I ett främmande rum.
Damon Galgut.
Älskaren.
“Utan kärlek har ingenting något värde, ingenting kan ges någon större betydelse”.
Jag tänker på vad ensamhet och längtan gör med människan, hur det påverkar dig eller mig. Som alltid olika, för att vårt inre inte går efter någon manual. Vi är tilldelade våra egenskaper, för oss att finlira med - kanske positivt eller kanske destruktivt. Det är när vi fostrats begripligt eller själva upptäckt som det går att acceptera, finjustera eller förändra.
“Om jag var med någon, tänker han, med någon jag älskade, då skulle jag kunna älska den här platsen och till och med graven, jag skulle kunna vara lycklig här.”
Hur blir bilden av livet om vi kan dela den med någon annan? Blir utsikten bättre då eller är det bara vad vi intalar oss?
Vit. Färg.
Vita. Färgade. Vita. Färgade. I vilka samhällen talar man alltid om svart och vit, undrar jag. Det återkommer här. Han är sydafrikan, det är ett segregerat samhälle. Svart eller vit gör skillnad, och han talar om det. Gör vi det? Njae, vi talar om svenskar och invandrare, även när någon inte är det. Några mer, några värre och några inte, förstås.
Andras ögon på hans land, hans kontinent.
Han slår följe med andra som uttalar sig negativt om hans land. Smuts, lukt, sten. Han tar illa vid sig av deras ord, att de inte förstår hur världen ser ut där.
Han tar sig inte in i gruppen, betraktar dem på håll.
Det gamla vanliga olustiga stråket återkommer i honom. Han hamnar, står utanför. Rastlösheten återkommer. Bryr sig inte? Engagerar sig inte? Vill inte? Oavsett skäl, han tillhör aldrig gruppen. Vad är skälet till att vissa personer aldrig tillhör gruppen, ja, kan vara en del i något avseende, men ändå inte tillhör? Är det gruppen eller personen? Varför sker detta?
Han har en annan moral, andra värderingar. Varför ser vi olika på saken?
I olika tid och på olika platser möter vi andra människor. De kommer i grupper, vi lär känna varandra försiktigt men inte på djupet. Rätt som det är upptäcks egenskaper eller uttryck vi inte tycker om. Någon utnyttjar, någon tar för sig, någon förbrukar. Hur ser vi det andra, när vi är uppvuxna i en helt annan kultur? Hur kan vi se det vi aldrig har lärt oss att se?
Rätt som det är, är tiden slut.
Man älskar, eller kommer på för sent vad man vill. Man hittar inte orden, känslan eller rätt sak att göra. Vi är i olika takt. Det som är viktigt för den ena kan vara det för den andre också, men bara lite senare. Ibland för sent.
Rätt som det är, är tiden slut.
Tala ut, för bövelen. Lyft er, lyft varandra. Tillsammans. Hur ska magi annars kunna uppstå? Ja, nej, kan man inte, så kan man inte, och tillfället är förbi.
Ensamhet.
Handlar det om ensamhet? Vad är det som gör ensamhet? Vad är ensamhet?
Karaktären heter Damon.
Vad gör det med mig som läsare?
Ensamhet. Rädsla. Tillhörighet. Att vara resenär. Moral/grundvärderingar. Kärlek. Suicid?
A..
- Mer om kapitlet om Följeslagaren.
- Allt om boken på denna hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar