I kommentarsfälten - i olika typer av frågor - flödar hatet. I skolorna utsätts människor för hat, vrede och slag. Man hatar via sociala medier, gömmer sig bakom fake-konton eller anonymiserade appar. Just nu frodas hatet t ex mot samerna, efter domen (mellan staten och Girjas sameby) som talar om jaktfrågor och urminnesrätt (t ex SvD jan 2020 + DN 29 jan 2020 + SvD 29 jan 2020). Fasansfulla hot - dödshot mot människor och djur, avståndstaganden - ett vi och dom - frodas. Polisanmälningar inkommer nu till Polismyndigheten, som vi hoppas har resurser - pengar, teknik och kompetens - att klara ut dem. Hatbrott måste få konsekvenser och vi - hela vårt samhälle - måste få hatet att upphöra. Det skadar hela vårt samhälle, gör oss rädda och begränsar våra liv.
Människor, grupper och enskilda personer, samlas för att hata, avsiktligt skada, sprida hot och rädsla omkring sig. Samhället - din och min vardag - möts av fasa. Ibland rör det andra, men plötsligt rör det också något eller någon som berör dig själv. En dotter, en son, en måg eller svärdotter, en bekant, en vän eller kanske en jobbarkompis. Ja, någon som är närmare än långt bortom vår egen sfär.
Ser vi med andra ögon då? Eller tänker vi att vi är en del av den större enheten och ser det redan innan det når oss, vår egen sfär?
Vi behöver tänka till hur vi har det i vårt samhälle - vare sig det är nära eller bortom vår egen sfär. Vill vi ha det så? Förstår vi att vi är en del i ett samhälle, där vi också måste dra vårt strå till stacken? Hur gör vi det?
Jag tänker att vi behöver stå upp för människor, kärleken till varandra (som människor), omsorgen om varandra och rättvisan i samhället. Vi behöver få bort hatet, sorgen, hedersproblematiken, orättvisor och den förstörande vreden över "de där andra". Vi behöver tala med varandra, hitta samförstånd och förståelse. Vi behöver göra vårt yttersta för att förstå ibland, men också se att det är viktigt att göra den ansträngningen. Det är också inspirerande nyttigt att anstränga sig för att se den andres synvinkel, den som inte är självklar vid min första anblick på frågan.
Det är ett utmanande guld att förstå andra, det är något som skapar lyckobrus i hjärtat. Till skillnad från hat och vrede, som skapar ont, mardrömmar och rädsla.
Jag vill ha frid och glädje i vårt samhälle. Hur vill du att ditt samhälle ska se ut?
Vi måste prata och se varandra, eller hur?
A..
DN 20200130 - busschaufförens vardag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar