Ett ord för blod. Faysa Idle.

 

Vi har bokcirkelpratat om Ett ord för blod. Faysa Idle.

Jag vill tacka för ett fint samtal om Ett ord för blod. Jag vill tacka för att alla fick plats i samtalet. Jag vill tacka för lyssnandet och omsorgen om varandra. Jag vill tacka för människorna i rummet och fikat på bordet. Tack. Samtal är guld för själen, gör skillnad för läsningen och ger mer förståelse för det jag har sett och förstått - eller inte.

Vi talade om språket och berättelsen, boken är lättläst men med ord som inte är våra. Kanske är vi glada för medförfattarna. Det är en bok om och av en ung kvinna, från en annan kontext än vår. Vi förhåller oss, accepterar och lär. Vi är tacksamma för läsningen och samtalet som utvecklar tanken. 

Vi talade om hennes livsresa, hur olika vi lever fast vi lever i samma land. Vi talade om språket och integrationen. Vi talade om barnavårdscentralen, socialtjänst och kriminalitet. Och ungdomsbrottslighet i olika områden. Vad gör att man trillar över gränsen? 

Vi talade om trygghet i familjen, om en far och mor att lita på, om lögner från föräldrar till barn och vad föräldrarnas strävan gör med barnen i den kontext de befinner sig och med den historia de bär i sina gener. På vilket sätt gör en lögn om en resa eller en flytt det bättre för barnet eller familjen än om man berättar sanningen? Vad gör lögner med tilliten? 

Vi talar om integration, förstås, igen och igen. Vi talar om vikten av socialtjänst, bibliotek, skola, barnavårdscentral och polis som känner människor och område. Om att gjälpa människor, vara ett samhälle som hänger med i det vi tillsammans skapat. Hur har det varit för oss? Vari ligger skillnaden? Hur hade det varit för oss om vi bott där? Eller om vi hade flyttat till ett främmande land? Vad kan vi förstå? Vad kan vi inte förstå?

Hur får man en människa anamma en annan kultur? Hur kan man ändra sig, tycka att något annat är ok? Och hur kan ett samhälle hjälpa sina medborgare att bli det vi vill att de/vi ska bli? Hur ser vi på språkets vikt i ett samhälle? 

Vi är inte här för att döma henne, men man kan bli lite förbannad över hennes ungdomsval, kriminalitet, med mera. Sett ur ett annat perspektiv är det kanske just det, ungdomstestande av äventyr i den kontext hon befinner sig i. Vi har alla varit ungdomar. För några gick det fint, för andra inte. Man kan ändå undra varför man måste, även om svaret är känt. Man måste, för kontext, tillhörighet och sammanhang. Kriminalitet är aldrig ok, oavsett plats, nationalitet, ursprung eller kontext. Familj, föräldrar, syskon och social kontext spelar roll. 

Många förlorar liv, hopp och familj längs vägen. För att man inte ser konsekvenserna av sitt (eller andras) handlande.  Vem kan det?

Det hade kunnat leda till ond, bråd död, men hon har klarat sig ut på andra sidan. Och här har hon lyft sina förutsättningar, de som gjort henne till den hon är - med hjälp av sig själv och alla de omständigheter och människor hon mött på vägen.

Vi har läst boken och lyssnat på varandra. Sett något nytt. Talat tillsammans. Reflekterat över livets allvar.  Jag tackar för det.

Ett ord för blod är Faysa Idles berättelse om sig. Den bär hennes språk, som hon fått på plats tillsammans med författarna Theodor Lundgren och Daniel Fridell. Vi tackar för berättelsen. Vi tackar för läsning och samtal - som kommer att gå vidare i tanke och nya möten vid köksbord, på promenadstråk och i debatten. Kanske leder det - samtalet och debatten - i sinom tid till en bättre värld. 

Samtal och folkbildning är ju en förutsättning för det, eller hur? 

Tack.

A..

#faysaidle #lindco #ettordförblod #theodorlundgren #danielfridell #bokcirkel #roslagensbokhandel #platsendärsamtalförs