Som att gräva skyddsrum med naglarna i ett världskrig : brev 1921 - juli 1922. Franz Kafka.
En volym i sviten Franz Kafkas samlade skrifter. Denna volym har titeln Som att gräva skyddsrum med naglarna i ett världskrig. Titeln är ett citat ur ett brev från Kafka till vännen och läkaren Robert Klopstock. Kafka menar att det är så det känns när han under våren 1922, två år före sin död, inleder arbetet med romanen Slottet.
Volymen innehåller brev från perioden januari 1921 till och med juli 1922. För översättning och kommentarer står Hans Blomqvist och Erik Ågren.
När volymen börjar har Kafka drygt tre år kvar att leva. Han flyttar runt mellan sanatorier för att prova olika behandlingar mot sin tuberkulos. Under tiden anförtror han sina vänner hur han har det, hur han resonerar kring livet. Det är oerhört gripande läsning. Kafka är en mästare på att skriva med precision, på att beskriva hur saker förhåller sig, särskilt hur det förhåller sig med hans eget mående.
Han oroar sig och jämrar sig, han plågas av minsta oljud, han tål inte att barn leker och stojar nedanför hans fönster, men han är för finkänslig för att säga ifrån. Han grubblar över sin sjukdom som han kallar självförvållad. Han menar bittert att skrivandet är en underbar belöning ("för djävulstjänst") men konstaterar också att det inte gör hans liv bättre utan att det tvärtom gör hans liv fullständigt outhärdlig
Författare: Kafka, Franz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar