En bok om längtan efter någon som inte längre finns.
När Otis hälsar på får han mata igelkottarna från altanen och leka med bilar och morfar kan låta precis som en riktig ambulanssiren.
På hösten har Otis ingen morfar mer.
En dag slutar morfars hjärta slå och ambulansen hinner inte dit i tid.
Mamma säger att morfar är borta, samtidigt är han överallt. Otis förstår inte. Hur kan morfar vara i jorden och i luften samtidigt, men inte i sitt hus?
Och vem ska mata igelkottarna nu när morfar är borta?
Vem ska mata igelkottarna. Hanna Ingvarsson.
Ja, hur ska man förstå när ingen förklarar ordentligt? Och hur kan någon förklara ordentligt när deras kropp är full av sorg? När man inte får riktiga svar kan man bli arg. Inte för att man vill, men bara för att det blir så när man inte förstår. Som att argkänslan tar över när ingen har tid och ork att förklara hur allt hänger ihop. Kanske gäller det den vuxna också? Är det därför vi blir arga ibland?
För Otis blir det så himla mycket bättre när mamma kan prata igen, när hon inte gråter lika mycket längre. Då kan de skratta och tänka på hans morfar tillsammans. Och att morfar spejar och blir glad när de bygger en låda till igelkottarna.
Det gör vi också, tänker att vår morfar tittar på Sofie när hon cyklade Vätternrundan. Och han hurrade åt henne för det. Det var vi glada för, när vi tänker att han sitter och dinglar med fötterna på ett moln när vi susar runt häromkring. Vi tänker att han ler. Som Otis morfar också gör, ler stolt.
Det är härligt att Otis och hans mamma kan prata bra, så att de kan skratta tillsammans trots att morfar har dött. Sorg och saknad är svårt, men det är fint att kunna minnas tillsammans.
Hanna Ingvarsson har skrivit och illustrerat Vem ska mata igelkottarna. Det tackar vi för. Det är en fin bok för prat om sorg. Det drabbas vi alla av, stor som liten, titt som tätt.
A..
#hannaingvarsson #vemskamataigelkottarna #idusbokförlag
#roslagensbokhandel #kulturtorget #platsendärsamtalförs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar