Att springa.

 springa verb sprang, sprungit, sprungen sprunget sprungna, pres. springer

1 löpa

2 häftigt bryta fram; häftigt gå i bitar: ​springa i luften

​ 

Finita former
springer	presens aktiv
springs (springes)	presens passiv
sprang	preteritum aktiv
sprangs	preteritum passiv
spring	imperativ aktiv
Infinita former
att springa	infinitiv aktiv
att springas	infinitiv passiv
har/hade sprungit	supinum aktiv
har/hade sprungits	supinum passiv
Presens particip
springande
Perfekt particip
en sprungen + substantiv
ett sprunget + substantiv
den/det/de sprungna + substantiv
den sprungne + maskulint substantiv

#attspringa #jagärlöpare #jagärultra #maratoner