Själens telegraf. Amanda Svensson.

 Själens telegraf. Amanda Svensson. (20230830)

”Som de efteråt skulle lära mig på ungdomsvårdsanstalten fanns det antagligen många anledningar till att jag sensommaren 1992 bestämde mig för att bränna ner min mammas hus.”

Somerset, England, 1992. Trettonåriga Iris lever ensam med sin mamma i ett hus som de kanske äger. Samhället präglas av lågkonjunktur, arbetslöshet och oro på gatorna. I Iris värld är orosmolnen mer diffusa. Vilka av sin mammas berättelser om sitt förflutna ska hon tro på? Vem var egentligen hennes pappa? Och vad vill mannen som plötsligt dyker upp under blåregnet och ställer frågor om huset? Det blir en sommar där barndomen tar slut.

Glasgow, Skottland, 1998. Iris är nitton och lever för dagen i kretsarna kring konsthögskolan. På en nyårsfest träffar hon musikern Rupert. De bildar ett band som tar Glasgow med storm, men när behovet av pengar blir akut hotas Iris nyfunna trygghet.

Amanda Svenssons nya roman Själens telegraf är en berättelse om kärlek och ägande, lojalitet och svek. Om hur långt man kan vara beredd att gå för att rädda det man älskar. Om omöjligheten i att nå fram till en annan människa, och det lika omöjliga i att inte åtminstone försöka. 

(Ovanstående är förlagets beskrivning av boken. Jag ber att få återkomma till denna bok inom kort.)

Oj, oj, min goda tid, tänker jag när jag läser den första sidan i boken. Oj, så mycket kärlek det bor där.  Så mycket kärlek, så mycket värme, så mycket tanke. Den här vill jag läsa!