Källorna. Marie-Hélène Lafon

Källorna. Marie-Hélène Lafon. 

Källorna. Utgivning 29/9-23

Med sin omskakande självbiografiska berättelse återvänder Marie-Hélène Lafon till sin hembygd i Cantal, ett landskap som intar en central plats i hennes författarskap.

Än en gång visar Lafon sin enastående förmåga att tränga in i sina karaktärers psyken och respektfullt skildra deras tillkortakommanden och svårigheter, alltid på de utsattas sida.

Boken har fått stor uppmärksamhet i Frankrike och är redan nominerad till en rad priser.

Marie-Hélène Lafon, född 1962, är sedan 1980 bosatt i Paris där hon undervisar i klassiska språk. Hon har tilldelats ett flertal priser, däribland Prix Renaudot 2020 och Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris 2021 för romanen En sons historia. 

(Ovanstående är förlagets beskrivning av boken.) 

Källorna handlar om en familj på den franska landsbygden. Den handlar om ett giftermål, barn, att dela arbetet på gården tillsammans. Den handlar om var och en, hans och hennes, minnen av situationen och hur man förhåller sig till händelserna. 

Källorna. Marie-Hélène Lafon. 

Boken är tunn, Elisabeth Grathe-tunn. Den är värd sin vikt i guld. 

Boken handlar om familjen. Mannen, kvinnan och barnen, deras liv på gården. Den handlar om trakten, människorna omkring. Den handlar om familjen, de som skyddar och tar hand om varandra. Eller inte.  

Vad gör hot om våld, tystnad och vrede, med kvinnan, mamman och hustrun? Vad gör det med människorna som omger henne? Vad gör det med barnen, de som finns i rummet eller utanför, de som hör och se, känner vibrationerna? 

Hon är rädd, hon ser sig för, har ingen trygghet i hemmet. Hon och barnen tassar runt, de kan inte väsnas, leka eller göra något när han är i närheten. De passar sig, alltid. Han ser inte det, eller känner han att de respekterar honom? 

Hon rabblar: tre barn, tre namn, trettiotre hektar, trettio år. Vad ligger i detta? Känner hon tillhörigheten eller misslyckandet? Glädjen eller skräcken? Vad håller hon i, hårt? 

Hon stod för all service, i ständig rädsla. Han förstod inte vad hon gjorde. Hon tog hand om barnen. Han förstod inte att krav på sexualitet (eller våldtäkt) gjorde henne gravid. Han var otrogen, ville något annat. Han slog. Förstod han vad slag och ord gjorde med henne och med barnen? Barnen såg. Barnen hörde. Vems är felet när någon slår? Vem ska straffas? 

Han saknade insikt om vad han gjorde. Var han en produkt av tiden, kontexten? Förändrades han av tiden? 

Varför säger ingen - omkring henne eller honom - något? Anställda, familjer, vänner? Ja, man undviker frågorna och de möten som krävs för djupare samtal. Andra ska inte veta, så man säger inget. Skammen sköter detta. Var och en jobbar på, tänker att det inte är deras sak. Hon tänker på sitt, att anpassa sig så att det blir så lite som möjligt, vad som är vila och vad som är måstet för att det ska bli minst våld. Vems ansvar är det när andra människor far illa? När hela familjer far illa för att någon använder fysiskt och psykiskt våld. 

Boken är mild, den driver mig framåt, får mig att vilja läsa, veta mer om familjen och berättelsen. Jag vill se hur det går för berättelsens karaktärer. Det framgår att den är självbiografisk i något mått och jag undrar hur, vem är Lafon eller vem är någon som står henne nära? Är hon dottern, Claire? Skildrar hon sina föräldrars och syskons relationer? Behöver vi veta vari det självbiografiska ligger? Självbiografiskt är terapeutiskt, kanske inte bara för författaren. Det är människors verklighet, en sådan som också påverkar andra. Hur påverkar den mig? Ja, vad lär jag mig om andra, vad ser jag bakom människors skal, hur vet jag hur de mår och har det? 

Hela boken handlar om våldets och rädslans konsekvenser, hur det påverkar och präglar oss. Hur det blir källan till livet, ursprunget till framtiden. Platsen och människorna påverkar var och ens livsförutsättningar. Hela boken handlar om detta, men står det egentligen något om våldet, hur det ser ut? Jag tänker att det finns grova slag, våldtäkter, skrik och våldsamheter - men finns det beskrivet i boken? Nej, tänker jag, det finns inte beskrivet. Det är min personliga tankebild som ger mig detta.

Han och hon har helt olika bild av vad som händer i hemmet. Hur kommer det sig att vi ser saker så olika? 

För mig är detta en viktig och läsvärd bok. Den fyller mig med sorg, känslor och tankar som för mig vidare till alla familjer som inte förstår varandra, som är källor till oro och rädsla istället för till lust och glädje. Att vara fjättrad till en plats och mäniskor är förstås inte lust.

Källorna är verkligen en bok att läsa. Jag uppskattar Elisabeth Grate bokförlags utgivning. Källorna är läst, men jag tänker mig att läsa den igen. Lagom är en fantastisk författare. Jag vill fånga nyanserna igen. Se hur, vad och varför. Hur hon fångat det jag tänker inte finns, det behöver jag begrunda igen. Eller kan du berätta det för mig? 

Läs, bara läs.

A..  

#läsbaraläs

#källorna

#elisabethgratebokförlag

#mariehelenelafon 

#roslagensbokhandel

#kulturtorget

 #platsendärsamtalförs