Löparna är en roman om att befinna sig i rörelse. Det är också en berättelse om att bjuda motstånd – att bromsa och bevara.
Frédéric Chopins syster smugglar hans konserverade hjärta över gränsen till Polen. En kvinna flyger över halva jordklotet med uppdraget att barmhärtighetsmörda sin dödssjuka tonårskärlek. En man sjunker långsamt ned i galenskap efter att hans fru och barn mystiskt försvunnit under en semesterresa, för att sedan lika mystiskt dyka upp igen. Den ryska sekten Löparna förkunnar att vägen till frälsning ligger i att aldrig slå sig till ro. Episoder och fragment avlöser varandra i en lekfull och originell romantext som rör sig fritt genom tid och rum. Det handlar om resande och migration, liv och död, och den mänskliga kroppens förfall och bevarande.
Olga Tokarczuk fick nobelpris i litteratur 2018 (utdelades 2019), vilket är ett gott skäl att läsa boken. Vi har läst och läser den nu i bokcirklar i bokhandeln.
Flera personer i cirkeln tycker att den är en smula svår, men samtidigt väldigt intressant. Vi vill försöka mer, är budskapet. Vi tänker oss därför att vi ska återkomma till boken även vid kommande träffar i bokhandelns cirkel/cirklar. Vi låter den helt enkelt följa med oss under en längre tid, läser ett nytt kapitel till ett kommande möte även om vi då också har en annan bok på vår agenda.
Kan man läsa flera böcker samtidigt? Ja, det vill vi ju tro.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar