Jag kryper upp i den röda fåtöljen, serverar mig själv en varm kopp te med en sked honung och öppnar en bok. Det är söndag. Butiken är stängd och jag går nästan inte utanför dörren. Jag läser och andas ifatt, efter veckan som gått. Det är en viktig dag för vila och reflektion.
På sistone har jag t ex läst Graz av Bart Moeyaert. Han fick ALMA-priset 2019 för sin barnboksutgivning. Han är en produktiv och duktig barnboksförfattare och ALMA-priset (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne) förde mina ögon åt hans håll. Han har nu också skrivit en vuxenbok, Graz, som är vacker läsning. Den handlar om en ensam man, apotekarsonen som går i sin fars fotspår. Han rör sig i ett litet område, han möter få och vi möter honom i hans tankar. Boken rymmer flera nivåer och är både lättsam och komplicerad. Den pockar på min uppmärksamhet, får mig att fundera kring mannen, men också längta till Graz för att se staden, lyssna till klockorna och njuta platsen. Det är fint och jag läser gärna mer av Bart Moeyaert.
Jag har också läst Jag lever och du hör mig inte av Daniel Arsand. Den handlar om en ung tysk homosexuell man som hamnar i ett koncentrationsläger under andra världskriget. Han överlever och vi följer hans liv och tankar i berättelsen. Den är ohyggligt stark, full av både makabra detaljer och stora penseldrag. Den är skriven för att vi ska minnas det som hände och de människor som gick under för att de hade olagliga egenskaper i sitt inre. Paragraf 175 gjorde dem olagliga, och jag tänker det som helt absurt. För dig som klarar plågsam läsning är detta verkligen något jag vill rekommendera. Jag återkommer ofta till den i tanken.
igår av Agota Kristof och Kärlek och främlingskap av Theodor Kallifatides handlar om att leva borta från hemma, alltså i exil, den stora kärleken, främlingskapet som i utanförskapet, svårigheterna eller oviljan att komma in i det samhälle man lever i och att komma till ro i livet. De här två berättelserna handlar om samma fråga men är helt olika. Kanske beror det på mig, min tolkning av miljöerna eller min kunskap om hur det ser ut. Jag tänker Stockholm och Sverige som mer färgglatt än ett östeuropeiskt land, nästan vilket det än är. Oavsett var Agota Kristofs igår utspelar sig skapar den många frågor om kärlekslöshet i uppväxt, drömmar, vardag, personliga egenskaper, driv eller apati i personligheter och hur vi är som människor. Hennes tidigare trilogi som inleds med Den stora skrivboken är kanske en bättre ingång till läsning av henne, men oavsett startbok är det en författare att inte missa. Kallifatides likaså, som har ett mycket fint språk och vi lägger in den vanliga reflektionen; skriver han om sig själv?
Ja, visst gör författare ofta just så, skriver om sig själv, sina erfarenheter, platser, intresseområden och om människor de mött genom livet. Varifrån ska de annars få sin inspiration? Daniel Arsand skriver kanske inte om sig själv, men väl om människor han mött, forskat om, talat med och lärt känna. För hur kan han annars skriva så starkt och berörande om den människa och de frågor som finns i boken.
Mitt Roslagen 28/1-21 - sid 24 |
Tänk, så otroligt mycket fantastisk läsning det finns. Det tillför glädje till min dag.
Njut dagen som den bästa!
Anette Grinde
Mitt Roslagen 28/1-21 - https://issuu.com/mittro/docs/mittroslagen_210128
Mitt Roslagen 14/1-21 - https://issuu.com/mittro/docs/mittroslagen_210114
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar