Osannolika anteckningar i Grevens tid.
Han kallar sig själv Greven, en bokstavligen odödlig gestalt som med humor, elegans och en nypa provocerande uppriktighet delar med sig av erfarenheter från sina många liv. Vare sig han befinner sig i det gamla Egypten, i revolutionens Frankrike eller i självaste gudarnas boning förmedlar han sina berättelser med en aldrig sinande empati och förståelse för människans villkor. Hans önskan att hjälpa, guida, undervisa och med egna exempel visa hur även den snårigaste väg så småningom leder till upplysning, är lika underhållande som full av förtröstan.
Att landa som en trana är en bok genomsyrad av hopp, kärlek och tidlös visdom.
(Ovanstående är förlagets beskrivning av boken.)
Att landa som en trana.
Kajsa Ingemarsson.
Läs, bara läs.
Läs utan förutfattade meningar. Läs med undran och njutning i sinnet. Läs utan att ha bestämt innan hur det ska vara. Låt raderna nå dig, låt dem vridas och vändas i dig. Vad står de för? Vad gör de med dig? Hur påverkar de dig och din dag?
Läs och njut. Gör det med allt du läser. Låt författarens ord dansa inom dig. Vad innebär det att landa som en trana, tro?
Jag tycker om Kajsa Ingemarssons sätt att skriva, hennes ordval och meningsbyggnad. Läsning blir njutning. Det tilltalar mig, gör läsningen lätt.
Berättelsen är, på intet sätt, precis. Jag undrar hur jag ska läsa och förstå, men tänker att ett öppet sinne spelar roll. Om jag väljer att släppa in, då gör jag det och skapar nya nyanser. Jag tolkar mer då. Det är, för mig, en vacker känsla.
När karaktären, under en tid, förvandlas till trana och drabbas av magisk frihet i kropp och själ drabbas jag av längtan. Tänk, att få vara en trana, flyga högt i frihet och vara utan småaktigheten i människor. Tur att de är rätt få som är så, så att längtan inte blir övermäktig här. Men, den som har flugit som en trana måste också lära sig att landa som en trana. Det, har man förstått, är en nästan omöjlig konst. Ingen flykt varar för evigt. En vacker dag behöver du åter vandra på jorden.
Är den här boken en roman? Eller ska jag tänka att det är mer om filosofi? Det är en berättelse om tid, liv och närvaro, eller hur? Om livet.
Att leva är att utsätta sig för tid, och därmed idén om slutlig destruktion.
Det finns inget annat som livet, så dyrbart att det faktiskt är värt att dö för.
Jag läser sakta framåt, funderar kring tid och liv. Händelser för oss framåt, vidare. Sakta, sakta. Vad är nu? Finns det ett nu, för var och en, eller är det samtidigt många nu som också berör mig?
Ingenting är förgäves.
Vare sig här och nu, förr eller senare. Kan det verkligen vara sant?
Jag öppnar boken igen. Läser, funderar, tänker och vilar. Det är en bok att fundera över. Inte hasta. Lite nu. Lite då. Lite här. Lite nu.
Hon skriver om kärleken. Jag ler och våndas. Visst är den vacker och hopplös, men också en stor del av livet. Kanske var det kärleken som gjorde att han tappade fokus i badet. Om man ska bada med krokodiler torde uppmärksamhet vara ett viktigt sällskap, istället för tankar kring hopplös kärlek.
När vi ska prata om den här boken i våra cirklar tänker jag att vi ska prata om livet, kärleken och döden. Om hur vi förhåller oss och vad det är. Jag tänker att det finns så många vinklar på frågorna, filosofiskt och faktiskt, och att just det gör att vi kan utvecklas.
Varför är du arg och besviken? Varför är du glad och tillfreds? Vad gör livet och alltet med dig och mig? Varför blir du arg på någon annan? Vad gör dig lycklig? Hur påverkar vår kropp och själ livet, den här dagen och nästa?
Jag tänker också att vi kan prata om livets tillfälligheter. Vad gör oss kloka och vad får oss att halka in i fördärv? Hur ser vi konsekvenserna av vårt handlande eller de människor vi möter?
Ja, jag tänker på livets värde. Och att jag inte vill dö. Som livets värde finns allt jag är, allt jag kan, jordens väl och alla jag möter. Där finns lyckan och människorna. Ja, det är kärlek och respekt för allt vi är. Vad är livets värde för dig?
Kanske kan vi också tala om tacksamhet och vad vi är menade för. Vilka är våra starka sidor och vilka är våra svaga? Hur förhåller vi oss till dessa och varför gör vi så? Återigen. Består livet av tillfälligheter eller medvetna val? Vad gör våra förhållningssätt med oss och livet?
Låt oss också tala om lögnerna. Stölderna och lögnerna. Ja, låt oss tala om hur de uppkommer och varför. Ja, för att vi kan. Men, hur kommer det sig att vi nedlåter oss till sådant. Hen säger att det beror på att vi kan. Är det sant som det sägs, att tillfället gör tjuven? Är det sant att vi går den kortaste vägen även om det innebär att vi stjäl eller skadar någon annan, att vi gör saker på bekostnad av någon annan? Är det sant att det bästa vore om vi lärde oss att ljuga rätt ibland? Hur ligger lögnen i dig och i mig? Kan tål den tanken att tänkas?
Allteftersom jag läser dessa märkliga anteckningar flödar mina tankar om livet och mänskligheten. Är de andra, eller vi alla, ändå inte rätt förundrade? Vad har vi lärt oss över tid? Är saker självklara eller händer det något i mellanrummen? Är 1+1 verkligen bara 2?
Har vi egentligen utvecklats eller går livet, människor i samma spår som alltid? Hur många livstider tar det att bli fulländad, tro?
Jag tänker att det här är väldigt spännande anteckningar. De fångar fråga efter fråga, får mig att fundera över livet, hur det är och varit. Och vad som komma skall. Det passar mig. Jag njuter tanke och läsning. Att landa som en trana har landat väl i mig, även om den skapar skav och inte passerar med lättsam glans. Kanske är det ändå sådant som passar mig bäst? Skav och skrap, tankar och samtal gör skillnad hos mig. Varje samtal är nytt och udda, nya frågor landar i tanken. Ja, här platsar Kajsa Ingemarsson ord verkligen in.
Hur har vi det i våra glashus? Hur tål vi att rannsaka oss själva?
En kopp med varm dryck; vatten, en bit ingefära och mammas godaste honung är ett gott sällskap till min läsning och alla nya tankespår. Det här är en stunds riktigt guld till min dag. Min läsning är en fröjd.
Jag vet också att det blir en extra njutning när jag i läsarvänners lag får tala med andra om detta. Vad säger det här dig och hur möter det i mig? Vem har rätt och hur tänker jag om det?
Den här visdomen - som underlag för egna tankar - rekommenderas. Det gör också Jag kan ha fel av Björn Natthiko Lindeblad.
Jag önskar dig god en fortsättning på det nya året. Låt 2021 bli något riktigt bra.
Njut dagen som den bästa.
Anette Grinde
Bokhandlerskan i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje
#attlandasomentrana #lbförlag #kajsaingemarsson #roslagensbokhandel #enriktigbokhandel #handlalokalt #ettlevanderoslagen #välkommentillbokhandeln
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar