Överfarten.
Rädsla. Hur rädda är vi att tappa ansiktet. Vad gör det med oss när vi faller? Faller vi i våra egna ögon eller i andras?
Hon är bortbjuden till en väninna och berättar om hur hon mådde vid en båtresa. Hon skäms för att hon har berättat, visat sin svaghet. Jag undrar hur det kommer att vi känner att det är svaghet. Att berätta. Eller varför att må illa är svaghet. Det är trots allt inte ett val, inte något vi själva bestämt, utan en fysisk reaktion.
De färdades i en båt. Det var en olämplig dag. Föraren försökte avstyra, men mannen insisterade. Mannen som hon älskat, men nu tänker att hon ska lämna. Kanske för att hon inte står ut med hans ålderdom. Har hon älskat honom?
Hon berättar också om sin begynnande ovilja för mannen. Mannen som hon stulit från en annan kvinna. Är det mer eller mindre skämmigt att tala med andra om sitt missnöje med den man hon är i relation med? Är hon mindre skamfylld över att berätta om det?
Hon kritiserar värdinnan. För mig handlar kritiken om avundsjuka. Vad handlar den om för dig?
Hon lever i en relation utan djup. Är det för att hon eller han saknar djup? Han kommer med presenter som hon tar emot. Tills måttet är rågat. Är det rikedom hon tröttnat på? När måttet är rågat summerar hon och lämnar tillbaka. Känner hon sig stolt eller förtvivlas hon?
Hur hedersamt och modigt är det att bara packa, sälja och smita? Vilken personlighet gör så?
Att vara människa är svårt, likaså att leva och vara i relationer.
Det är alltid lättare att tolka andra, än sig själv. Hur ser hon sig själv?
A..
Mer om boken här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar