Är ensamhet ärftligt? En pappa dör och en vuxen dotter kommer hem för att städa ur lägenheten. Pappan har levt ensam i många år, besvärlig att ha att göra med och kringskuren av sina neuroser. Men också en hederlig och ärlig person som ville ha ett vackert liv. Medan hon tömmer rummen gör hon en upptäckt: hon lever lika ensam som han har gjort. Varför?
Frågan kastar henne bakåt till den egna familjehistorien, men också in i en större berättelse. Den om samhället, om kyrkan, om de som inte passar in. Som den prostituerade Anna Johannesdotter, som levde i 1800-talets Stockholm, där hon skrev sina levnadsminnen i en ensamcell på häktet. Olycklig, bråkig, övergiven.
Varför blir man som man blir? Går det att ändra på sig själv? Vad måste man försvara och vad måste man ge upp?
Ett bortkastat liv : En roman om kärlek av Sofia Lilly Jönsson - är en roman för mig. Den är reflekterande, utforskande och den ger inga svar. Den öppnar dörrar med frågor som saknar fullständiga svar, för att frågorna är stora, viktiga och olika för dig och mig.
Ensamhet.
Är ensamhet ett val eller en personlig egenskap? Hon lever lika ensam som han har gjort. Varför? Ja, det är möjligt att man kan ändra sitt personliga jag, när man upptäcker det, men det finns något i oss alla som driver oss i en riktning. Varför var han ensam och varför är hon ensam - varför blir man ensam? De är helt olika personer, personligheter, men har något gemensamt, något som berättar om spåret inombords. Kanske är det DNA.t? Oavsett vilket är de ensamma på helt olika sätt.
Jag undrar över ensamhet och personlighet. Jag undrar över kraften att se på livet positivt och negativt, över kraften att förändra och göra liv av livet. Psykisk ohälsa förstör möjligheten till tvåsamhet och gemenskap, förstås, men ändå. Varför stannar vi i ensamheten, när/om vi inte trivs där? Kanske för att den fördjupande gemenskapen är svår att hitta? Om det är den vi söker.
Föräldraskap.
Hon var älskad. Han slogs för henne, för hans rätt att få ha henne hos sig, vårda henne, ta ansvar för henne och lära henne det han kunde. Hur lång tid tar det för oss att upptäcka hur eller om en förälder älskar oss eller inte? Hur såg hon honom som barn? Hur ser hon honom nu? Han var, under en tid, respekterad för det han gjort på biblioteket och med musiken, tills han inte längre var det. Vad hände med hennes förtroende när det förändrades - och hur lång tid tog det innan hon upptäckte hans belägenhet? Hur mycket berättade han för henne? Psykisk ohälsa är svårt, vem vill berätta om sitt inre för sitt barn, särskilt när det trasslar? Jag tror också att det krävs styrka för att få rätt hjälp vid psykisk sjukdom.
Religion och tro.
Jag tänker att ens jag, ens förmåga till distans är viktig i tro och tillhörighet till en gemenskap. Annars finns risk att man slukas och styrs av de som tror sig veta, ha de slutgiltiga svaren. Hon, karaktären i romanen, har en vän inom kyrkan och möter nunnor i ett kloster. Hon kan ställa viktiga frågor och förhålla sig till svaren, de bär inte slutgiltighet utan kan lyfta tanken vidare.
Jag beklagar sorgen.
Jag ser att någon har förlorat en anhörig. Hon är i sorg, vill tala, berätta. Vi beklagar inte sorgen, eller gör det fel. För henne fel. Vi säger fel saker, sänder hjärtan eller tystnar. För att vi inte förmår, inte vet hur just hon möter sin sorg, vill att vi möter hennes sorg, så vi står ovärdigt handlingsförlamade. Nu och sen. Tystnad blir inte bättre med tiden. Inte tjat heller, förstås. Sorg är svårt, vi borde tala mer om det. Beklaga, men också begrunda livet, hur det blev och kom sig. Minnas kärlek och liv.
Ett städat arkiv.
Psykisk ohälsa eller synen på sin omgivning kan påverka den ordning man omger sig med. Han är både och, kanske som vi alla, men på olika vis. I vissa sammanhang är vi städade, har det städat omkring oss, men kanske inte i alla. Ett liv förändrar oss. När vi eller någon går igenom det vi sparat upptäcker vi nya saker. Vad var viktigt i livet? Hur kan det berättas? Vad visste jag? Vad vill jag dela med andra? Har jag hunnit klart när tiden är slut, är detta vad jag ville lämna efter mig till mina barn?
Ett bortkastat liv.
Ja, nej, nej. Ett liv är inte bortkastat, tänker jag. Ett liv kan vara svårt, tufft, omständigt, men inte bortkastat. Ingen kan värdera någon annans liv. Hur tänker du? Är ditt liv mer värt än mitt?
Eller syftar vi på ett att minnen slängs, att vi slänger efter den som dör? Att vi slänger arkiv, minnen, saker - så att allt vi sparat under livet är bortkastat?
Olycklig, bråkig, övergiven.
Anna, prostituerad, fängslad. Män med makt och förhållningsorder. Utanförskapet som är omöjligt att ta sig ur. Är det för att vi är födda med en viss personlighet, för att vi blir stämplade så. Vad var den utlösande faktorn för Annas prostitution? Vad är det som gjorde att hon hamnade där? Eller de andra? Vad för oss i livets riktning? Kan vi, hur kan vi styra vårt liv själva eller är vi i händerna på omständigheterna?
Att vara olycklig, bråkig och övergiven skapar förstås ensamhet. Eller riskerar att. För den som lyckas häva sig över det kan ett ljus finnas, men den som inte förmår blir kvar i det som andra eller tiden styr över. Att vara kvinna i 1800-talets tidevarv innehöll särskilda ramar, det läste vi också nyligen i Kniven i elden. Kyrkan, männens makt och tidens inställning till kvinnan gör också något med hennes förutsättningar till frihet och liv.
Sofia Lilly Jönsson har skrivit en roman i min smak. Den är utforskande, reflekterande och vacker. Den ger få svar, väcker nya frågor som utvecklar och skapar tankeskav i mitt inre. Hur möter jag människor i sorg? Hur vill jag bli bemött? Vem är ensam? Varför? Är det en vilja, med bekvämlighet, eller är det en sorg? Hur tänker vi kring besvärliga människor? Vem är besvärlig? Jag, du? Varför/vem väljer jag bort och vem väljer jag till?
Tack, Sofia Lilly Jönsson, för en mycket läsvärd bok. Jag hoppas att du fortsätter att skriva, du är uppenbart duktig på det.
Tack.
A.
#sofialillyjönsson #ettbortkastatliv #kulturtorget #platsendärsamtalförs #roslagensbokhandel #albertbonniersförlag #bokcirkel #bokvalsbordet #läsbaraläs #barndomsminnen #dna #livetstillfälligheter #personligaegenskaper #livetsdriv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar