fredag 10 september 2021

Trion - Johanna Hedman


Thora, Hugo och August - tre vänner i tjugoårsåldern som tillbringar all tid tillsammans: hänger på caféer, cyklar till Djurgården om sommarnätterna, möter våren i Paris. Men under ytan rör sig starka känslor och funderingar om identitet, klass och kärlek.

Thora kommer från gamla pengar och är uppvuxen i en tjusig våning i exklusiva Lärkstaden. Hon och konstnären August har länge varit nära, ibland älskare. Hugo har en helt annan bakgrund, och möter Thora och August när han blir inneboende hos hennes föräldrar. Han både fascineras och förfasas över deras privilegierade värld.

Den sköra balansen mellan dem riskerar hela tiden att förstöras.

Trion är en debut som fångar den bitterljuva känslan av att vara ung, när man har hela livet framför sig, och precis allt är på största allvar.


😏  isbn 9789113114125  #trion  #johannahedman  #frikärlek #ungdomsår  #relationer #sexualitet  #överklass #triangeldrama  #vänskap #kärlek  #bokvalsbordet  #roslagensbokhandel  #välkommentillnorrtälje  #kulturiroslagen  #kulturtorget  #lillatorget  #norrtälje  😏


Hugo. August. Thora.

Jag njuter allteftersom jag läser. Jag lär känna personerna, tycker om dem och undrar hur de har det, där innerst inne i själen. Jag läser om människors oro för sig själva och andra. Hur uppfattas vi av andra? Hur oroliga är vi för det? Får jag tycka om dig eller vad får jag tycka om dig? Hur påverkar du dig? Hur tänker du om jag tycker om dig? 

Boken handlar om unga människor. Vuxna, men unga. De lever, våndas och njuter tillsammans. Lever, som man gör när man är strax över 20. Andra kanske säger att de inte är vuxna, men de är väl ändå ganska vuxna? Jag tänker på mannen som köpte en bok i bokhandeln som sedan kom tillbaka och sa; den handlade ju inte om relationer mellan vuxna. Den handlade om barnet i skilsmässan. Ja, den handlade om människor. Kan vuxna, ja, nej, kanske bara den här vuxna, inte tänka sig att läsa, prata eller tänka om barnet i relationen? Förlorar man förmågan? Vad gör tiden med oss? Kan en äldre inte läsa om en yngre generation, för att man glömt eller för att man inte längre bryr sig om? Eller för att man inte förstår? Ja, jag undrar över det. Jag undrar över hur vi förhåller oss till andra. Vem är jag om jag inte vill läsa om barnet eller ungdomens tid? Vem är jag, som vuxen, om jag inte vill läsa och förstå den yngre generationen? Kommer jag ihåg exakt hur det var att vara där eller har jag glömt för att livet har fyllt på med så mycket annat? 

Hugo säger att han trivs med att vara i sammanhang där ingen känner honom särskilt väl, att han länge har föredragit att inte sammanföra människor vars enda gemensamma nämnare är honom själv. Han, precis som du och jag, är olika personer i olika situationer. Han känner sig nöjd med att andra människor inte känner hela honom. Tanken är intressant, tänker jag. Hur är vi i olika situationer? Vad lämnar vi ut till vem och varför? Hur vill vi bli igenkända? Hur vill vi att omgivningen ska se oss? Hur påverkas Hugos relation till August och Thora för att han inte lämnar ut mer än han gör av sig själv? Hur tänker Hugo om sig själv och hur påverkar det hans relation till andra? 

Arons och Lauras vänner presenterade sig alltid med förnamn och yrken, tex Karolina, konstkritikern och Samir, professorn. Hur präglar det en relation eller hur vi ser på människan när vi presenteras så? Vad händer om vi inte har ett yrke? Eller inte vill bli förknippade med det yrke vi har? Vad händer då med oss som människor? 

Hugo åker tunnelbana till universitetet men har inte riktigt bestämt sig om det är dit han ska. Han reflekterar kring det; "vem hade jag blivit om jag hade klivit av tåget vid T-centralen, om jag hade åkt tillbaka till Berlin? " Ja, vart för livet oss när vi går till höger eller vänster i en korsning, när vi möter andra människor eller när livet för övrigt för oss i olika spår. Vi blir andra människor då. När Hugo möter August och Thora blir han någon annan. Det påverkar honom för resten av livet, precis som hos dig och mig, när vi möter människor som gör något med oss. 

Thora. Jag läser om förutfattade meningar. Ja, hur är rika människor? Hur kan man håna den som kommer från gamla pengar, tro att det är roligt att få en bok om sin familj? Är det hennes fel att hon är född dit hon är född eller med de egenskaper hon har? Hur påverkar det livet, ungdomen och relationerna? Vad får man stå ut med för att man har ett trygghetsnät omkring sig som andra inte har? Med det goda kommer avundsjuka och förutfattade meningar. Vad gör det med den som inte kan rå för? Att ha pengar kan vara en trygghet, men gör pengar oss lyckligare?

August har en bror, Samuel. De möts. August, Thora och Hugo möter Samuel. Hugo tycker att brodern är ok, men August är inte förtjust. "Han har inget intresse av att vända ut och in på ditt liv för att se om det duger något till." Är det så att de upprepar samma saker när de möts, åstadkommer taggar som  skapar sår som aldrig riktigt läker. Ja, men han är väl ändå schyst. Ja, på sitt sätt, men kanske äe det ett nej i förhållande till August. Kanske är det så att vi har en annan relation till någon än vad andra har, att vi inte kan se hur det egentligen är, åtminstone för just dem. Jag tycker annorlunda om mina syskon, mina vänner eller min sambo än vad du gör. Vi gör det bara för att vi har eller har haft andra typer av relationer, för att vi är olika. Om vi dömer dessa människor, varför gör vi det? 

Johanna Hedman utforskar Hugos känsloliv, gör honom till en person som inte vill låta andra veta så mycket om honom. Han vill vara själv, även om det också gör honom ensam. Låt oss tala om friheten i att själv bestämma vad man lämnar ut. Vad krävs det av oss för att vara sådana? Vill vi det? Gör du så? Jag? 

Thora upptäcker att Hugo har en förmåga att följa hennes tankegångar utan att sakta ner eller missförstå henne. Hon uppskattar att möta motstånd från honom. Hur många eller vilka har du som kan möta dina tankegångar på ett sätt som passar dig, som gör att du uppskattar samtalet? 

Thora kunde tyda sina föräldrars humör på sättet de går in i ett rum eller hanterar något med händerna, men hon har ingen aning om vad de har för problem i sina liv. Ja, inte ens vad de oroade sig för eller såg fram emot. Hur väl känner vi våra föräldrar, barn eller syskon? Hur väl känner vi de som egentligen står oss närmast? 

Thora sov med Hugo. Hon har svårt att förstå Hugos opersonliga bemötande senare på morgonen. Beror inte Hugos agerande på att han inte förstår Thora och August och att han inte vet hur han ska förhålla sig till dem? Hur kan Thora inte se det? Ja, kanske ser vi inte andras tankar, kanske tar vi bara våra egna som den enda och rätta sanningen. 

Thora "tänkte att jag inte brydde mig om vad han tänkte om mig, bara jag visste vad han tänkte."  Hur spelar det roll vad andra tänker om oss? Hur präglar det våra liv? 

Alla tre älskar och längtar efter varandra. De kan inte avgöra rollerna, talar inte klarspråk med varandra. Att älska någon eller längta utan att veta var man har den andre, med lämnade frågetecken som stora hinder i relationen. Vad håller ihop dem till slut? 

Boken är lugn. Jag följer personerna, lär känna dem och kemin dem emellan. Jag lyssnar, funderar, antecknar - jag placerar en hel del gula noteringslappar i kanten, för att det finns klokskap här. Klokskap, förutfattade meningar, omdömen som säger saker om oss, sånt som vi gör, sånt som vi oroar oss för. Den berör frågor om människor, relationer och livet - som vi gör och hur vi förhåller oss. 

I vilken ålder bryr vi oss om andra, vi-et tillsammans? Är det ens ålderskopplat och i sådant fall hur? Förändras det över tid?

Det finns en hel del att fundera över i Trion. Om den ska vi tala i sinom tid.

A..






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...