Pappa hade visat tecken på bipolaritet, emotionell instabilitet, hypokondri och schizofreni tidigare. För att inte tala om hetsätning, allmän vårdslöshet, borderline-beteende och narcissism. Han gjorde och sa sånt som de flesta bara tänkte eller drömde och därför tyckte många att han var lite galen. Tokig och rolig och bullrig. Charmig och kul att vara med. En livsnjutare med spännande intellekt. Mycket känslor och stort hjärta, sa de. Men för mig var han bara min bredaxlade pappa. Och nu var han sjuk. Sjuk i Alzheimer. Sjuk i huvudet.
Det här är berättelsen om hur man bryter upp från vardagslunken på Lidingö till en förfallen vingård utanför Perugia. Hur man hoppar av mitt i karriären för att vårda, trösta och byta blöjor på en pappa som aldrig någonsin tröstade, vårdade eller bytte en blöja.
Tomas Bacoccoli bor sedan 2014 med sin hustru Elin och deras tre barn i Corciano, Umbrien där de driver en oliv- och hästgård. Tidigare var han verksam som sälj- och marknadschef inom mediekoncernen MTG. "En bastu i Umbrien" är hans första bok.
En bastu i Umbrien - Tomas Bacoccoli finns på bokvalsbordet för bokcirklarna i bokhandeln. Bokhandlerskan har läst med glädje och hoppas att cirkeldeltagarna gör detsamma.
😊
Jag har, med glädje, sorg och växlande känslor, läst En bastu i Umbrien. Den är varm, omsorgsfull, krass och vacker. Den beskriver författarens far, författaren själv och författarens familj. Utgångspunkten är fadern, hans egenheter och sjukdom, men den behandlar också författarens familj och de konsekvenser och val som uppkommer med anledning av sjukdomen. Ja, eller kanske mer med anledning av fadern i stort.
En far är en person i en familj som präglar densamma, oavsett hur han är. Här är han speciell, högst speciell, men varje människa behöver lära kännas för att bli förstådd. Det är kanske få som orkar. Den här mannen skapar känslor av stora mått. Han är känslor själv, också det av stora mått. Bestämd och speciell. Ja, speciella är vi alla, men ändå.
Det finns återkommande ämnen, som t ex att familjen får sitta i en bil medan pappan gör sina ärenden, som man gott kan undra över. Undra, tycka att de är knäppa, men fadern har säkert sina skäl. Det där med att kommunicera sina önskningar till sin omgivning, få son och hustru att förstå varför, verkar ändå inte vara hans starkaste sida. Men ändå, så många känslor, så många minnen, så många händelser som spelat roll för familjen under årens lopp. En lagom mått av galenskap kan förstås alltid sätta piff på tillvaron, men lagom är ju också ett svårt mått.
Björken, bastun, vårdaren Papos, kärleken till maten, oljan, familjen, insisterandet, frånvaron av hyfs som ändå leder till fantastiska möten och vänskap, ett gott affärsmässigt sinne, kunskap om de varor han säljer, sjukdomen, med mera, fångar min uppmärksamhet. Vem har tid och ork att bry sig om en människa som är en smula speciell? Ja, den som kan, den som fångat individen, den som sett - det är flera personer i berättelsen som kan och gjort. Det är vackert att se.
En bastu i Umbrien flyttar ribbor, sätter perspektiv, fyller mig med glädje och ger oss många samtals- och funderingsämnen. Hur tar vi hand om varandra? Vem gör vad och varför?
Jag läser med glädje, hittar förståelse, förundran och fascination. Tomas Bacoccoli skriver väl, personligt och varmt. Det här är en bok jag gärna rekommenderar andra.
Läs, bara läs.
A..
#EnbastuiUmbrien #TomasBacoccoli #KaunitzOlsson #roslagensbokhandel #välkommentillbokhandeln #välkommentillnorrtälje #enriktigbokhandel #bokvalsbordet #bokcirkeln
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar