Jag lyssnar och begrundar debatten om hybridförlagen...

 

Den som inte antas av ett
förlag på första försöket, 
behöver inte vara
en dålig författare.

Jag lyssnar och begrundar debatten om hybridförlagen, alltså förlagen som låter författaren bära hela eller del av risk och kostnad. Jag förstår inte varför, alltså varför man kritiserar hybridena. Ja, jo, kanske om det finns rötägg och otydliga avtal i branschen, men inte om det finns tydliga avsiktsförklaringar och tillgänglig kunskap. Och om köpare och säljare tar sitt ansvar, som alltid i allt vi gör. Tydlighet.

Jag tänker på alla författare, journalister och skribenter som fäster texten i svart på det vita arket, anstränger sig för att forma sin berättelse och vill se sin text i en bok som kan läsas av andra. Kanske i 100 ex eller i 5000. Jag möter dem i min butik, jag hör dem glädjas, njuta, svära och frustreras. Det är svårt att slå igenom bruset, det krävs stark egen kraft, lust och glädje. Det är var och en, själv, som ser till att saker händer. Gäller inte det i allt, att ingen annan gör jobbet åt dig (om du inte betalar för det)?

Jag undrar varför man kritiserar möjligheten för fler skrivande människor att ge ut sin text. Jag undrar varför man missunnar den som inte når in i de vanliga förlagets ramar att ändå göra det de vill: att ge ut sin text. Jag undrar vari felet ligger när företag erbjuder samlad kompetens - som tex illustratör, form, korrektur, lektör, redaktör, tryck, rättighetsdiskussioner, marknadsförings hjälp, mm - till den som inte har det själv. Är det för typen av litteratur? Vem har rätt att säga vad var och en vill skriva eller läsa, förkovra sig om?

Kanske är det en diskrepans i förväntningar som gör att eller om det brister, att t ex köparen (skribenten/författaren) inte sett eller förstått vad som ingår och insett konsekvenserna av det. Vem ansvarar för förståelsen av en köpares behov och säljarens tjänster (med dess kvalitet och kunskap)? Ja, båda tillsammans, men också var och en som enskild person. Annars får man träta. Eller gilla läget.

Jag tänker att tillgängliga alternativ är fantastiskt. Att de stora och små förlagen, hybrid eller inte - och allt däremellan, med alla sina unika specialiteter, bidrar till människors kreativa uttryck, ger läsare ny kunskap, fantasi och bilder inom sig. Det vore rätt mycket litteratur som inte skulle komma ut om alla dessa förlag inte fanns. Ja, så otroligt mycket vi då skulle missa. Bättre och sämre är en subjektiv känsla.

Varför skulle någon missunna oss den? Det är ju vår glädje och fröjd!

Skriv, bara skriv. Läs, bara läs.

A..