Osäkerhet. Trygghet.
Han. Målaren är trygg i sin förvissning att han är en duktig målare, men ändå otroligt osäker på vad läraren ska säga. Han vill veta, men ändå inte. Texten, ältandet, tänkandet, förstärker känslorna. Jag känner hans oro. Det är vackert. Det är ju så vi är, tänkande, ältande människor. Som ett sätt att hantera våra jag, våra liv.
Ljuset, och det vackra håret och hans svartsjuka.
Han ser hennes hår. De är fästfolk, säger de till varandra men inte till andra. 1800-tal och vikten av täckt hår, ja, och att göra saker i rätt ordning. Han är uppslukad av henne, av det ljus hon är för honom. Han njuter av synen av hennes hår, det svallande, vackra, ljusa håret. Vad betyder synen av håret? Varför är hår så känslopåverkande (för honom)? Han anklagar henne för att vilja kasta ur honom. Hur ser och förstår han henne? Gör han det, eller ser han bara sina egna känslor.
Det är en känslomässigt stark text där karaktärens oro äter honom. Han tänker, ältar, oroar sig och till viss del andra.
Är det övergrepp vi betraktar? Han är ju bara förälskad, eller hur? Eller är det hans demoner som driver honom i alla led?
Vad står de återkommande svarta och vita kläderna i berättelsen för? Är det motpoler? Vilka och varför? Eller är det hans sjukdom, schizofreni, som tränger sig på?
Vad säger hans fixering om kvinnors kroppar, brösten, andras (sittande i) knän, kindstrykningar, kyssar. Vad gör det med min bild av karaktären, tiden, människors eller mäns tanke och handling? Vad är representativt för vad och vem?
Är det hans egna tankar som driver eller är det besökarna på krogen som hetsar? Är det ett inre eller yttre tryck som driver en människa till vansinne, bedrövelse eller stordåd?
Fosses text är vacker men hektisk, stressade och samtidigt upprörande, skavig. Jag förstår att mannen, karaktären, lider av psykisk sjukdom. Texten bekräftar detta, är skriven så. Vilket är oerhört kvalificerat i sig. Jag vill läsa mer, annat, för att se mer av författares kvaliteter.
Texten får mig att vilja framåt över sidorna. Se hur det går. Den gör mig också ledsen och undrande. Vem är denne man, hur mår han, egentligen?
Fosse skriver utan att ge mig någon andningspaus. Detta liknar inget annat jag någonsin läst.
Av Fosse vill jag läsa mer!
#melancholia #jonfosse #Nobelpris
#Roslagensbokhandel #Kulturtorget #bokcirkel #larshertervig
The Nobel Prize in Literature 2023. Jon Fosse.
“for his innovative plays and prose which give voice to the unsayable”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar