi också tala om när vi ses. Varför ser bilderna så helt olika ut? Vem ville och vem ville inte ha barnet?
A..
#jagad #joycecaroloates #albertbonniersförlag
#roslagensbokhandel #norrtälje #välkommentillbokhandeln #dinlokalabokhandel #enriktigbokhandel #sensusnorrtälje #ettlevanderoslagen
