vid det runda bordet : till Johan, som lämnat rummet
– men inte tiden.
Sorg och tröst, känsla och tillit ligger nära och långt bort. Kan andras tröst och bearbetning hjälpa mig och oss i vår? Ja, det tror jag. Vi är inte ensamma på jorden.
John Swedenmark kom strosande över torget. Han höll en bok i handen. Han gav den till mig.
Den här boken är viktig, tolkade jag hans ord som. Viktig, som i ord som behöver tecknas ner, läsa och tänkas kring. En bok som behöver uppmärksammas och spridas.
Jag läser - vid det runda bordet - som berättar om Johan. Johan, en ung människa som blev sjuk och som lämnade jordelivet. Historien om honom vill berättas. För att hon ville, måste. Som att minnas, levandegöra. Och som att också kunna användas av andra som tröst.
Sorg och tröst, känsla och tillit ligger nära och långt bort. Kan andras tröst och bearbetning hjälpa mig och oss i vår? Ja, det tror jag. Vi är inte ensamma på jorden.
Formen, av John Swedenmark är vacker. Texten är stark, skapar sorg, känslor och liv. Vi är i alltet tillsammans. Låt oss minnas alla människor som spelar och spelat roll i våra liv.
Trettionio år fick Johan. Låt oss bidra till läkningen genom att läsa om hans födelse och död, hans liv som barn, ung och vuxen. Låt oss låta honom göra skillnad i oss alla.
Tack, John, för att du placerade boken i min hand.
A..
😏 #viddetrundabordet #gunillajohansson #JohnSwedenmark #sorgebearbetning #roslagensbokhandel #välkommentillnorrtälje #kulturiroslagen #norrtälje #poesi #låtossminnas #välkommentillbokhandeln
Tack för din kommentar.Den värmer. När man skriver om något smärtsamt och djupt känt så blir det samtidigt ömtåligt därför känns det så bra när det blir mottaget med ömhet och respekt. Gunilla Johansson
SvaraRadera