.jpg)
Flickan är åtta, men språket är en vuxens. Jag får förhålla mig till det. Vad säger det om förmågan att tänka kring hur 8-åringen har det. Min och författarens. Påverkar det min läsning. Ja, men hur?
Pappan frågar ut barnet om mamman. Ja, om man ser från hans perspektiv: hur ska han annars få veta? Från hennes, barnets: ska eller vill hon verkligen vara en mellanhand, en spion mellan sin mamma och sin pappa? Vems rätt väger mest? Vilket ansvar kan man lägga på ett barn? Vilket ansvar tar barnet själv på sig?
Ett krigstillstånd infinner sig i familjen. Hur tänker föräldrar om det? Hur ser de att deras agerande påverkar barnet?
Hon går vid sin pappas sida. Tyst. Han talar inte, hon tiger. Hon tycker inte om tystnaden, men utmanar sig själv till tystnad ändå. Vad gör tystnaden med oss?
Mamman försjunker i sorg och relationsolycka, ljuger för sin dotter. Hon, mamman, är inte vuxen situationen att leva med den man hon valt. Hur ska barnet förstå de vuxnas relationer? Ska hon fråga? Ja, men kanske är det poänglöst eftersom de vuxna förser henne med något annat än sanningen. Ja, tiden läker kanske sår, både för barn och vuxna, men hur sätter det sig i oss?
Mamman berättar historier om sin ungdoms dagar, om människor och sitt missnöje. Jag tänker kring våra olika personligheter, hur det kommer sig att vissa vill kritisera. Alltid och igen. Mamman i berättelsen är sådan. Mammans berättelser för barnet ser helt annorlunda ut än det fadern eller fastern berättar. Hur påverkar det barnet? Hur påverkar det ett samtal?
Författaren har valt att inte låta 8-åringen låta som ett barn, med barnets ord och tankesätt, inte fullfölja barnets tankar. Är det lättare för den vuxne läsaren att förstå berättelsen då?
Hon är ensam, flickan. Hon tänker jag, jag, jag. Hon lever i väntan och i oro. Hon väntar på sin mamma och pappa, med en mamma som inte särskilt bryr sig om, som inte upprörs över farligheter (t ex ormen och stupet), låter det passera. Vad gör det med barnet att föräldrarna inte ser henne? Hur påverkas vi av livets möten och den som ses, eller inte?
Varför sörjer modern? Hur känner du kring hur modern förhåller sig till liv och dotter? Jag upprörs. Varför gör jag det? Hur dömer jag henne? Tar barnet skada? Vilka egenskaper och livsförutsättningar har egentligen modern? Hur berättar författaren om hennes bakgrund? Hur har hon blivit som hon har blivit? Vad har hon fått med sig av sin familj, sin uppväxt och sitt liv - sin kontext? Borde hon inte bara skärpa sig?
Fadern tar moderns parti när hon frågar. Dottern ber och han säger nej. Hur känner hon? Kan vi sätta oss in i hennes situation? Ensamhet? Utanförskap? Rädsla? “Jag vill ha en annan mamma”, säger dottern i sin frustration. Det får hon förstås inte, man får oftast behålla den man tilldelats.
Dottern ska vara tyst, stilla. Hon är i vägen, känns det som om mamman tycker. Hur påverkar det dottern? Hur skulle det påverka mig om jag bara sågs vara i vägen, om någon ber mig vara tyst och gå?
Hon har också att förhålla sig till mammans depression, äventyr med andra, hårda ord och dryckesvanor, liksom pappans svartsjuka, frånvaro och tystnad. Det är ju föräldrarna som styr barnets liv. Det de är påverkar barnen.
Hon är rädd att bli ensam, utan sina föräldrar. Barnets otrygghet är väldigt tydlig i berättelsen. Det skruvas åt. Jag känner rädsla, kanske vrede, för hennes utsatthet. Jag undrar hur du känner när du läser, hur du tänker och reagerar. Visst är det så att vi känner berättelsen utifrån hur vi själva är och upplever livet, hur kan vi föreställa oss hur det ser ut och känns i henne.
En bra roman utmärks bl a av att man reagerar, njuter, skakas om eller upprörs. Jag upprörs här mest av moderns agerande, hennes oförmåga att se barnet. Jag undrar varför jag inte upprörs lika mycket av faderns agerande. Varför ser jag inte detta som hans roll? Han är passiv och frånvarande. Hon är där, men ignorant och oförmögen. Jag reagerar också på barnet, tänker på hennes liv och ensamhet, hur lite hon får veta och därför försöker foga ihop själv. Hur vanligt är det att den vuxne inte ser och förstår sitt barn, vad den har i sitt inre, vad som gör den trygg och vad som är viktigt för just hen.
Förståelsen beror på hur jag läser, den beror på mig själv. Hur jag fäster blicken, tar mig tid och reflekterar, vilket jag gör utifrån min ryggsäck och mina egenskaper eller referenser. Jag läser utifrån den jag är i varje enskild stund.
Det jag gör - läser, tänker, säger - påverkar sen också andra i min bokcirkelgrupp. Det beror också på mottagaren, hur hen läser, tänker och säger. Vi tillsammans utvecklar oss själv och varandra. Eller sänker.
Tack, Ramus bokförlag, för utgivning av Pilar Quintana. Den påverkar mig, skrapar i mitt inre, får mig att tänka, uppröras och se andra bilder än jag gjorde utan den. Tack.
Anette Grinde
Bokhandlerskan i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.
#PilarQuintana
#Ramusförlag
#psykiskohälsa
#roslagensbokhandel
#kulturtorget
#platsendärsamtalförs
#bokcirkel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar