Igår.
Jag klev upp före kl 5, for hemifrån kl 0645, kom fram till jobbet kl 9, lämnade jobbet ca 2030 och var hemma igen framåt 22. Min resväg på 22 km enkel väg är både en glädje och ett irritationsmoment. I går tog det drygt 3 ½ timme till och från bokhandeln. Det är glädje, eftersom 3 av dessa timmar bestod av fysisk rörelse. Det är guld för min kropp och knopp, gör att jag pallar resten. Gårdagens färd rymde alltså 3 timmars friskvård i form av promenadprat (1 mil) och löpning (1 mil).
Det är ibland lite långa dagar, men med möten med människorna som lyfter viktiga frågor är det värt all tid i världen. (Ja, ja, tills man går in i väggen, men ändå. Ändå.)
Vi promenadpratade om livet, om att ta hand om oss själva, se vad vi orkar och se att det är ok att strunta i resten.
Jag tänker kring hur viktiga samtalet, rörelsen och människornas glöd är för mig. Hur viktigt det är att se olika perspektiv, ditt, mitt, hennes, hans och hens. Vi har alltid olika ingångar i varje samtal. Jag vill att vi ser och förstår allas. Även om det inte är möjligt, så kan vi försöka.
I ett annat samtal pratade vi om människor, utanförskap, kvinnor som ses som varor som kan handlas med och om Rysslandsimperiet. Om hur vi tolkar folk från Tjetjenien, hur kriminalitet växer och hur jag bryr mig eller inte. Och hur vi läser en bok, vilka ögon och vilken ork vi kan skrapa fram. Vi talade om Imperiets barn, en reportagebok om skuggsamhället i Sverige (Liza Alexandrova Zorina). För mig är samtalet guld för min själ.
Jag avslutade dagen i bokhandeln med ett samtal om skog och klimat. Det kom folk från olika håll, skogsägare, naturälskare, allemansrättare och klimattänkare. Den viktiga skogen är vår möjlighet att skapa råvaror för hus, möbler, läsa böcker, papper för barnen att lära sig skriva och teckna på, lära sig läsa och skapa egna berättelser - skapa långvariga varor som inte går upp i rök på nolltid. Jag tänker på vikten av det nyanserade samtalet där vi inte drar alla över samma kam, där det finns förutsättningar och nyanser som påverkar hur skogen sköts och därmed också hur den påverkar klimatet. Vi kan inte "skjuta" en skogsägare bara för att hen är det. Vi kan inte bråka för att skogen är nedtagen. Vi behöver fråga oss hur och varför, vilka förutsättningar råder just här. Jag tänker att vi förde det samtalet, men att vi behöver prata mer om det. Om skogen, ägandet, biotoperna, kraven, allemansrätten, arvets plus och minus, tiden som tär eller lägger till värde, de goda insekterna och de bedrövliga, gifter och gödsel. Och tid, maskiner, kostnader och vem som är bäst eller bra nog. Med mera, med mera. Det är synnerligen intressant, särskilt när man lyssnar på fler perspektiv.
Jag mötte inga vildsvin på springet till bilen som parkerats vid kyrkan halvvägs hem, men skymtade en rask och frodig rävsvans. Den skapade ingen extra hjärtrusning, men gjorde mig glad över naturens mångfald.
Vi hann inte klart i samtalet om flyktingar som inte ryms eller skogen som äts av granbarkborren, men vi skrapade i kanten tillsammans. Vi fick med oss nya tankar, min kropp fylldes av glädjeendorfiner och jag går in i en ny dag med förväntningar.
Idag.
Vad möter mig idag? Vem, vad, vilka ämnen, vilken kunskap och vilka diskussioner ger mig nya riktningar idag? Ja, något lär det bli, för idag är en ny dag med andra samtal och andra människor.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar