Låt oss visa varsamhet i samtalet, mot varandra och låt oss lägga manken till för att lyssna.
Grejen är att lära sig av varandra. Om du undrar över detaljerna i boken eller varför han gjorde si eller så, ställ frågan. Om du vill berätta om något som påverkat dig eller fått dig att undra i boken, gör det. Gör det när det är din tur. Ge mig en diskret hint om att du vill prata.
Vi avstår oförsonlighet och hårda ord i mötet, fundera istället kring varför du blir arg eller oförsonlig. Vänd det inom dig, bearbeta det och låt det komma ut ur dig som ett sätt att tala om saken. Vad är det du bär inom dig, vad är det boken triggar igång hos dig? Eller vad är det som gör att du inte orkar vidare? Vad är det hos dig som skiljer sig från den som finner läsningen som guldstoft från himlen? Varför tänker vi som vi gör?
Tänk på att du kan skada andra genom att vara oförsonlig mot en författare, en händelse eller en karaktär. Höjda röster, oförsonlighet och tvärhet hindrar samtalet. Låt oss hjälpas åt att se till att alla får komma till tals, vara en del av samtalet.
Det är inte något fel hos dig för att du blir arg, glad, oförsonlig eller lycklig. Det är ok att reagera, men vi gör det med omsorg om alla i rummet. Låt oss tala om vad, hur och varför. Låt oss försöka förstå, lära oss. Både om oss själva och om andra.
Jag tänker på kvinnan som stannade efter ett bokcirkelmöte häromdagen. Hon var ledsen, helt gråtfärdig. Några i gruppen hade insisterat på att säga igen, igen och igen att boken var dålig och inte talade till hen, att den inte fångade hen. För kvinnan gjorde det att samtalet dog, att det inte gick att komma till de djupare frågorna om livet, mänskligheten, sårbarheten, olikheterna och de nya lärdomarna. Hon hade många tankar kvar i sig kring innehållet, tankar som hon hade kommit dit för att samtala om. Hon kunde inte bryta igenom det negativa flödet. Vi fick bara "dåligt" till svar. Hon blev trasig inombords i mötet. Så vill vi inte möta varandra, låt oss tänka på hur vi talar och hur vi lyssnar.
De nya lärdomarna - är en av poängerna med samtalet. Det nya, som vi själva upptäckt eller som andra uppmärksammat oss på. Att lyssna och att lära sig nytt kräver eftertanke. Vad stod det och vad sa hen egentligen? Hur möter det i mig? Vad lär jag mig av det? Just det är en del av poängen med cirkeln. Vi blir alla glada om du fångar den tråden.
Tack, för att du lyssnar, funderar kring vad hen säger. Låt hen prata till punkt, vänta minst tre sekunder innan du ber om ordet med en försiktig hint. Låt orden sjunka in. Vänta inte bara på en tyst tidslucka. Tidsluckan behövs för att vi ska hinna reagera på det som sagts.
Jag vill påminna om respekt för alla i rummet, vad vi säger påverkar andra. Om vi är fem i rummet, så är det fem som ska dela på samtalsutrymmet. Att lyssna och lära kräver ansträngning, ja, så låt oss göra det. För ett gott samtal.
“Får jag inte tycka att boken är skit”
Du får tycka, förstås. Du kanske får säga det om det är väldigt viktigt för dig, men det kan bero på hur du säger det. Och hur ofta du säger det. Kanske kan du istället välja att fördjupa dig i bokens trådar, som ju är syftet med läsningen och samtalet i cirkeln. Att utröna om bra eller dåligt är inte syftet med läsning eller samtal i cirkeln. Innehållet är grejen.
- "Jag vet inte vad jag ska säga."
Det är inte syftet med samtalet att såga böcker eller författare. Syftet är att samtala om detaljer, budskap och vad kan lära oss av text och varandra. Vi utgår ifrån det som finns, det som författaren valt att sätta på pränt. Vi kan vilja ha mer eller annat, men vi respekterar också författarens val av avgränsning. Låt oss utgå ifrån det som är skrivet, det som står på och mellan raderna och tala om det. Du behöver inte lämna ut dig i fördjupningen, du behöver däremot tänka kring texten; vad säger den dig. Varför säger den så?
“Den här boken vill jag inte lägga min tid på, livet är för kort. “
Bokcirkeln, ditt deltagande i gruppen, kräver att du lägger tid på boken som gruppen har valt. Boken är ett samtalsunderlag. För att kunna delta i samtalet behöver du ha lagt tid på att fundera på frågorna som finns i berättelsen. Läst, funderat och kanske noterat de frågor du funderat över så att vi kan prata mer om dem. Du gör gruppen för att du är en del av en helhet. Varje person som ingår i samtalet påverkar samtalet, positivt eller negativt. Det du gör, säger och hur du lyfter frågorna påverkar de andra i rummet. Tack, för att du visar varsamhet i samtalet.
“Jag tycker om när det hettar till.”
Syftet med samtalet är inte konfronterande diskussion. Syftet är ett uppbyggande samtal med frågor vi möter i boken. Vi är inte här för att övertyga varandra om vår egen åsikt eller kunnande, vi är här för att lyssna på varandra och höra vad vi kan lära oss av andra.
Varje person i rummet behöver få plats. Varje annan har att lyssna då. Låt oss föra ett samtal i taget, låt oss ge oss till tåls och inte försöka överrösta varandra.
Det är tillförande när vi upptäcker olika saker i vår läsning. När vi berättar om vad vi har upptäckt, vad det har gjort med oss, hur vi har ansträngt oss och vad vi gör med det för framtiden.
Låt oss välja bort kritik mot författaren. Låt oss välja bort att avbryta varandra. Låt oss istället föra ett lyssnande samtal med varandra.
Låt oss tala om innehållet i boken. Låt oss avstå alltför stora utsvävningar. Låt oss avstå prata om barnbarn, covid 19 och annat som inte hör boken till. Det privata ryms innan mötet och efter mötet, dock inte i mötet. Ja, det blir svårare och svårare allteftersom vi skapat vänskapsband med varandra här, men i bokcirkelmötet talar vi om boken och det som är kopplat till den.
Syftet med läsning och samtal om att lära sig mer, att bygga glädje i vårt samtal och att känna trygghet i gruppen. Låt oss gå stärkta ur vårt samtal.
Vänlighet, ett gott lyssnande och omsorg är en nyckel där.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar