Morfar. Mor. Dotter. Droger och missbruk. Mitt i skiten sitter en dotter, ja, en annan dotter också. Någon är den som missbrukar. Någon är den som far illa. Eller båda.
Hos myndigheter sitter människor som inte ser barnen. Polisen. Socialhandläggaren. Domstolen. Inte alltid, men ibland. För ofta. De accepterar våldet, drogerna, barnens utsatthet för att de vuxna har mer rätt till barnen, än barnen har mer rätt till riktiga liv. För att de läser paragraferna så, eller för att de inte ser och lyssnar på barnen. Liv efter liv går till spillo, de far i olycka och många klarar sig inte alls. Som t ex Lilla hjärtat och Tintin. Ja, nej, inte alla, men alldeles för många. Misstagen ger ibland förstörda liv för barnen, som missbruk, våld eller död, när man inte sett, lyssnat, tagit hänsyn till barn och omständigheter. Lyssnat på vittnen som förstår, lyssnat på barnen.
Morfar och farfar, eller en utomstående är ibland en bättre vårdnadshavare än en mor som är djupt nersjunken i drogträsket. Ja, det finns gränsdragningar, men ibland är signalerna supertydliga.
Om ett barn trasslar, ska andra inte straffas eller dödas. Det kan bli förödande konsekvenser för många när något går fel. En stundens reaktion kan påverka livet för många. Man kan alltså fråga sig hur rimligheten ser ut i myndigheters beslut när barn slår överstyr och alla barn och vuxna i närheten straffas. Hårt. Hur ser barnens perspektiv ut? Är de helt rättslösa? Ja, så förefaller det vara. Ja, det här är en roman, fiktiv konst, men det känns sant och relevant.
En fråga jag ofta ställer mig är varför de missbrukande föräldrarna vill ha barnen, som de drogar, slår och missbrukar. Är det av föräldrakärlek, makt eller pengar? Det är, för mig, obegripligt att de strider för barnen och sen utsätter dem för vidrigheter. Ja, nej, jag har inte varit i deras situation, så jag kan inte förstå, inte se varför. Det gör dock väldigt ont när jag läser om barn som far illa. Jag förstår det inte.
En annan fråga för samtalet är; vad är konst? Vem bestämmer vad som är konst och hur kan någon annan tolka när den inte får bakgrunden, konstnärens tanke? Kanske är det som med en bok eller en film, där någon/några måste ha en bekräftelse på att det är sant eller att/om det rör personen/författaren själv för att kunna läsa med ro. Vi är olika som läsare där.
Jag grät. Rejält. Jag drog täcket över huvudet och sörjde livet, de korrekta besluten. Jag såg kärleken frodas mellan människorna, hörde hur de togs bort ifrån det bästa till det sämsta. För att paragraferna och de rättrådiga myndighetspersonerna sa så, gjorde så, ryckte upp och placerade om. Som om barnen var saker som kunde slängas på en tipp.
Jag svor, förfärades, log snett, förstod, kände, grät över sorgen och dumheterna, såg lyckan och värmen. Kärleken. Jag grät när kärleken hittade hem, det självklara uppenbarade sig och livets glädje hos de olika personerna hittade tillsammans.
Tack, till varje författare som vinnlägger sig om att berätta goda historier. Goda, som i viktiga. Även om frågorna är tuffa och svåra, är de angelägna. Om vi inte vill se dem, orka se dem, hur ska då människor som lever i det orka sin vardag. Hur ska vi lära oss mer om livet om vi inte anstränger oss för att se och förstå? Vi, du och jag, varje liten människa är större än vi tror, kan göra skillnad, skrapa i någon annans inre, tänka till och påverka andra. Vara en vettig vuxen för någon annan, barn eller vuxen. Samtalet efter läsningen är viktigt, låt oss inte tro att det är försumbart, inte gör skillnad. Varje person som ser en problematik, ser sig om i sitt närområde (vänner, familj) är en pusselbit till en bättre värld för den som far illa. Lämna inte din känsla inombords, tänker jag om du ser, känner att någon far illa. Lyft blicken, gör. Jag, du, vi, tillsammans och var för sig.
Ja, låt oss prata om livet, hur vi ser på frågorna och hur vi är en del av helheten.
Anette Grinde
#detsistakonstverket #sofialundberg #forumbokförlag
#roslagensbokhandel #norrtälje #kulturtorget #platsendärsamtalförs #barnensrättigheter #vettigvuxen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar