10/5-23. Rapport från ett möte (Experimentellt och kreativt skrivande! Norrtälje litteraturdagar)

Solen sken. Dagen var kommen. Glassen var inköpt. Polistillståndet var ordnat, med långa förberedelsetider och allvarliga millimetrar för placering av barn och parasoll. Om man nu kan planera för var barnen ska stå. Annonseringen var genomförd. Klädnypor, snöre, tält, parasoll och samtal med Sensus studieförbund var i hamn. Stora affischer fanns på plats både i papper och digitalt. Ja, det är en hel del pyssel oavsett vad man gör. Det finns inget som är lätt att svänga ihop, det tar tid och tanke, kompromisser och material och det är ändå möjligt att tro att något går åt pipan. Det kan också gå alldeles utmärkt. 

Idag vill jag tacka Lina Jakobsson och Lise-lott Ökvist, två barnboksförfattare med glöd och glädje i bagaget. De har workshoppat med elever på en närliggande skola. De har varit där, läst och skapat berättarglädje hos barnen. Barnen har sedan skrivit egna berättelser. Några var långa, några var korta, några spännande och några magiska på annat sätt.  

Det var en smula oklart hur många klasser och därmed hur många barn som skulle komma till torget, vilka som skulle våga läsa sina berättelser och hur torget skulle te sig med 90 barn på plats. Vi gjorde i ordning, Lina & Lise-lott hängde upp berättelserna under parasollet, möblerade torget med bord, stolar, fåtöljer och glädje. De sken som solar, förväntan hängde i luften. De är rutinerade, med egna kompetensområden. Lina är dessutom en världsbäst pedagog, som alltid arbetar med barnen. Hon vet hur man gör, vi lägger en stor dos tillit i henne. Hon kan. Och då kan också Lise-lott, även om hon sysslar med annat till vardags. För man kan mer tillsammans. Vilka stordåd de gör, Lina och Lise-lott. Så himla glad jag blir över det de gjort. Stordådsmänniskor av klass. 

Plötsligt var barnen där. Trettio, trettio till och trettio igen. Därtill vuxna som räknar (barnen), dubbelkollar att alla är där samtidigt som bus och skratt ljuder inom torgets yttre ram. Oj, så fint. Oj, så vackert. Oj, så härligt. 

Lise-lott säger; nu vill vi ha glass. Sagt och gjort - vi serverade glass till alla barnen. De väntade tålmodigt på sin tur och när ett paket var slut så fiskade vi fram ett till. Och mer igen, och igen. 90 barn är ju ändå rätt många glassar, tänker jag. Så fick det bli. Så gott det var, så fint det passade i solen och så fint de höll sig på torget. Jag tackar Café Rekommenderas i Norrtälje för lånet av frysen. Hur hade det annars gått? 

Att läsa i en mikrofon, sin egen berättelse, ut över torget - där 30-90 barn och också ett gäng vuxna - lyssnar på varandra - kräver mod och glädje. Det var många barn som vågade. Några tvekade, några stod nära den vuxne som läste när barnet inte vågade - ändå nära, ändå där. Det är mod att stå på ett torg och läsa sin egen text. Det är mod, även om det kan tyckas enkelt. Här fanns mycket mod, här fanns mycket glädje. Jag tackar er - alla barnen - mycket stort för era härliga berättelser och jag tackar er för att ni ville läsa era berättelser 

Jag tackar Lise-lott och Lina för dagens insats, som inte vore möjlig om de inte dessförinnan också hade ingjutit mod, glädje och inspiration i barnen - tillsammans med deras lärare - för att att berätta, skapa historier och dela dem med andra. Det är guld att veta att barnens fantasi växer inom dem, att de uppskattar högläsning och tyst läsning, att det finns text och skratt inombords varenda liten själv. Det är att ta vara på, eller hur? Det är de vuxna som kan lotsa barnen till berättelserna, påbörja ett tankespår. Sen kan de själva. Tack, Lise-lott. Tack, Lina. 

Det här gör vi igen, visst gör vi det igen? 

Här nedanför hittar du några av barnens berättelser. 

Tack.