Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje: Hem

söndag 26 december 2021

Hem - Karin Erlandsson

Havet omsluter det hem som är Åland. Karin Erlandsson berättar Ålands historia ur nya perspektiv: kvinnornas och barnens. ”Hem” är en kollektivroman där olika människors livsberättelser avlöser varandra. Alltid måste någon bege sig ut på havet medan någon annan stannar kvar och tvingas förhålla sig till frånvaron. Längtan, oro, lättnad, åtrå, otro – och självständighet.

Efter succén med fantasyserien Legenden om ögonstenen är Karin Erlandsson tillbaka med en episk, historisk roman, i vilken viktiga episoder i Ålands historia berättas genom skeenden där hemmet står i centrum.

Lia. 800-tal. Saltvik.

Lia. Olof. Ragnar. De utgör livet. En är till sjöss. Den andra på land. De längtar, tror sig veta. De kan inte veta. Det berättar vid de gör och tänker. Hur de längtar. De kan ändå inte veta, för de berättar inte allt. Här finns kärlek. Här finns det som någon tror, någon säger och någon övertygas om. Hur går det för dem? Hur blir livet för en kvinna i Saltvik på 800-talet när maken är till sjöss och hon ansvarar för barn och sysslor på gården?

Ragnhild. 1200-talet. Jomala.

Ragnhild och Birger. Dotter och far. Modern har skadat sig, för att hon ville så mycket. Dotter och far utvecklar livet tillsammans. Birger berättar om träden. Han känner träden, vet deras historia. Han vet att han vill bygga för framtiden, för evig tid. Han tror på munken. Är det någon som tror att han är galen? är han speciell eller får man vara som man är? Han bygger sin kyrka. I sten de forslat dit tillsammans, så att den kan vara i evig tid. På insidan ska det målas, berättas i klara färger. Hustrun begravs och dottern ärver hennes sysslor, förundras över hur många de var. Hur kan man veta när man bara är ett barn?

Hur ser man ett träd växa? Hur ser man en kyrka växa? Sakta, sakta tar den form. Växer. Tids nog är den färdig. Tids nog.

"Man kan inte ha bråttom med någon som ska hålla för evigt, brådska betyder ingenting."

Det handlar om ålder. Och det handlar om sorg. Han sörjer den hustru han har förlorat. Hon försöker ta mammans plats. De åldras, far och dotter. Han har förlorat sitt fäste, men finner ändå ett nytt i bygget av kyrkan. Åren går. Hon ser efter honom. Han förlikar sig. Åldras. Glömmer. Tiden går sakta framåt. Nej, eller ja, så är det. Brådska betyder ingenting. Tiden har sin gång. Det går som i en cirkel, isen och träden spelar roll. Det han gjorde för henne som barn, gör nu hon för honom på ålderns höst.

Karla. 1714. Sund.

Vad händer om ryssen kommer? Är det bara hörsägen och inte något att tro på? Vad gör de med oss, om de kommer?

Karla. Per. Elisabet. Och de andra. Var och en kan bara det man kan just när det händer. Vi kan tänka mer klokt och eftertänksamt i efterhand, men inte när det händer. När ryssen kommer och året är 1714 ser det ut som det gör. Med eller utan kläder, rågbröd eller hela sällskapet med i båten. Hur tänker vi om det vi har gjort och det vi har förlorat? Hur tänker vi om relationen och det vi kunnat gjort bättre eller bara annat. Förlåt. Vad betyder ett förlåt?

- Man måste rädda sig själv när ryssen kommer, är det inte så man brukar säga? sa Maja.

- Jag bar minstingen och korgen och kunde inte bära Elisabet också. Jag borde ha burit henne på min andra arm och lämnat korgen. Jag visste inte att det var så jag borde ha gjort.

Vad hände med barnen som tillfångatogs av ryssarna?

Jag känner tårarna bränna bakom mina ögonlock när jag läser. Vad skulle då inte mammorna göra när de inte fått med sig alla sina barn?

Berta. 1808. Kumlinge.

Berta. Eskil. Barnen. Ett. Två. Tre. Hon skriver om rädslan, om hur mamman tar hand om barnen, räknar in dem och gör sitt bästa. Sonen längtar efter sin far. Det gör inte de andra. Slag och våldsamma män har funnits i alla tider. Det blir mer konkret när det gäller en själv, när blåtirorna syns och undanflykterna blir genomskinliga. Det gäller för kvinnan och barnen att förhålla sig, vad resultatet blir är beroende av var och en, av vad de kan och förmår.

Sagor är onekligen en framgångsfaktor i samtal med barnen. Vad vore vi utan sagorna? Berättelserna? Berta var en fena på att berätta - hitta sagorna, berättelserna inom sig. Hon var också en överlevare som tog hand om de sina. Hon räknar det viktigaste av allt. En. Två. Tre.

Amanda. 1869. Lemland.

Amanda. Sven. Hjalmar.

Inte förrän Sven var en del av dem förstod Amanda att hon och Hjalmar inte var fulltaliga innan.

Brödet är viktigt i många berättelser. Kvinnorna bakar brödet, generation efter generation. Männen och de älskade sönerna ger sig ut på havet, generation efter generation.

Det finns så oändligt mycket kärlek här.

Sven betyder allt, men snart är han stor nog att mönstra på. Vad händer i modershjärtat? Klarar vi att släppa barnen som växer upp? Vad gör det med oss?

De kommer ju tillbaka. Låt dem gå, de måste få växa och göra själva. Visst kommer de tillbaka?

Maria. 1902. Geta.

Maria. Alfred. Barndomskamraten. Midsommar. Kärleken. Och den där stenen igen. Blygsel. Vad kan man säga när blicken plötsligt blev en annan?

- Jag vill att du ska sitta uppe och vänta, sa han. När jag far ut, menar jag.

- Jo, sa hon. Ja tänker nog göra det.

Det bor kärlek här.

Flör. 1945. Finnström.

Flör. Mamma. Pappa. Och kriget.

Så hon längtar, så hon älskar, hon Flör. Flör, som i det vackraste ordet i ett eget språk. Som bara hon heter, som det käraste och vackraste av allt. Hon älskar honom. Han älskar henne. De är det käraste av allt.

Barnet. Som lämnas utanför med all sin kärlek. Han, pappan, som går till kriget. Hon, mamman, som längtar, gråter och oroas. Barnet, som inte syns, uppmärksammas, hörsammas, för att hon, mamman inte orkar i sin längtan.

När hela kärleken går sönder, för att ingen ser, vad händer då med livet?

Hur går det för Flör? Och hur spelar en telefonväxel roll i livet? Vilka berättelser går vidare till kommande generationer?

Tuula. 1970. Eckerö.

Tuula. Bengt. Och Bengts mor.

Hon går iland. Han går till sjöss. Ingen går i sjön, men hon vet vad det betyder. Vad är krimskrams? Vad är viktigt för henne, som inte är det för honom? Hon får ta hand om hans mor. Allt är hans, förutom samlingen. Döljer hon samlingen för honom? Varför gör hon det? Vad gör relationen med henne? Och honom?

De har sitt tillsammans när han är hemma. Han är borta sexmånadersvis, sen hemma lika länge. Vad händer när han inte lyssnar, när hon säger nej, nej, nej. Låt oss tala om övergrepp i hemmets lugna vrå. Låt oss tala om hur relationer blir när man är borta från varandra sex månader i taget. Låt oss tala om vem som bestämmer att den andra ska vårda modern. Är det ok? Är det tiden? Är det en överenskommelse? Blir livet som tänkt?

Carolin. 2019. Ålands hav.

Carolin. Jonas. Kalle. Moa. Han och hon och barnen. Livet på havet, hennes. Hans hemma med barnen. Det är som en ny tid. Det tog tid innan det blev så, eller hur?

Carolin berättar om sin mormor och 1945 års telefonväxel, Rågetsböle central, som en historia från förr. Kalle vill höra. Carolins mamma måste alltså vara Flör. Carolin, Jonas och barnen bor på Karlers gård, som i Flörs mammas växel under krigsåren hade nr 25.

Carolin är till sjöss, när Jonas tar hand om markservice och barn i hemmet. Det uppstår vånda, kärleksbekymmer, hemlängtan och tonårsbekymmer. Vad kan lösas på plats och vad måsta göras hemifrån? Hur gör man när kärlek uppstår? Hur får man det ur kroppen?

- Det var lika bra att få henne ur systemet, göra det som alla sjömän i alla tider sysslat med. Det som hände på båten stannar på båten, det som hon gjorde var inte värre än vad tusen andra gjort. Kom in, sa Carolin, sträckte ut handeln, drog Stella intill sig. Jo kom, jag vill det.

Stenen återkommer i flera berättelser. Vad betyder stenen för var och en? Den är något särskilt, som en kärleksförklaring, som något som håller oss ihop.

Hem. Karin Erlandsson. Åland.

Om Hem ska vi tala. Låt oss tala om en berättelse i taget. De är som noveller, om kvinnor, män och familjer. Om livet. Var för sig och tillsammans.

Att skriva om kvinnorna, männen, barnet, livet, tiden och platserna är en kärleksförklaring till just det. Det är ögonöppnande värme och ny kunskap. Kanske var det just så kärleken, kölden, platserna och livet var, just där just då? Är det som nu? Lika, men ändå väldigt olika.

Människorna präglas av sin tid och sina omständigheter. Därutöver är vi människor, lika. Av kött, blod och känslor. Då som nu.

Längtan, oro, lättnad, åtrå, otro – och självständighet.

Berättelsen visar oss till olika personer och deras liv. De möter livet, kärleken och förhåller sig till det de har. Ålands 800-tal och 2000-tal, och allt däremellan, befolkas av människor som kämpar för sitt. För sin familj, sin by eller sitt land. Ibland är det lugnt, ibland svårt, ibland våldsamt och ibland krigiskt. Åland har en historia av invasion från både öster och väster. Vi, våra svenska förfäder har plågat det åländska folket, precis som de som kommer österifrån har. Maktordningarna och friheten har ändrats över tid, både i samhället i stort, men också inom familjerna. Låt oss fundera över hur var och en hade det, med utgångspunkt från den tid de levde i.

Läs. Begrunda. Njut. Sörj. Skratta. Undra.

Läs långsamt. Läs en berättelse i taget. Hasta icke.

Begrunda och njut.

#hem #åland #karinerlandsson #schildtssöderströms #roslagensbokhandel #norrtälje #välkommentillbokhandeln #Välkommentillnorrtälje #VisitÅland #VisitRoslagen