Jag ser människor kritisera en författare och en bok. Det gör mig alltid ledsen. Vi, de flesta av oss, skulle aldrig kunna göra det bättre själva. Vi är olika, känner olika, skriver olika och upplever olika. Ja, man får kritisera, men det gör också något mot andra.
Den insisterade negativa kritiken sänker den positiva känslan för en bok, författare, text, bild, mm. Den dödar lusten. Att enas runt det negativa är möjligen något mänskligt, men är också destruktivt och energidränerande för den som ser något annat. Jag slutar läsa eller vill lämna rummet när det sker, för mig är det bara destruktivt. Det gäller konst, musik, litteratur, teater eller andra sakfrågor. Kanske måste man inte sprida det negativa så hårt? Kanske kan man tillåta njutning hos andra, inte förstöra med hårdförhet?
Jag minns kvinnan i en bokcirkel som sa att hon ville ha kvar sin bild, sin positiva känsla, sin resa om en bok - så att hon inte ville prata om den om någon skulle ösa galla över den. De pratade milt och kärleksfullt om boken, trots att alla inte tyckte om den. Jag var tacksam för respekten och samtalet, som höll sig reflekterande och respektfullt. Alla tilläts, man skadade inte författaren, texten eller läsaren genom att förringa, håna eller ge ifrån sig ironi, (hån)skratt eller hårdhet. Det var ett fint samtal, gav plus i själen. Deltagarna lämnade rummet med ny kunskap, också om sig själva.
Lucinda Riley är en populär författare, många läser och njuter av hennes böcker. Många läsare talar om serien med systrarna som en fantastiskt spännande serie med historia och resor i världen. De är uppslukade, läsglada och har väntat tålmodigt på nästa del i serien. För mig är god litteratur det som engagerar, ger nya tankar och mer läslust.
Jag tänker att läsning av böcker är viktigt, jag tänker också att det är viktigt att var och en hittar till sin läsning, att det viktigaste är just läsningen, funderingarna, kunskapen det genererar och insikten om att vi hittat något som passar oss, var och en. Jag tänker också kring hur vi höjer, bekräftar eller förstör andras läsning, tex genom positiva, negativa eller neutrala samtal eller reflektioner. Läsupplevelsen är subjektiv, är alltid beroende av vem som läser, pratar, skriver eller sitter i rummet, vi reagerar olika, mår olika, berättar olika. Upplevelsen är inte en regel, normalitet, den är unik. Vi kan välja hur vi förmedlar den till andra.
Jag slutar alltid att läsa negativa recensioner, de förstör för mig. Jag fortsätter gärna att läsa och lyssna till de konstruktiva och neutrala, de som talar om, reflekterar kring vad texten säger. Ja, de övriga lämnar jag gärna därhän, vare sig de handlar om Annie Ernaux, Lucinda Riley, Camilla Läckberg eller Ishiguro. Vi är de vi är, men vi kan utvecklas om vi vill. Det gör vi bäst om vi lyssnar och försöker förstå. Det är definitivt lättare med objektivitet i sinnet, än med en flod av känslostormar.
Jag sätter gärna Lucinda Riley i händerna på den som vill läsa, vill ha något lätt och njutbart, men ändå inte för lätt. Så har många beskrivit hennes serie om systrarna. (Jag har inte läst den, nej, men många har uttryckt sin glädje över den.) Den som inte vill lätt hänvisas till andra hyllor, t ex Elisabeth Grate förlag, klassikerhyllan, Nilsson förlag eller Nirstedt/litteratur.
Vad är god litteratur? Ja, olika för alla. Den som läses med behållning? Ja, god litteratur är beroende av vem som läser, hur hen mår och förmår förhålla sig. God litteratur för mig behöver inte vara god litteratur för dig.
Idag ska vi tala om Lise Trembley. Det är, för mig, exempel på god litteratur. För mig. Vi får se vad de andra säger.
A..
Vad är #godlitteratur
#ramusförlag #lucindariley #camillaläckberg #driftensväg #nirstedtlitteratur #kulturtorget #elisabethgrateförlag #nilssonförlag #lisetrembley
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar